lördag 31 januari 2009

Assassination - 1987


För ett tag sedan klargjorde jag att Cannon Films bara gjort två bra filmer och det var kanske lite överdrivit. De har några fler bra filmer än så. Faktiskt. Fast detta är inte en av dem.

Kalle Bronson spelar Killian, Secret Service agent som ryker på att skydda rikets första dam. Jill Ireland givetvis. Någon vill av någon konstig anledningen döda henne. Efter 5 minuter i filmen ville till och med jag döda henne faktiskt.
Men Killian biter ihop och drar ut på jakt efter förövarna med damen i släptåg och finner att det hela går högt upp i de fina kretsarna....

Detta är ingen direkt Bronson-film man skriver hem till mamma om. Den precis som Messenger Of Death känns som ett avsnitt av Mord Och Inga Visor. Man väntar på bara på att Angela Lansbury ska komma in och börja virka i vilken minut som helst.
Visst förekommer det lite våld här men inget i klass med Death Wish 3, långt i från.

Men annars är det ett lättsmält alternativ till Rambo eller någon av Death Wish-filmerna speciellt om man slöligger på soffan och inväntar sömnen eller posten och det spelar ingen roll om man visar en kvart eller två då och då.

Endast för komplettister av Bronson eller bara för folk som gillar lättsamt och lite lagom underhållningsvåld av familjevänligt märke. Vi andra som ser den nog ändå...

The House By The Cemetery - 1981


Fulci var en bitter gammal get med taskig smak för kepsar och en dålig inställning till kvinnor. Inget snack om saken. Hans filmer däremot är en annan femma. Detta är den bästa av dem i fint sällskap med Don´t Torture A Duckling, New York Ripper, Zombie Flest Eaters samt City Of The Living Dead. I vilken tur ordning de kommer avgör dagshumöret.

Handlingen är inte så mycket att orda om här precis som sig bör. Ett par flyttar in i ett hemsökt hus där folk dör som flugor. Mannen i förhållandet ska ta över arbetet efter sin föregångaren som begick självmord efter att ha mördats sin älskarinna. Givetvis tar han över huset han bodde i med. Paret har en son som heter Bob. Bob är väldigt dåligt dubbad.

Snart tar det inte lång tid innan man förstår att saker och ting inte står riktigt rätt till då gubben i familjen blir påmind om att han har varit där innan, vilket han nekar till samt hans maniska blick-byter-i med barnflickan. Har han egentligen varit där tidigare? Är frugan egentligen så pass skröplig psykiskt som han vill ha det till? Är det säkert att sonen inte är en tjej? Har han verkligen inte penetrerat barnflickan på fritiden? Och vem är egentligen liraren som härjar runt nere i källaren på konstiga tider?

Frågorna är många och Fulci ger inga svar. Vad han däremot ger är ren skär skräck de sista tio minuterna i filmen som är så brutala så det inte är sant. Blodet flödar i en aldrig sinande ström och aldrig har det varit så rött som det är här. Stämningen i filmen är verkligen på topp hela tiden och det är ett jävla bra jobb de har gjort.


Paolo Malco spelar pappa, Catriona MacColl mamman, Giovanni Frezza Bob, Ania Perioni barnflickan, Carlo De Majo, Daniela Doria, den vackra Dagmar Lassander som dör värst och sist men inte minst, Joe the Plumber från The Beyond spelad av Giovanni De Nava spelar Dr. Freudstein.

Annars är det full pott bakom kameran som vanligt. Producerat av Fabrizio De Angelis, fotat vackert av Sergio Salvati, fin musik av Walter Rizzati och effekter som sig bör av Giannetto De Rossi.


Omslagsbilden längst upp är tagen från en viss video som har varit på tapeten i många samtal på sistone. De berörda vet precis vilken det gäller!
En underbar film med fantastisk musik, kanon foto och brutala effekter. Se den innan du dör för sen är det för sent.

no one will ever know whether children are monsters or monsters are children.

Sug på den!

Rambo - 2008

Heroes never die.... They just reload.

Hur jävla hårt är inte det? Har precis sett om Rambo och den är fortfarande så jävla bra!
Rykten säger att det ska komma en director´s cut från Stallone på den och den ska då ha samma titel som på videoprinten i Sverige. John Rambo. Inte Rambo som i USA. Allt enligt Stallone själv som ska ha sagt detta hos Jay Leno i samband med premiären. Jag hoppas verkligen det stämmer fast vad ska egentligen vara annorlunda för den kan väl inte bli våldsammare? Det är ju omöjligt!!

Så en påminnelse om vad som väntar om ni inte sett den och för er som redan sett den. Se den igen!

Hammer - 1972


Blaxploitaionsfilmer är något jag fått smak på äldre dar faktiskt. Fred Williamson har jag aldrig direkt gillat men nu börjar jag se charmen i honom.

I denna spelar han BJ Hammer, hamnarbetare och boxare. Snygg som vanligt i tidsenliga polisonger och klorade tighta jeans väcker han många heta tankar. Plötsligt kommer chansen att boxas för en riktigt promotor och vägen till stjärnorna är öppen för honom. Trots han blir varnad av den lokala polisen att han får fixade matcher så tror han inte på det.

Han får en ny gaderob, tack och lov, en ny dam och ett visst sexuellt intresse hos sin chefs vita älskarinna som är kroniskt berusad. Chefens hantlangare som spelas utmärkt av William "Falconetti" Smith, är ett rasistiskt svin givetvis och vill inget annat än spöa upp färgade. Precis som i alla andra blaxploitationare. Smith är klockren som sadist här. Scenen när han mosar en illa klädd hallick med sin bil är klassiker!

Snart nog fattar BJ vad som gäller och när en titelmatch kommer upp och när han vägrar lägga sig så kidnappas den nya damen och matchen kan börja!

Detta är en skön 70-talare med en utsökt soundtrack av ingen mindre än min favorit pastor Solomon Burke! Rekommenderas varmt!
Boxningsmatcherna har inte varit så spännande sedan min far skaffade hem Punch-Out till NES på 80-talet och fick stryk av Glass Joe i varenda match! Han förlorade varenda en!


Så när lusten faller på slå gärna ett öga på denna och njut av Smiths härliga spel! Fast jag hoppas inte att BJ står för vad jag tror det står för?! (Blow Job!)

Hur det gick med Punch-Out?
Farsan tröttnade på att förlora så han lämnade igen spelet efter tre dagar....

The Hills Have Eyes 2 - 2007


Scream Bloody Gore brölade Chuck och hans trogna manskap på Deaths första platta vid samma namn. En platta som fortfarande visar hur det ska låta!
Samma sak gäller i denna uppföljare till remaken på Wes Cravens originalfilm.
Gore galore bjuds det på här och det är kanon!

Ett gäng reservister eller någon slags militärer åker ut i öknen för att kolla upp Sektor 16 där det varit tidigare oroligheter och familjer försvunnit. Vad de inte inte vet är att mutanterna från första filmen är kvar och att denna gången det är parningsdags!

Soldaterna som sig bör är av olika kartaktärer dock inga nya i det facket. Vi har stridisarna, den förväxta jättebebisen, den oheta latinan som tror hon är het, den fete latinon som tror han är Rambo och ska kompensera sin fjuttiga längd med attityd, vi har liraren som inte tror på kriget och drabbas av befälets vrede, Tara Reid-kopian som gärna nuppar i de egna leden och gfivetvis ett hårt befäl som skäller ofta och gärna.

Givetvis är de endast kanonmat eller rätare sagt mutantmat här och det är precis vad man vill se. Idioterna bli uppkäkade. Det är inget som hos dem som får mig att hålla några tummar för dem och det är nog inte meningen. Jag sätter heller pengarna på mutanterna. De är mer underhållande och sköna.

Goret är som sagt utsökt och förutom lite cgi-gjort blod så är allt annat hederlig slaktavfall och latex. Precis som det ska vara!
Detta är ett bra exempel på att en uppföljare kan vara bättre än en originalfilm. Inte nog med att den är blodigare och mer sadistisk den är även betydligt snabbare och roligare att titta på. Det är som om dem har bestämt sig för att skita i allt och bara ösa på allt vad det går!

Om man som jag gillar Wrong Turn 2 så gillar man denna fast i fallet Wrong Turn 2 så är oroginalet överlägset där fast tvåan är så jävla kul och underhållande med en strålande Henry Rollins i en av rollerna. Så skit i allt och bänka er framför lite hederligt mangel och glöm inte bort!

En film som börjar med att en kvinna som föder och sedan får både foster som moderkaka utslitet i ett enda drag inte kan vara dålig!

tisdag 27 januari 2009

Eastern Condors - 1987


"Dudes on a mission"-flmer är alltid underhållande. Så är även denna fantastiska Dirty Dozen-klon av Sammo Hung. I sann Hong Kong tradition så är det fullt med luftakrobatik, skottlossningar, vild martial arts och ett jävla tryck!

Jänkarna har förlorat Vietnamkriget och nu upptäcks det att de har lämnat kvar en fullt vapenbestyckad silo som charlie under några som helst villkor inte får lägga tassarna på!
12 dömda karaktärer ges en andra chans och under löfte av pengar och straffreducering så skickas de in i ett våldsamt Vietnam där allt snart nog går upp i rök!

Efter ha läst kollega Fred´s eminenta blogg om denna så var det bara att kapitulera och kasta in den i spelaren. Och denna gången satt den som en fläskläpp!
Brutalt tryck och en extrem vapenfetisch gör detta till en av de mest underhållande Vietnamfilmer samt en av de bättre HK-filmerna med jag sett.

Så läs Fred´s blogg, se filmen och upplev själva vad som är en fantastisk film!

söndag 25 januari 2009

SharkMan - 2005


Först MosquitoMan! sen SnakeMan! och nu SharkMan! Hjältarna på Nu Image vet inga gränser!

Dr. Preston King (Jeffrey Combs) har blandat mänsklig DNA med DNA från en Hammarhaj. När hans son är döende och han inte kan rädda honom så "skapar" han om honom i formen av en haj. Sen använder han honom till att rensa ut gamla fiender. Han bjuder in gamla oförätter till sin ö och låter sedan sonen gå lös på dem. Och allt hade funkat såvida inte den gamle räven Tom Reed (William Forsythe) varit med!

Allt är bäddat för trubbel och det är precis vad som sker med!

Nu Image = underhållning! Den saken är säker fast deras filmer har alltid en tendens att bli lite sega emellanåt. Så även här. Annars är det fett ös som gäller och vi bjuds på en hel del fina attacker. Effekterna vevas mellan kille i latexdräkt och cgi. De flesta attacker som involverar avslitna lemmar som sjunker stilfullt till bottnen är i cgi och några av dem är av killen i latexoutfiten.


Varelsen visar sig vara väldigt lik den från Peter Benchley´s Creature. Rättare sagt, den är så nära en kopia som den kan bli!



Skådisarna förutom Forsythe och Combs sköter sig helt okej och vår gamla favoritryss är med. Jepp, han är Combs högra hand här och springer runt med hukad rygg och ska spela lite puckelrygg. En annan gammal goding är den stora ryssen från In Hell med Van Damme. Annars är det mest öststatare som vanligt.

Effekterna är helt okej pch det är en hel del gore i denna i slutet, även i resten av filmen med fast mest där. Vi bjuds på en del pang-pang med för de som gillar sådant. Inget vidare direkt om man ska vara ärlig efter att ha sett deras vanliga actionfilmer.

Men allt som allt, en skön hajhybridsfilm som slår SnakeMan med råge!
Absolut värd en titt men se den Japanska DVD´n för den är i anamorfisk widescreen medan reg 1-släppet är i 4-3.

SnakeMan - 2005



Hjältarna på Nu Image har varit i farten igen och gjort ytterligare en film som ligger i en genre nära mitt hjärta. Stora djur-genren. Tyvärr blev inte resultatet lika lyckat som deras andra försök men det funkar fint för stunden.

En expedition är nere i någon Sydamerikansk djungel och finner en konstig artefakt i vattnet. Givetvis tar de med den hem till USA där de upptäcker att föremålet i den är en gammal indian som levde tills han var 300 bast!
Givetvis ska det profiteras så en ny expedition startars och ner åker dem. Precis som väntat så blir det ett oväder med resultatet att deras helikopter kraschar i buschen. Där blir de decimerade en efter en av något stort och cgi-gjort.

Deras guide som inte bara är en stor vit jägare är även en fena på de inhemska dialekterna och ser till att de får hjälp med att bära utrustning och lite mer lokalbefolkning att föda hotet med. Föga funkar det då det inte bara är cgi-gjorda moinster som hotar dem utan ytterligare en stam till samt interna slitningar i gruppen då ledarskapet ställs på prov...
Snart blir de varse om vad som döljer sig i buschen och nu börjar kampen för att överleva... Fast vi som ser filmen vet redan vad det är som gömmer sig bakom löven då vi får se det direkt!

Ytterligare en tv-film som är säkerligen gjord för Sci-Fi channel i USA och det märks då det inte är några bara bröst eller svordommar i filmen. Det samt att jag läste det på imdb...
Tyvärr så har Nu Image fått för sig att Stephen Baldwin är en skådis värdig att försöka rädda karriären på vilket jag inte kan förstå riktigt. Han är ett perfekt botemedel mot sömnlöshet då han fullkomligt söver en med sin bara närvaro. Resten av ormmaten är inga direkta kändisar så de slipper ni läsa om.

För en gångs skull så är de i filmen i en riktig djungel och inte i Bulgarien eller i Rumänien som de annars är glada nu för tiden att använda sig av. Miljöerna är tjusiga och infödingsflickorna är fina fast de är som sagt påklädda. Helt okej med gore som kommer i de sista 10 minuternba fast givetvis får vi lite under tiden som filmen går med fast inte i samm mängder. En skön scen är när lemmarna på en lirare kapas en i taget. Kul scen i en annars rätt seg och lite tråkig film. Men det skyller vi på Baldwin!

MosquiotaMan och Larva leder över denna med råge och har ni pengar över och känner för att se Stephen Baldwin springa runt i djuingel med ett hemmagjort kors runt halsen och bekämpa en enorm cgi-orm med en svensk AK4 så varsågoda! Ni blir inte besvikna fast de andra två är överlägsna.

King Kong Lives - 1986


Bara för att klargöra så är detta INTE någon uppföljare till Peter Jacksons King Kong utan detta är till King Kong från 1976.

Kong överlevde fallet från World Trade Center-tornet och dog visst inte!
Forskare upptäcker att hans hjärta fortfarande slår och i väg rusas han för att räddas. Men Kongs hjärta är kasst och de har gjort ett artificiellt ett till honom som är klart för drabbning men de har inte tillräckligt med blod för att få det att funka. Men plötsligt så upptäcker en lycksökare ute i bushen ytterligare en enorm apa till! En hona denna gången till råga på allt.

I sann företagaranda så säljer han henne till stället där Kong är och de ger sig ditt. Hjärtat på Kong bytas med hjälp av lyftkranar och grävskopor och det går bra. Fast för bra. Kong vaknar till och luktar honan och blir automatiskt pilsk. Nu jävlar ska det gökas!
Men det tycker inte forskarna som söver honom och flyttar honan till hemlig ort men det går inte för Kong vaknar igen och det nyförälskade paret gör en Bonnie & Clyde och rymmer. Bara det att Faye Dunaway har betydligt finare rattar är fru Kong!

Men säg den lycka som varar i Köping. Snart är armén på plats tillsammans med lokala rednecks på spritparty och vi har en heldagsfest!
Snart fångas fru Kong in igen och alla tror Kong är död, igen. Gissa två gånger....

I sann uppföljaranda så är allt här större, värre, mera och blodigare. Bättre vette fasiken men det är nog jämt skägg här. Det är en jäkla massa modeller som sig bör, sköna scener med killar i apdräkt som kryper uppför en liggande vägg och andra sköna scener. Fru Kong spelas hon med av en kille så alla ni som blev sugna, sorry.

En höjdarscen är när Kong fångar alligatorer i träsket och binder ihop dem i svansarna innan han tar med dem hem för kalas. En härlig modellscen det med en kille i apdräkt och miniatyträd samt alligatorungar som springer runt bland träden.

Skådisarna som man känner igen mest är Linda Hamilton och de däringa filmerna med en cyborg ni vet.. samt John Aston från Snuten I Beverly Hills med flera.

Effekterna och stuntsen är sköna här, inget att klaga på. Bara tempot samt att filmen trots alla vansinnigheter blir lite tråkig. Nästan som det händer för mycket så man till sist tröttnar på det. Den hade inte dött av att vara minst 20 minuter kortare. Och man kan inte titta på denna utan att tänka på King Kong vs Godzilla samt King Kong Escapes. De är absolut i samma klass!

Underhållning på hög nivå som kunde varit kortare för bättre flyt men funkar fint en trött förmiddag!

Stort tack till Fred för korrekturläsning och rättelse på fel :D
Du är en klippa!

lördag 24 januari 2009

Sinbad Of The Seven Seas - 1989



Ett magiskt äventyr bjuds man på här och det måste jag bara hålla med om!
Lou Ferrigno spelar Sinbad i en historia av Edgar Allan Poe regisserad av Enzo G. Castellari!
Fast det med Poe ska man nog ta med en klackspark...

Sinbad och hans muntra män, Viking, Samurai och några till bestämmer sig för att hjälpa en prins att bekämpa den onde magikern Jaffar som stulit prinsens prinsessa. Hela kungadömmet är förtrollat så allt hopp står till Sinbad och grabbarna. De har en mödosam resa framför sig där de möter The Legion Of Death, anländer till Skull Island och möter fagra amazoner. Med andra ord, upplagt för ett magiskt äventyr!

Detta är en höjdarfilm att ta sig igenom då den är gjord med stort hjärta och värme av Castellari. Som sig bör så har han med en stor del gamla favoriter. Brorsan Ennio Girolami spelar Viking (med tatuering! blekt sådan med..) Stefania Girolami, dottern spelar Kyra här, Lou Ferrigno spelar Sinbad som sagt, John Steiner ÄR Jaffar! Hal Yamanouchi från otaliga Italienska filmer spelar Samurai och Romano Puppo spelar Captain.

Luigi Cozzi har skrivit manus och då blir det automatiskt lite sci-fi i det hela, så även här. Dialogen är fullständigt lysande. Helst Steiners då som spelar över å det grövsta, se själva:

Jaffar: Beware of your ambition, Soukra! You must be second to someone, why not me?
Soukra: Have you taken your medication this morning?

Soukra: There you go again, basking in your bubbles of fiction.

Jaffar: I'm warning you! You are forcing me to carry out my most devastating act of magical madness!

Jaffar: [to a gem] For the last time... I command you, in the name of all that is evil... budge! Budge!

Jaffar: No one is going to save you! And no one... not Prince Ali... not even his friend Sinbad, the man who I hate more than hate itself, will stand between me... and my heart's desire!... Ha!

Sköna scener är här gott om med. Speciellt en när Sinbad hamnar i en fängelsehåla och sweet talkar till sig en massa ormar som han sen knyter ihop till ett rep och klättrar ut på!
En annan är när de möter Legion Of Death som visar sig vara 6 lirare i pyjamas som när de träffas av slag eller hugg låter som ugglor! Vad som är mest underhållande i den scenen är när Ferrigno himself dyker upp till tonerna av en ostig synth och blåser upp näsborrarna och flexar bröstmusklerna...

En annan säker scen är när de möter ytterligare fler döingar som reser sig ur sanden, speciellt en är läcker då han kommer upp med en lika död häst! Allt i slow motion givetvis.

Jaffar, Steiner när han är som värst på alla vis! har en hjärntvättarmaskin som han har fångat prinsens prinsessa i. Den är totalt gjord i genomskinlig plast och har en konstig röd vätska som flyter igenom den hela tiden. Om den funkar har jag ingen aning om men den ser skön ut! Jaffar är verkligen en härlig typ! Jag skrattade var gång han var i bild med sitt överspel.

Castellari har gjort ett bra jobb här med sköna miljöer och bra kulisser. Filmen är mer som en matiné än en äventyrsfilm fast när jag föreslog den för grabbben så sågade han den. Men vad vet han? Han är bara 11 och gillar Stallone, Schwarzenegger och Die Hard. Men han ska nog lära sig uppskatta Castellari tids nog!

Så bänka er framför tv´n med pommes, kött och bearnaisesås och njut av ett magiskt äventyr av Castellari! Det har ni förtjänat!

fredag 23 januari 2009

Cyborg - 1989



Här det inte så mycket att orda om. Detta är underhållningsvåld i sitt bästa slag. Efter att ha tittat på JCVD så hade jag ett otroligt sug att se denna så det blev så.

Handlingen är obefintlig. Van Damme ska hämnas på sin nemesis Fender, själv heter han Gibson. Mitt i allt är en cyborg som måste till Atlanta. Och det slås och sparkas och viftas med knivar kroniskt och det regnar rätt bra med i slutet.

Detta är som sagt underhållningsvåld av högsta märke! Albert Pyun är mannen bakom denna och han har gjort ett för jävla bra jobb! Van Damme är Van Damme och enda skillnaden är att han är ung här och han har en risig peruk i flashbacks. Men annnars är där inget att klaga på.

Ralf Moeller, hjälten från Shark Attack In The Mediterranean är en av bad guysen i filmen och är enorm här!

Tyvärr är filmen klippt av bolaget och det märks rätt bra i vissa scener men det är där inget att göra något åt. Det som är kvar är hårt nog så det räcker och blir över. Det är tonvis med action och fighting här och speciellt scenen med en korsfäst Van Damme är en höjdare.

Så sluta läs och titta själva på denna!

Klassiker som rekommenderas varmt!

Kan detta vara något??


Uppenbarligen en film regisserad Sonny Chiba som handlar om en förvuxen nalle och ett par som ska dräpa den :D
Klippte den inne på axel efter tips av cozzi!

Här är handlingen:

Based on a true story. In 1915, a mountain village in Japan was attacked by a giant bear, dubbed "Red Spot", who terrorized the villagers for days, murdering the men and carrying off the women to save for a late night meal. Sonny Chiba (Kill Bill), in his directorial debut, and special advisor Kinji Fukasaku (Battle Royale) present a film based on this terrifying real life incident. Yellow Fangs tells the story of a young bear hunter living in the village of Hawk's Hills, Japan. When Yuki, a young woman recently kicked out of her home, spends the night with him, a giant bear attacks her home, kills her father, her brothers and carries her mother off into the mountains. The bear hunters gather together and go after the beast but he forbids Yuki to follow. Undaunted, Yuki disguises herself as a boy and goes after "Red Spot" herself.


Tankar, funderingar samt åsikter tack :D

torsdag 22 januari 2009

Mutant aka Forbidden World - 1982


Mike Colby är ute och far i rymden och får plötsligt ett meddelande om att han behövs på en forskarstation. Han och hans trogna cyborg beger sig dit och finner ett forskarteam som snart börjar reduceras kraftigt. De har kommit på ett sätt att förhindra världssvälten ute i rymden genom genetiska experiment och nu har ett av dem börjat slå tillbaka mot dem.

Mer än så är det inte med storyn...

Roger Corman har producerat och det är verkligen en liten budget som de har gjort underverk med. Antalet skådisar är lågt och det är bara skönt. Desto mindre människor att störa sig på. Filmen är även den kort. 73 minuter och det är bara skönt i dag när alla filmer ska vara runt 2 timmar.

Effekterna när det gäller gore är hög klass. Bara latex, latex och latex. Samt en jäkla massa blod! Monstret är plastigt som tusan men det är bara bevis för att det är som det skall vara i dessa filmer. Handlingen är som rippad av Alien fast oändligt bättre och mer underhållande. Speciellt är tempot väsentligt snabbare!

Vi bjuds på T&A så där är inget att klaga på. Favoritscenen är när filmens två brudar får för sig att de ska kommunicera med varelsen och plötsligt står och oljar in varandra precis innan de går in och ska medla fred. Resultatet blir inget vidare för dem dem men desto roligare för oss.

Själv skulle jag kunna tänka mig att åka till den stationen för där verkar inställningen vara att alla nya ansikten får gratis sex direkt! Vart anmäler man sig?

Med andra ord, en klassisk Corman-film. Massor av våld, blod, gore och naket! Fast musiken i filmen är faktiskt inte alls illa!

Jag låter Colby avsluta med sitt klassiska citat:

I got a motto. If it moves and it´s not one of us. Kill it!

tisdag 20 januari 2009

Halloween - 2007


Rob Zombies nytolkning/remake av John Carpenters original var ingen höjdare. Lika bra att klargöra det direkt. Jag fann de 40 första minuterna bra med Michaels uppväxt och hans bekantskap med Loomis intressant, ända fram tills han kom tillbaka till Haddonfield sedan rasade det totalt. Där blev det så gott som scen för scen-rippat fast så mycket sämre.

De nämda första minuterna gjorde något eget av historien och visade mer och det tycker jag gott Zombie kunde fortsatt med. Det började så bra men slutade så otroligt dåligt.

Han har däremot fyllat filmen med kultskådisar från sina andra filmer The Devil´s Rejects och House of 1000 Corpses. Udo Kier, Ken Foree, Sid Haig, Sybil Danning, Malcom McDowell (som jag tycker är väldigt blek i filmen faktiskt), William Forsythe, Danny Trejo, Tom Towles, Bill Mosley, Leslie Easterbrook, Brad Dourif, Richard Lynch och Dee Wallace.

Visst blir det lite gore men det sämsta är när han trycker i ögonen på Loomis och det är blod bara för att sedan när gubben hamnar på golvet utan blod förutom från ett sår i huvudet på ett helt annat ställe!

Tjejen som spelar Jamie Lee Curtis roll här är bara påfrestande så när det väl är dags för slutet så varar det som sagt i 20 minuter och är otroligt utdraget, segt och fullkomligt värdelöst.
Nej, jag är ingen större fantast av originalet men detta började bra men slutade katastrofalt!

Undvik!!

Burial Ground: The Nights Of Terror - 1981


Detta är verkligen en nasty liten film! En av de bästa zombie-filmerna och en uppvisning i hur det ska gå till!

Andrea Bianchi som även gjort Stripe Nude For Your Killer rattar fram en stämning som sitter i hela filmen. Sleazen flödar precis som i Patrick Still Lives och Mariangela Giordano visar hur en kvinna ska se ut! Precis som det ska vara med andra ord.

Tre par åker ut till sin polare som har en extrapyssla som hobbyarkeolog och som precis kommit chiffer på spåren. Han löser det precis som gästerna anländer OCH samtidigt släpper loss de levande döda som ligger och ruttnar i grunderna av någonting under jorden.

Givetvis tar det inte lång tid innan de ruttnade och långsamma döda hittar sällskapet och börjar sätta sig i dem och utöka sin redan döda skara.

Styrkan här är den brutala stämningen och den lätt schizofrena musik som pumpas konstant. Gore bjuds det på och det är gott om inälvsförtärande och slaskteriavfall som går åt. Hålen i kropparna är stora och blodet rejält rött. Naket bjuds vi på och det ärett säkert kort i italienska zombieraffel. Visst är vissa scener här rippade från Fulcis Zombi 2 men det sväljer man direkt. Det ser hårdare ut här!

Zombiesarna denna gången är lite mer framåtskridande än sina andra kollegor då de inte drar sig för att plundra verktygsförrådet och använda dess innehåll för att sätta dit de som de vill äta. En höjdarscen är när de kastar spik och naglar fast ett hembiträde och sedan använder en gammal lie för att kapa huvudet på henne för att komma till och käka upp det. Inte blir det bättre när en av gästerna kommer och kastar ut resten av kroppen till dem med!

Med andra ord en kalasfilm för hela familjen så bänka er och njut av en av de bästa z-filmerna där finns!

söndag 18 januari 2009

Bring Me The Head Of Alfredo Garcia - 1974


El Jefe styr sin egendom med järnhand och det är som tiden stått still sedan 1880. Alla vakter går runt med sexskjutare och winchesters och sporrar. Visst finns där bilar och motorcyklar men mest används hästar. Alla är klädda som den gamla tiden med. Hans yngsta dotter har blivit gravid och vägrar berätta vem som är fadern. Hon förudmjukas offentligt inför familj som vakter som präst. Armen hennes bryts innan hon avslöjar fadern. Strax därpå faller ordern från El Jefe.
Bring Me The Head Of Alfredo Garcia!

En miljon dollars utlovas och jakten börjar. Sappensly och Quill finner sig snart på en sliten jäkla bar där pianisten Benny huserar. Benny är en loser som bara sjunker djupare och djupare ner i skiten. Hans kvinna Elita är en lokal hora som dagarna innan haft umgänge med Garcia så när han blir lovad pengar om han vet något så ser han detta som en sista chans att bli något.

Efter lite förhandling och bekräftelse från hans dam så sätter han sin plan i verket. Kan han ordna fram huvudet så ska han få 10 000 dollar för besväret. Benny sätter av i sin slitna bil tillsammans med Elita. Hon berättar att Garcia precis dagarna innan dött i en bilkrasch och nu är begravd. Benny sätter fart emot vad han tror ska bli snabba pengar. Men det finns inget so heter snabba pengar i denna värld vilket han snabbt märker....

Warren Oates är som gjuten för rollen som Benny och Isela Vega är fantastisk som Elita. Hon gör verkligen något av rollen som den åldrande horan som bara vill bli gift med Benny och älskad av honom. Hon är van vid att bli utnyttjad vilket kommer fram i en stark scen när hon och Benny har picnic och blir störda av två knuttar (varav den ene av dem är Kris Kristofferson).

Följande dialog är mellan Benny, bikern (Kristofferson) och Elita när bikern ska dra i väg med henne och ta för sig medan den andre hotar Benne med pistol:

- You two guys are definitely on my shitlist. (Benny)
- He´s a rotten sport, your old man. Let´s get outta here. Come on (biker)
- I´m gonna kill you one day, you gringo son of a bitch! (Benny)
- No you won´t Benny. I´ve been here before. You don´t know the way. (Elita)

Stenhård dialog i stenhård scen!

En annan sak som min kollega Fred tar upp här är Peckinpahs "fascination" för homosexuella vibbar i sina filmer, så även i denna. Vad som började lite som ett skämt i The Wild Bunch där L.Q Jones och Strother Martin framstår som ett konstant grälande äkta par och ska föreställa två bögar. Vilket han lyckas med också. Fast där framstår de mer komiska.

I denna är det Robert Webber och Gig Young som är det paret fast det är inget som framstår komiskt här. Bara hårt! De varken hånas eller parodieras, bara framstår som två elaka och hårda jävlar. Bestämda i sin sak. Det visas ordentligt i början när de är hos Benny på baren och en hora ställer sig hos Webber och börjar smeka honom på insidan av låret och han iskallt sänker henne med en armbåge över truten utan ett ord. Han bara gör det. Young bryr sig inte ens om det.

Peckinpah förde detta även med till Järnkorset där en soldat kysser en annan mitt på munnen när han börjar flippa ut. Kanske inget homosexuellt men det visar att Peckinpah inte var rädd för att visa att män kan vara bögar samtidigt som de är hårda som flinta. Han var före med mycket, den fulingen.

Warren Oates har en skön scen där han vaknar upp i sängen hos Elita och upptäcker han har fått flatlöss och kniper ihjäl två av dem innan han dränker paketet med tequila och går upp och klär på sig. Men denna rollen som Benny eller Coyote som Elita kallar honom i en scen är nog hans bästa. Han är så övertygande som den eviga losern Benny så man tror han spelar sig själv till sist.

Peckinpah har fått till ett fascinerande tempo i denna filmen som är så vaggande att till sist så känns det som man är i trance när man kollar för man är så djupt inne i den. Allt från fotot till miljöerna till musiken drar verkligen in en i denna våldsamma värld.

En underbar och hård film som har ett sådan slutscen som är som pricken över i:et och man sitter helt utmattad efteråt.

Att se film av Peckinpah är inget man gör, det är något man upplever.

lördag 17 januari 2009

Fönstret Mot Registolen #1

Tänkte det var dags med en ny satsning på att sprida glädje, ilska, sorgsenhet samt hyllningar åt väl valda reissörer som förtjänar att hyllas. Räkna inte med att hitta Tarantino här bara!
Och jag måste erkänna att detta tilltaget är kraftigt inspirerat av broder M-Babys egna påhitt som återfinnes här.

För snart 12 år sedan var jag en stor slukare av allt som kom från John Woo och Quentin Tarantino. Jag tyckte de gjorde de bästa actionfilmerna någonsin och det var himmelriket för mig. Alla andra regissörer spelade ingen roll då dessa visade vart skåpet skulle stå. Men så en kväll skulle det gå en western på SVT 1 och jag som jobbade morgonskift just då tyckte det var för sent. Så jag bestämde mig för att spela in den och se den efter jobb. Jag visste vilken film det var för jag hade läst om den när jag var mindre och då beskrevs den som en film där de mördade kvinnor och barn och det funkade inte för mig. Då.

Sagt och gjort. Klockan närmade sig och jag tänkte att va fan, jag ser början sen lägger jag mig. Jag orkar upp. Filmen började bra och jag satt där med hakan på golvet efter att inledningen var klar 20 minuter senare eller nåt sånt. Våld på film var plötsligt inte lika roligt längre. Inte så som Tarantino och Woo gjorde det, det var ju trams som småungar kan gilla tänkte jag. Detta våldet i filmen träffade mig som en pungspark och jag var alldeles matt. Jag gick till jobbet dagen efter och jag släppte loss allt på en stackare jag jobbade med då. Han hade med spelat in den och skulle se den senare själv. Efter jobb så såg jag en sak som ändrade min syn på film, våld på film och vad som bekräftade för mig åtminstone vad som är skillnaden på regissörer och regissörer. Tarantino och Woo föll i omedelbar glömska och den regissören som tog deras plats är fortfarande kvar hos mig och lär aldrig vika från den platsen.

Han är/var Peckinpah, Sam Peckinpah och filmen som ändrade hela mitt sätt att se film var hans The Wild Bunch eller Det Vilda Gänget som den heter här.


Peckinpah var en man lika kontroversiell som filmerna han gjorde. The Wild Bunch var filmen som tog våld på film på allvar. Innan i en western så när någon dog så antingen höll de sig för hjärtat och ramlade omkull eller så kletade de lite blod på skjortan. Peckinpah drog det till det extrema. Han introducerade squibs på film och resultatet väntade inte på sig. Folk svimmade och spydde på biograferna i USA och bolaget klippte om filmen för honom. Peckinpah rasade och slog ner ett par stycken när han fick reda på det. Folk var inte vana vid detta våld som skildrades i just The Wild Bunch, hundratals människor mister sina liv i den mest fantastiska slutscen någonsin i en film och blodet fullkomligt sprutade! Barn som mördar lika kallt som vuxna och alla är svin. Ingen visar någon som helst sympati för någon eller något. Det enda som man kan lita på är en mans ord till en kamrat och hans ära och lojalitet mot sina vänner.

Och efter denna filmen så brakade det loss över allt och videovåldet som vi är vana vid i dag var fött.

Men Peckinpah gjorde inte bara Westerns, han gjorde alla möjliga sorters filmer. Allt från krigsfilmer till drama till spionfilmer. Här kommer mina favoriter:

Ride The High Country - 1962 - Randolph Scott, R.G. Armstrong, L.Q. Jones, Warren Oates mfl
Klassisk western hjälte i sin sista film möter den nya sortens weternregissör. Mycket bra och klassisk western. Många av Peckinpahs återkommande ansikten är med här.

Major Dundee - 1965 - Charlton Heston, Richard Harris, James Coburn, Senta Berger, Mario Adorf, Ben Johnson, R.G. Armstrong, L.Q. Jones, Warren Oates,Slim Pickens osv..
Heston ville döda Peckinpah under inspelningen och försökte rida ner honom med lans och häst! Trots allt så när bolaget tyckte filmen gått över budget och ville stänga ner den så tågade han upp på kontoret och erbjöd sig jobba gratis om inspelningen fick fortsätta! Klassisk indian-jakts-western som är ett msäerverk, även denna nedklippt av bolaget men nu återställd så gott det går.

The Wild Bunch - 1969 - ett mästerverk och min absoluta favoritfilm!

Straw Dogs - 1971 - Peckinpahs bidrag till Terror-genren och på sätt och vis rape & revenge-genren. Meningen var att Richard Harris skulle spela en av rollerna och Peckinpah lovade i såfall att stå för all sprit och kost! De söp lika glatt båda två. Mästerverk!

Junior Bonner - 1972 - En lugnare Peckinpah som gör ett fint familjedrama med Steve McQueen som avdankad rodeoryttare. Rekommederas!

The Getaway - 1972 - Andra filmen han gjorde med McQueen och detta är en stenhård film. Peckinpah tog äver regin då han egentligen inte vill göra filmen. Själv var han aldrig nöjd med den. Stenhård klassiker och McQueen är riktigt snygg i denna!

Pat Garret & Billy The Kid
- 1973 - En fantastisk western med Bob Dylan i sin första roll med ett underbart soundtrack! Klassiker!

Bring Me The Head Of Alfredo Garcia - 1974 - Bara namnet sätter tonen på denna hårding med Warren Oates i sin paradroll. KLassiker denna med givetvis!

Cross Of Iron
- 1977 - Vem annars än Peckinpah skulle få för sig attt göra en krigsfilm som visade tyskarnas sida i kriget? James Coburn är blytung som Steiner här! Klassiker!

Convoy - 1978 - En klassisk bilåkarfilm fast här med lastbilar i stället. Borgnine är i toppform som sadistisk polis. Ett måste för alla fans av både honom som Peckinpah!

Där var mina favoriter och utforska och fördjupa er gärna i dem. Själv älskar jag varenda minut av dem!

Leviathan - 1989


Sean S. Cunningahm gjorde Deepstar Six som ni kunde läsa här för någon dag sedan och nu är det dags för ännu en vi-är-under-ytan-i-ett-stort-hav-och-blir-attackerade-av-ett-stort-latexmonster-genren men denna gången av George P. Cosmatos. Mannen bakom klassiker som Av Okänt Usprung, Tombstone, Rambo: First Blood Part 2 mfl..

Denna gången är det så gott som samma upplägg. Fast i stället för missiler så är det en silvergruva under ytan och en viss sjunken Ryssk ubåt som spökar. Givetvis är det ett latexmonster även denna gången med i bilden. Designad av Stan Winston.

Storyn går ut på att en i besättningen får med sig in en kista från ubåten, hittar en mystisk flaska och den delas med en annan i besättningen och de sedan bildar grunden till monstret som när det förtär de andra i teamet även de blir delaktiga. Väldigt likt monstret i John Carpenter´s The Thing i slutscenerna. Givetvis är allt mycket bra gjort.

Skådisarna är gamla favoriter som Peter Weller - Robocop 1-2 (tvåan är en mycket underskattad film iofs) Naked Lunch, Av Okänt Ursprung mfl.., Richard Crenna - First Blood 1 - 3, Hector Elizondo, Daniel Stern, Amanda Payes från klassikern The Kindred, när kommer DVD`n?? och Meg Foster, jepp, hon med de underliga ögonen ni vet.

Effekterna som ni vet är gjorda av Stan Winston är kanon och det blir en hel del monsteraction i bild och det är alltid kul!
Gillar/gillade man Deepstar Six så gillar man denna med då de är i precis samma kategorie. JAg finner denna vara lite långsammare i tempo men denna innehåller hajar i slutet så då ör den automatiskt bra. Deepstar Six är skön på sitt vis så det enklaste är att äga båda och vårda dem båda ömt!

Shark Hunter - 2001


Spencer är 11 år och ute med familjebåten med päronen när plötsligt något enormt dyker upp i vattnet och allt i hans liv rasar. Han ensam överlever attacken ensam. Minnena av vad hans far tidigare hade skrämt honom med att det fanns jättestora bläckfiskar under ytan ekade i öronen på honom. Givetvis hade farsan skämtat men detta var ju för mycket!

Hopp på cirka 20 år fram och Spence som han kallas nu är forskare och fortfarande jagad av föräldrarnas död. Inte nog med att han är forskare han har även byggt en enorm forskningsubåt som han nu är spärrad från. Men plötsligt får han chansen och vips är han ombord igen.

En undervattensbas har blivit förstörd och de ska dit och se vad som kan ha hänt. Väl på plats så finner de en tand av en sedan länge utdöd haj. En Megalodon. Och nu blir det andra bullar i vattnet!

Detta är en lågbudget film och de flesta av scenerna utspelar sig inne på ubåten och under vattnet. Men det hindrar inte för att stämningen är bra och miljöerna med. Skådisarna funkar fint då det inte är några direkt tunga namn. Antonio Sabato jr, jepp Antonio Sabatos son. Han den där lille ettrige italienaren i de flesta italienska kultfilmer man har sett. Sköter sig fint här och gör verkligen ett bra intryck i sin roll som Spence. Den kanske inte kräver så mycket men han sköter sig fint.

Velizar Binev, jepp den fete ryssen med det vita håret från alla Nu Image-filmer är med på ett hörn han med. Förmodligen inte dubbad här så det är en uppplevelse bara det. De andra är bara hajmat kan man säga.

Hajen då? Hur funkar den?
Jo då, den funkar fint. Åtminstone för mig. CGI hela vägen vilket är förståeligt i detta fallet. Samma med ubåtens ytterscener. Men just hajen har de fått till riktigt bra. Inte som i Megalodon eller Shark Attack 3: Megalodon, där de tog en vanlig haj och lade in båtarna digitalt förminskade i gapet på den.

Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med hur de fick till den för den är riktigt bra gjord för vara cgi-gjord i en lågbudgetsfilm. Det är precis som en av dem säger i filmen när den väl dyker upp. It´s a goddamn train with teeth!


Kanske inte världens bästa film men en underhållande hajfilm som jag verkligen gillar. Slutet är överraskande får jag säga och ökar stämningen med. Så stäng ner all logik och gillar man hajfilmer så ge denna en chans!

fredag 16 januari 2009

Deepstar Six - 1989


Sean S. Cunnigham känner de flesta till om inte så är han mannen bakom filmer som Fredagen Den 13:e-serien, regisserade första filmen och producerade resten, The Last House On The Left, The People Under The Stairs m.m m.m...
Och detta är hans bidrag som regissör till den underskattade vi-är-under-ytan-i-ett-stort-hav-och-blir-attackerade-av-ett-stort-latexmonster-genren. Vilken är jävligt kul och underhållande på alla dess vis.

Handling kommer här:
Deepstar Six är en bas under vattnet som ska placera ut en missilanläggning under vattnet, givetvis. De har varit där nere i en bra stund och är rejält trötta på både jobb som varandra och vill upp till ytan i rappet. En dag när de ska spränga för att placera ut missilsläden upptäcker de en grotta som kom fram vid sprängningen och vad som dolts i den grottan. Allt i vattnet är inte fiskpinnar!

Snart sprider sig paniken när forskarstationen havererar och syret börjar ta slut. Inte nog med att de försvinner en efter en. Saken som tar dem lyckas ta sig in med!

Så här!

Detta är verkligen en glömd pärla! Ett härligt tempo, en fin stämning, bra skådisar, skitbra effekter, härliga modellbyggen och ett härligt latexmonster drar hem spelet!


Cunningham har regisserat med säker hand här och skådisarna han omgett sig med är bra! En stor del av dem är kända från tv-serier som Taurean Blacque från Spanarna På Hill Street, Nancy Everhard från Renegade, MacGyver mfl.., Greg Evigan en jäkla massa tv han med, Miguel Ferrer denna goding från många bra filmer typ The Nightflyer, Robocop mfl, Nia Peeples från Fame, Half Past Dead med Seagal osv.., Matt McCoy från Polisskolan-serien och den klockrena Abominable!

Ett sant nöje att finna denna i ens samling och upptäcka att den fortfarande är inplastad och sedan stoppa i den i spelaren och bara njuta. Ibland har man verkligen tur eller bara för mycket film att se!

Detta är som sagt en goding som fallit bort lite tycker jag. Det är sällan den nämns och det är synd. Skådespeleriet är bra och stabilt på alla vis och just Ferrer är en klippa här som den ängslige och väldigt klumpige Snyder. Det är en massa modeller här och de är riktigt bra gjorda. Margheritti hade varit stolt! Alla scener under vattnet som visar deras ubåtar samt byggnader är modeller och det funkar skitbra. Visst man ser vad det är men det ökar bara stämningen.

Inne i är det som sig bör fullt av slangar och rör som läcker ånga, enorma instrumentpaneler som ingen egentligen vet vad de ska göra samt en jäkla massa blinkande lampor som aldrig används. Med andra ord, precis som det ska vara i en sådan här film.

Monstret tar sin lilla tid innan det kommer mem det kommer. Det är ett rejält gummimonster och det är även det bra gjort.

Så leta upp ett ex och njut för detta region 2 UK-släppet ska visst vara OOP enligt discshop men det vet man hur det är när de säger så.

Och sådana här filmer görs ju inte mer heller så man får vara glad för de man springer på!

Köp den! Se den! Älska den!

torsdag 15 januari 2009

Escape From The Bronx: Bronx Warriors 2 - 1983


Kampen om Bronx fortsätter! Det avskydda bolaget från Manhattan ledda av president Clark har startat en kampanj att få bort alla invånarna från området under löfte att de som flyttar ska få nya bostäder i New Mexico. Ett förslag som inte alls är populärt. Speciellt inte hos Trash´s far som inte ser vad fan som är så bra i New Mexico när man kan bo i Bronx!

Men bolaget låter sig inte stoppas av krångliga invånare så de skickar in team DAS ( Disinfestation Annihilation Squad) ledda av Wrangler, en allmänt känd galning och slaktare. Medans de rensar upp med eldkastare och maskingevär så märker de inte att Trash kommit hem igen!

Trash tar ingen skit och snart födds en plan på att de ska kidnappa president Clark för att rädda Bronx och deras område. Så än en gång samlas gängen och denna gången är det krig på allvar!

Castellari sparar verkligen inte på krutet i denna uppföljare till 1990: The Bronx Warriors utan han öser på med allt han kommer över. Peckinpah inspirerade scener i slow motion dryper det av och explosioner har nog aldrig varit fler i en film än det som visas här. Antalet döda är fenomenalt höga 174 stycken!

110 skjutna, 40 i explosioner, 9 av eldkastare, 1 av knivhugg, 1 off-screen, 4 okända, 6 av elektricitet, 2 ansikten krossade av hjälm och ett ansikte fullkomligt krossat av gevärskolv! Detta ser man definitivt inte i vanliga actionfilmer!

Utgåvan jag såg är reg 4:a släppet och det är till skillnad från VIPCOS släpp anamorfiskt samt komplett. VIPCOs släpp saknar en scen i början där en kille blir utkastad från andra våningen och fullkomligt misshandlad av "disinfectorerna" så samlare av kompletta utgåvor bör satsa på denna.

Detta är en kalasfilm som bör finnas i var sann filmälskares samling tillsammans med 1990: The Bronx Warriors. Skådisarna är även denna gången idel kända ansikten:
Mark Gregory som Trash, Henry Silva som Wrangler ( en roll han fullkomligt äger i. Han måste ha fått fria händer för här är han verkligen underhållande!), Giancarlo Prete, Antonio Sabato sr, Massimo Vanni, Romano Puppo, Paolo Malco och Ennio Girolami mfl..

Rekommenderas varmt!

Atlantis Interceptors - 1983


Ruggero Deodato har inte bara gjort en av de bästa filmerna någonsin, Cannibal Holocaust, han har även gjort en av de bästa actionfilmerna någonsin med! Denna!
Storyn är tunn som korvspad och fullkomligt orealistisk men detta är en film från 1983 och det finns betydligt tunnare och avsevärt sämre manus som blivit rejäla hits. Styrkan i denna filmen förutom skådisarna är det totala manglet som förekommer i form av action och shoot-outs. Allt från miljöerna och kulisserna till vapnen som deras motorfordon är underbara.

Men nu kommer handlingen så håll i er!

Miami, Florida 1994! Mike och hans polare Washington förlåt, Mohammed, är två glada Vietnamveteraner som livnär sig som alltiallos och legosoldater. Inget jobb för litet eller för svårt. Bara priset är rätt. De är ute i sin båt och far rundor när plötsligt hela havet stormar till och allt på båten slås ut.

Vad de inte vet är att samtidigt har en forskarstation belägen på en oljeplattform fått för sig att bärga en sjunken Ryssk ubåt som är kärnvapenbestyckad. Vad de inte har räknat med är att strålningen som läcker ut från ubåten har fått Atlantis, av alla ställen, som ligger precis där ubåten är, plötsligt börjar resa sig ur vattnet!

En enorm storm blåser upp och förstör allt både till havs som till land...


Mike och Washi... Mohammed plockar upp överlevande från plattformen och ger sig sakta men säkert in till land. Väl på plats finner de att allt är ödelagt och alla är döda! Ur kölvattnet av stormen har en armé ledda av Crystal Skull rest sig och slaktat samt våldtagit allt och alla för att hämnas Atlantis blivit stört.


Mike och hans glada gäng måste nu överleva och försöka ta sig till just Atlantis för att försöka sänka det igen . Men det blir ingen lätt sak att försöka sänka en ö igen! Speciellt inte med alla Interceptors som har en tendens att lägga sig i allt!


All vi som älskar Italiensk film har ett smörgåsbord framför oss med massor av sköna ansikten i rollerna. Christopher Connelly spelar Mike, Tony King spelar Washington, Ruggero Deodato själv är en glad lirare som springer runt uppe på plattformen innan allt går åt helvete, Mike Miller från Blastfighter spelar Klaus, Ivan Rassimov spelar Bill Cook, Bruce Baron från en hel del Ninja filmer spelar Crystal Skull, George Hilton spelar professor Saunders, Michele Soavi är James samt alla dessa kända dubbningar man känner igen från otaliga filmer.

Den sköna 80-tals musiken är gjord av Oliver Onions aka De Angelis Brothers, skapare bakom mängder av skön muik till otaliga italienska filmer. Den passar kanon in här.

Action bjuds det på i överflöd, det är inte en enda död stund i hela filmen och Deodato fullkomligt pumpar på! Och hur härligt är det inte med filmer där det bara skjuts och aldrig laddas om! Här är det kroniskt. Jag älskar det! Stämningen är kanon och det märks att Deodato kollar mer än en gång på Carpenters Attack På Polisstation 13. Stämning och känslan av instängdhet är det samma här.

Visst är det lätt att såga denna om man vill men varför skulle man göra det? Missar förekommer rikligt men det döljs av det faktum att personerna bakom filmen har haft skoj och det märks tydligt. Det är fanimej kärlek i den här produktionen och inte är det många andra filmer man känner det i.


Allt från bilar till motorcyklar till kläder på Interceptorerna är kalas för alla oss post-apocalypse filmsälskare. Det känns som att Deodato har tagit en stor del av Cirio H. Santiagos Wheels Of Fire och gångat det med 10 men det visar sig vara tvärtom då Wheels Of Fire kom två år senare. Santiago har rippat denna, så är det bara! Deodato är inte bara en förebild när han vill i filmskapande han är även ett modeorakel!


Enorm body count, knasiga bilar och motorcyklar, vapenfetischm, sköna miljöer, underbar stämning, Med andra ord en perfekt film som verkligen borde komma i ett fint släpp snart!
Kopian jag såg var från den gamla Transworld vhs´en och den är i smal widescreen och förmodligen rejält klippt så ett oklippt släpp i rätt format skulle jag mer än gärna gett mina njurar för! På direkten!

En underbar film som borde ses och älskas av alla för detta är ju den ultimata actionfilmen med det bästa omslaget någonsin! Tuffare kan det inte bara bli!

onsdag 14 januari 2009

Above The Law (Righting Wrongs) - 1986


Hong Kong action är alltid skoj och är man på rätt humör så är det verkligen bra. Och denna goding från ´86 levererar rejält! Massor av fighter och tokiga stunts i alla möjliga situationer och miljöer. Handlingen är inget direkt som sig bör i dessa filmer men den funkar för ändamålet.

Ling-Cheng är en åklagare som när lagen och rättvisan inte längre räcker till och skyldiga går fria gärna tar lagen i egna händer och skippar egen rättvisa. Allt funkar fint ända tills någon annan börja inkräkta på hans område och han finner sig jagad av en vit kvinnlig polis vid namn Cindy Si som vägrar släppa taget om honom.

Cynthia Rothrock ger järnet här i rollen som Cindi Si och det är massor av andra i samma kaliber i denna film. Det fullkomligt exploderar i fantastisk 80-tals action/martial arts i rutan och man kan bara hänga med då gott det går. Tyvärr är jag ingen höjdare på att komma ihåg asiatiska namn och att sedan passa in dem med skådisarna så där ger jag inte in mig. Men det är gott om kända namn här i denna så pass mycket har jag kopplat.

Det är det ena vansinniga stunten här efter det andra och just Rothrock går på rejält här. Vissas aker som hon gör här har jag aldrig sett henne göra förr. Bara scenen där hon hoppar nerför trappan och mot sin motståndare Karen Sheperd är en syn att minnas bara den! Som tur är i denna som de flesta andra asiatiska filmer så visas scenen alltid om i slow motion direkt efter och så gott som alltid i en annan vinkel. Ett intressant påhitt som jag gillar en hel del.

Uppenbarligen så gillade publiken inte vissa scener i slutet så på denna utgåvan så ligger hela det alternativa slutet med som spelades in för att stävja publiken i Hong Kong. Lite lyckligare då det egentliga slutet är ett rätt mörkt slut på en annars ljus och småkomisk film.

Annat kul på discen är en helt ny intervju med Rothrock och det är skoj att se. Hon ser förvånansvärt bra ut och har en rolig stund där hon berättar om just inspelningen och dess skådisar samt en del om rivalen Sheperd i filmen och hennes ovilja till en viss sak.

En skön film som levererar fullt ut på actionfronten men blir lite seg emellanåt. Men man kan inte få allt här i världen. Annars ett bättre alternativ än Indiana Jones 4 vilken dag som helst och är man novis i detta fack så är det absolut en bra början!

Twins Of Evil - 1971


Detta är verkligen en stygg liten film. Undrar om Hammer egentligen var så grafiska som i denna med våldet? Hur som helst. En elak liten film med en grym Peter Cushing i en brutal roll.
Handling, behövs det?

Nåväl, här kommer den då...

De identiska tvillingarna Maria och Freda hamnar hos sin släkting Gustav som är en puritan av rang och drar sig inte för att visa det. Hans hobby förutom religonskunskap och kuva fruntimmer är att om nätterna rida runt med sina polare och bränna vackra och unga flickor till döds under attityden att de var häxor samt i Djävulens tjänst. Mycket krävs inte för att det ska flamma upp på kvällarna eller för att Gustav ska sätta fart på pållen sin och rida ut i full galopp.

Hans ena syskonbarn är inte lika lätt att kuva och hon ger sig ut på sina egna upptåg och finner sig snart vara biten av den lokala vampyren och på så sätt hjälper till att sprida farsoten. Allt medans Gustav fortsätter sitt lokala korståg och hjälper till att hålla ordning och reda på torpet.
Men Gustav har även ett horn i sidan åt den som bor i det lokala slottet och väntar på sin chans att få lägga tassarna på Greve Karnstein. Vilket han även tids nog får tillfälle åt....

Detta är Cushings stund, inget snack om saken. Han är nog i sitt mest hårdaste esse här och fullkomligt tar över bilden var gång han kommer i rutan. David Warbeck är med och ser mest fånig ut i kråsskjorta och halvlångt hår. Tvillingarna i filmen spelas av just två identiska tvillingar som gjorde en karriär i Playboy innan de började film. Lite naket bjuds det på allt. Även om det tar ett tag.

För de som känner till sina Hammerfilmer vet att detta är inte första gången som slottet Karnstein och dess Greve förekommer. Både slottet och greven förekommer även i The Vampire Lovers med Ingrid Pitt och Cushing där med. Det är även med i Lust For A Vampire och räknas in i Hammers The Karnstein Trilogy med de två redan nämnda filmer. Det omnämns även samtidigt som Greven i Captain Cronos: Vampire Hunter. En annan ypperlig film.

Som sagt. En trevlig och mysig liten film med väldigt sköna miljöer och en hel del gore faktiskt. Jag blev faktiskt överraskad av dess våldsamheter. Positivt överraskad då alltså.

söndag 11 januari 2009

2019: After The Fall Of New York - 1983


Sergio Martino verkar vara en riktigt tråkig typ. Alla intervjuer man ser med honom så är han antingen krängd, blir krängd eller så blir han sur för någonting. Jag tror inte jag har sett en film av honom som jag inte har somnat i. Hans giallos är bland det tråkigaste jag vet och hans djurskräckis Big Alligator River är världens bästa sömnmedel. Att han sedan gjorde en kannibalfilm med Ursula Andress och Stacey Keach och sedan stoppade in en glad lirare som har sex med en gris och en tjej som ligger och smilar för fullt mot kameran medans hon leker med sig själv är en annan femma. Han skyllde på det var producenterna som ville ha de scenerna med i filmen. Jo tjena.

Men detta är hans första försök att göra en post-apocalypsefilm. I ett annan film lyckades Claudio Cassinelli sätta livet till efter att Martino tyckte han kunde göra ett komplicerat stunt själv som inte ens stuntmännen ville göra.

Året är 2019 och världen har gått åt helvete. Alla män som kvinnor är sterila och plötsligt kommer det fram att det finns en befruktningsbar kvinna i världen. Hon är gömd inne i New York och de rådande krafterna skickar in ett osannolikt team på tre personer för att hämta henne och komma över hennes ägg för att på så vis kunna rädda männskligheten.

Under deras färd in måste de bekämpa all dess olika sorters hot. Både utifrån som inifrån. Ska de lyckas?

Detta är enligt mig Martinos bästa film och en av de bästa i denna genre. Älskade den som liten och nu som äldre och mer insatt i film så är den med all rätta lite seg men den håller mycket bättre än andra i denna ojämna genre. Att göra en sådan här film är lätt. Att få den bra är en annan sak.

Michael Sopkiw är en jänkare som gjorde 4 snabba filmer i Italien och sedan la ner igen. De filmerna är Blast Fighter, denna, Monster Shark och Massacre In Dinosaur Valley. Han är med och introducerar filmen här och är även med på kommentatorspåret. Om man har rätt utgåva det vill säga.

Om du någonsin undrat varför plötsligt det står på alla filmer att releasebolaget och alla dess underbolag är inte ansvariga för vad som sägs i allt extra på DVD´n så är det pga detta släppet.
Tydligen så när Sopkiw och två andra lirare spelade in detta så fällde någon av de andra två, inte Sopkiw nu! något kränkande om en person inblandad i filmen. Såpass allvarligt attt filmen drogs in igen och kommentatorspåret togs bort helt. Och sedan dess så står det så här på alla DVDsläpp som släpps. Denna utgåvan hann bara spridas i 1500 ex och jag har ett av dem!
Fast vad dem säger har jag ingen aning om då jag aldrig lyssnar på kommentatorspår...

Andra kändisar som är med är George Eastman givetvis som Big Ape, Valentine Monnier, Romano Puppo, Edmund Purdom, Hal Yamanouchi (ej Oddjob!! ;D ) och fler kända ansikten.

Detta är en stabil post-apo-film med massor av billiga effekter och sköna billiga kulisser samt sköna modeller över ett sprängt New York. När det kommer rymdskepp så syns trådarna och det är precis vad som ska göras! Det är känslan som är det viktiga, inte hur pass väl man döljer några trådar på en modell. En del gore och squibs bjuds det på och när Big Ape kapar 5-6 skallar på ett svärdshugg är lysande!

Så bänka dig i soffan och dröm dig tillbaka till det ljuva 80-talet då dessa filmerna var nya och trendsättande! Bättre blir det nog fan inte i dagens filmutbud.

lördag 10 januari 2009

1990: The Bronx Warriors - 1982


När Walter Hill gjorde The Warriors så hade han nog inte räknat med vad italienarna skulle göra med hans grundidé. Det som han lade grunden till tog Enzo g. Castellari och perfekterade i denna film.

Dottern till presidenten för ett rikt Manhattanstyrt företag rymmer och tar sin tillflykt i stadsdelen Bronx i USA. Hon tar sin tillflykt hos gänget Riders ledda av Trash. Riders är i krig med alla gängen i Bronx. Ett blodigt krig med där offerna faller i parti och minut.

Hennes far som givetvis vill ha tillbaka sin dotter sin sätter Hammer på fallet som inte skyr några medel för att lyckas med sitt. Han drar fram planer för att starta krig mellan alla gängen för att komma åt dottern. Och han lyckas.

Fullt krig bryter ut när plötsligt dottern försvinner från Trash och han drar ut i krig med sina män!

Vad Castellari gjorde här var att visa Bronx precis vad man som liten yngling trodde, hoppades och ville att hur Bronx se ut. Han gjorde det bra för det gör jag fortfarande. Raserade byggnader, utslagna människospillror i misär, skräp över allt, vilda gäng i ständig konflikt med varandra och fullt öppna krig. Givetvis stämmer inte den bilden men man kan väl få hoppas?

Intrycket denna filmen gjorde på mig som liten var att den fick mig att starta ett eget gäng med polarna och givetvis döptes det till Bronx Warriors. Men snabbare än ögat så föll Warriors bort då de andra aldrig kom ihåg det så det blev bara Bronx vi hette till sist. Det var tider det!

Filmen är full av hårda scener med hårda män. Castellari har till och med Hell´s Angels med i filmen som medlemmar i Trash´s gäng. Där samsas stora karlar med hakkors överallt med stora färgade karlar och ingen reagerar. Så länge de får spöa folk så är de nöjda. En speciellt skön scen är när gängen samlas vid en kropp vid vattnet och allt som hörs är en lirare som sitter med ett trumset och bara lirar rakt upp och ner. Som grädde på moset som kommmer givetvis Fred Williamson med in i bilden.

Inte nog med allt våld i filmen den är även ett smörgåsbord av italienska stjärnor. Vad sägs om dessa namnen:
George Eastman, Enzo Castellari, Ennio Girolami, Christopher Connolly, Mark Gregory, Vic Morrow, Joshua Sinclair, Massimi Vanni, Stefania Girolami och den är givetvis producerad av Fabrizio De Angelis.

En timme in i filmen kommer en scen där Joshua Sinclair kör i väg på motorcykel och man ser att han välter nästan ur bild. Den scenen var inte planerad och Castellari berättar på kommentatorspåret att han slog sig rätt rejält och bröt flera revben.

En stenhård film som följdes av Escape From The Bronx som nog har rekordet med flest dödsfall på film. Närmare 150 stycken dör i bild! Castellari vet verkligen hur det ska göras.

Rekommenderas varmt!

Killer Crocodile 2 - 1990


And here we go again!
Krokodilen är tillbaka och denna gången är det Giannetto De Rossi som står bakom kameran. Fabrizio De Angelis tröttnade på hans tjat och lät honom regissera denna. Allt enligt De Angelis himself i en intervju jag läste med honom i The Darkside Magazine. Förmodligen var De Angelis sur för De Rossi gjorde ett bättre jobb med denna än De Angelis gjorde med den första filmen.

I sann uppföljaranda så är givetvis krokodilen större och värre i denna än i den första filmen. Och sådant är alltid bra! Det är även fler kroppsavslitningar i denna och favoriten är när ett gäng nunnor och småkottar är ute och störar sig på floden och får en väldigt opartisk domare på halsen i deras sångtävling. Resultatet: el krokodilo vs småkottarna = 2 - 0

En annan höjdarscen är när förmodligen världens sämsta biltjuv som försöker bryta sig in i en redan öppen bil! Jag menar, hur korkad får man vara egentligen?

De mystiska tunnorna som våra hjältar skulle stoppa i den första filmen är på tapeten igen och en stor tidning i USA får reda på det och skickar ut sina senaste skjutjärnsjournalist som bara tidigare skrivit recept på saken. En lokal byggmogul låter träsket rensas upp men låter innehållet i tunnorna vara kvar så journalisten far ut i bushen, möter den nygamla lokalkändisen och blir strandsatt.

Till hjälp kommer de två lirarna från de första filmen och cirkusen är i stan igen!

Samma gäng bakom som framför kameran och denna gången ett mer fartfyllt äventyr och mer gore. De Rossi är säkrare på regissera och det blir en jämnare film att följa. Visst, krokodilen låter fortfarande som en flock vilda grizzlybjörnar lösa på en koloni för blinda lesbianer med pms men det är bara charmigt.
Själv tror jag absolut att en muterad krokodil låter på det viset.

En skön film med muterad krokodil. Vad mer kan man begära?
Sa jag att modellen är enorm?

Rekommenderas till alla djurälskare!

The Running Man - 1987



Baserad på en novell av Stephen King och slagen av en italiensk post-apocalypse film av Joe DÁmato. Endgame som kom redan 1983 är väldigt lik denna med samma upplägg så ska man vara petig vilket vi aldrig är här så var faktiskt DÁmato först. Men de skiljer sig som sig bör i både manus och budget så de funkar båda lika bra för sig själva med.

The Running Man är regisserad av Paul Michael Glaser ( Starsky i Starsky & Hutch, Something´s Gotta Give m.m) är en kanon actionfilm med ett bra tryck och en Arnold i högform i ett väldigt post-apo liknande samhälle.

Ben Richards (Arnold Schwarzenegger) flyger helikopter över ett upplopp och får orders om att skjuta samliga i deltagandet och vägrar. Effekterna blir att 60 personer dör och han får skulden och hamnar på kåken. Samtidigt så har samhället ett nytt sätt att främja massorna genom ett tv-program. The Running Man.

Där deltagarna får möta stalkers som mördar dem på löpande band med allt från ishockeyklubbor till eldkastare eller motorsågar. Allt till tittarnas jubel och massornas vadslagning. Richards hamnar i smeten och givetvis har han ett eget sätt att göra saker och ting på.
Arnold är inte ensam i denna utan han har ett bra gäng omkring sig. Vad sägs om dessa lirare:
Jim Brown, Jesse Ventura, Dweezil Zappa, Mick Fleetwood, Yaphet Kotto, Professor Toru Tanaka, Maria Conchita Alonso (vart tog denna vackra kvinna vägen?). Inga lättviktare direkt!

När Jim Brown inte steker tävlande så extraknäcker han som skunk!
Jesse Ventura som varit med i flera av Arnolds filmer gör ett riktigt kul jobb här som Captian Freedom, tidgare mästare nu degraderad till kommentator samt reklamfilmspajas. Hans reklamfilmer är det bästa i filmen. Kolla bara in hans miner i dem. Killen har skitroligt!

Kanske inte just här..
Tempot är högt, effekterna är bra och one-liners haglar efter var död stalker. Arnold är kalas i denna rollen och det är verkligen en klassiker detta som jag tycker har hamnat i skymundan av hans andra filmer lite. Typ Rovdjuret, Terminator, T2, True Lies osv.. Jag måste erkänna att denna får mig att bli sugen på att se om Total Recall och Raw Deal igen faktiskt. Lite hederlig action som sparkar stjärt där det känns och som är lite bortglömda.

Kritiken som framförs mot samhället i filmen är inte på något vis överdriven och deras vision av 2017 är inte direkt långt i från hur det ser ut i dag egentligen. Trots allt så skiljer det bara 8 år mellan nu och i filmen och vem vet hur det ser ut då?

Trots allt så är detta en hederlig actionfilm som sparkar rumpa och levererar hela vägen och hela tiden. Rekommenderas varmt!

Bloodrayne 2 : Deliverance - 2007


Uwe Boll, mannen på allas läppar varav de flesta är kritiska. Jag gillar en stor del av hans filmer men inte alla. Tunnel Rats och Postal tyckte jag inte var något vidare direkt. Seed okej. House Of the Dead är ett smärre mästerverk. Alone in The Dark ska ses om och In The Name Of The King delar samma öde. Bloodrayne måste man vara på ett visst humör för att uppskatta men den är skön i det stora hela och nu är det dags för yxan att falla på tvåan. Bloodrayne 2: Deliverance.

Bloodrayne har lämnat livet på vischan och alla farligheter där och dragit sig in till staden och ett par hundra år fram i tiden med till en liten håla i vilda western kallad Deliverance. Staden är plågad av vampyrer som leds av Billy The Kid och han han tagit alla småttingarna i staden som gisslan/snacks på kvällskvisten.

Efter att ha sprungit på en mystisk främling (Michael Paré som fått en uppryckning i karriären i dr Bolls händer) och fått på nöten av Billys hejdukar så finner hon sig i finkan och ska hängas. Hon lyckas fly och finner sig i vård av främlingen igen. De bestämmer sig för att rädda småttingarna/snacksen från Billy och samlar ihop ett gäng på två personer till och rider in till stan för att rensa upp i Deliverance. Allt till tonerna av musik.

Detta är en väldigt lätt film att såga, otroligt lätt. Men det tänker jag inte göra. Visst filmen har sina brister och sina påtagliga missar men den är stabilt gjord och gillar man Bolls andra filmer så bör man gilla denna med. Tempot är inte som i hans andra filmer och inte heller lika vansinnig men Natassia Malthe som plockat upp manteln efter Loken funkar fint och är trevligare att titta på med. Att hon sedan var med i Lake Placid och är just den snygga polisen som jag aldrig hittade gör det inte sämre heller. Och hon har ju gjort Alone In The Dark 2 med nu så då blir det att se den med.

Goret är inte lika som i den första filmen då det inte är något i denna. Lite blod och lite squibs. That´s it! Gore hounds beware!
Men det är gott om Peckinpah inspirerade scener i slow motion och speciellt scenen i ladan i slutet är väldigt skön!

Michael Paré har vi nämnt redan medan Zack Ward som spelar Billy är bara pinsam. Han ser mer ut som en tysk slöjdlärare i mellanstadiet istället för en vansinnig vampyr med en stad i sina klor. Alla andra i filen är säkert tyskar som Boll brukar ha med, ni känner säkert igen de flesta.

Filmen är inspelad i Kanada och det är fina miljöer även om vissa av dem ser ut som de är filmade utan för mitt fönster! Och hur ofta ser man en western i snömiljö förutom i The Great Silence?

Så svälj stoltheten och acceptera Boll i era liv. Det mår ni bättre av. Tro mig.

fredag 9 januari 2009

Boa vs Python - 2004


Hur vet man när en djurskräckis håller hög kvalité? Jo, de inledande planen och lastbilarna i filmen är inte digitalt gjorda! resten talar vi tyst om...

Nu Image slår till igen och jag hade ingen aning om att det var de bakom denna monster"hit". Men det är de säkert på något perverst vis då alla som inte har dialog i filmen är svartmuskiga karlar med ögonbryn bak till nacken. Samt att den fete och vithårige ryssen är med som sig bör.

Nåväl...
Filmen börjar med en wrestlingmatch mellan två killar kallade för Boa och Python. Båda killarna är bredaxlade som varsin huggorm och är fullständigt horribla som brottare. En rik pajas med sin fejktatuerade bitch satsar av någon underlig anledning pengar på idoterna samtidigt som de har beställt en enorm orm som de ska jaga för nöjes skull.

Givetvis så rymmer den och de blir tvungna att släppa ut ytterligare en enorm orm för att jaga upp den första. Varav titeln. Och för att ytterligare stjäla koncept så har de rippat konceptet från Hard Target där rika lirare jagar något eller någon för pengar och skojs skull. Här är det en orm.
Där var det Van Damme. Undrar vad han tycker om denna filmen egentligen? Hmm...

Snart nog så har båda ormarna rymt samt förökat sig och den heta insatsstyrkan som skulle bidra försvann snabbt och det går snabbt utför.

Detta är precis vad man tror det ska vara. Gillar man inte konceptet så gillar man inte filmen för något mästerverk är den inte och lär aldrig bli. Däremot så verkar detta vara en inofficiell uppföljare till Python 2 då de återkommer till den filmen i denna hela tiden. Intressant minst sagt då jag har de två filmerna. Men är man som mig skadad och gärna ser sådant häringa trams så funkar den. Det är underhållning och underhållen blir man.

Slutet är så gott som digitalt för hela slanten och det drar ner lite men med tanke på att detta släppet är OOP nu så lär man hålla ännu hårdare i det nu.

Och en film där man får se en orm slicka musen på en tjej i en bil kan man ju inte bara låta bli att tycka om!

Killer Crocodile - 1989


Äntligen lite hederlig italiensk skräpfilm av mannen bakom de flesta av dem, Fabrizio De Angelis. Här under sitt alias Larry Ludman.

Ett gäng trädkramande djurrättsaktivister åker ut i ett träsk för att dokumentera utsläpp av radioaktivt avfall. De får mer på halsen än vad de hade hoppas på de råkar ut för en gigantisk krokodil som råkat få i sig vad de hoppats på att stoppa och därefter antagit enorma proportioner.

Efter hand som de faller offer en efter en samt vissa ur lokalbefolkningen för dess hunger så börjar snart deras sympatier för djuret och dess existens ändras radikalt. Tråkigt för dem men desto roligare för oss som följer dramat på tv´n. Trash som det är menat att det ska vara med andra ord!

De Angelis har samlat ett kul gäng både framför och bakom kameran här. Vad sägs om Richard Crennas son Richard Anthony Crenna i rollen som Kevin, Ennio Girolami som Joe fast här krediteras han som Thomas Moore, han är även Enzo G. Castellaris bror. Och bakom kameran och framför effekterna finner vi Giannetto De Rossi. Inte nog med att han kom på själva krokodilen han skapade den med. Inte illa.

Musiken som är plankad rätt av temat från Jaws är komponerat av ingen mindre Riz Ortolani, mannen bakom det Oscarsnominerade soundtracket till Mondo Cane samt Cannibal Holocaust mfl. Stefania Girolami dotter till Enzo och brorsdotter till Ennio är Assistant Director med så detta kan ju inte gå fel.

Attackerna är kul och en hel del faktiskt och det är gott om grisblod i vattnet. Kroppsdelningar är det sämre med och inte så värst många. Lite segt blir det emellanåt allt och själv somnade jag till mer än en gång. Men filmen är så härligt korkad och krokodilen är härligt träaktig där den flyter fram i vattnet och mest ser ut som en stor stock så man kan inget annat än att älska den.
För det spelar ingen roll egentligen för krokodiler på film är alltid synonymt med kvalité!

De sista 10 minuterna är absolut de bästa och hur de till sist får stopp på djuret är värt hela resan dit. Och i sann italiensk anda så finns det givetvis en uppföljare med. Killer Crocodile 2!

torsdag 8 januari 2009

Halloween 2 - 1981


...More of the night He came home.

Inte nog med att taglinen för en gångs skull stämmer utan denna filmen visar även att en efterföljare visst kan vara överlägsen ett original. Carpenter lämnade över stafettpinnen till Rick Rosenthal som visst bara gjort tv innan och det blev ett bra resultat. Även om det sägs att Carpenter och hans producent Hill varit inne och lagt till scener i efterhand. Rosenthal har gjort en hel del tv sedan dess men även en Halloween-film till. Halloween: Resurrection. Han skulle stannat vid denna tycker jag.

Nåväl.

Laurie som överlevde Myers attack är nu på väg till sjukhuset och detta är precis efter att Loomis har sänkt Michael med sex skott och sedan funnit han vara borta från gräsmattan. Med andra ord, den fortsätter direkt efter den första filmen. Det tar inte länge innan Michael får reda på vart hon är och ger sig dit.

Övergången här är så perfekt att hade det inte varit för Curtis hår så hade man kunnat tro att filmen var filmad direkt. Pleasence har fått mer tid i rutan och som han tar över! Tror aldrig jag har sett honom vassare än här faktiskt. Curtis fortsätter att spela offer och skrika. Mer tycker jag inte hon bidrar till direkt.

Vad som fattades i den första filmen var sköna mord och det får man här. I överflöd! Maken till finurligheter gällandes mord på sjukhus visas och man myser även åt de mord som sker utanför kameran. Min favorit är absolut sköterskan som får dropp och vad som sker med killen som finner henne. Aj! säger jag bara. Det är en scen som känns!

Mord är här gott om och det förekommer även blod. Till skillnad från den första filmen som är rätt tam på den punkten. Stämningen är skön och än en gång så spelar Meyers av en stuntman och han har full koll på rörelseschemat. För hur svårt måste det egentligen inte vara med en karaktär som inte säger något eller visar sitt ansikte? Hur framställer man honom så att han inte framstår som en maskin?

En mycket bra film och definitivt en av de bästa slashers som gjorts och tro mig. Det har gjorts många! Min favorit i serien och för min del är det slut här. Slutet är kanon och jag tycker att Loomis säger det bäst i en av de sista scenerna. Vad han säger? Det får ni se för er själva.