söndag 31 maj 2009

Avalanche - 1999



Bry er inte om titeln på bilden, det är video-titeln i USA på denna och det var den enda bild jag hittade på den så det är rätt film. Vad vi har här är PM goes katastroffilm och det är faktiskt över all förväntan. Men vänta er inga exploderande lastbilar i denna bara.

C.Thomas Howell och Thomas Ian Griffith är homeboys och gillar leka på fjället. Griffith är helikopterpilot medan Howell och hans fruga är djurvänner och trädkramare. Men dagen kommer då Howell och frugan hamnar i en lavin och Howell dör. Frugan överlever och anklagar Griffith för allt. Två år senare är hon tillbaka och det är dags för en ny lavin och resten redar ni ut själva.

Effekterna är bra med tanke på budgetten här. Det pendlar mellan modeller där datorkrympta människor kastas in och det ser inte ut som i Shark Attack 3 nu! Det är även ett par ställen där det ren datagrafik och det är inte vidare bra men det funkar för det är inte så ofta och varar inte direkt länge heller. Men för det mesta så får vi modellhus och liknande samt en hel del stookfootage på laviner. Förutom Griffith och Howell så är R. Lee Ermey med och John Ashton är med och sprider lite stjärnglans över snömassorna.

Nu är detta ingen ny Twister eller Dantes Peak men en skön film och just lavinraffel är man inte bortskämd med så när hjältarna på PM kommer med en så är det fint. Tempot är lagom och ingen gör direkt bort sig men väntar man sig sedvanlig PM-galenskap så lär man bli besviken. Men även de måste få chansen någon gång och visa att de kan mer än göra sådant och detta är ett bra bevis på det.

En kul film helt enkelt!

Jason And The Argonauts - 1963


Vad är bättre en söndagsförmiddag än att kolla på ett riktigt härligt matinéäventyr av Harryhausen, inte för att han han regisserat utan för det är hans underbara effekter som är i centrum. Jag är tror jag sett den denna tidigare på tv för många år sedan men nu var detta en riktig fullträff och ett sant äventyr.

Legenden om Jason och det gyllene skinnet är välkänt så vi struntar i det utan vi koncentrerar oss i stället på filmen och effekterna av Ray Harryhausen och denna gången är jag säker på att det är hans som gjort dem. Detta är som sagt en sann äventyrsfilm som behåller ens intresse hela vägen från början till slut. Tiden går fort och det är inte utan att man sitter i slutet och undrar hur fasiken de ska få ihop allt men det fixar dem galant här. Bra skådisar och kanske inga direkt jag känner till men det gör inget för de är alla bra i sina roller. Men denna verkliga stjärnan är Harryhausen och hans modeller.

Speciellt skelettkrigarna i slutet är för jävla bra gjorda och det är det samma med hydran vi bjuds på. Visst ser man hur hydran är gjord men det spelar ingen roll för där är med en hydra i filmen och den funkar jättefint, bara det räcker fint för mig! Scenen med klipporna där Neptunus kommer upp är också en riktig höjdare och detta är verkligen ett sant nöje att titta på. Visst kanske harpyorna ser lite för mycket modellleraktiga ut men de gör sin del men Talus är fruktansvärt välgjord och väger upp dem med. Men huvudsaken här är att detta är en kul film och jag gillar den som fan märker jag. Vi bjuds på äventyr, karlatag, roliga huvudbonader, klassiska monster, lite Spartaner, brudar och inoljade sjömän så vad är där att klaga på då?

Inget egentligen mer än att jag vill se mer av detta raffel men den saken är räddad då jag har alla tre Sinbad-filmerna samt Clash Of The Titans på väg hem så suget i raffel-tarmen kommer snart att stillas igen. Men är där någon som har tips på fler bra filmer i denna genre så bara ös på!

Mycket fin underhållning på alla vis. Rekommenderas till alla oss med barnasinnet kvar!

The Brides Of Dracula - 1960



Marianne är på väg till en flickskola i Badstaad eller något i den stilen men blir tvungen att stanna i en liten by när plötsligt kusken överger henne. Men hon behöver inte vänta länge innan den lokala grevinnan från det överhängande slottet som kastar sin skugga på byn, dyker upp och bjuder hem henne. Väl på plats så märker hon en ung man som är kedjad och efter förfrågningar så får hon veta det är grevinnans son och att han är sjuk. Givetvis som det våp/slash bimbo Marianne är så släpper hon lös honom och snart nog så är det vampyrismen i fagorna igen. Men lyckligtvis så råkar en viss doktor Van Helsing vara i närheten....

Vad kan man säga? Hammer, Terence Fisher och en underbar Peter Cushing i toppform, det är bara kalas! Givetvis är detta ytterligare en vampyrfilm men Christopher Lee är inte med och vissa röster på IMDB påstår detta ska vara en uppföljare till The Horror Of Dracula så ser jag detta som en helt fristående film från den serien och mer som ett eget kapitel om allas våran favorit doktor Van Helsing. Peter Cushing är givetvis Van Helsing och han är perfekt som alltid, stilig med då detta är innan han valde att självdö efter sin frus bortgång. Terence Fisher har regisserat lika bra som alltid och det är härlig studiomiljö och utomhuscener här där speciellt början med sjön och narratorn är verkligen stämningsfylld.

Vad som är dåligt med den är att Marianne-karaktären spelad av Yvonne Monlaur, är en sådan korkad karaktär så man hoppas bara på att Cushing ska påla henne själv för hennes korkade sätt. Hon störde mig ordentligt. Sen är vampyren själv, spelad av David Peel, rätt lökig för han ser så otroligt fjompig och fjollig ut när han har sina gaddar framme och ögonbrynen stretar vilt så mig skrämde han inte på. Men däremot när han inte var blodsugare eller i sn vanliga karaktär så funkade han hur fint som helst. Men det är egentligen petitesser som jag stör mig på och det upprättas i en fantastisk scen där en vampyriserad Van Helsing renar sig själv med eld och vigvatten. Purification by fire, goddammit!! Filmens hårdaste scen utan tvekan!

Så när det gäller Fisher, Cushing och Hammer så är det givetvis ett givet köp! Det blir inte bättre än så här i Brittisk skräck! I love it!

lördag 30 maj 2009

The Monster Squad - 1987


Ett gäng tolvåringar har en klubb som de kallar för The Monster Squad. Men den dagen kommer då plötsligt deras favoritmonster plötsligt uppstår i deras hemstad när Dracula, Frankensteins monster, varulven, mumien och gälmannen (The Creature From The Black Lagoon) kommer för att hitta en amulett som kan förstöra dem för evigt. Så klubben ger sig på utmaningen att stoppa dem och de får hjälp från oväntat håll!

Detta är en odödlig klassiker som aldrig kommer att dö. Det är en fantastisk film för precis hela familjen som både roar som underhåller som skrämmer och allt är fantastiskt gjort. Effekter av Stan Winston och då innebär det enorma förvandlingsscener och liknande grejor. Vad som kan se konstigt ut är att Frankensteins monster inte är sig likt, samma med varulven och mumien. Anledningen är det filmskaparna fick inte lov/hade råd att använda sig av de "riktiga" som vi är vana vid så det är förklaringen. Det är därför Creature from... heter Gälmannen här med men det gör inget för de får en mer egen prägel och det funkar skitfint tycker jag. Allt förklaras på det fina dubbelsläppet som kommit på DVD region 1.

Tom Noonan spelar Frankensteins monster och Duncan Regerh är Dracula här. Han är på min topp 5 när det gäller bästa Draculas någonsin. Han var med i den sköna The Banker för de som vill kolla upp den. I de andra rollerna ser vi Stephen Macht, Leonardo Cimino (som blev utpekad som överlevare av koncentrationsläger efter denna filmen) och Stan Shaw, med andra ord ansikten som känns igen.

Scenen med Leonard Cimino där han utpekades som överlevare är en jävligt fin scen. Han har ungarna över och de pratar och en av dem säger att han vet verkligen mycket om monster varpå han säger att det gör han nog och så ser man hans underarm och där ser man siffertatueringen från koncentrationslägerna. En som sagt fin och mäktig scen som jag aldrig glömmer. Men filmen är full med andra fina scener med och vi får även bekräftat att varulven har kulor. Det är fullt ös rätt igenom och det är bara att rekommendera till alla som verkligen vill se en bra och underbar film. Jag visade den för grabben och han älskade precis som jag gjort i alla år. Denna fanns på svensk vhs under namnet Monsterklubben, fel format och grymt klippt. Men nu finns den på ett fint jävla dvd-släpp med två fullproppade discar i rätt format och helt uncut. Finns att köpa här.

Jag älskar denna filmen för den är så jäkla fin och framför allt bra. Samt den innehar alla sköna monster som nog aldrig varit snyggare och roligare samt det är en underbar historia. Så kolla upp den om ni inte gjort och jag hoppas verkligen ni kommer att tycka lika bra om den som jag gör. Mycket nöje!

En lysande och fantastisk film!

The Night Stalker & The Night Strangler - 1972/1973



The Night Stalker är den första filmen där vi för första gången får stifta bekantskap med Carl Kolchak. Darren McGavin är givetvis i rollen som Carl och här märks det att han börjar komma in i rollen och i just tv-serien är han verkligen varm i kläderna som honom. Men nu till filmen.

Filmen är en tv-film som kastades ihop på 12 dagar för den blygsamma summan av 450 000 dollar, en skitsumma i dag. Enda skillnaden är att denna håller fortfarande trots sin blygsamma budget. Mannen bakom är Dan Curtis, en man bakom många framgångsrika rysar-tv-filmer och serier. Bland annat gjorde han det vågade expreimentet med Jack Palance som Dracula. På denna dubbeldisc finns en bra intervju med mannen i fråga där allt detta kommer fram. Rekommenderas!

Kolchak är en reporter som gärna sätter sig in i fall där det är något extra inblandat, något som myndigheterna inte vill veta av, inte polisen heller. Så när plötsligt unga damer börja dyka upp med bett i halsen och tömda på blod så fattar Kolchak galoppen direkt vilket inte blir mindre populärt. Trots myndigheternas försök att stoppa honom så dundrar Kolchak på och snart nog står det klart att det är en livslevande vampyr i Las Vegas. Och den enda som vet hur att stoppa honom är en man som ingen vill tro på, Kolchak.


Detta är tv när det är som bäst! Jänkarna kan detta med fina rysare för tv och Kolchak är bland det bästa. Visst det kan framstå som daterat i dag men det är så härlig och mysig stämning här så det finns inte. Detta kan inte rekommenderas nog och tillsammans med tv-serien så är detta ett måste i varje monster/vampyr/varulvsälskare.

The Night Strangler fortsätter efter The Night Stalker med att Kolchak nu har hamnat i Seattle efter att ha blivit i vägkörd efter den förra i incidenten med vampyren. Där springer han på sin förra chefredeaktör Tony Vincenzo, som även är med i både The Night Stalker som i tv-serien, och lyckas få jobb på hans nya tidning. Men se, det dröjer inte länge innan Kolchak är något nytt på spåren igen och denna gången är det strypta kvinnor som det fattas blod hos som väcker hans intresse samt illvilligt blod hos myndigheterna. Och ju mer Kolchal nystar i det ju mer framkommer det som något stort och uråldrigt!

Regi denna gången står Dan Curtis själv för och det är även ett längre speltid. Där den första filmen var på 74 minuten så är denna på 90. Lite långsammare denna gången i tempo men med några fantastiska miljöer och kulisser i slutet. Stämningen är som sagt på topp här med och Kolchak är nästan nu i den fina form som han är sen i tv-serien.

Så detta är verkligen ett köp att prioritera framför allt annat. Två fina filmer som funkar fint till den underbara tv-serien och en bra inkörsport till denna fantastiska karaktär som heter Carl Kolchak.

Köp dem! Se dem! Älska dem!

fredag 29 maj 2009

Dominion: Prequel To The Exorcist - 2005



Fader Merrin hamnar i en konflikt med sin lokala SS-officer och tappar tron på Gud så han utvandrar till Afrika där han pysslar med arkeologi och försöker finna sin tro igen. Men springer de på ett begravt tempel och snart nog är det i gång på allvar. Templet är nämligen inte gjort för att hylla något utan för att hålla något i shack.

Detta ska vara den urspungliga uppföljaren efter Exorcisten 3 men bolaget valde att lägga denna på hyllan då de inte trodde på den utan lät Renny Harlin gör en ny version som var mer skräck och actionbetonad än denna. Men när den floppade så beslöt de sig för att släppa den trots allt men den floppade med. Jag är inte förvånad det minsta.

Stellan Skarsgård spelar Merrin i både denna som i Harlins version och jag tycker han är en urtråkig skådis fanimej. Han ger mig känslan av att vara kroniskt packad i alla sina roller och här är han verkligen under isen. Han har ingen som helst trovärdighet när han till sist ska battla med demonen utan det ser mer än någonsin ut som att han är packad. Han sluddrar och snubblar så det stänker om det. Nu kommer jag inte ihåg hur han var i den andra versionen men det får jag snart veta då den är på väg hem. Schrader är verkligen inte rätt man för att regissera exorcism-raffel tycker jag. Det blir bara tråkigt och fruktansvärt intetsägande. En demon ska bestå av mer än röda kontaktlinser och en rakad skalle och ett höftskynke, det är inte Tarzan som besätter folk! Filmer som Hardcore är vad han bör göra och inte försöka sig på att göra skräck.

Det värsta förutom den extremt usla cgi´n, som iofs beror på att Schrader fick endast 2 miljoner dollar till cgi och förproduktion, är det att filmen känns så otroligt blek och fesen. Nästan svensk i sin framtoning, som att den inte vågar ta för sig. Det ska bara vara så lagom att det blir äckligt. Då är Harlins version bättre med en Isabella Scorupco som vadar upp till knäna i mensblod. Där är finnarna bättre, de skiter i allt och dricker mer sprit istället.

Nej, endast för komplettister och för oss som vill ha exorcism-raffel så är detta den sämsta av dem alla. Man kan lika gärna kolla på Färjan för där är det mer demon-raffel än i denna småfega film.

Ticks - 1993



Ticks är något så underhållande som en skräckfilm om just muterade fästingar. Jepp, ni läste rätt. Fästingar samt muterade. Och som vanligt så är det missanpassade ungdomar som kommer i kläm mellan muterade fästingar som växt till sig av en bieffekt efter några ganjaodlares gödsling av plantorna och odlarna själva. Eftersom fästingarna nu är enorma mot sin normala storlek och speciellt en av dem växer till enorm storlek efter att ha infekterat en homeboy som knaprat anabola steroider så kan detta inte bli något annat än kul!

Och kul blir det. Med en speltid på knappa 80 minuter så är det gasen i botten som gäller här. En snabb presentation så får vi de vanliga karaktärerna. Tuffingen, hans offer, den tysta tjejen, det kåta paret och dottern till en av ledarna. Med andra ord, inget nytt och inga överraskningar. Men varför ändra på ett beprövat recept? Det funkar fint här och vi till och med bjuds på en voffsing. Och vad som sker med den är säkert lika självklart som att björnen skiter i skogen.

Den som sticker mest ut av gänget är tuffingen som är otroligt enerverande dessutom spelas han av pajasen från Fresh Prince In Bel Air och jag syftar inte på butlern. Men lyckligtvis så är det han med som knaprar små blå piller med ett väldigt lyckat resultat. Men det som verkligen är bra här är effekterna som sig bör. Så gott som bara modeller, till och med skogsbranden är en modell, när det gäller fästingarna och hederligt kleggande. Den enorma fästingen är grymt gjord och det är bara synd att den inte är med mer i filmen. Hade varit kul med en uppföljare med bara sådana som invaderar Texas eller något i den stilen. Tänk själv, muterade fästingar versus skitpackade cowboys i för stora hattar. Upplagt för en helkväll det!

En skitrolig film som räddar vilken kväll i veckan som helst när svärmor är på besök. Sätt på den och hälsa från mig så slipper ni henne snart nog!

Topp 5 Slashers!

Tänkte passa på och fira inlägg 500 med mina topp 5 slasher-filmer. Med tanke på hur populär The Prowler var/är så känner jag att det är dags att sammanfatta mina 5 favoriter här.

1. Rituals - en fantastisk film på alla vis med otrolig miljö, grym stämning och en Hal Halbrock i sitt livs roll. Spänningen är på topp hela tiden och man sugs in direkt och det stannar inte en sekund i rafflandet. Tyvärr en bortglömd och uderskattad film som verkligen förtjänar en vettig dvdutgåva i rappet! Såg själv denna nu på X-Rateds släpp och även om dagsscenerna är bra så är nattscenerna mörka, inte för mörka dock. Printen är rätt sliten men det har jag inga problem med alls, tvärtom. Jag gillar det för det ökar filmens råhet och dess styrka lite. Det känns lite som man sitter på ett svårt släpp som ingen annan har hahaha

2. Just Before Dawn - ytterligare en fantastisk film i samma miljö som just Rituals och jag är väldigt svag för denna sortens slasher. Det är något magiskt och vackert med stora skogar för man vet aldrig vad där döljs i dem. Shriek Show-släppet här som gäller, iofs klippt men det är en fin utgåva annars så det är smällar man får ta. Det skiljer bara någon sekund så, vad gör man? Och precis som i Rituals så baseras inte denna filmen på blod och klegg utan på stämningen och miljöer och karaktärerna. Makalös film som också känns lite bortfallen i sällskap av trams som The Burning ( The Boring) och liknande filmer.

3. The Prowler - presentation onödig. Blodigast och innehavare av bäst effekter av alla slashers. Grym stämning och ett jäkla bra tempo. Inte för snabbt och inte för slött utan alldeles lagom perfekt. Mord har aldrig på film varit vackrare än så här! Zito for president!

4. Halloween 2 - uppföljaren som spöar sin föregångare med hästlängder. Myers bästa film innan det blev Kalle Anka av allt och den ende som njöt av filmerna var den ständige producenten. Blodiga och framför allt grymma mord och brutal stämning här cementerade Jamie lee Curtis som scream queen innan hon tröttnade på begreppet och sålde sig till familjefilmer istället med Tim Allen. Ett måste i hyllan!

5. Friday The 13th: The Final Chapter - den bästa filmen i hela serien och regisserad av geniet bakom The Prowler och effekter av samma man som i just The Prolwer med. Jason har aldrig varit bättre eller grymmare. Precis som Halloween så blev det Kalle Anka av serien sen även om vissa guldkorn dök upp men de var få, läs två. Men här är allt man väntade sig av att se i serien redan från början men det dröjde tills denna innan man fick det men det var värt väntan. Zito är guld och Ted White den bästa Jason någonsin!

Så där, det var min topp 5 och jag hoppas ni gillade åtminstone några av filmerna på den. Kanske till och med håller med om några av dem, vad vet jag? Men ett stort tack till alla er som läser och kommenterar här. Alltid uppskattat att få del av era åsikter och tankar, både om filmerna som det jag skriver här. Utan er läsare, ingen blogg. Så ett stort tack till er alla. Ni är bäst!

Kolchak: The Night Stalker



Kolchak: The Night Stalker är klassisk amerikansk tv-serie om en reporter som utreder övernaturliga och mystiska fall. Det handlar om allt från monster till aliens till demoner som vampyrer och varulvar. Alla kända monster och andra myter kommer till liv här i denna serie från 1974.

Darren McGavin spelar Kolchak och han gjorde inte det bara i denna serie på 20 avsnitt utan även i 2 tv-långfilmer. Tv-serien är kanon för Kolchaks cyniska humor är kalas att lyssna på här och det är härliga saker i vart avsnitt. En hel del kändisar dyker upp i roller som William "Falconetti" Smith som indian, Keenan Wynn, Erik Estrada, Richard Kiel och Dick Van Patten.

Serien finns på fint region 1-släpp med alla 20 avsnitten och det är alla som gjordes som är i den. Tv-serien är även grund till X-Files och har influerat dess grundare en hel del. Och i sann anda kom även en nyinspelning på serien med modernare monster, skådisar och sådant men det var samma fokus som i originalserien, det mystiska och monster, samt den nya jakten på den nya Kolchaks frus mördare. Den serien lades ner efter 10 avsnitt och Stuart Townsend spelade Kolchak. Givetvis förekom Kolchak själv digitalt i serien i ett snabbt klipp som ett överlämnande till Townsends dito och även hans gamla hatt syns till. Men Townsend är ingen Darrin McGavin och serien stupade.

Vad som är roligt här är Kolchaks kläder för han har precis samma kläder i alla svnitten samt i filmena möjligtvis han har andra skor i filmerna, men huvudsaken är att de ser för jävliga ut. Men han passar i dem så det funkar fint. Åtminstone för mig. Jag gillar serien för det är lagom episoder och klassisk tv. Humor blandas med spänning och ibland är det faktiskt rätt bra stämning med. Effekterna kanske är lite daterade men det får man ta, det är trots allt en tv-serie från 1974. De två tv-filmerna återkommer jag med senare för de ska ses om nu, den saken är säker. Men de följer samma linje som serien så låter det intressant så forsätt läs här.

torsdag 28 maj 2009

The Prowler - 1981



The Prowler är enligt mig en av de bästa slashers som finns. Den är i alla fall med på min topp 5 lista när det gäller slashers, de andra är Friday the 13th Part 4 - The Final Chapter, Rituals, Just Before Dawn och Halloween 2. Vad som är imponerande är att regissören till denna, Josph Zito, även gjorde Friday the 13th Part 4 - The Final Chapter. Inte illa alls det!

Men detta är ett sadistiskt, våldsamt och ett gore-fyllt äventyr i sann 80-tals-anda. Handlingen är lätt. 1945, Rosemary mördas med sin date på en bal. 40 år senare är det dags för bal igen, gissa vem som slipar bajonetten och kommer på ovälkommet besök? Helt rätt, du vann precis en färgradio att hämta ut på posten. Hälsa från Gösta Berglin.

Posören Tom Savini har gjort effekterna och detta är det bästa han gjort, tätt följt av de i Day Of The Dead. Ingen slasher är så våldsam och så välgjord som denna när det kommer till fina effekter, kolla bara in scenen med killen som får en bajonett genom skallen. Du ser till och med ögonen rulla runt samt kinderna dras in när den dras ut igen. Det ser man inte i någon film i denna genre, den saken är säker. Glöm den överskattade The Burning, den är en McDonaldsleksak ställd mot denna, visst har Savini gjort effekter där med men den står sig slätt mot denna på alla vis.

Skådisarna här är bara kanonmat så de är inget att fästa sig vid även om de sköter sig helt okej utan vad som är bra här är stämningen och filmens snabba tempo som bara flyger fram. Kryddat med rejäla mord och alla i bild så är där inget att klaga. Visst är här missar, speciellt en som jag stör mig men det är mer en editeringsmiss än en tabbe så den är inte perfekt på det viset men som slasher är den det fanimej!

En kväll som involverar denna filmen kan inte bli något annat än lyckad så få fart på plånboken och gör er själva en tjänst om ni inte redan har den och köp den! Finns på fint släpp från Blue Underground vilket iofs har lågt ljudspår men så är det nog på alla släpp men detta är bäst. Så i väg med er och handla nu!

Köp den! Se den! Älska den!

onsdag 27 maj 2009

Revenge Of The Ninja - 1983



En av Cannon Films finare stunder och Sho Kosugis bästa film kanske inte säger så mycket men postern och titeln bör ge er en hum om vad det handlar om. Ninjor givetvis! Nu var det ett tag sedan det skrev om ninja-raffel här men med tanke på den kommande ninjafilmen med Scott Adkins av Isaac Florentine så är det hög tid att dra denna genre i smutsen igen.

Sho Kosugi är en vänlig prick som bor i Japan men snart finner sig i staterna, Utah rättare sagt som ska föreställa New York, där han finner sig i full fart med att sköta ett galleri med dockor från just Japan. Vad han inte vet är att hans partner och kollega använder dessa till att smuggla in heroim. Så snart nog ställs de kollega mot kollega, ninja mot ninja och bara en kommer att vinna kampen. Hämnden då? undrar ni säkert? Jodå, Kosugi passar även på att driva in för gammal ost.

Det är fullt ös faktiskt även om det ibland är klippt så man undrar om det är censuren som varit framme men det är det inte. Det är bara personen som editerat ihop filmen som gått på starka droger och klippt lite hur han vill efter hand som han fått en nytändning under arbetes gång. Kolla bara in när Kosugi sparkar indianen på tasken, ett fint exempel bara där eller varför inte slagsmålet på lekplatsen mellan Kosugi och hans polare och ett fattigmansvariant av The Village People. Där har han verkligen fått tag i starka saker för där händer det verkligen saker med klippningen. Men överlag så är detta en skön film med ett bra slut och en fin slutfight. Maffian som förekommer i filmen är av det gamla goda slaget, med andra ord, gamla gubbar som kallas för Rocco, Sal och liknande och har oftast på sig kavajer med lappar på armbågarna. Precis som en maffiasnubbe ska se ut!

Detta är en ytterligare en av barndomsfavoriterna på vhs som alltid kom hand i hand med Shogun Assassin med en hem från videoaffären och när de var i ens svettiga nävar så var det verkligen en lyckad kväll!

Rekommenderas trots besynnerlig editering för det är trots allt ninjor och Sho Kosugi vi pratar om.

Crank - 2006



Crank är en film som inte behöver någon genomgång tycker jag. De som läser här känner väl till den antar jag. Men för säkerhets skull så drar vi det snabbt.
Jason Statham spelar Chev Chelios, yrkesmördare till maffian och döende av en drog som han fått i sig av några fiender. Nu har han en timme på sig att ta hämnd innan tiden tar slut för honom och han dör.

Statham är i toppform här som Chelios och han ger järnet. Han river stan, han knullar offentligt och framför allt så avslöjar han taxichafförer som extraknäcker för Al Quaida i en mycket underhållande scen. Filmen har många sköna scener men min favorit är när de skjuter en kärings undulat och hon inte ens märker när fjädrarna ryker på fanskapet, det är humor det!

Men annars är den första timmen bäst för det händer galna saker precis hela tiden som när Chelios är inne på en svart mc-klubb och ska "sparka svart röv" och han "ska bjuda på vitt kött", allt för att få upp sitt adrenalin givetvis då. Det är ett jävla tempo och riktigt kul hela vägen men tyvärr så tappar den fart sista 20 minuterna och det blir rätt tråkigt, inte så det inte händer något men den tappar fart. Vilket är synd för hade den hållit samma tempo hela vägen så hade denna varit en riktig höjdare. Nu får den nöja sig med jävligt fräck. Tvåan som kom är inte alls som denna tycker jag utan där är allt toppat och det ska bara vara till det extrema så jag tröttnade på den snabbt samt det är en sämre film med. Men detta är något att kika på om det något man missat vilket jag finner svårt att ha gjort.

Så gå och se!

The Losers - 1970



Ett gäng hårda knuttar rekryteras av armén under Vietnamkriget för ett självmordsuppdrag. De ska ta sig in i ett läger i Kambodja för att befria en amerikansk snubbe som finner sig där. Givetvis vore de inga knuttar utan bågar så de tar vad de får och bygger om det och snart nog så får Charlie röven full, den saken är säker!

William "Falconetti" Smith (behöver ingen presentation, mannen är en ikon!) är ledaren här och Adam Roarke (Dirty Mary Crazy Larry), denna stiliga och genomtrevliga karl är den romantiske i gänget. Paul Koslo (Mr. Majestyk) är Limpy, killen med en motorcykel som är halv Yamaha och halv folksvagn och den som sparkar mest rumpa och tillsammans med två andra glidare vänder de upp och ner på Vietnam. Att de har kul är inget som behöver sägas utan det räcker att se filmen för att förstå. Jack Starrett som regisserade Race With The Devil m.m. styr här denna stabila exploitationare med säker hand. Han dyker själv upp i rollen som killen som ska befrias. Ni som inte kan placera honom så är det han som är Galt i First Blood.

Detta är en typisk amerikansk 70-tals exploitationare och det är för härligt att se. Jag såg denna själv som en liten illbatting och den sitter kvar sedan dess. Speciellt taglinen satte sig hos mig för livet: The Losers - Det vilda gänget på hjul!
Och man kan inget annat än älska en film som denna där ett gäng knuttar dånar in i Vetnam med kulsprutor på hjul och skjuter precis allt och alla åt helvete. Inga skonas, barn som kvinnor stryker med och hade det inte varit för att filmen går lite på tomgång i mitten så hade den varit en fullpoängare. Men nu får den stanna vid jäkligt bra och fruktansvärt underhållande. Men det är inte illa bara det. Härliga karaktärer och scenen där en av dem drar ut en framtand på en polis är en klassiker i sig bara den. Annars är det rafflet i slutet i lägret som äger. Det skjuts och bombas som om det aldrig vill ta slut och det vill man inte som tittare ska hända heller.

Så har ni inte sett den så blir det smisk på fingrarna och bakläxa för detta är ett måste om man gillar exploitationare och William Smith. Rekommenderas även om man inte gillar Yamahas motorcyklar!

tisdag 26 maj 2009

Judge Dredd - 1995



Judge Dredd är den seriefigur jag håller högst för han var allt för mig under många år så när filmen kom och det var klart att Stallone skulle spela honom så grät jag nästan fanimej. Och att han tar av sig hjälmen efter 10 minuter in i filmen var droppen. Men det har lugnat sig med åren och nu gillar jag filmen skarpt för den är jävligt skön. Stallone är underhållande här, inget snack om saken. Men han är för kort, samma med Armand Assante som Rico. Båda ska vara 2 meter men är knappt 1.60 i strumplästen egentligen. Stallone har nästan hakan, men bara nästan. Filmen har fruktansvärt bra kulisser och miljöer som stämmer bra överens med serien, uniformerna och det med. Så det enda är egentligen Stallone som tvunget ska dra av sig hjälmen som är det negativa. För i serien så ser man aldrig Dredds ansikte, inte ens när de skjuter honom i skallen får man se det och så borde det varit här med tycker jag.

Stallone spelar Dredd och Armand Assante är kalas som Rico och i de andra rollerna ser vi Max von Sydow, Jurgen Prochnow, Diane Lane, Rob Schneider som komisk sidekick, vilket funkar här konstigt nog, Joan Chen har en liten roll, James Earl Jones, den levande subwoofern är narrator i början och Weekend Video-favoriten James Remar startar kvarterskrig i början så det är ännu en större anledning att gilla honom ännu mer! och fler kända ansikten dyker upp med så det är bara att titta själva och pricka in dem.

Effekterna här är skitgrymma och speciellt då Mean Machine Angel och Ricos robot Fido. Den fanimej sparkar stjärt alltså! Vissa klagar över effekterna inte håller i dag men det har jag inga problem med. De är kalas för denna filmen och det är precis som i serien. Men ska man klaga lite så hade jag gärna sett mer av den fördömda jorden, det är för lite raffel där ute faktiskt. Men annars överlag en jäkligt cool film som nog fan blir bättre och bättre ju äldre den blir. Jag gillar den skarpt och skäms inte det minsta för säga det.

Rekommenderas till alla fans av Stallone och bra actionfilmer!

Komplement till en kommentar, bilden här under.

måndag 25 maj 2009

Swimming Pool - 2003



Charlotte Rampling spelar den bittra och säregna författarinnan Sarah Morton som är populär med sina deckarböcker om en kommissarie. Men inspirationen tryter så hennes förläggare, som även är hennes hemliga förälskelse och även den enda man hon tolererar förutom sin far som hon bor med, lånar ut sitt semesterställe till henne i Frankrike där hon kan vara ifred och vila upp sig. Sagt och gjort. Hon packar datorn och drar dit. Snart nog är hon i samma banor som där hemma igen och det ser mörkt ut för inspirationen. Men så plötsligt så kommer hennes förläggares dotter på oväntat besök och allt ställs på sin spets och Sarah´s inspiration tar plötsligt fart, precis som hennes inriktning för hennes nya bok.

Detta är verkligen en film som man sitter på nålar igenom och inväntar slutet för att se hur det ska läsa sig. Fast när slutet kommer så rasar allt. Allt som man trodde var klart är plötsligt inte så klart längre och hur ska man tolka det då? Ja, själv fick jag läsa mig till det för jag fattade det inte alls. Nu finns det en del teorier om hur det slutar och jag har kommit tillfreds med ett av dem vilket funkar fint för mig. Fast rasar allt egentligen? Jag tycker det är kalas nu när jag har kopplat det men första gången så fattade jag inget alls, inte andra gången heller, samma tredje gången med fast nu vid fjärde titten så funkade det fint. Men låt inte detta förstöra chansen att se en bra film för det är precis vad den är. En mycket bra film rättare sagt.

Charlotte Rampling är en mycket fin skådespelerska som inte är rädd för kontroversiella roller, ta bara The Night Porter till exempel eller varför inte denna? Hon drar sig inte för att visa upp sig naken heller. Här får hon fint sällskap av fransyskan Ludivine Sagnier som verkligen står för Lolita-inslagen i filmen och hennes kropp utnyttjas verkligen här, men vilken kropp hon sitter inne med! Som förläggaren ser vi Charles Dance men det är mest bara Rampling och Sagnier som verkar i filmen. Men det räcker för de bär verkligen upp filmen fint.

Manuset är bra, tempot fint och vi bjuds på en hel del naket och bjuder till och med på en rätt oväntad scen. Den scenen höll på mig att kväva mig mest pga att jag satt och käka korv med bröd när plötsligt en fransman dyker upp i för små speedos med ett jäkla "paket" i rutan som han sedan tar ett stabilt grepp om, allt i bild givetvis. Just då lockade inte den tjocka korv jag mumsade på så värst mycket så gör er själva en tjänst och ät inte korv till denna filmen för ni vet ej när scenen kommer, jag gör men jag tänker inte tala om det!

Så är ni inte rädda för franska filmer som innehåller naket och praktiskt taget är våldsfria så kolla för helsikke upp denna. Jag gillar den skarpt och njuter lika mycket av den varje gång och låt inte mitt tugg om slutet avskräcka er, ni kanske knäcker det direkt.

Rekommenderas varmt!

Final Destination 2 - 2003



På årsdagen efter den ursprungliga olycksdagen är det dags igen. Denna gången är det en ung tjej som får en vision av en enorm bilolycka precis innan den händer och på så vis lurar döden. Hennes vänner stryker med hon klarar sig tack vare hjälp av en snabb polis. Nu är det plötsligt de som överlevde bilkraschen som finner sig jagade av döden eller är det bara slumpen?

Ytterligare en uppföljare som spöar ett tråkigt original och denna följdes av ännu en uppföljare som sög den med. Men nu är det en uppföljare till på gång, den fjärde i serien och den regisseras av samma man som gjorde denna och filmen Cellular som ni kan läsa om under denna bloggen. Och som det ska vara så är denna större, bättre, blodigare, värre, roligare än den första filmen. Vi bjuds på jävligt brutala olyckor som är bland det svartaste i humorväg jag sett på film så man bara gapskrattar när man ser och de är inte bara kreativa och bra gjorda, de är jävligt underhållande med.

Tony Todd upprepar sin roll från den första filmen och vilken mening den egentligen spelar har jag ingen aning om. Ali Larter upprepar sin roll från första filmen hon med iofs och de andra är relativt okända så de skiter vi. Fast A.J. Cook är söt. Alltid något det.

Vad som är så coolt här är den fantastiska bilolyckan i början, den är för jävla bra gjord och brutal. Skolbussen med ungdomar som sitter och skriker seriekrock, seriekrock är lysande bara det påhittet! De andra olyckorna/morden är lika klockrena de. Kolla bara in scenen med personen som krossas under glasskivan och missa inte när den personen senare ligger i liksäcken, den är satan i det inte tjock den säcken hahahaha

Detta är ett sant mästerverk för det blandar svart humor perfekt med bra spänning, fin story, härligt slafs och underbara dödstillfällen och sedan är ju slutet det bland det makabraste och svartaste sedan Los Sin Nombres. Det är underbart!

Se den! Köp den! Älska den!

Cellular - 2004



Kim Basinger finner sig kidnappad av Jason Statham och han muntra män och instängd på en vindsvåning. Hennes enda sälskap är en telefon som strax efter krossas. Men Basinger är biologilärare och hon lyckas komma fram till en ung strandraggare som övertalas att hjälpa henne kontakta polisen. Men snart nog så är den unge charmören inblandad och jakten på en säker lina samt en telefonladdare ökar snabbt. Men saker och ting blir omöjligt värre när hennes grabb också blir kidnappad.

Detta är en underhållande film, inget snack om saken. Tempot är högt och tiden flyger i väg. Basinger är porrig som fan i sin lärarinne-oufit komplett med högklackat och fisknätsstrumpor, precis den sorts lärare man önskade man hade i plugget i stället för de torra nuckor man hade. Statham funkar fint som bad guyen och William H. Macy är som alltid bra och den här gången spelar han en snut som ska sluta efter 27 år och öppna en skönhetssalong i stället. Andra ansikten är Richard Brugi från Starship Troopers 2: Hero Of The Federation och Jessica Biel som är mer tänder här än någonsin. Just i slutet är det kul när det hänger en massa lättklädda unga brudar och ska se porriga ut så kommer Basinger i trasiga kläder, smuts i ansiktet och sopar mattan med dem direkt. Det är för härligt med mogna kvinnor fanimej!

En härlig film med skönt tempo och snabb story av Larry Cohen och bra regi av mannen bakom Final destination 2, som verkligen rekommenderas!, och Snakes On A Plane, David R. Ellis. Nu för stunden så håller han på med Final Destination 4, vilken jag verkligen hoppas blir bättre än den sura trean som var riktigt usel. Så om ni redan sett denna, Cellular så släng på Final Destination 2., det är en klassiker. Men Cellular är en fin film som passar vilken dag som helst så har ni inte sett den så kolla upp den!

söndag 24 maj 2009

No Tomorrow - 1999



Gary Daniels infiltrerar Gary Buseys vapenhandlare med hjälp av Jeff Fahey och Pam Grier är FBI-agenten som vill sätta dit dem alla. Jepp, det är PM än en gång och denna gången är det konstigt nog bara vanlig action!

Ni läste rätt, inget konstigt här. Inga extrema biljakter, inga extrema explosioner och inga eviga skottlossningar som vi vant oss vid och älskar just hos PM. Utan bara helt vanlig dussinaction som vi sett innan många gånger, nästan för många. Men filmen klarar sig bra utan dem för den har e intressant story som bjuder på flera underhållande vändningar även om slutet är lite krystat. Alla gör bra i från sig och Daniels växer mer och mer hos mig. Busey är för en gångs skull nedtonad och verkar nästan normal här. Grier är en foxy mama som alltid så det är bara en fröjd att se.

Tyvärr är regissören samma typ som spelar den jobbigaste av dem alla i filmen, ytterligare en av dessa tradiga rappare som tror livet är som en rap-video på MTV och beter sig så med. Käften full med kattguld och givetvis ska pistolerna hållas på snedd vilket ser så otroligt jävla dumt ut. Är där verkligen någon som tror det går att skjuta på det viset? Yo! MTV Rap-generationen tror visst det. Själv blir jag bara irriterad av se det. Men lyckligtvis så slipper man fanskapet för det mesta av tiden. I övrigt en okej actionfilm med en skön story men tyvärr långt i från den PM-standard man är van vid det här laget när det gäller just actionvansinnet i filmen.

High School High - 1996



Ett tag var det populärt med filmer där skolan var i centrum och hur alla värstingar var samlade under ett tag och man fick se en ensam lärare vända på steken och rädda allt och alla, läs Dangerous Minds med Michelle Pfieffer. Och i sann parodianda som kom denna som ett brev på posten och vände upp och ner på hela genren.

I rollen som Michelle ser vi pärlan Jon Lovitz, mannen som ger sliskighet ett ansikte. Nu hamnar han på en värstingskola och ska omvända allt han med. Givetvis lyckas han men det vet man från början, vad som är roligt här är vägen dit. Lovits är perfekt som den korkade och godtrogna läraren. Tia Carrere är fin och vi får många härliga skratt här. Scenerna där han blir av med både bil som väska i början samt hans fråga om polohästen blivit kastrerad ännu är klassiker! Vi har även hans scen där han lånar ut sin Rhinestone Cowboy-platta till en ung dj och han överlämnar den själv med vita handskar och får se vad scratching innebär samt när han berömmer gympaläraren för hans mustasch och hans fina träningsoverall. Problemet är bara att läraren är kvinnlig!

Detta är en pärla som måste ses för den är fantastisk. Lovitz är Gud här och han plockar alla skämten. Kolla bara in när han sväljer en gummiboll med droger och börjar planera för morgondagen med hur många tidningar han behöver på dass för att få ut den. Ett sant geni i arbete, sanna mina ord. Nu är det inte bara Farliga Sinnen som får sig stryk här, The Principal med James Belushi får sin smällar och det är precis som det ska vara. Inget är heligt och kolla ända till slutet för lite extra kul med.

Köp den! Se den! Älska den!

The Substitute 2: School´s Out - 1998



I flera år har jag trott att det var Tom Berengers rollkaraktär som dör i denna och som Treat Williams är bror till. Så var inte fallet. Utan det fanns tydligen ytterligare en legosoldat till som var lärare och Treat Williams är bror till honom. Synd bara att Treat inte är någon Tom.
Har ni sett första filmen så är detta samma sak en gång till, bara otroligt mycket sämre. Treat tar över för att finna sin brors mördare och samtidigt kommer till att röra vid några värstingars skolgång.

Detta är en tv-film som innehåller lite blod men samtidigt sjuhundra nytolkningar på ordet fuck med så ni vet vad ni kan vänta er. Våldet är väldigt nedtonat vilket är konstigt för det är vad man vill se här och speciellt en scen i slutet fick mig att kolla upp om filmen var klippt. Eldstriderna här är otroligt fesna och ett exempel är när ett gäng personer står på fem meters håll och tömmer vad de har mot varandra och ingen träffar. Pistolerna låter sämre än ett-öres-smällare för er som kommer ihåg hur dem lät så det bör ge er ett bra grepp om kvalitén på actionen här.

Den första timmen är okej men så fort det vankas lite raffel så blir det platt fall och man ser verkligen att regissören har ingen aning om hur detta skall göras. Han borde sett den första filmen i stället för regisserat denna tycker jag. Treat Williams är okej men som jag skrev i början så är han långt ifrån en Tom Berenger. Tom är chef! Så gör er själva en tjänst och undvik denna och de två följande efterföljarna den visst fick och se om den första och bästa filmen i stället.

Wanted: Dead Or Alive - 1987



Nick Randall är en modern prisjägare som hatar sitt jobb trots han är bäst på det. En dag får han erbjudandet att knipa terroristen Malak Al Rahim som är en ful typ. Randall har plockat hans polare sedan tidigare så Rahim har ett horn i sidan åt honom. CIA utnyttjar Randall för att locka fram Rahim och det slutar inte bra så Randall intensifierar jakten på dadelätaren.

Detta är en film som verkligen hade mått bra av att kortas ner rejält för detta var i segaste och tråkigaste laget fanimej. Rutger Hauer som spelar Randall ser mest uttråkad och plöfsig ut och Gene Simmons från rockbandet som hellre ser dina pengar på en konsert än dig, KISS, spelar terroristen Malak Al Rahim. Till hans försvar så kan man säga att han agerar bättre än han spelar bas men agera det kan han knappt heller. Hans bästa roll är i Never to Young To Die som transa och det säger väl allt egentligen...

Detta är 80-tal hela vägen och det är inget fel på det men så här segt var inte de andra filmerna från det årtiondet för detta slår rekord. Detta är en film jag sett många gånger men den har aldrig sugit som den gjorde denna gången. Men det är bevis på att allt inte var bättre förr. Den enda höjdpunkten i filmen är när Hauer kör ner en terrorist som hoppar upp ur en tunna med lastbil, det var kul samt den amerikanske helyllefamiljen som går på bio och ser Rambo. Bästa skådisen är utan tvekan Robert Guillaume, mest känd för svenskarna som betjänten Benson i såpan Lödder. Hans karaktär blev så populär så han fick en egen serie. Han är även den som i denna filmen levererar den bästa repliken.
The next time you deceide to fuck me Lipton, kiss me first!

lördag 23 maj 2009

An Innocent Man - 1989



Jimmy Rainwood är en hederlig man som plötsligt finner sig bakom lås och bom i sex år för något han är totalt oskyldig för. Han har blivit anklagad och fälld för att ha beskjutit poliser samt langat knark. I själva verket är han en oskyldig man som blivit ditsatt av korrumperade poliser som gått in i fel hus. Nu måste han lära sig att överleva på kåken för att kunna komma ut och få sin upprättelse.

Tom Selleck är inte precis den man man förknippar med hårt fängelseraffel och manliga duschscener i kamraters glada sällskap. Men han funkar skitfint här och är lika bra som han alltid är. Han är en stabil skådis som funkar fint i alla roller, vare sig det är som cowboy, fängelsekund, sliskig deckare på Hawaii i på tok för små shorts, nedsupen deckare i Jesse Stone-filmerna, utsökta för övrigt annars, och vad nu han annars tar för sig. Killen är charmig men samtidigt är han hård i denna. Men han får fint sällskap här av F. Murray Abrahams som faktiskt stjäler showen som hans fängelsepolare som lär honom att överleva.

Regissören Peter Yates annars gjort Krull, The deep och Murphy´s War har full koll på läget här. Det är hårt tugg och det är inga trevliga scener vi bjuds på. En antydan till gruppvåldtäkt är rätt vidrig faktiskt här även om det mer antyds än visas. Men trots dess brutalitet så hänger det en viss känsla av tv-film över den som jag inte kan släppa riktigt och den hänger där varje gång jag ser filmen men det är den inte. Det är en bra film med skådespelare och en hel del kända ansikten. Inga som direkt gör bort sig även om Badja Djola som spelar Internal Affairs-killen känns lite ojämn mellan varven. Men i det stora hela en bra och rejäl film som håller än och är mycket värd att återuppta bekantskapen med om man missat den eller inte sett den överhuvudtaget.

Rekommenderas varmt.

Lock, Stock and Two Smoking Barrels - 1998



Guy Ritchie´s film från 1998 som var en frisk fläkt när den kom är inte direkt så värst frisk i dag. Att säga att den åldrats väl är en överdrift och sådant sysslar vi inte med här, såvida det inte gäller hunkar av rang! Dialogen är underhållande och karaktärerna är okej men tempot är nästintill sävligt och man har sett detta många gånger fler nu och bättre med. Snatch och RocknRolla är två av Ritchies egna kreationer som lockats med bedriften att vara bättre. Vilket inte är så värst svårt att tro på nu när man ser om denna i director´s cuten. Något längre och några nya scener men inget som man inte mår bättre av att ha sett.

Ritchie hade en liten formsvacka när han plötsligt blev herr Madonna och fick bära kjolen i familjen med resultatet att vi fick eposet Swept Away. Vilket han sedan följde upp med Revolver för att återuppta lite av sin förlorade glans men den visade sig ju vara omöjligt ännu sämre! Men så kom RocknRolla som jag fann mig gilla även om skepticismen var hög och nu är han visst på väg att göra en Sherlock Holmes-film med Robert Downey Jr. och det kan vara intressant att se det resultatet. Frågan är om de kommer att visa den store detektivens morfinmissbruk med?

Men åter till filmen, det bästa med den är väl att den startade karriärerna för ett par intressanta figurer och det är väl det bästa med den får jag säga. Samt den väckte intresset för brittisk film, åtminstone för mig för där görs det otroligt mycket bra film. Tyvärr är inte detta en av dem. Se Snatch eller RocknRolla i stället!

Frankenfish - 2004




Jepp, ni visste det bara var en fråga om tid innan denna dök upp här. Och ni läste rätt, det står inte Frankenstein, inte frankenseniorcitizen, inte Frankendildo utan Frankenfish! Och vad den titeln syftar på förstår ni nog. Det handlar givetvis om genmanipulerade fiskar som käkar upp folk och det är det som får en vilja falla på knä och tacka gudarna för att man fått chansen i livet att se, inte bara en gång utan många gånger för detta är lysande!

Storyn har vi varit inne på, genmanipulerade fiskar käkar upp allt från vietnamveteraner till ganjarökandenudisthippies till underhållande flator till djurvänner till advokater, ja, det blir enklare att ni ser det själva. Ni lär inte bli besvikna. Men tänker ni nu, genmanipuerade fiskar som äter människor kan väl ändå inte vara något att se men det är just vad det är. Storyn må vara simpel, upplägget med men manuset är klockrent och här bjuds vi på många vändningar och överraskningar och framför allt, det är fartfyllt och grymt underhållande. Inga döda stunder utan det är gasen i botten och de knappa 80 minuter den varar med eftertexter är väl värda sina pengar många gånger om.

Skådisarna är inget direkt man sett förr utan möjligtvis någon enstaka av dem och det spelar ingen roll egentligen här för de sköter alla sig fint och det är mest attackerna som man vill se och effekterna. Effekterna är en blandning av cgi och gummimonster. Cgi´n är okej och kanske lite taskig på vissa ställen men det gör inget, man har så skoj så det spelar ingen roll. Gummifirrarna som vi ser är jäkligt bra gjorda och de gummifenor vi får är i samma klass, precis som det ska vara med andra ord. Och det vet ni ju att en film som detta kan inte få något annat än varma rekommendationer så vad ni bör göra är att leta upp den och ett gäng pilsner och bara slappna av framför dumburken. Det förtjänar ni verkligen!

torsdag 21 maj 2009

Dogs - 1976



Lojala jyckar flippar plötsligt ut och börjar attackera allt och alla. Främst på nätterna slår de till och snart är de många till antalet och slakten kan börja och ingen går säker!

En gammal film men med ett skönt tema och faktiskt väldigt råa attacker. Rätt mycket blod och slafs för sin ålder må jag säga med. Hur de fått hundarna så ilskna vågar jag inte tänka på och frågan är hur de gjort när de blir skjutna i filmen för det ser rätt realistiskt ut. David McCallum spelar leaden och i en av de andra rollerna ser vi Linda Grey. Jag har alltid trott att hennes röst var som hon lagt till med bara för Dallas skull men så var inte fallet. Jag gillar den för den låter lite småkåt faktiskt.

Tempot är okej och det flyter på fint men det som stör mig mest är personernas beteende i filmen, det är helt korkat emellanåt alltså. Det drar ner filmen för mig. Om alla hundar plötsligt börjar attackera folk, inte fan asar man med sig en hund in i skydd? Man ser väl till att lägga så mycket plats och tid mellan den och sig själv då? Jag hade gjort det i alla fall. Bara det är en sådan sak som stör och där är fler så vilket är synd för det drar ner filmens stämning som betyg.

Men gillar man hund-raffel och inte sett denna så leta upp, den är värd en titt trots bristerna den har. Vilket är synd för stämningen är jättefin här annars och alla sköter sig fint.

The Patriot - 1998



The Patriot är inte den mest kända filmen av alla Seagals filmer men det är en jäkligt bra film som jag gillar skarpt. Låg på våldsamheter men det förekommer här, tro inget annat. Bra gjort är det med. Det bästa är när L.Q. Jones stoppar två bilar ensam med dynamit och scenen med killen som följer med den voltande bilen runt och landar under den är ruggigt bra gjord! Vi får även ett par fina squibs och ett glas in i skallen på en lirare som ser ut att göra väldigt ont.

Handlingen här är att ett gäng "frihetskämpar" sprider ett virus och sedan tar över staden för att rädda sig själv och Seagal är en läkare som måste stoppa viruset. Inget avancerat utan mer en lugn historia som brister ut i lite våld då och då. Seagal är på ett soligt humör och verkar trivas i rollen. Så pass bra att han har med sin egen dotter i filmen, det är hon som är hans assistent på hans vårdcentral i början. Andra kändisar är L.Q. Jones och Whitney Yellow Robe, en väldigt fin tjej som visst bara gjorde denna filmen, lite synd för jag hade gärna sett mer av henne.

Kanske inget för de som vill se en ny Out For Justice eller Marked For Death för detta är så långt från de som det är möjligt. Utan detta är mer en liten mysfilm med Seagal som är lite undanskuffad och bortglömd. Vad som verkligen sticker ut här är fotot i filmen och den fantastiska naturen som vi får se en hel del av. Jag gillar den här miljön för det ser så fritt ut och det är ett väldigt skönt avbrott mot just betong hela tiden. Kanske ingen film som kommer att gå till historien men jag gillar den skarpt och det räcker bra för mig det.

House of The Dead II: Dead Aim - 2005



Zombie-rafflet som började Uwe Bolls mästerliga House Of The Dead fortsätter här där smittan spridit sig till ett college där alla, till och med den stackars bibliotekarien blivit smittad. Ett jävla jobb men det måste göras. Tanten håller, trots hon har kolat vippen, hårt på reglerna och det bara måste respekteras! Resten är smittade eller så är det på god väg. Ett specialteam ska in tillsammans med militärer, ledda av en gammal rappare, för att hämta ett blodprov från källan. Med andra ord den första vågen zombies som startade det hela och är som dem säger, a piece of cake. Vi vet hur och vad som ska hända.

Nu är denna gjord för tv men det slafsas, kleggas och är allmänt hälsovådligt. Jag tror till och med dem svär som borstbindare här. Så det är en förvånansvärt öppen kanal som visar denna då. I rollerna ser vi Sid Haig, som jag tycker är väldigt dålig här faktiskt. Hans spel är inte likt honom alls så jag vet inte vad det beror på. Emmanuelle Vaugier är som vanligt sitt söta och pigga jag, även här. Inte nog med att hon är snygg som fasiken hon kan agera med och är en väldigt intelligent person och hon har ett väldigt vackert leende med. Ed Quinn spelar hennes partner och de har det skoj i filmen och drar sig inte för att klegga ner sig. De tar på sig sina roller med rätt stort allvar faktiskt men de gör även en del roligt av dem med. De har skoj här, det märks. Andra som sticker ut är Victoria Pratt som gjorde Kraken: Tentacles Of The Deep efter denna med Jack Scalia.

Effekterna är sköna här och det förekommer en hel del fet zombie make-up med så det är inga lilasminkade typer här inte. Det börjar bra och flyter på fint med tappar av i slutet, det blir för utdraget och filmen hade inte dött av kortas en tio minuter. Slutscenen är rätt skön och det hade varit skoj med en direkt fortsättning på det faktiskt.

Men överlag en helt okej film zombie-film att koppla av till. För det är många avsevärt sämre där ute så passa på att se denna om ni kan. Kör den gärna annars back to back med Uwes.

Bottle Rocket - 1996


Jag är en av de som gillar Wes Andersons filmer. The Royal Tenenbaums och Rushmore är båda genialiska filmer medan The Life Aqautic With Steve Zissou får ses om för den har jag bara sett en gång. Den höll inte förväntningarna då så kanske den har större chans nu. The Darjeeling Limited tyckte jag inte om då jag fann den seg och Adrian Brody är jag ingen fan av och i en Wes Anderson-film passar han inte in i. Den saken är säker. Men kom turen till Bottle Rocket, Andersons debut som jag inte sett tidigare och vilken bekantskap det visade sig vara.

Luke och Owen Wilson, tillsammans med Robert Musgrave spelar tre polare som vill bli brottslingar och enda chansen till det är att imponera på Mr. Henry som har en trädgårdsmästarfirma. Han spelas av en lysande James Caan. Andra kända ansikten är Kumar Pallana som varit med i Andersons andra filmer med. Speciellt sticker han ut i Royal Tenenbaums när han knivhugger Gene Hackman och smugglar cheeseburgare till honom.

Det är ett skönt tempo och precis den galenskap som man vant sig vid i Andersons första filmer. Det är lagom naivt och mysigt och Wilsonbröderna sköter sig fint och jag fann denna filmen att vara väldigt rolig och jag kommer definitivt att köpa om den på Criterion, den saken är säker, speciellt som jag har alla de andra på deras släpp med av Anderson. Utom den sista filmen. Så gillar man lågmälda filmer med mycket innehåll som växer för var gång och de innehar mycket värme så är detta en bra film och jag kommer att se denna många gånger till. Den växer redan nu när jag skriver detta. En liten klassiker helt i sig själv och jag bara ångrar att jag inte sett den tidigare.

En lysande liten film!

onsdag 20 maj 2009

Stir Of Echoes - 1999



Tom är en vanlig kille med rokstjärnedrömmar och får se dem slås ytterligare i kras när frugan berättar att hon är på tjocken igen. Svenssonlivet kryper ännu mer närmare och drömmen krasar säger närapå poff och går upp i rök. Men så blir han hypnotiserad och då jävlar i havet börjar det hända saker i hans liv. Plötsligt blir han medveten om sådant som han aldrig trott på tidigare och snart nog är hela hans liv upp och ner.

Detta är en underskattad film som kom en månad efter The Sixth Sense och det kan tros denna är en rip off på den men det är den ju inte. Det säger ju sig själv med tanke på deras releasedatumar. Vad som är störigt att förutom att denna är så i skuggan av den andra filmen är att i Sverige så fick den det hemska namnet Secret Sense! Hur jäkla korkat är inte det och det om något är väl en rip off för att att inte säga en cash-in, precis som Swayzes Next Of Kin döptes till Dirty Fighting på vhs i Sverige!

Visst finns där likheter, det gör där men det är olika storys och detta är en bättre film på alla vis tycker jag och i stället för en trött Bruce Willis får vi en alert Kevin Bacon. Skrämmande scener är här gott och slutet är verkligen kanon om man inte sett den tidigare. Bacon är kanon som han alltid är och de andra rollerna ser vi Kathryn Erbe och den härliga Illeana Douglas. För oss som gillar en fin spökhistoria så är detta ett bra val och det senaste region 1-släppet på denna är fint med ett bra DTS-spår och framför allt text, vilket inte fanns på de andra utgåvorna.

Bra tempo som hela tiden förs framåt, inga döda punkter och bra agerande, även av den lille killen i filmen som är faktiskt väldigt charmig så är där inte så mycket att klaga på faktiskt. Tydligen så kom där en tvåa med Rob Lowe i huvudrollen men den känner jag inte alls till något om. Men detta är en underskattad och bortträngd fin rysare som borde ses av fler. Har man inte sett så bör man göra det för skrämd blir man här. Ordentligt med!

On Deadly Ground -1994



Detta är lite av en doldis av Seagals filmer tycker jag då det alltid är antingen Out For Justice, Marked For Death eller Under Belägring som det pratas om. Vilket är lite synd för inte bara har han regisserat själv det är ett jäkla ös här med. Kända ansikten är här gott om med bland andra Michael Caine, Joan Chen, R. Lee Ermey, Billy Bob Thornton innan han blev anorektiker och John C, McGinley. Och Seagal själv då givetvis.

Denna gången är det bovar inom oljeindustrin som ska straffas och det gör det med råge. Vi får fina squibs, booby traps, Seagal till häst, mera squibs, lite tortyr och en rätt ilsken Michael Caine som är på ett jävla humör hela filmen igenom. Fina repliker bjuds vi på med fast den bästa står R. Lee Ermey givetvis för. Här är när han beskriver Seagals karaktär i filmen:

My guy in D.C. tells me that we are not dealing with a student here, we're dealing with the Professor. Any time the military has an operation that can't fail, they call this guy in to train the troops, OK? He's the kind of guy that would drink a gallon of gasoline so he could piss in your campfire! You could drop this guy off at the Arctic Circle wearing a pair of bikini underwear, without his toothbrush, and tomorrow afternoon he's going to show up at your pool side with a million dollar smile and fist full of pesos. This guy's a professional, you got me? If he reaches this rig, we're all gonna be nothing but a big goddamned hole right in the middle of Alaska. So let's go find him and kill him and get rid of the son of a bitch!

Jag gillar denna skarpt för det är bra tryck i den även om det är lite underliga klipp från och till, precis som om den som editerat trott han skulle snabba upp det lite om han klippte till det lite coolt, det gjorde han verkligen inte. Det blir bara lite rörigt och ser dumt ut. Men vi får en rejält fin natur här och ett fint foto. Slutets förmaning kanske kan ses som lite dryg efter allt våld som vi bjuds på men jag tycker det passar in bättre nu än det gjorde förr, kanske för man är äldre nu. Det ursprungliga talet var 11 minuter långt eller nåt i den stilen men det klipptes ner efter testpubliken klagat och det var nog bra för annars hade filmen varit två timmar lång. Men han menar väl och det stämmer vad han säger så det funkar för mig.

Skön film, absolut!

Favorit i repris.




Såg precis om The Marker med Seagal och det är en grym jävla film alltså! Jag håller nog fan denna högst av alla hans filmer för den är inte likt något annat han gjort. Killen har en helt annan klädstil än den han brukar ha på sig och han ser snygg ut i det, ja så gott nu det går att få honom snygg. Han agerar trovärdigt och det är inte utan att man blir berörd av hans spel. Killen som annars alltid spelar en övermänniska som inte ens kulor biter på är plötsligt alkoholist, spelberoende och en usel pappa. Låter det som Seagal? Tror inte det. Om ni vill läsa den ursprungliga recensionen så finns den här.

Detta var bara en liten hyllning till en underbar film! Slutet måste bara nämnas med för det är fortfarande stenhårt! You´re cremated now, motherfucker!!

9 Rota - 2005



Är mer känd som The Ninth Legion eller 9 Kompaniet här i gamla Svedala och är en rysk krigsfilm som handlar om kriget i Afghanistan och just det 9 kompaniet där och nu pratar vi inte om Colin Nutley här. Man kan mer jämföra denna med de amerikanska krigsfilmerna typ Plutonen och Hamburger Hill och varför inte Kubricks Full Metal Jacket. Men denna är på en helt egen nivå åtminstone för mig den bara består av ryska skådespelare, endast rysk dialog och då blir det desto svårare att fatta vilka som inte kan leverera sina repliker utan att haka sig fram. Men samtidigt så blir det att man kan slappna av på ett helt annat sätt. Man behöver inte sitta och leta efter ansikten man känner igen, missar om man nu går i gång på leta sådant, taskig dialog eller kassa skådisar för man har ingen aning om vilka de är eller hur de betett sig i andra filmer. Perfekt med andra ord om man bara vill slappa lite och bara njuta av krigets vansinne.

Och vansinne är det gott om här. Vi får många fina lugna scener som blandas med hårda krigsscener, makalöst landskap, ett bra soundtrack, hårda militärer, stridsvagnar och lite afghanskt lantliv. Budgetten måste varit hög för de kastar in precis allt här från stastister till flygplan, till tanks till helikoptrar till en hund. Till skillnad från den tyska Stalingrad så är detta en mycket bättre och jämnare film även om upplägget är det samma. Med en speltid på 135 minuter så tycker man det borde bli lite avslaget tids nog men se, det händer inte. Vi bjuds på ett bra flyt och en säker regissör som vet precis hur det ska läggas upp och det är det inte många som har koll på att göra i dag faktiskt så tiden slinker i väg som en biltjuv med ens bilstereo en måndag morgon precis innan kneget man ska till.

Jag gillar denna för det är en bra film som håller och jag har återkommit till denna flera gånger men nu så kom tiden när det var dags att inhandla den och det ångrar jag inte. Den svenska utgåvan må vara lika tråkig som Transporter 3 men DTS-spåret där är på är guld värt och blir jag inte vräkt efter denna titten så lär jag aldrig bli det, den saken är säker! Rekommenderas till alla som vill se en bra krigsfilm och något man inte direkt sett för. Kanske inget nytt i krigsväg men i miljö och i skådespelarväg och det säger en del bara det annars.

The House That Dripped Blood - 1971



Ännu en av Amicus episodskräckisar och denna följer sitt sedvanliga mönster. 4 episoder och alla av varierande kvalité. Episoderna är som följer:

Method For Murder:
Denholm Elliot från Indiana Jones-filmerna spelar en författare som hyr just detta omnämnda hus och snart finner han att han kreation på pappret fått eget liv och lustar. Och inga av dem visar sig vara bra.

Waxworks:
Peter Cushing är lite frånvarande tycker jag här och denna gången upptäcker han ett vaxkabinett med en docka som är slående lik en gammal kärlek. Saker blir värre när plötsligt en gammal rival om den kärleken dyker upp och upptäcker samma sak. Rivalen spelas av Joss Ackland från Nowhere To Run och Lethal Weapon 2.

Sweets To The Sweets:
Christopher Lee spelar en far som söker efter en lärare till sin lilla dotter som inte bara är rädd för eld utan inte får leka med dockor heller. Men vad är det för underligt med dottern som han är så rädd för egentligen?

The Cloak:
Jon Pertwee, jepp, han är far till Sean! spelar här en gammal vampyraktör som ska göra sin roll ytterligare en gång till och finner setets kläder för dåliga så han köper en egen cape. Vad han inte vet är att den som bär den blir vampyr på riktigt! Ingrid Pitt spelar hans motspelerska i denna roliga episod.

Överlag så lite ojämnt där hälften av episoderna är bra och de andra mindre lyckade. De som är bäst är Sweets for the sweet och The Cloak. De andra två har man sett förr och bidrar inte med något direkt medan de andra två gör något eget av det hela. Sweets... komme rmer efter man har sett den och The Cloak sitter fint direkt. Jon Pertwee gör en jäkligt rolig roll här och scenen när han blir vampyr och gaddarna växer ut och han plötsligt börjar leviterra är värda pengarna bara den scenen. Ingrid Pitt är fin som fan här och ger verkligen urringningen ett ansikte.

The Cloak föll mig bäst i smaken och är det bästa jag sett från Amicus för den var verkligen rolig och bra, de andra funkad dem med fast det var inget nytt. Men fullt sevärd, inte minst för The Cloak!

tisdag 19 maj 2009

Underworld: Evolution - 2006



Underworld: Evolution fortsätter direkt efter där den första filmen slutade och denna gången slipper vi nästan helt Bill Nighy och hans Victor för han blir grymt tradig i längden att lyssna på. Nu har de en ny fiende att slåss mot i stället och det är en av de första och ursprungliga vampyrerna. Och han är besatt att befria sin bror som var den första Lycanen.

Det låter rörigare än vad det är, tro mig, och det är faktiskt bättre med. Våldsammare och blodigare än den första och till och med den tredje filmen. Det slafsas på rätt bra och alla som gillar gore lär bli nöjda där. Kate Beckinsale sköter sitt och så gör de andra i filmen med men det som drar ner det hela är Scott Speedman. Det märks att han är en gammal såpaskådis för han är totalt ointressant att titta på tycker jag. Samma med hans hydrid, den ser bara sketen ut och den ska vara en blandning av vampyr och varulv. Besvikelse där faktiskt. Vad som är bra annars är Tony Curran som Marcus, en fin skådis som jag gillar.

Till skillnad från den första filmen så är denna helt okej fast början och de första 45 minuterna är bäst, sen känns det som det börjar trampa vatten och man börjar kolla tiden oftare och oftare. Lite synd bara men annars en okej film fast trean är nog bäst tror jag.

Switchback - 1997



Switchback är inget nytt under solen och det är inget mästerverk under thrillerhimlen heller men vad den är, det är att den är jäkligt bra. Storyn är simpel om man säger så. Det är den gamla katt-och-råtta-leken vi serveras här och våran katt och råtta den gången är Dennis Quaid och Danny Glover.

Inkastade i smeten är R. Lee Emrey och Jared Leto. Leto gör väl inget direkt väsen av sig, varken här eller i de andra filmerna han gjort heller tycker jag men Ermey gör en jäkligt bra sheriff och en fin prestation som är långt i från den han bjuder så fint på i Full Metal Jacket. Killen är en jäkligt bra skådespelare helt enkelt med en fantastisk närvaro och karisma. Dennis Quiad har jag aldrig direkt gillat utan jag har haft svårt att ta honom på allvar men denna filmen och Oliver Stone´s Any Given Sunday ändrade på den saken snabbt. Danny Glover är Danny Glover. Han är stabil ända ut i fingerspetsarna och gör sitt här fast han upprepar inte sig från Dödligt Vapen, den saken är säker.

Miljöerna är fantastiska här och regissören Jeb Stuart inte bara regisserade denna utan han skrev den med. Han har även skrivit filmer som Leviathan, Die Hard, Lock Up, Another 48 Hrs och Fire Down Below och nu är han på gång med sina andra film. Detta var hans första film han regisserade och han har gjort ett bra jobb med en bra story som håller ett fint tempo, härliga miljöer och platser och bra spänning. Jag gillar denna helt enkelt för det är en bra film.

Rekommenderas varmt!

Jawbreaker - 1999



High school-raffel är alltid kul men tyvärr är jag rädd att folk i dag mest förknippar denna fina genre med skräp som American Pie-serien. Det är så långt i från de rätta filmerna som går att komma med det skräpet. Bra high school-filmer behöver inte förlita sig på naket eller perversiteter för att vara bra även om det är kul att se. Men de ska inte endast förlita sig på det som just Pie-filmerna. Jawbreaker är en sådan som det sköts snyggt i och även om det pratas om det och även förekommer ett par scener så är det inte i fokus hela tiden utan här koncentreras det på rapp dialog och bra story.

Storyn här går ut på att tre polare ska överraska den fjärde på hennes 17-årsdag och de bestämmer sig för att kidnappa henne och under själva akten så stoppas en jawbreaker ner i hennes mun. Bara det att en jawbreaker är ett amerikansk påfund och det är stort sett en stor jäkla boll gjord av socker och den är omöjlig att tugga isär utan den måste slickas ner. Och en sådan stoppas ner i käften på polaren och när hon sedan stoppas i bagaget på bilen och kofferten stängs så vet ni hur det slutat. Och nu börjar det roliga för vad gör man när skolans fulaste tjej kommer på besök och råkar komma på hela mörkläggningen av saken? Jo, man hottar upp henne bara för att sedan se hela alltet ta oanade proportioner. Men hur plockar man ner någon som plötsligt stigit upp från ingenting till allt?

Rapp dialog som sagt, bra skådisar i form av Pam Grier, Rebecca Gayheart (Urban Legends), Julie Benz (Rambo), Jeff Conaway coh William Katt i småroller, Carol Kane, P.J. Soles (The Devil´s Rejects) och Rose McGowan som skolans bitch. Efter den mediokra Planet Terror så vaknade mitt intresse för henne och går det inte att stoppa! Men hon är skön och har ett härligt spel samt en farlig glimt i ögat så hon är fullt underhållande att titta på.

Filmen i sig här är jäkligt cool och det är fullt ös hela vägen och kanske inget för de som väntar sig nakna utbytesstudenter eller djursex men vi som kan se en film utan det blir inte besvikna. Jag gillar den och den förtjänar verkligen sin plats i hyllan. En kul film helt enkelt!

Terror Out Of The Sky - 1978



Den tredje filmen i den fina boxen Triple Insect Invasion Feature visar sig vara ett rejält stabilt hantverk och en riktigt bra film. Detta är uppföljaren till filmen The Savage Bees, även den gjord för tv. Ben Johnson är med i den så då måste den helt enkelt vara bra bara. Men denna funkar fint på egna ben och man får lite flashbacks men det är allt och med tanke på att bina återkommer i denna så lyckades dem ju inget vidare i den första då ju.

Handlingen här är att de kommer på att mördarbina är tillbaka och att de farliga drottningarna blivit utskickade till olika odlare så nu börjar jakten på att hitta dem innan de börjar fortplanta sig och sprida sig till de andra bina.

I rollerna ser vi Dan Haggerty från PM´s Repo Jake och en jäkla massa annat och en massa andra tv-skådisar. Men Haggerty är stor och underhållande här. Tempot är fint och det märks att det är en tv-produktion för det är välgjort och och det är inga svordomar eller onödigt våld. I stället får vi fint bi-rafflande och en hel del fina scener med just bi och har man svårt det så bör man inte se denna. Själv tycker jag att denna sortens filmer annars är rätt dryga och den drygaste av dem alla är The Swarm, den är hemsk. Men denna lyckas med att vara både bra som intressant och man tappar inte intresset här. En bra film med sting i och det måste ju bara rekommenderas!

The Relic - 1997



Sugen på lite underskatta monster-raffel? Leta inte längre då utan köp på er denna och njut av ett otroligt stabilt hantverk med erfaret folk både framför som bakom kameran.

Ett museum i Chicago ska strax hålla en stor utställning om vidskeplighet när de får en lika objuden som oväntad gäst på halsen. Ett stort jävla monster som har en fallenhet åt att tugga i sig vissa delar av människohjärnor och när väl museumet förlorar all ström och det inte finns några vägar ut så är det upplagt för ett riktigt monsterparty. Är ni sugna på att delta?

Penelope Ann Miller är söt, Linda Hunt är charmig som alltid och Tom Sizemore är som han alltid är. Cool, stabil, säker och jäkligt bra. Stan Winston står för effekterna så då vet man att det kommer att sparka stjärt. Men visst förekommer det vissa digitala effekter som är mindre bra men det sopar man undan mattan snabbt. Tempot är lagom men tiden rör på sig relativ fort och vi får en hel del monster i rutan och det är ju det man betalar för att få se. Jag gör i alla fall.

Ja, ni vet vad som gäller om ni tycker detta låter intressant. Det är en bra film som håller vid varje tittning och jag har sett den många gånger och fler blir det garanterat. Så nu är det upp till er vad ni gör.

måndag 18 maj 2009

Quiet Cool - 1986



James Remar spelar den sortens snut som man alltid ville vara när man mindre och man såg den på film. Med andra ord så vaknar han upp halvt påklädd, en motorcykel står en meter från sängen, han äter en bit kall överbliven pizza direkt, han ställer sig och fönar håret samtidigt som han lyfter lite vikter efter det så dricker han en kall öl samtidigt som han rättar till sin Magnum 44 som han sovit med i hölstret hela tiden. Med andra ord, en typisk filmsnut. Handlingen går ut på att en fd flickvän får sin familj mördad av marijuanaodlare så hon ringer honom och han åker ut till skogs och rensar upp.

Detta är en lika klichéfylld film som det är en underhållande film och de 77 minuter den varar är det bara fullt ös från början till slut. Inga klipp och så utan de tycker de räcker med så kort tid och jag håller med och samma står det på baksidan av fodralet, "There isn´t a wasted minute... in this out-and-out action film."
Inga döda stunder utan det flyter på fint hela vägen och Remar är en skön typ för denna rollen. Han levererar hårda repliker lika hårt som han vill döda kaniner med kniv. Andra ansikten är tråkmånsen Nick Cassavetes och Chris Mulkey från The Hidden. Mannen som kroniskt ser bortkommen ut!

Detta är en renodlad actionfilm och inget annat och den försöker inte vara något annat heller. Vi får gott om pang-pang och squibs, booby-traps, timmerstockar genom hus och hur man använder redskap i stället för vapen mot tuffingar med just automatvapen. Med andra ord, ett lyckat upplägg för en skön film och det är precis vad vi får. Har ni inte sett den och är sugna på en rapp actionfilm med bara tryck och inga onödiga replikbyten så är detta den perfekta filmen. Och den är faktiskt jävligt cool med!

söndag 17 maj 2009

Underworld: Rise Of The Lycans - 2009



Den tredje delen i den eviga kampen mellan latexklädda vampyrer och cgi-gjorda varulvar är här och det är en prequel, dvs att den utspelar sig före den första filmen. Nu får vi se Lucian föddas och bli vad han är och hans kärleksrelation till Sonja, problemen med hennes far Victor och hur han handskas med problemet med deras kärlek och hur det sedan mynnar ut i den första filmen.

Nu är jag ingen direkt fan av de två första filmerna och Kate Beckinsale är inte med i denna utan istället får vi baben Rhona Mitra (hot mama!) som Sonja och i de andra rollerna så är det de vanliga ansiktena som gör snia vanliga roller. Med andra ord Michael Sheen som Lucien och Bill Nighy som Victor. Regissör denna gången är en relativ nykomlig i registolen vid namn Patrick Tatopoulos som jag tycker gör ett bättre jobb än Len Wiseman. Det känns jämnare och inte lika tråkigt som i de två filmerna. Det är mer action och en bättre story med som driver det framåt och filmen känns matigare med.

Effekterna är som sig bör cgi och till och med blodet för det mesta är sådant. Men ibland blixtrar det till och då ser det ut som en tomte i gammal päls spelar varulv, eller lycan som de kallas här, och det är skoj men för det mesta är det cgi. Miljöer och kulisser är bra gjorda och det är precis samma gråa atmosfär som i de andra två. Jag tycker detta är den bästa delen i serien och om det beror på att de andra är usla eller för att denna verkligen är bättre det får de riktiga fansen själva strida om. Kanske borde be morsan om ett omdömme då hon gillar dem fast hennes tankar vill ni nog inte läsa här... knappt jag själv vill det. Men en helt okej film med tanke på att mina förväntningar var låga så jag är nöjd.

Tarantulas: The Deadly Cargo - 1977



Detta är en amerikansk tv-film om ett gäng tarantulas som invaderar en liten stad mitt under deras apelsinskördardag och sprider panik och skräck. Spindlarna har följt med en last med kaffebönor från Bolivia och när spindlarna härjar loss på planet så störtar det i den lilla staden och resten av uppenbart vad som sker.

Precis som Ants med Robert Foxworth och Suzanne Somers så ingår denna i en fin liten box med en tredje film, Terror Out Of The Sky. Den handlar om getingar eller det var bi. Hur som helst. Dem är små, gula och förbannade och låter detta som något för er så heter boxen Triple Insect Invasion Feature och finns på länken här intill.

Skådisarna är som vanligt bra och de mest kända är Tom Atkins och Pat Hingle, alla de andra är inga kända för mig utom någon kanske men de är alla bra och det är en skön stämning i filmen. Inget muterat denna gången utan bara helt vanlig spänning och sådant är aldrig fel. Väl värd att investera i om man gillar antingen en bra film eller man gillar själva genren. Bara för detta är för tv så är det på inget vis dåligt, tvärtom. Det är välgjort, välspelat och bra och inget köp jag ångrar, den saken är säker.

lördag 16 maj 2009

American Me - 1992



Edward James Olmos, för de flesta mest känd för sin roll som kommissarien tv-serien Miami Vice och rollen i Blade Runner, spelar inte bara huvudrollen i detta fängelse-raffel utan han har även regisserat det med. Storyn som ska vara baserad på en sann händelse är inget nytt under solen. Den visar uppgång och fall för en ledare inom den mexikanska fängelseligan La Emes. Vi får följa från födsel till död och det är en våldsam resa vi bjuds på här, inte lika barntillåten som den i Blood In, Blood Out och den aktuella maffian som den visas här var inte direkt nöjda med sitt uppvisande visst.

Vad som överraskar mest här förutom att filmen är så bra är det att Olmos valt ha med William Forsythe, det stämmer, ännu en film med honom i. Vi gillar honom på denna bloggen. Forsythe spelar en vit chicano som är Olmos högra hand och barndomsvän och han är precis som alltid bra. Karlen kan inte bara misslyckas med han än tar sig för tycker jag. Har ni inte sett denna filmen så rekommenderas den att se, speciellt om man man gillar prison-flicks och detta är verkligen en sådan.

Glöm Blood In, Blood Out, den är chanslös mot realismen i denna och tydligen ska Olmos ha valt att använda riktiga gängnamn och liknande och fick visst en hel del skit för det. Själv tycker jag det är strongt av en förstagångs regissör att inte vika sig utan stå upp för sin film och strunta i om den trampar på ömma tår. Mer sådant, det behövs.

Bra film helt enkelt!