lördag 28 februari 2009

Clownhouse - 1989



Clownhouse är mest känd för sakerna kring sig än för själva filmen. Regissören Victor Salva som även gjort Jeepers Creepers 1 & 2 åkte dit för att ha utnyttjat filmens 12-åriga skådespelare Nathan Forrest Winters sexuellt ett flertal gånger under inspelningen. Han nöjde sig inte bara med det utan han filmade övergreppen med. Han fick tre års fängelse och gjorde 15 månader av dem efter vilka han sen släpptes. Han är nu en registrerad pedofil och mer går att läsa här.

Filmen handlar om den 12-åriga Casey som är maniskt rädd för clowner. Han och hans bröder går på cirkus en kväll när föräldrarna är borta och samtidigt så rymmer tre psykopatiska mördare från det lokala gökboet. Givetvis intar de rollerna snabbt av just clowner och bestämmer sig för att lägga en visit hos de tre bröderna. Casey som har en konstig känsla av att något ska hända blir inte trodd men det ändrar sig snart är clownerna plötsligt gör hembesök.

En av de tre bröderna spelas här av en överspelande Sam Rockwell, en otroligt påfrestande typ även som ung, som jag inte klarar av överhuvudtaget. Han går mig på nerverna den fan. De andra två bröderna är inte mycket att hänga i granen heller och det inte mycket till film egentligen. För att vara en slasher så är denna otroligt blodfattig och tråkig. Den är seg som tusan och man kommer inte i från den äckliga känsla av vad som hände mellan tagningarna. Den känslan är värre än vad själva filmen frambringar för själva filmen i sig är ingen höjdare.

Att det sedan förekommer en hel del mer eller mindre konstiga scener med just Nathan Forrest Winters gör det lite jobbigt att se. Bland annat får vi se hur han vaknar mitt i natten och är barbröstad i flera långa scener, vi får se honom vända stjärten naken mot kameran och böja sig fram och vi får nästan se honom naken liggandes i sin säng. Jag menar hur många gånger har det egentligen gjorts sådana här scener med så unga skådespelare? Inte ens vuxna ställer upp på det. Och hur många filmer annars från USA ser man karlar ligga med bar överkropp? Fan, inte ens John Wayne visade sig barbröstad i sina filmer och han var över 50 i de flesta!

Detta är ett släpp som MGM drog tillbaka snabbt som fan när sanningen kom fram så denna är rätt svår att finna men den är inte värd pengarna, tro mig. Det finns oändligt mycket bättre filmer än denna därute att lägga pengar och tid på.

Dying Breed - 2008




Ända sedan Tobe Hopper gjorde sin version av Ed Gein i sin kannibalfamiljsfilm i Texas så har folk försökt att komma på en likadan succé vilket sällan lyckas. Nu är det dags igen. Denna gången är det i Tazmanien som det finns en likadan familj som dräper och förtär turister på egen hand. Tydligen så ska denna vara baserad på en gammal legend/sägen om en förrymd fånge som lyckades fly och aldrig blev upptäckt igen. Tydligen skulle han varit kannibal på köpet med.
Detta är vad man kan kalla för en bushbillys-film, en avart på hillbillys som jag själv kom på precis.

Storyn är att en tjej ska leta efter den Tazmanska tigern som hennes syster letade efter själv 8 år tidigare när hon plötsligt drunknade. Så hon drar till samma ställe med tre bekanta och finner sig snart nog i skiten.

Hyfsat gore och slafs för de som gillar sådant men ett rejält bottennapp i dialekterna då man emellanåt har väldigt svårt att tyda vad som sägs. Och utan text så kan det vara ett rent helvete, tro mig...
Miljöerna är helt okej då det är rejält med skog och sådant dunkelt som gärna gör sitt för att förstärka känslan av hopplöshet. Saken är den att man får en känsla av attt denna filmen är en blandning av Den Sista Färden och Wrong Turn 2. Den Sista färden pga av inavlen och Wrong Turn 2 pga mängden gore och slafs som det emellanåt antyds mer om än visas. Typ i verktyg och flashbacks och sådant som man vill se mer av men inte får. Effekterna är annars bra förutom en väldigt dålig cgi-effekt. Den sticker ut som en finne i röven när man cyklar över en frusen åker.

Ett okej tidsfördriv men inget som jag kommer att återvända till.

Vipers - 2008



Det finns djurskräckisar och det finns djurskräckisar med Tara Reid i. Det sistnämnda måste undvikas till varje pris. För det finns nog fan inte en sämre "aktris" än henne i modern tid. Skottpengar bör utlovas snarast!

Genmanipulerade ormar bryter sig ut från forskningsstation och terroriserar en liten ö. Ormarna som inte bara biter stackarna äter upp dem med, de sväljer inte dem då de är för små för det utan de äter upp människorna bit för bit i stora blodiga attacker som är cgi-gjorda. Vilket ormarna är med. Tyvärr är inte skatan Reid det.
Och resten förstår ni själva vad som händer.

Ytterligare ett RHI-släpp som stått på inköpslistan men det blir det verkligen inget av, den saken är säker. Reids roll i det hela är att hon säljer blommor samt hon odlar ganja till cancersjuka på ön. Hon har inte bara en ny huvudbonad för var situation i filmen utan hon är även en jävel på att tjuvkoppla bilar, bryta sig ur häktet, köra motorcykel och fan vet allt. Människan är ett levande kräkpulver.

Jag kommer aldrig förlåta mig själv för denna upplevelse. Bör undvikas till varje pris!

fredag 27 februari 2009

Rhinestone - 1984

Jag fick ett ömt och varmt brev av en trogen läsare här som hade ett önskemål om att läsa om en film som innehöll 80-tal, spandex, dans och med en rejäl hunk i så vad passar bättre än denna då.


Jake slår vad med sin slemmiga manager att hon kan göra vem som helst till en countrysångare på två veckor. Vinner hon så får tillbaka sitt kontrakt som han vägrar släppa och om hon förlorar så ska hon inte bara släppa till honom utan även förlänga kontraktet hon redan har med honom på 5 år till. Valet som sångare faller på New Yorks absolut sämsta taxichafför Nick. En totalt tondöv italienare. Så Jake får asa med honom hem till Tennesse för att lära hon om grunderna och jävligt fort!

Dolly Parton spelar Jake och Sylvester Stallone spelar Nick. Ryktet är att detta är den enda film som Stallone ångrar i sin karriär, jag förstår inte varför då denna är klockren på alla möjliga vis. Regisserad av Bob Clarke. mannen bakom Porkys-filmerna och Murder By Decree. Andra fina skådisar i filmen är Richard Farnsworh och Tim Thomerson. Båda är sköna i sina roller som Jakes far och hennes före detta. Thomerson sjunger till och med en riktigt skön truddelutt.

När det gäller spandex, dans, sång och 80-tal så är denna perfekt. Bara tanken på att se Stallone i spandexcowboy-outfit är värt bara pengarna det! Att sedan han höra honom "sjunga" är värt ännu mer! Han till och med dansar tror jag, kan ha missat det när att han sjung Drinkenstein i en cowboytvättbjörnsoutfit för då svartnade det ett tag för mina ögon...

Dolly är alltid het och här är inget undantag men den verkliga stjärnan är Stallone som verkligen visar en komisk sida här. Killen är skitrolig vare sig det är menat eller ej. Men det är bäst att ni ser den själva för en upplevelse utöver det normala.

Tyvärr är den OOP så det får bli på Ebay eller något sådant ställe som ni kan hitta den på för hitta den måste ni. Ni har inte levt utan att ha sett denna!

Högsta rekommendationer!

The Siege Of Firebase Gloria - 1989


The Deer Hunter, Apocalypse Now!, Plutonen, Hamburger Hill, Född Den Fjärde Juli, Himmel Och Helvete, War Bus, Strike Commando, Djungelmassakern, Platoon Leader, Full Metal Jacket, Elddopet och allt vad de heter för denna spöar allt!

Den stora Tet-offensiven närmar sig och höjdarna tro inte på att Charlie kommer att bryta den tillfälliga vapenvilan. En mindre grupp soldater ledda av Sgt. Maj. Bill Hafner ( R. Lee Emrey i sitt livs roll) och hans högra hand Cpl. Joseph L. 'Nard' DiNardo ( Wings Hauser i en lika stark roll) kommer till en by där de varit tidigare och finner alla dödade. Kvinnorna våldtagna, männen halshuggna, djuren slaktade och alla barnen avrättade, nakna och samlade i stora högar. Charlie har varit där först och gjort sig av med USA-vänliga bybor. De drar sig undan till en i närheten liggande eldbas vid namn Gloria, ovetande om att de kommer att hamna i ett helvete.

Väl på plats finner de manskap som rökar på, super och har ingen som helst disciplin och ett helnaket befäl som är ännu mer pårökt. Deras första orders blir när de påtalar risken om ett överfall att laga generatorn för han har inte fått glass på två veckor. Och så fort mörkret faller så inträffar ett lägligt och passande eldöverfall som skickar det ledande befälet till sjukan på en annan bas och Hafner tar över. Nu blir det andra bullar!

Body counten i denna filmen är enorm och det faller kroppar i tusentals här! Jag skojar inte! Våldsamt, blodigt och jävligt brutalt får vi se en version av Vietnamkriget som man alltid velat se men någon filmmakare inte hittills vågat visa. Ermey och Hauser kompletterar varandra perfekt här och Ermey är klockren. Vi får se allt från regelrätta attacker med vapen till machetefighter till helikopterattacker till barska män som hänger ut med en M-60 och skriker värre än Reb Brown från just helikoptar till fan vet allt. Det är ett kroniskt skjutande och tusentals statister sätter liven till i drivor!

Regissören Brian Trenchard-Smith som även gjorde den skitsköna Night Of The Demons 2 är ansvarig för denna massiva upplevelse. Den mannen är nu upphöjd till Gud i min värld!
Men allt är inte bara skottlossningar och pangandes, vi får även skön dialog som denna mellan Hafner, Nard och en fotograf som gärna säljer röka till manskapet som Nard har haffat på order av Hafner:

- Sergeant Major, can i keep him? (N.)
- Yeah, you found him. He´s all yours Nard. Give him a rifle and put him on the line. (H.)
- No way, hey...
- Let´s go doctor Leary, your mine! (N.)
- You can´t do this! I´m a civilian man!
- Well, you just got fucking drafted sweetheart. (H.)

Detta är det bästa jag har sett som skildrat Vietnamkriget och detta är just den film man ville se som yngre men aldrig hittade. Visst Platoon Leader fyllde det gapet lite men inte som denna. Detta är något i hästväg! Men nu finns den inte på officiellt släpp vilket är ett brott mot alla naturlagar. Jag kräver att denna ska släppas i en fet dubbel-discs utgåva med fet widescreen, DTS-ljud, feta intervjuer, bakom kulisserna-scener och kommentatorspår och det ska vara nu!

Ladda ner den! Stjäl den! Inbilla er att ni sett den bara ni säger till någon att ni har sett den! Spela in den från tv! Gör vad fan som helst bara ni finner och ser den! AAAARRRRGGGGHHHHH!!!!

The Hive - 2008



Ytterligare en film i RHI´s Maneaters Series. Denna gången är det myror. Det börjar fint med myror i stora klungor som käkar upp mor och barn och fortsätter med att dem fortsätter och skövla sig fram i Thailand. Amerikanarna dyker givetvis upp och ska styra upp saker och ting.

Stora vapen och cgi-effekter kan man komma med långt vilket man gör i halva första delen av filmen sedan blir det för mycket sci fi-trams för min del och slutet är bara för löjligt. De aktörer som ska spela de thailändska myndigheterna är för dråpliga. Speciellt när en av dem vill spränga myrorna med atombomber och det slår mig hur skrämmande atombomber kan vara i händerna på en som inte ens kan uttala ordet.

Synd på en överdriven idé som kunnat funka fint om de bara hade lagt det däringa sci fi-tramset på hyllan. Insektsskräck och sånt funkar inte bra ihop i min bok direkt.
Nej, nu får vi hoppas att Vipers, Hybrid och In The Spiders Webb funkar bättre.

Black Swarm - 2009



RHI fortsätter pumpa ut tv-gjorda djurskräckisar i ett rasande tempo och denna gången är det getingar som ska sätta skräck i oss. Deras Maneater-serie verkar vara klar för denna gången men de fortsätter pumpa ut kvalitativ film för oss med denna smak. Nåväl.

En kort historia kort.

Genmanipulerade getingar håller på att ta över en liten skithåla i USA och alla som blir bitna upptäcks snart husera flera getingar inom sig. Så när de är mogna att testa vingarna så tar de sig ut...

Stabilt gjort och förvåningsvärt nog rätt påkostad film för att vara av denna kalibern. Effekterna är fina och de är väl gjorda. Skådisarna är väl inga direkt att lägga på minnet men Robert Englund är med för de som gillar honom. Här funkar han fint och verkar trivas i rollen. De andra sköter sig bra med så på den fronten är där inget att klaga på.
Så är man sugen på lite insektsskräck så funkar denna fint och är man rädd för de små liven så bör man ännu mer se den.

Helt okej film, bättre än en hel del än jag sett på sistone faktiskt. Lite tråkigt och på inget vis oväntat med dessa ständiga slut med "twistar". De är så vanliga nu så man blir glad och hyllar filmer i onödan de gången man inte får se ett. Givetvis är det en sådan här vilket dämpade min entusiasm. Det samt att hunken Lamas inte var med...

torsdag 26 februari 2009

Paganini Horror - 1989



Ett otroligt miserabelt rockband har gått på en mina i karriären och trummisen löser det genom att köpa en outgiven låt av den gamla fiolspelande räven Paganini. Låter heter passande nog Paganini Horror med. Gruppen bestämmer sig för att spela in den på egen hand som sin egen och får den eminenta idéen att göra en video på låten med. Videon ska handla om hur Paganini mördar till tonerna av deras musik. Det är jag med beredd att göra. Snart nog börjar någon börja mörda dem i bandet och ingen vet vem mördaren är samt att huset de spelar in videon i är hemsökt och fullt av lakan över allt.

Luigi Cozzi har regisserat och idén till denna kom han fram till med hjälp av Dario Argentos gamla flamma Daria Nicolodi. Den borde aldrig ha kommit fram för detta är verkligen inget vidare. Usel dubbing för det första. Donald Pleasance som spelar mannen som säljer låten till trummisen är dubbad av en italiensk lågbudgetsversion av Orson Welles och ser mest sjuk ut här. Skådisarna är inget vidare och samma gäller för fröken Nicolodi med. Hon har aldrig varit något vidare som skådis. Men vissa heta scener är där allt.

Till exempel när de ska spela in videon och de tre skatorna i gruppen står och åmar sig framför trumsetet och mimar hemskt till musiken och man plötsligt upptäcker att var fan är trummisen??
En annan höjdare är när en av skatorna ramlar plötsligt igenom ett hål i golvet och regissören till deras rockvideo kastar sig fram och ska rädda henne. Här är det verkligen överspel för hela slanten the italian way.

Nej, inget att hetsa upp sig över detta och den har säkert sina fans men jag är inte en av dem. Och ska jag vara helt ärlig så har jag skrivit detta under tiden som jag sett på den bara för att få tiden att gå...

End Of The Line - 2007



Mycket hypad och uppskriven film som börjar starkt och slutar mindre bra. Likheterna med Midnight Meat Train är tydliga. Men ändå är det olika filmer. Båda levde inte upp till sina rykten.

En brokig skara främlingar finner sig plötsligt sammanförda i en kamp för överlevnad mot en mordlysten och kristen hop fanatiker som vill frälsa deras själar genom att dräpa dem i Guds namn. Kampen för dem genom tunnelbanesystem och dess tunnlar. Och sakta men säkert förlorar de mer och mer mark.

Att de kristnas "uniform" i filmen påminner om vissa brunskjortor i historien är nog ingen tillfällighet. Samma fantism uppenbarligen. Och det är nog filmmakarnas syn på kristna med antar jag. Filmen är blodig och brutal och det är bra effekter som sig bör. Det är mest det som man märker att folk dras till mest när man läser om den på imdb. Tyvärr var detta en besvikelse då man får ingen förklaring direkt varför allt detta pågår och slutet väldigt luddigt där åtminstone två personer bara upphör och man inte får någon förklaring till vad som hänt. Lite dålig avslutning på en annars väldigt bra början. Ett tag så kommer det typ olika vinklar på hur olika personer hamnat i smeten medan andra personer man inte får veta något om alls om. Sen efter inte ha förekommit på ett bra tag så kommer de plötsligt igen. Det är så man undrar hur de har tänkt sig hur det ska vara egentligen.

Helt okej överlag men hade varit bättre om man fått mer förklaringar och ett tydligare slut. Men den är bättre än Midnight Meat Train trots likheterna.

Hello Mary Lou: Prom Night 2 - 1987



Mary Lou är den typen av tjej som de flesta av oss hoppas att träffa någon gång i livet. Hon super, är lättfotad, utåtriktad, svär och nämnde jag lättfotad? Tyvärr blir hon uppeldad på sin finaste stund i livet, precis när hon valts till Prom Queen av en ilsken pojkvän som inte fick komma till. 30 år senare är det dags igen för bal och gissa vem som tillbringat de senaste 30 åren i en koffert i källaren på just samma skola? Ni får en hint. Lösaktig.

Samtidigt, fattig flicka med pojkvän som inte är omtyckt av gravt kristen mamma finner just Mary Lou´s koffert och blir besatt och börjar gå i samma fotspår. Och gissa vem som blir balens drottning igen?

En så tråkig film så jag jag vill ha tillbaka de 96 minuter denna smörja varade. Det enda bra med den är postern. Michael Ironside är med men inte ens han kan rädda denna kalkon. Curse Of The Komodo må vara skräp men den är fan så underhållande skräp. Detta är bara en uppvisning i hur man kan plåga en åskådare till gravt internetmissbruk samt nageltrång. Vissa scener är så Wes Craven-inspirerade att man tror det är någon av alla uppföljarna till Nightmare On Elm Street man tittar på men sure Freddy dyker aldrig upp. Jag tror att jag ska ta och se Breakin´ 2 bara för att tvätta bort smutsen efter detta övergrepp.

Piranha - 1978



Den Amerikanska armén har ett hemligt forskningsställe där de framställt genetiskt ändrade pirayor som tål både saltvattten som sötvatten. De är även genetiskt ändrade för att lösa simplare problem som hinder och ta sig fram på alternativa vägar. Med andra ord, smarta pirayor. Just den typen av fisk man inte vill ha i sin lokala insjö. Så när ett par korkade ungdomar försvinner vid just ett visst forskningsställe så kommer det dit en person från en tidning som är specialist på att hitta försvunna personer och för att stilla sin nyfikenhet tömmer en viss bassäng för att kolla bottnen så försvinner just vad som inte ska försvinna ut i den angränsade flod som är förgrenad med havet senare.
Och längre ner på samma flod så hittar vi inte bara ett sommarläger för barn utan även ett nytt semesterparadis. Med andra ord, ett enda stort smörgåsbord om man är piraya vill säga.

Joe Dante är en jävligt bra regissör som alltid har gjort originella filmer typ Gremlins 1 & 2 och The Howling för att nämna ett par. Här har han ett bra manus av John Sayles som gjort fina filmer som Lone Star. Han har även skrivit manus till Alligator. Men Of War (Dolphan) och The Howling. Han säger själv att han skriver dem för att få in pengar till att göra sina egna filmer.

Bradford Dillman som gjort filmer som The Treasure Of The Amazon och Guyana: Crime Of The Century är skön som Grogan här och Heather Menzies från Sssssss kompletterar honom fint. Annars syns Barbara Steel, Kevin McCArthy, Keenan Wynn och Belinda Balaski syns också till. Men speciellt Paul Bartel sticker ut mest som den maniskt visselpipsblåsande lägerledaren. Han är lysande! Så med många härliga attacker, mycket med bubblor och blod i vattnet och en fin body count gör detta till en riktig höjdare! Som inte kan hyllas nog. Mästerverk!

Rekommenderas blött till alla vattendjursälskare!

Curse Of The Komodo - 2004



Alla ni som kommer ihåg och gillade Komodo, här kommer uppföljaren. Denna gången är det på en ö i närheten av Hawaii som ett gäng forskare har genmanipulerat fram Komodoödlor. Syftet har varit att testa något som forskarna trott medan armén velat ha dem som vapen. Hur som helst. Till skillnad från första filmen är ödlorna enorma här och nu har de evolverat så att rör man deras saliv så blir man smittad och dör eller som i ett fall men blir en zombie.

Ja, ni fattar själva var detta barkar här och gillar man sådant så funkar denna fint. Effekterna och speciellt den enorma ödlan är bra gjord. Visst, den är cgi-gjord vilket är tvunget för jag tror inte det finns någon komodoödla på 20 minuter som har en agent och vill göra film.

Jim Wynorfski har regisserat och han behöver ingen närmare presentation här. Det är lågbudget och speciellt en av aktörerna Glori-Ann Gilbert är bland det sämsta jag sett och med skitfula silikonpattar. Hon har bröstvårtorna under hakan. Inte nog med det. Hon är även med i den tredje delen i serien med samt i Wynorfskis alla mjukporrisar han gjort efter denna.

Jag kan säga direkt med att attackhelikoptern på bilden förekommer INTE i filmen och gillar man sådan här skräp så är den kul att se men inget att hänga i granen men givetvis bör den stå i hyllan.

Night Of The Demons 2 - 1994



Fyra år har gått sedan sist och det är dags för Halloweenparty igen fast denna gången på en kristen ungdomsskola där Angelas syster går. Systern som kallas för Mouse lever upp till sitt namn då hon ofta får vara föremål för de andras skämt. Samma kväll som skolan ska ha sin halloweenfest så passar andra elever på dra till det gamla huset med Mouse för att ha ett eget litet party. Syftet är att offra Mouse där. men allt går inte som de tänkt och snart är de tillbaka på skolan igen fast någon har varit olydig och tagit med sig något tillbaka från huset så gissa vem som gör storstilad entré till Morbid Angels Rapture?

Uppföljare ska alltid vara vildare, fetare och bättre och det stämmer här. Kanske inte bättre än den första filmen då denna har en lite mer komisk framtoning och den har inte samma stämning som den första då pga den komiska stämningen. Men det drar inte ner den, tvärtom! Där den första satsar på att vara en traditionell skräckis satsar denna på att varva lite skön komik i det hela, inte så att det blir Braindead på något vis eller Norbit för den delen utan mer sköna one liners och riktigt underhållande demoner.

Gammalt hederligt slafs och klegg får vi och till och med ett härligt gummimonster i slutet en kort stund. Andra sköna grejor är väldigt hängiven nunna som inte drar sig för att för att slå till om det behövs. Skådisarna är bra i sina roller och som Angela ser vi än en gång Amelia Kinkade. Regissören Brian Trenchard-Smith är ingen nykomling och har många sköna filmer bakom sig med.

Så en bra och skön uppföljare som rekommenderas!

onsdag 25 februari 2009

Blade: Trinity - 2004



Blade är tillbaka för tredje gången och den här gången får han Dracula himself på halsen att slåss med. Och inte nog med det! Han får även denna gången ny hjälp i sitt arbete.

David S. Goyer som tidigare skrivit manus till de två första filmerna om Blade fick för sig att han var rätt man att regissera denna tredje del. Han hade totalt fel för sig. Han skrev även manus till denna. I mitt tycke borde han nöjt sig med det. Efter två feta filmer stabilt regisserade av regissörer som vet precis vad de gör så är denna en besvikelse faktiskt. Jag gillar den men inte alls som de två första filmerna. Där Stephen Norrington och Guillermo del Toro tog var sin del och gjorde något extra av den så tillför Goyer precis inget av värde till filmen.

Rykten sa att Goyer och Snipes slogs som hund och katt på setet och det var orsaken till att Snipes inte har en lika framträdande roll medan Reynolds och Biel syns mer. Inget ont om vare sig Ryan Reynolds eller Jessica Biel men ska jag se en Blade film så ska det handla om just Blade. De funkar båda två fint i sina roller medan andra som Parker Posey är så fel i denna filmen så det inte är sant. Dominic Purcell som Drake tog också ett par gånger att smälta och funkar rätt bra nu för mig men Posey är lika påfrestande var gång. James Remar känns mest bortkastad här och att ta med Triple H som vampyr är bara korkat. Han känns mest fel.

Tyvärr en besvikelse på vissa plan medan den funkar fint på andra så detta är en svår film att vara rättvis mot. Jag älskar de andra två filmerna men denna är lite som en smutsig byk som man inte vill kännas vid. En helt okej film men långt i från de andra.

The Food Of The Gods - 1976



Morgan och hans två polare åker ut till en ö för att jaga lite med hundar och hästar. Plötsligt blir en av dem attackerad av flera gigantiska getingar och dör på fläcken. När Morgan sedan ger sig i väg för att komma till en telefon blir han själv attackerad en gigantisk tupp i en väldigt underhållande scen. Och när han äntligen hittar en kvinna att prata med så får han bara till svar att han har inte hos hennes höns att göra. Det visar sig att hon och hennes man har funnit något i en källa som de matat hönsen med och de har nu växt till enorma proportioner. Till och med getingarna som de råttor som gärna tar för sig av maten hönsen äter har växt. Inte nog med det för snart väller det in folk till ön. En bolagsgubbe som tantens man har bestämt med samt hans assistent, ett par som är gravida och Morgans manager. Snart är det en kamp om överlevnad på ön och vem ska segra? Man eller höns?

Bert I. Gordon som ligger bakom denna är även ansvarig för Empire Of The Ants och han har ingen mindre än exploitationskungen Samuel Z. Arkoff. I rollen som Morgan ser vi Marjoe Gortner som varit inblandad i fina titlar som American Ninja 3, Jungle Warriors, Mausoleum, Starcrash. Ida Lupino från Peckinpahs Junior Bonner och Belinda Balaski från Gremlins 1 & 2, The Howling, Piranha, Cannonball och Bobbi Jo and the Outlaw (hette Med Snuten I Hälarna på vhs i sverige). Med andra stabila aktörer.

Effekterna är för jäkla sköna här. Vi får alltså både modeller samt äkta råttor som klättrar runt på leksaksbilar som dockhus. Allt för det ska se stort och äkta ut och det ökar faktiskt bara på underhållningsvärdet här. Råttorna tar de död på alla de möjliga vis i filmen och det är levande djur som de dränker, skjuter, elektrifierar och fan vet allt de gör. Undan går det i allafall.

Skön stämning, härliga effekter och ett bra drag gör detta till stabil underhållning. Finns nu på region 1-släpp från MGM fast jag *host* har den på fint Japansläpp från deras Treasured Collection.

Kul film helt enkelt!

Blue Water, White Death - 1971


Blue Water, White Death är en dokumentär som filmades i brett format och visades på bio i USA. Den skildrar hur ett gäng med naturfilmare och dykare bestämmer sig för att fånga Vithajen på film. De är även de första som ger sig ner i vattnet i burar för att kunna göra detta. Vi får följa dem på deras resa i vatten där de tror att de ska finna Vithajen och den tar oss från Sydafrika till Södra Australien på en resa som tog 9 månader.

Med på resan är Ron och Valerie Taylor som även var med och hjälpte Spielberg när han senare gjorde Hajen. Denna dokumentären inspirerade Peter Benchley att skriva sin bok som Spielberg sedan baserade sin film på. Vi får även träffa Rodney Fox som överlevde ett möte med just en Vithaj. Peter Gimble, en förmögen man som visst stod som inspiration för Hooper i Hajen hyr helt enkelt en båt med besättning och fyller den med erfaret folk som professionella undervatttensfotografer och andra vetare inom ämnet samt en folksångare som brister ut i sång med jämna mellanrum.

Trots detta är en dokumentär så är det flera spännnade sekvenser till exempel när strömmen vid ett tillfälle är för stark och drar ut en av männen i havet. Man ser inte honom till sist. Givetvis är allt undervattensfotografi jättebra och fint. Som tittare bjuds man på mängder av olika hajsorter och vi får även se valjakt vilket inte är en trevlig syn. En äldre herre med kortärmad skjorta och härlig gubbkeps står och röker ur mungippan med en cigarett samtidigt som han lika lugnt sätter en ny rostig harpun i ytterligare en val. Och mötet med just Vithajen är fantastiskt när det kommmer. Det blir lite segt mitt i men aldrig tråkigt för är man intresserad av hajar så är detta en given hit i samlingen. Allt behöver inte vara muterat eller italienskt när det gäller dessa djuren på film.

Fantastisk dokumentär som rekommenderas!

Night Of The Demons - 1988


Angela (Amelia Kinkade) och hennes polare Suzanne (Linnea Quigley)bestämmer sig för att kasta ett party i ett gammalt hemsökt begravningskapell med några inbjudna på Halloween. Givetvis är det de standardkaraktärer vi är vana vid från sådana här filmer. Vi har partygrisen, snobben som är kåt på allt, hans polare och dennes flickvän, den färgade killen som oftast dör först, vi har den pryda tjejen som håller på dosan och hennes ex. Efter de alla samlats och dragit i gång så kommer snart lite ockulta lekar på tal och snart nog så leks det för fullt. Dock inte med det resultat de väntat sig. Huset är verkligen besatt och de har just släppt loss de som hemsöker huset. Det blir en lååång Halloweennatt!

Detta är något så skönt som en klassisk 80-tals skräckis från USA som verkligen är mer än yta, Stämningen är skitskön och när väl de blir besatta och och pendlar mellan formerna så är det full fest i rutan. Härliga demonröster kan man aldrig få för mycket och det bjuds det på här. Gott om härligt våld och slafs och en stor del sköna scener. Ta bara scenen där fröken Quigley trycker in läppstiftet i ratten hennes, mycket trevlig indeed. Kom igen nu! Det fattade ni direkt när ni läste att hon var med att hon skulle bli besatt!

Skådisarna är härligt amatöriga och småusla precis som det skall vara i sådana här filmer men det funkar fint för det är en sån skön stämning och bra drag så det ökar bara upplevelsen. Filmen följdes av två uppföljare och varav denna och del två är släppta av Lionsgate. Trean finns inte på reg 1 vad jag vet så är där någon som vet var den finns så skrik till. Annars finns det en box med alla tre filmerna frå Tyskland men det ska vara sämre bildkvalité på den.
Reg 1-släppet på denna innehåller scener som skiftar i kvalité mot de övriga och det är sådana scener som klipptes bort innan för att slippa en X-rating. Men det är inget som stör då man får se mer samt att filmen är uncut nu.

En härlig stund framför tv´n utlovas speciellt för oss som gillar sådana här filmer.
Rekommenderas varmt!

tisdag 24 februari 2009

The Breed - 2006



5 glada lirare åker ut till en ö som två av dem har ärvt ett hus på. Väl på plats lever de livet och dricker sprit och gör bort sig. Allt ser kanon ut och hade det inte varit för den lilla valpen som plötsligt dykt upp så hade festen aldrig slutat. Genast ingår valpen i församlingen och det bestäms var den ska sova och med vem och sådant livsviktigt. Allt hade slutat lyckligt om det inte hade varit för att mamma dyker upp och vill ha igen den. Och en tik som ser sin valp i armarna på en främmande människa är inte att leka med vilket dessa märker direkt. Inte nog med att mamma är ilsken, hon har polarna med sig med!
Och snart så kan ni väl gissa vilka som är de nya herrarna på täppan.

Producerad av Wes Craven men bli inte avskräckta av det för detta är en helt okej djurskräckis med hundar. Inspelad i Sydafrika med fina miljöer vilket är rätt svårt att tro faktiskt. Regisserad av Nicholas Mastandrea som är ytterligare en första gångs-regissör fast med massor av andra filmer bakom sig fast på andra områden inom film. Skådisarna är helt okej med Michelle Rodriguez från Resident Evil och en jäkla massa annat bakom sig i fronten. De andra är inga jag känner till direkt.

Filmen i sig påminner en hel del om The Pack 1977 om ni sett den annars är det en fin film att kolla in. Vad som är fascinerande här är hur de fått hundarna att bete sig som gör för de är verkligen på hugget och jävligt aggressiva! Gott om spänning och bra flyt fast det lite tråkiga är att karaktärerna är så osympatiska i filmen. Man tycker bara de flesta av dem är korkade och bara vill se dem förvandlas till Vov. Men det är som sagt en personlig sak om man gillar dem eller ej.

Så sliter er från den senaste doku-såpan och kolla in lite hundskräck istället! Det är aldrig fel.

Primeval - 2007


Baserad på sanna händelser behöver inte alltid betyda det är så mycket sanning i det hela men här stämmer delvis. Gustave som stjärnan i denna filmen heter heter samma i verkligheten och han lever fortfarande nere i Burundi. Så tänk på det när ni ser denna pärla.

Skjutjärnsreporter Tim Manfrey (Dominic Purcell - Blade Trinity) gör bort sig och finner sig snart nog på ett plan till Burundi, Afrika, tillsammans med en annan reporter Aviva Masters (Brooke Langton - The Replacements) som mest gjort reportage av den kalibern att hon gör hembesök hos folk med synska katter och hundar som ser döda människor. Med på färden är också kameramannen Steven (Orlando Jones - The Replacements). De ska där göra ett reportage om just Gustave som tros ha dödat över 300 människor. Samtidigt är det som sig bör inbördeskrig i regionen så det får de verkligen hett om öronen. Med är även djurprogramsfilmaren Collins (Gideron Emerey) och den lokala guiden Krieg ( Jürgen Prochnow - House Of the Dead).

Och snart möter de huvudpersonen i dramat.

Skön krokodilfilm med fint tempo där tiden flyger i väg. Lite för snabba klipp i attackerna emellanåt för min smak men annars en härlig film. Krokodilen är för det mesta cgi-gjord och det är stabilt gjort. Modell förekommer i vissa scener men de är inte så många. Och om sig bör så drar de inte sig för att dölja attacker på småttingar och det visar på bra karaktär i filmarna. Sånt behövs i dag.

Lite blod och gore bjuds vi allt på och det är aldrig fel. Bra skådisar och bra regi av Michael Katleman som bara gjort tv innan, konstigt. Verkar vara en fluga detta för tv-regissörer att göra en bra film och sedan göra tv igen. Först Silver Bullet och nu denna!
Jaja, jag tackar och tar emot.

Sugen på att se en bra krokodilfilm i år och vill inte lägga dyra pengar på Killer Crocodile 1 & 2 och ni tyckte Rouge var dryg och tråkig så rekommenderas denna! Varmt!

Shock Waves - 1977



Shock Waves är ett utmärkt exempel på hur man kan göra en grymt stämningsfylld skräckfilm utan en endaste droppe blod i den. Allt behöver inte vara dränkt i blod och tarmar för det ska vara kusligt fast det gör sitt med. Här är det en simpel story som kan uppfattas otroligt löjlig men är man bara öppensinnad och tar det för vad det är, en skräckfilm, så sitter man snart där med ögonlocken uppe i pannan och bara sväljer allt som sker i rutan.

En båt med semesterfirande turister går plötsligt på grund efter att ha blivit påkört av ett mystiskt fartyg mitt i natten när all utrustning lagt av. Morgonen efter visar vad de kraschat med. Ett stort rostigt vrak och deras kapten är borta. De lyckas ta sig in till en närliggande ö med hjälp av en roddbåt och där finner de ett öde hotell. Väl på plats där upptäcker dem att de är inte ensamma och att det finns en ensam gammal man där med. Mannen som visar sig vara en gammal SS-officer i ofrivillig exil berättar sin bakgrund och vad han fruktar han kommit löst igen.

Han har varit ansvarig för en experimentell SS-pluton som bestod av fångar, kriminella, mördare som valts ut speciellt för sitt beteende. Plutonen som var till sjöss sänktes av officeraren när han märkte kriget var förlorat och han inte ville deras existens skulle bli känd. Nu har de kommit lösa igen efter nästan 40 år på havets botten och de är lika mordiska som innan!

Regissören Ken Weiderhorn har klassiker som King Frat bakom sig och det är en film som lyckades med bedriften att bli peststämplad av USAs hälsovårdsmyndighet! Han är även skyldig till Return Of The Living Dead Part II som Meatballs Part II samt lite tv som Freddys Nightmare och några andra tv-serier. Men detta är hans magnum opus om ni frågar mig vilket är fantastiskt med tanke på att denna var hans första film med.

Skådisarna i denna är två gamla godingar som inte behöver någon direkt presentation nämligen Peter Cushing och John Carradine. Brooke Adams är känd från andra filmer som Invasion Of The Bodysnatchers 1978, The Dead Zone, Man On Fire (originalet, inte Tony Scotts remake med Denzel) och en hel del annat. Denna filmen är enligt mig tillsammans med Zack Snyders Dawn Of The Dead de två bästa zombiefilmer som gjorts och det säger inte lite det. En fullständigt lysande film på alla vis,

Vad som jag tycker är underbart med denna är alla scenerna där våra antagonister sakta reser sig ur och i havet, ja vad fan. Alla scenerna som involverar dessa skitsköna mördare! Stämningen är så otroligt bra och höjdarscenen är när två överlevande gömmer sig i en ugn undan nazisterna! En fullständigt klockren scen!

Så leta upp denna om ni inte sett den och har ni redan den så se den igen! Själv satt jag och njöt hela tiden filmen varade och bara älskade varenda minut.

Köp den! Se den! Älska den! Ni måste bara!
Och glöm inte bara: Once They Were Almost Humans!

måndag 23 februari 2009

Silver Bullet - 1985



Marty är en ung kille i rullstol som en dag kommer en varulv på spåren i sin lilla stad där han bor med sina föräldrar och hans syster. Inte ens hans morbror Red tror på honom när han berättar om det för honom. Bara hans syster tror till sist på honom. Och varulven som via en händelse får vetskap om att Marty känner till honom. Snart är månen full igen och vart ska en liten kille i rullstol ta vägen när en stor farlig ulv är efter honom?

Stephen King är författare till denna novell som står som förlaga till denna film. Han har även skrivit manuset till filmen. Och som det är allmänt är känt så blir långt i från alla filmatiseringar av hans filmer några höjdare. Regissören här är Daniel Attias som bara gjorde denna filmen och sedan bara gjort diverse tv-serier bland annat mina favoriter House M.D., The Wire, Northern Exposure och Deadwood. Konstigt för han har verkligen gjort en jävligt bra jobb här.

I rollen som Marty ser vi Corey Haim, som Red Gary Busey och i andra roller ser vi Terry O´Quinn, Everett McGill, Lawrence Tierney. Inga flugskitar precis i filmsammanhang.
Effekterna är grymt gjorda och varulvsförvandlingarna är härliga och ansvarig är Carlo Rambaldi som har varit inblandad i klassikers som Blood For Dracula, Flesh For Frankenstein, King Kong Lives, Bay Of blood, Lizard In A Womens Skin där det blev liv pga några välgjorda hundar, Deep Red, Alien, King Kong, Conan The Destroyer mfl...

Vi får en hel del av ulven i rutan titt som tätt och blod givetvis då en stor del attacker är riktigt grymma. Speciellt en scen som utspelar sig i dimma är jävligt bra och skön samt en förvandlingsscen i en kyrka. Mycket fina scener.
Stämningen är jävligt bra och detta är en av de filmer man sitter med ett leende på läpparna och bara myser för det är så otroligt bra. Att inte regissören gjorde mer film kan jag inte släppa då detta är en av de bästa filmatiseringarna av King som gjorts, helt i klass med Salem´s Lot 1979 som 2004. Så jag säger som den käre Frank Drebin: I love it!

Så se den för detta är en underbar film på alla vis och den rekommenderas givetvis det varmaste!

Prophecy - 1979



John Frankenheimer är en aktiv man med många tunga titlar i sitt bälte. Vad sägs om Reindeer Games - med allas våran Ben Affleck, Ronin - rörig men underhållande biljakter, The Island Of Dr. Moreau - inget vidare faktiskt, Dead Bang - suverän snutfilm med en lysande Don Johnson och William Forsythe, French Connection 2 - bra uppföljare och en hel del till.

Denna gången fick han för sig att göra en monsterfilm med Robert Foxworth från Skägg Vi Minns, Talia Shire mest känd för mig som den fula bruden i den första Rocky och Armand Assante som indian!

Dr. Robert Verne ( Foxworh) och hans fruga (Shire) åker ut i vildmarken för att styra upp en konflikt mellan lokalbefolkning och ett pappersbruk. Pappersbruket skyller allt på indianerna och indianerna vill ha sin skog i fred. Som grädde på moset så härjar ett enormt monster runt och slår ihjäl allt och alla. Givetvis ska den gode doktorn styra upp allt.

Lite för lång film så den blir rätt tråkig faktiskt. Annars är det kompetent gjort med vackra miljöer och fin stämning. Men som tittare blir man lite uttråkad till sist då filmen gärna fått vara en kvart kortare. Alla skådisarna gör sitt bra och monstret är jävligt plastigt och fint, precis som det ska vara i en sådan här film. Mycket tid i rutan får det med. Filmen som är gjord 1979 har en fin 70-talsstämpel över sig.

Konstigt nog så fick denna en PG-stämpel i USA förmodligen på avsaknaden av naket och grovt språk fast det kompenserar den med sitt våld. Och attackerna är inte nådiga här. Fråga bara den äckliga ungen i sovsäcken som får sitt!

En underhållande film som blir lite tråkig mest pga sin längd som gärna fått vara kortare men som jag gärna återvänder till då och då när jag vill se en skön monsterfilm.

Skägg Vi Minns - Robert Foxworth


Här med introduceras den sorgligt bortglömda genren: Skägg Vi Minns.
Först ut blir Robert Foxworth.

Mest känd för hela svenska folket som Chase i Falcon Crest där han troget kämpade mot Angela Channing och hennes betjänt Chao-Li. Andra sköna skådisar i den serien var ju allas våran hunk Lorenzo Lamas och Daniel Green, John Saxon, Mel Ferrer, Robert Ginty, Geoffrey Lewis, Brian Thompson, James Hong för att nämna några. Där fightades han stolt i sitt skägg i en 155 avsnitt.


Annars har han mest gjort tv men även en och en annan film har slunkit igenom tuvorna i hans barr. Tex. Prophecy av John Frankenheimer där hans skägg står för den största undehållningen till sammans med monstret. Han var även med i Syriana med George Clooney 2005. Beneath Loch Ness ska han visst vara uncredited i så det blir att leta upp den nu.

Fast på 70-talet hade han en vass period då han gjorde följande titlar:

Airport ´77 - en flygplanskatastrof film som kanske borde kollas upp.
Ants - en skön myrskräckis där han använder bulldozer för att stoppa de små liven. Kul film.
Death Moon - varulvsfilm gjord för tv där vi inte får se ulven förrän den 80:e minuten av 86. Inget vidare faktiskt men han har skägg!
Damien: Omen 2 - som jag ska se snarast!
Prophecy - monsterfilm av John Frankenheimer, vildaste skägg av alla i denna!

Sen är resten så gott som bara tv.

Snyggt och ovårdat!


Förebilden för Reservoir Dogs?

Death Hunt - 1981



En sann historia baserad på den stora jakten på en man vid namn Albert Johnson år 1932 ligger som grund för denna film. Och förmodligen även för David Morell som skrev boken First Blood som sedan Ted Kotcheff gjorde filmen vid samma namn på. Flera scener i denna filmen är även med i just filmen First Blood vilket förmodligen Kotcheff tog här i från.

Charled Bronson spelar Albert Johnson, en ensling som räddar en hund och köper loss från dess ägare efter den förlorat i ett arrangerat hundslagsmål. Ägaren Hazel gillar inte sättet som Johnson köpte hunden på och försöker ta tillbaka den. Med inget vidare resultat då en av hans polare dör. Hazel anmäler det till den lokala mountien Millen spelad av Lee Marvin. Och när de försöker få med sig Johnson ner från hans hus för att ordna upp allt så brakar helvetet löst när flera av Hazels polares avtryckarfingrar kliar. Och allt är början på en enorm jakt på en ensam man.

Charles Bronson och Lee Marvin har gjort filmer tillsammans förr och de är alltid bra ihop. Fast här verkar de båda lite trötta. Iofs inget konstigt då de båda började bli till åren och det är rätt krävande miljöer de färdas i här. Andra lirare är Ed fucking Lauter, Andrew Stevens, Carl Weathers, Angie Dickinson och William Sanderson från Fight For Your life.
Regin stårPeter Hunt, mannen bakom Bronson-filmen Assassination, Shout At The Devil med Lee Marvin och Roger Moore, Gold med den sistnämnde samt en djurskräckis som jag måste hitta vid namn The Beasts Are On The Streets och De Vilda Gässen 2, för.

Brutalt våld och en massa pang-pang i fina snömiljöer får vi här. Och tankarna från First Blood är inte långt borta trots denna var först. Och mer behövs väl inte säga. Marvin och Bronson tillsammans igen i en bra film räcker långt!

Rekommenderas varmt!

Shredder - 2003



Inspirerad av Kallt Byte 2 och dess irriterande skator i leaden så åkte ytterligare en slasher i snömiljö på. Givetvis är denna amerikansk, vad annars?

En grupp ungdomar åker upp till en avstängd skidanläggning för att åka puder och ägna sig åt utomäktenskapligt sex. Korkade är dem givetvis vilket är en mer regel än undantag i denna genren. 3 tjejer, 3 killar och en liftare från Europa tar sig och tar för sig. Snart kommer varningarna att de inte får vara där, polisen kommer och varnar och de börjar alla att dö. Men fattar de att de borda åka i väg? Nej.

Grymt korkade idioter som dödadas på skidrelaterade sätt i fin miljö. Lite naket bjuds det på med men inget man inte sett förut. Hur pass korkade de är får man här:
Två tjejer delar sovsäck och den ena vaknar och börjar gräva i den andras trosor när tjejen vaknar:

- Don´t.
- I´m not gay. I´m just horny.
- You´re not my type.
- God.

Lysande dialog, inte sant?

Filmen är inte bara korkad den är även jävligt kul i all sin enfald och jag tror den är gjord så medvetet för så här korkade kan inga personer vara. Vi har en jöns som gör allt för att komma innanför trosorna på den ena tjejen medans hon knullar allt annat som rör sig och beter sig som en oskuld mot honom och han fattar inget. Vi har flummaren och hans sidekick som bara måste filma allt. Vi har den "lesbiska" i gruppen som kanske inte är lesbisk. Och vi har de korkade och kroniskt kåta brudarna och vi har den mystiska mördaren. Han är cool!

Men överlag en kul och härligt korkad film som jag återkommer faktiskt då och då. Och tro mig, den växer och blir bättre med för var gång. Och slutet är för jävla skönt faktiskt.

söndag 22 februari 2009

Cyclops - 2008



Tänk er Ridley Scotts Gladiator i Sci Fi Channels händer och kassera den största delen av storyn och kasta in en cyklop i röran och vi får Cyclops. Vi får till och med en kille med liknande hjälm.

Rom är korrumperat och Kejsaren styr som han och humöret vill. Samtidigt på landet härjar en cyklop som ägnar sig att slita armar och ben av alla som råkar komma förbi och sno hans får. En centurion får idén att fånga in cyklopen och göra sig till folkets hjälte men det stoppar kejsaren som kastar cyklopen i spjället för att slåss på arenan och istället för att befodra så degraderar han killen istället. Snart nog blir det slavuppror och den trogne soldaten finner sig själv slav och får slåss mot sina polare på arenan.

Ja, vad säger man? Sci Fi Channel har gjort en del bra och en del riktigt dåligt. Denna placerar sig mittemellan faktiskt. Gott om våld och lemlästningar tack vare cyklopen och det flödar rätt bra med blod. Inga svordomar givetvis och inget naket. Hyfsade kulisser faktiskt som de lagt ner lite pengar på och gott om statister och övriga lirare i filmen. Cyklopen är givetvis cgi-gjord av förståeliga skäl. Ibland funkar den bättre än andra gånger men det slinker ner utan större problem. Precis som alla andra Sci Fi Channel-produkter så är denna med inspelad i Bulgarien men en sak kan jag inte bli klok på. Hur kommer det sig att det alltid är höst i Bulgarien?

Vad som är negativt lite med filmen är att den tenderar att bli tråkig mellan varven speciellt då det är mycket dialog mellan skådisarna som gärna vill vara skådisar men inte klarar av det. Den bästa av dem alla är Eric Roberts i rollen som kejsaren men jag blir inte klok på om han har peruk här eller bara en otroligt taskig frisyr. Sämst är den otroligt manhaftiga bruden med det lååånga ansiktet, Frida Show. För att låna ett slitet uttryck: That´s a huge bitch!

Black Sheep - 2006


Allt från Nya Zeeland är inte bara Peter Jackson och det är fler än honom som kan göra splatterkomedier där. Det är denna filmen ett lysande exempel på.

De två bröderna Angus och Henry växer upp på en fårfarm på Nya Zeeland och där utsätts Henry för en traumatiserande händelse som gör att han lämnar farmen och återvänder inte förrän 15 år senare. Angus styr nu farmen och har definitivt inte rent mjöl i påsen. Han fuskar med genetiskt förändrade får för att få fram en ny ras som han sedan skall sälja till inresta gäster från Japan och Tyskland bland annat. Föga annar han att det smyger runt en vegan i buskarna med planer på att rädda fåren undan detta hemska öde som väntar i Angus labb.
Grant som veganen heter klär sig veganmässigt i hemmastickad väst, matchande väska som han säkerligen köpt på Indiska, sandaler och getskägg. Han har tidigare erfarenheter med sin flickvän Experience, där de har befriat en laxodling med ödesdigert resultat.
Vilket han kommetarerar med repliken:
- Hey, those fish died free!

Övertygad fanatiker som han är så stormar han labbet och "räddar" ett tub innehållandes ett genetiskt förändrat får som skall kasseras. Stolt över sig själv så kutar han i väg med tuben. Olyckan är framme när våran favoritvegan plötsligt snubblar och tuben går sönder. Provet som skulle kasseras kommer fram och biter Grant. Snart nog är Grant inblandad i en hård kamp med fårfostret där starkast man vinner, eller rättare sagt, starkast vegan vinner. Grant pucklar på med allt från stora stockar till stenar medans fostret hänger honom i ena örat...
Tiull sist så kommer fostret fritt och piper i väg och sprider smittan vidare till de andra fåren på stället. Grant själv blir en hybrid mellan vegan och får!

Samtidigt som Grant upptäcker kött på nytt via små lurviga söta kaniner så får det första fåret smak för kött... It´s party time!

I denna fartfyllda som splatterfyllda festlighet till film så går det undan med råge. Tempot flyter fint och det är inte långt mellan skratt och gore. Vi får se allt från fårförvandlingar till får som kör bil, samsas om inälvor i en stackare, biter i snoppar, till en av filmens bästa scener. När de stormar Angus öppna sammanträde utomhus och man får se 50000 får välla fram över kullarna för att sätta i sig ett rejält skrovmål!
Det blir ett underhållande möte för oss betraktare. En kul scen är han som fått ena benet avbitet och sedan kastar det på fåret som gjort det.

Dialogen är givetvis helt lysande. Vad sägs om denna dialogutbytniung mellan Angus och Henry efter att Henry kommit på Angus med att doppa veken någonstans där han inte borde doppat den:

- No, wait. It´s one of us. It´s family.
- What?
- That´s how we made the advances. Human DNA. Mine. Ours.
- You fucker!
- Well, it was more of a sperm sample really.
- You wanker!


Så släng alla hämningar överbord och bänka er för en jävligt bra och rolig film för alla åldrar så bjud in farmor och ge henne en grogg och punktera hennes rullator, denna får hon inte missa bara!
Högsta rekommendationer givetvis och glöm inte! Tidelag straffar sig!

Cut-Throats Nine - 1972



Westernfilmer är en personlig favoritgenre och en väldigt svår genre att få till en skräckfilm inom. Visst finns det undantag som Dead Birds och Ravenous men annars är det rätt tunt om den för det blir oftast palt av det hela. Så hur funkar det då med en western med gore inslag då?
Visst finns där brutala westerns som Robert Aldrichs Ulzanas Raid, en verkligen grym film med brutala inslag och det finns säkert fler.

Men just denna är en synnerligen otäck film om man vill se den så. 8 dömda fångar transporteras av en ensam officerare och hans dotter igenom ett snöigt helvete. Det enda skiljer männen från frihet är en kedja på deras ben som binder dem samman. En av männen har mördat officerarens fru och han tänker inte ge sig förrän han vet vem. Vad fångarna inte vet är att kedjan som binder dem är gjord av guld.

Här bjuds vi inte bara på en western i snö, en av få som utspelar sig hela tiden i snömiljö. Precis The Great Silence. Utan vi får även en utstuderad grymhet, sadistiska mord och lite våldtäkt samt amputeringar. Karaktärerna är alla fula, elaka och skitiga. Alla är svin och det bjuds inte på några som helst lätta stunder. Dialogen är hård och det pratas mest mellan sammanbitna tänder.

I rollerna ser vi Robert Hundar, Emma Cohen och Alberto Dalbés från The Hunchback Of The Morgue. Emma Cohen förekom här senast i Horror Rises From The Tomb. Regissören Joaquín Luis Romero Marchent har tidigare mest gjort vanliga spaghettiwesterns och ett par Zorro-filmer så han var verkligen tidigt ute med denna filmen.

En hård film som är ovanligt brutal för sin genre men den är samtidigt rätt seg. Den hade gärna fått vara 10 minuter kortare för min del men man kan inte få allt här i världen. Gillar man spansk film så bör man kolla upp denna och vill man se en brutal western så funkar den där med fast för medelsvensson så är det nog inget att satsa på.

Red Scorpion - 1989



Joseph Zito som är helgonförklarad hos mig efter The Prowler och Fredagen Den 13e del 4 har gjort denna actionrökare med allas våran Dolph.

Dolph är en Spetsnazsoldat som får uppdrag att nästla in sig hos några anti-kommunist revolutionärer i Angola. Väl på plats finner han sig mindre övertygad om moderlandets förträfflighet samt rättfärdighet. Givetvis blir han lämnad till att dö och får hjälp från oväntat håll.

Dolph fysik är imponerande här, hans förmåga att mumla repliker med. Karlajäveln är omöjlig att förstå nästan här. Men som tur är så har han inte så mycket att säga i denna filmen. Men när det gäller actionscener är Dolph klockren. Han springer, rullar, skjuter och har sig som sig bör. Zito gjorde denna efter Invasion U.S.A. och i slutet på den som bjuder på en imponerande slutstrid visade han att han kan bemästra fina stridscener med. Samma här. Actionscenerna är väldigt bra gjorda och speciellt slutet här är jävligt bra tryck i.

Tyvärr lider filmen av ett jäkligt segt tempo mitt i där Dolph ska infiltrera och bekanta sig med omgivningarna. och det dröjer innan det pangas på ett bra tag. Man väntar bara på att David Attenborourgh ska börja prata om hur girafferna parar sig. Men Dolph är inte ensam i denna. Han har även sällskap av M. Emmet Walsh som är en amerikansk journalist i området. Hans repliker kunde varit neddragna istället för han bara svär och kommer med olika varianter på ordet fuck. Han är en riktig pina i röven här och jag gillar han sällan annars heller.

Men Dolph är alltid kul och actionscenerna är bra så denna går ner utan större problem fast den är rätt seg i mitten.

Kallt Byte 2 - 2008



Den överlevande från massakern på det insnöade hotellet i den första filmen har lyckats ta sig till
bebyggelsen igen. Polisen hittar liken av hennes polare samt mördaren och samlar de på samma nedlagda sjukhus som henne. Sjukhuset ska stängas och det är endast två andra patienter och en minimal personal på plats. Polischefen åker för att fördjupa sig i fallet och Jannicke börjar flippa ut. Men samtidigt så kommer en ovanligt korkad läkarpraktikant på att det kanske är bra att hon får se sina döda vänner. Så ner till bårhuset bär det och där ligger dem på rad, fjällslashern med. Givetvis får han all uppmärksamhet i stället och gissa vem som snart vaknar igen.

Stabilt hantverk med en del sköna scener och ett bra flyt. Morden är underhållande och man får verkligen en känsla av att denna är en blandning av Halloween 2 och Fredagen den 13e del 4. Med andra ord, inga dåliga förebilder. Musiken funkar fint och blodet flyter emellanåt.
Men det stora problemet är de två otroligt irriterande personerna i huvudrollerna, Jannicke och praktikanten Camilla. Camilla måste vara den dummaste person någonsin inom Norsk film och Jannicke blir mest bara irriterande och jobbig till sist. Hon tror hon är Linda Hamilton till slut i filmen, det funkar inget vidare.

Men annars en skön uppföljare som jag fann bättre än föregångaren faktiskt. Bättre flyt och tempo och mer grafiska mord. Finns en väldigt skön scen när Jannicke följer fjällslasherns blodspår och man ser kameran resa sig upp bakom henne och man ser träden öka i längden för att till sist se fjällen. Skön scen som sagt. Bara synd på de två jävligt irriterande karaktärerna i en annars fin film. Fast jag tror detta inte är slutet på fjällslasherns äventyr, vi får allt hoppas för honom stiftar jag gärna bekantskap med igen!

lördag 21 februari 2009

Wheels Of Fire - 1984



Filipinsk post-apocalypse av Cirio H. Santiago är inte fel. Bara när den är så tråkig som den denna. Massor av hemmabyggda fordon och ett enormt upplag av vapen och en jäkla massa statister gör sitt men är filmen i sig är tråkig så spelar det ingen som helst roll.

Trace jagar Scourge som kidnappat hans syster och låtit hela lägret gangbanga henne några gånger. Samtidigt som en rättrådig grupp försöker skydda sig mot just Scourges grupp av fientliga individer. Mer är det inte till det.

Den svenska vhs:en var jävligt klippt och varför fattar jag inte för där är inget direkt att klippa i den. Rätt tam film för vara en sån här egentligen. Inget som kommer på att rulla på länge hos mig i alla fall. Till och med Castellaris The New Barbarians slår detta sömnpillret.

Punisher: War Zone - 2008



Till skillnad från The Punisher 2004 så följer denna serietidningsförlagan mer exakt. Till exempel så får man här se Castles familj dödas i en park på picnic och här har han både son och dotter till skillnad från 2004 där han bara har en son men planerar skaffa fler samt han får hela släkten utplånad. Där siktar han även in sig på en fiende medan i denna han riktar i sig på all brottslighet. Så är även storyn i denna. Fast detta är ingen fortsättning på den mästerliga filmen med Thomas Jane. Utan mer kan man säga serietidningen överförd till film med allt vad det innebär.

Storyn är bara att Castle dödar brottslingar på löpande band samt han får en fiende efter sig med namnet Jigsaw samt han får dåligt samvete för han råkar döda en FBI-agent och vill göra rätt med dennes familj.

Först och främst, Ray Stevenson är ingen Thomas Jane. Han är väldigt intetsägande här när han väl har repliker, lite som i Outpost. Och mil i från den bra karaktären han gjorde i tv-serien Rome. Han funkar fint i actionscenerna men inte annars. Dominic West från 300 och en av de bästa tv-serierna någonsin The Wire, gör Jigsaw. En skönt överspelande serietidningsskurk komplett med en kannibal till bror. Colin Salmon från bland annat Resident Evil, AVP: Alien vs. Predator, Doomsday är även han med på ett hörn som polis som jagar Castle.
Regin som är skött av Lexi Alexander som gjorde Green Street Hooligans, en medioker huliganfilm som mest fick uppmärksamhet för att hon själv hade erfarenhet av det eller något i den stilen, har inte gjort något anmärkningsvärt här. Regin är inget vidare och det märks rejält i vissa scener.

Vad som däremot sticker ut är våldet. Det är konstant och det är mycket och det är grovt. Inget eller inga skonas här. Det är bra gjort och Castle skonar ingen när han drar i gång. I början är det så snabbt visat så man hinner knappt se vad som sker men det kompenseras snabbt med mera övervåld. Bra effekter verkligen och det är massor av kordit och krutrök i luften och tomhylsor som pumpas ut. Vi får till och med en kannibal med i röran!
Normalt gillar jag detta som fan men nu känns det som det är inlagt för att täcka upp en tunn story som verkligen är jävligt tunn. Grabben min gillade denna och han är 11 och såg versionen från 2004 i går och vad han gillade mest med denna var just våldet och automatiskt blev denna bättre då. Vilket säkert kommer stämma in på många andra tittare med.

Platt regi och tunn story med en blek Stevenson i rollen gör att denna slår versionen från 1989 men den från 2004 med Thomas Jane rår den inte på. Där den hade en bra story, fina skådisar, bra action som inte var för mycket serietidningsaktig och ett jämnt och fint flyt trots en längd på 138 minuter så går denna på tomgång mellan actionscenerna på knappa 100 minuter. Samt att den lider av ett tunt manus och en blek Castle när det gäller dialog som tidigare nämnts. Det krävs mer än våld för att blidka mig i detta fallet. Jag tror jag förstår varför Jane inte ställde upp nu.

Komodo - 1999



En ful typ i skinnväst och taskiga tänder köper en låda av en gammal kines vid ett skepp och kör i väg nynnandes förfärligt på en Dire Straits-låt. Plötsligt upptäcker han att det luktar för jävligt i lådan och kastar ut den. 19 sommrar senare kommer en familj komplett med vovve och allt till sitt vanliga sommarhus och upptäcker att någon varit inne där och förstört. Grabben deras försvinner på upptäcksfärd och snart blir han attackerad av något som kökar upp vovven och resten av familjen. Ensam överlever han svårt chockad. Ett år går och en psykolog vill ta tillbaka honom till ön där allt hände. Gissa vad som är kvar?

Detta är en trevlig liten film på alla vis. Mycket fina effekter, bra speltid, skönt flyt och mysig stämning. Hyfsade skådisar varav en av dem jag kände igen som fan. Jill Hennessy från Seagals Exit Wounds visade det sig vara samt Kevin Zegers från Dawn Of The Dead 2004 och Wrong Turn spelar den unge killen.

Komodoödlorna som det handlar om här är riktigt bra gjorda och stora, inte muterade, sorgligt nog, utan mer några rejäla paket. Scenen när en av dem hängs och sedan spetsas och en av de överlevande klättrar upp på den för det kommer in ytterligare en är jävligt bra gjord. Så vad mer behöver man säga? Detta är ju en given hit i samlingen för oss djurälskare. Följdes dock av två uppföljare som inte har något med denna filmen att göra på något vis. Curse of The Komodo 2004 och KvC (Komodo vs. Cobra) 2005, båda regissserade av Jim Wynorski så ni vet vad som väntar om ni ger er in där. Själv har jag dem båda givetvis!

fredag 20 februari 2009

The Punisher - 2004



Så här skall en slipsten dras när det gäller actionfilm! 138 minuter bara far i väg och man sitter kvar och undrar vart fan de tog vägen! Nu är detta director´s cut-versionen jag pratar om här. Den är längre och mer informativ och det är längre våldsscener i vissa fall. Är man ett stort fan av denna filmen så rekommenderas den att köpas och tyckte man den var sådär så är det ingen mening att lägga pengar på den.

Handlingen är simpel:
Frank Castle får sin familj mördad av Howard Saint och bestämmer sig för att hämnas. Vilket han gör på ett jävligt raffinerat sätt.

Thomas Jane är perfekt som Castle och John Travolta funkar fint som Howard Saint. Lite nedtonad men lika galen som man förväntar sig han ska vara. Will Patton är bra som sadisten Quentin Glass och han myser verkligen i piercingscenen. Laura Harring från Van Dammes Derailed är fin som fan i denna och har en djävulsk kropp, hon spelar Livia Saint. När man ser henne så fattar man varför Travolta gjorde rollen. Och sist men inte minst ser vi allas våran Chief Brody, Roy Sheider i rollen som Castles pappa.

På denna utgåvan så finns möjligheten att se ett tecknat intro med skådespelarnas röster som ett komplement till filmen. Meningen var att det skulle filmats och varit i början men så blev det inte- Istället får vi storyboarden här ljudsatt av de som gör karaktärerna i filmen. Det förklarar en del med det.

Detta är ljusår i från Dolphans Punisher och en helt annan film. Jag själv tycker denna är överlägsen på alla vis då den första filmen är rätt tråkig. Visst det slaktas rätt bra men samtidigt är den väldigt daterad. Helgerån kanske vissa tycker men det skiter jag högaktningsfullt i. Denna är som sagt överlägsen på alla möjliga vis. Meningen var att Jane även skulle spelat Castle i uppföljaren men han hoppade av pga av något problem med någon/några i/runt filmen. Istället fick Ray Stevenson från den fantastiska serien Rome och Outpost chansen som Castle. Det återstår att se hur det blir.

Detta är en perfekt revenge-film på alla vis. Massakern på Castles familj är brutal och hans hämnd på de ansvariga är ännu värre. Och allt är det suveränt gjort. Vapenfetischm at its finest bjuds vi på med. Så kasta alla hämningar överbord, skruva upp förstärkaren och låt högtalarna sprängas av alla underbara explosioner och skottlossningar och bara njut av detta mästerverk! Tänk bara på att 138 minuter går jävligt fort här!

Köp den! Se den! Älska den! Det gör jag!

Lethal Weapon 4 - 1998



Den sista i den lyckade serien och vilket avslut!
Murtaugh ska bli farfar och Riggs pappa och till råga på allt så vet inte Murtaugh om att dottern gift och ännu mindre om vem det är med. Med andra ord upplagt för många poänger. Leo är tillbaka och denna gången har han blivit privatdetektiv med vapenlicens och allt!
När de tre glada gossarna efter en svettig fisketur kommer människosmuggling på spåren så startar en vild jakt på förövarna där alla insatser är höga och allt är tillåtet!

Vad kan man säga? 10 minuter in i filmen och det har redan varit två enorma actionscener varav en av dem involverar en haj! Gasen är tryckt i botten här och det märks att det är tänkt att sluta med ett brak. Vi bjuds på lite mer sadistiskt våld igen, speciellt på slutstriden mellan Gibson och Jet Li. Motorvägsjakten är inte dålig den på något vis tvärtom! Den är jävligt underhållande.

Idéen att ta med Jet Li som började bli populär utanför Kina var ingen dum en då han funkar fint här som bad guy som ger Gibson händerna fulla. Att han sedan i sig är jävligt skön gör det hela bara roligare. Rene Russo är fortfarande kvar och det är kul och till och med hundarna är det. Samma med Murtaughs familj, alla kvar. Det som är roligt att hon spelar den största dottern har bara gjort dessa filmerna. Pesci är mer på bettet här i de andra filmerna och är verkligen ilsken! Givetvis drar han sin standard monolog. Nu är det telefonbolaget som fuckar honom. En som är ny som jag inte gillar alls är Chris Rock. Jag kan inte bara med fanskapet men han är lugn här otroligt nog.

Men en fin avslutning på en kalasserie som man kan se hur många gånger som helst och de funkar alla lika bra. Så se dem var för sig eller kronologiskt, det spelar ingen roll för de funkar alltid!

Lethal weapon 3 - 1992



Vad kan man säga? Det tredje försöket blir minst lika lyckat som de två första i serien. Denna gången handlar det om kasserade vapen som stjäls från polisens lager och säljs sedan vidare till ungdomar vilket Murtaugh får märka. Leo Getz är tillbaka som mäklare som ska sälja Murtaughs hus då han endast har 7 kvar dagar till pensionen. Rigg försöker sluta röka med hjälp av hundkex och de blir båda två degraderade till patrulltjänst efter en väldigt fin inledning som involverar en katt, ett våningshus, en bil med en bomb i och en Riggs med en sax. Ordet oops har aldrig mer passande än här.

Precis som det står på postern, magin är tillbaka. Gibson och Glover är fortfarande skitbra ihop och det märks hur kul de har tillsammans fast denna gången får de tillökning av en för mig en personlig favorit. Rene Russo. Hon är för jävla skön i allt hon gör. Annars är det samma lirare i gänget bakom som framför och det är tryggt. Lite lugnare tempo i denna men annars är detta en rätt mörk film med en lite tyngre story än de andra. Speciellt med tanke på Murtaughs roll då.

Men allt är inte svart här finns de vanliga komiska inslagen med. Tex när Leo hamnar på sjukan för en skottskada i armen och får genomgå en proktologisk undersökning. Riggs som bekantar sig med en hund och Murtaughs hemliga beundrarinna. Vad som var kul annars var att Leo inte skulle vara med i denna filmen men efter påtryckningatr för fansen så fick de skriva in honom ändå vilket funkar fint för här är Presci kul till skillnad från annars när han mest är påfrestande.

Men gillar man de andra två så ska man givetvis se denna med för de är ju för jävla sköna de här filmerna!

The Intruder Within - 1981



En oljerigg utanför Antarktis får plötsligt upp något konstigt vid en borrning på 6000 meters djup. När en besättningsman ska plocka upp det så blir han attackerad av ett slags djur som följt med upp från djupet. Varelsen dödas på studs och killen dör strax efter. Besättningen som vid det här fallet redan är trötta efter 55 dagars borrningar och har redan två dödsfall i arbetet pga misstag och trötthet blir ännu mer missnöjda. Och inte blir de mer gladare av att det som blev kvar efter deras borrning har lämnat något som är på väg att ta över hela riggen.

Detta är en tv-film och det märks framför allt vid övergången mellan scenerna samt det fattas blod och svordomar men det betyder inte att filmen är dålig för det!
Regissören är Peter Carter som gav oss den underbara Rituals och High Point med Richard Harris (regissörens sista film för övrigt). Det är ett stabilt hantverk på alla vis och det enda egentligen att klaga på är att dne blir lite väl långsam trots det händer saker hela tiden. Lite tråkig passar kanske bättre in om man vill. Chad Everett som mest har gjort tv syns även i den fina serien Centennial eller Kampen Om Colorado som den hette på tv eller det var Colorado Sagan. Något av det var det i alla fall. Samma med resten av aktörerna, de är från tv så gott som. Men det är fullt stabilt agerande på alla vis och dem funkar fint i sina roller.

Nu till monstret!
Monstret som i sann tv-anda kommer i den 81:a minuten av 90 ser ut som en blandning av en Alien från filmen Alien som kom två år tidigare och monstret från filmen Syngenor om ni känner till den. Med andra ord: en kille i latexdräkt och sockiplasts
som går runt och låter som den gamle sjöbusen i The Simpsons som bara säger Arr!
Men den fyller sin funktion bara det att den kunde gott ha kommit lite tidigare i filmen för att öka upp spänningen. Och som sig bör så är den riktigt bra gjord precis som resten av effekterna i filmen.

Men på det hela, en trevlig liten Alien-klon på en oljeplattform som underhåller för stunden och som gärna får komma på DVD.

torsdag 19 februari 2009

Panic Beats - 1983


Alaric de Marnac är tillbaka än en gång i denna efterföljare till Horror Rises From The Tomb. Givetvis är även Paul Naschy denna gång en avlägsen släkting med det passande namnet Paul. Hans fru som lider av dåligt hjärta behöver miljöombyte och vilket ställe är inte bättre att sköta ett sådant på om inte i familjen de Marnacs släkthus?
Redan på vägen dit på den obligatoriska skogsfärden med bil och dess tillhörande avbrott börjar problemen. Ett par low lifes dyker på frugan när Paul är för att hämta bensin och lyckligtvis återkommer han i tid för att göra processen kort med dem! Men det var bara början!

Stabilt hantverk av Naschy som inte bara skrivit manus och spelar huvudrollen, han har regisserat med. Med sig som sig bör så har han en jäkla massa vackra kvinnor som mer än gärna bjuder på hud. Och som sig bör så lägrar han dem alla med. Julia Saly från Human Beasts, The Werewolf And The Magic Sword (grymt svår Daninsky-film att finna), Night Of The Werewolf, The People Who Own The Dark, Inquisition och Armando De Ossorios The Night of the Sea Gulls är med här, Lola Gaos lägrar han dock inte, Paquita Ondiviela och Silvia Miró.

Gore är här som alltid och det kommer med jämna mellanrum. Stämningen är fin men tempot är rätt långsamt i filmen så den blir seg faktiskt, tråkigt men sant. Fast slutet tar den sig rejält och vi bjuds på ett par oväntade turer här. Inledningen är fin med Naschy som Alaric ridandes på en häst samtidigt som han jagar ett naket fruntimmer som han sedan slår in skallen på med ett medeltida vapen. Sånt gillar vi!

Naschy själv är hård som vanligt i filmen och hatten han bär, bara den är värd pengarna för filmen! Sen är karlkajävlen är så hård att han till och med kallar sig själv för The Big Bad Dragon och rökar cigarr när han badar badkar! Hur lysande som helst!

För Naschy-fans och komplettister ett måste för andra som inte bekantat sig med honom än, en bra början faktiskt. Själv fastnade jag för honom via denna.

Jaws: The Revenge - 1987


Familjen Brodys yngsta som Sean som nu är polis på ön Amity, precis som sin pappa Brody var, får ett larm om att ett stycke drivved sitter ute i en varningsboj och blockerar för de inkommande båtarna. Han tar båten ut och ska lossa det när plötsligt något kastar sig upp från havets djup och biter av hans högerarm, snart sjunker båten under vikten av anfallaren och Sean finner sig vattnet där han snart blir attackerad igen. Denna gången blir det blodigt. Mamma Ellen klarar inte av sorgen och följer med äldsta sonen Michael till Bahamas där han nu bor. I och med att vattnet runt Bahamas är för varmt för vithajar så tror de alla att det inte är någon fara i vattnet men de inser snart sin okunnighet...

Detta är nog fan en av de mest oförskämt utskällda filmerna i världen. Jag kan inte förstå varför? Det är en film för det första och ingen doktorsavhandling. Att logiken i denna är uppåt väggarna är inget att bestrida för det är den. En haj som morrar som en flock grizzlybjörnar på en Samhallspicknick är inte det vanligaste, inte heller dess förmåga att färdas snabbt bör diskuteras för noga. Men detta är underhållande skräp precis som vilken italiensk hajfilm som helst om inte mer underhållande här!



Vi får fina skådisar som Michael Caine och Lorraine Gary, bara det! Visserligen blev denna Lorraines sista film visst men det får man bjuda på. Mario Van Peebles och hans far Melvin är även de med på ett hörn. Och regissören Joseph Sargant har fina titlar som White Lightning med Burtan, The Taking Of Pelham One Two Three samt en jävla massa tv-filmer bakom sig så det är ingen nykomling bakom ratten här.


Hajattackerna är jävligt brutala och sköna och jag håller dem bland de bästa i serien. Visserligen är hajen plastig som fan och kan knappt något annat än simma rakt men det kvittar för man får se mycket av den. Men sen har ju denna filmen rekordet i att ha minst body count för att vara en hajfilm, 2.5 personer är inte så värst mycket egentligen men det är en orsak bara det att denna är så jäkla underhållande. För det är den och det spelar ingen roll hur mycket det klagas på den för det kan de inte ta i från den.


Jag älskar att "återupptäcka" denna i filmhyllan här hemma och sitter var gång med ett fånigt leende när jag ser den för den är ju en hajfilm och dem är automatiskt alltid bra även om vissa är ljusår i från andra. Och denna är i min topplista på dem. Miljöerna är härliga och vattnet ser verkligen inbjudande ut i all sin smaragdgröna prakt och det slutar nästan med att man sitter i shorts när filmen är klar för denna drar upp värmen i en. så kasta ut alla fördomar om denna och lägg ner snacket om att denna är underlägsen andra filmer i samma genre för det är bara skitsnack. Detta är Hollywood från deras mest trashiga sida och det älskar jag dem för!

Kommer femman snart?

Horror Rises From The Tomb - 1973



Checklista för en Naschy-film:

Den obligatoriska bilturen i en skog? - Check!
Är den obligatoriska koftan på? - Check!
Visar dem en naken Helga Liné ? - dubbelcheck!!

Bra då kör vi!

Trollkarlen Alaric de Marnac ska avrättas med sin älskarinna Mabille De Lancré i ett kargt och ödsligt spanskt landskap. I sakta mak dras deras vagn fram med oxspann omringade av vakter. Året är 14oo någonting. Alaric ska avrättas för sin svartkonst och Mabille för sina övergrepp som tortyr och annat jävelskap. Innan Alaric halshuggs så lägger han en förbannelse på sin egen bror och Mabille fortsätter att förbanna hon med. Spanien 1970, avlägsna släktingar till Alarics bror och hans bödel sitter på en seans för att få veta vart Alarics huvud ligger begravt. Anledningen? De vill se om legenden är sann. Vilket den är.



Så på sann skräckfilmsmanér så ger de sig ut till Hugo Marnacs ställe där de hoppas finna huvudet och kroppen. Vilket de gör och allt som det innebär!



Naschy är som vanligt oslagbar vilket han visar här i tre roller. Både som Hugo, Alaric och hans bror i början. Helga Liné (som från och med nu är utnämnd till Weekend Videos über-kvinna) spelar Mabille De Lancré. Och hon har mycket hudtid i rutan! Kvinnan är makalöst vacker och bara begrunda hennes ögon när hon har illdåd på gång, dem lyser!



Resten av aktörerna är Emma Cohen från Cut-Throats Nine, Cannibal Man och Jess Francos Dracula, Vic Winner från andra Naschy-klassikers som The Hunchback Of The Morgue, Vengeance Of The Zombies (världens bästa sämsta film!), Count Dracula´s Great Love, In The Folds Of The Flesh och flera, Betsabé Ruiz från The Loreley's Grasp och The Return of the Evil Dead, Werewolf Shadow och Dracula Saga. Och några brudar till. Givetvis är alla nakna utan Emma Cohen.



Gore är här gott med då det innebär halshuggningar, utslitna hjärtan och feta rivsår. Blodet flyter härligt och stämningen är verkligen på topp som sig bör. Inspelningen är gjord på Naschys egna lantställe som även användes i filmen Howl Of The Devil.
Kännare av Helgas filmer lär känna igen de omkringliggande träsken som även förekommer i Amando de Ossorios The Loreley´s Grasp.
Musiken känns som den är gjord av en dåre som fått fria händer och ett frispel på en gammal kyrkorgel. Den är både väldigt irriterande men samtidigt väldigt passande. Hur konstigt det nu än må låta. Och det förekommer även ett par zombies i filmen och de drar verkligen upp stämningen på max då de är jävligt bra gjorda och passar jättebra in i filmen. Fast kanske inte han på bilden just då är väldans representativ för de andra.


Fast min favoritscen är när Naschy dyker upp i ett flickrum i sin cape och den stackars flickan lägger sig på sängen och tar sig av trasorna och väntar lidelsefullt och Naschy närmar sig med något fuktigt i blicken och han låter sin cape falla och han är helnaken under! Stor konst som är lika oväntad som underhållande. Magi, inget annat än magi!
Och för de som gillar denna bör ju inte missa Panic Beats då! Det är fortsättningen.

En underbar film att trycka till sitt svettiga bröst och visa för barnbarnen i rimlig tid är detta och som alltid med Naschy en klassiker!
Se den!