tisdag 30 juni 2009

From Dusk Till Dawn 3: The Hangman´s Daughter - 2000



Den tredje delen i serien och den är en prequel som visar hur Satanico Pandemonioum blir till och givetvis mer av The Titty Twister back in da day. Och om ni inte visste det så är detta en western.

Regisserad av P.J. Pesce som också gjort Sniper 3 och Lost Boys: The Tribe samt nu ska regissera uppföljaren till Smokin´ Aces som visst ska fokusera på The Tremors. Han har gjort ett bra jobb här för tiden flyter i väg och det händer saker hela tiden. Och han har även den sköna stilen att kasta in en dansscen mitt i allt som verkligen får en att undra vad fan som händer. Verkligen ett trevligt påhitt tycker jag, mer sådant! Vi får även en hel del sköna ansikten här som Sonia Braga, slurp!, Temuera Morrisson, Michael Parks som visst ska spela Fritz Tremor i Smokin´ Aces 2!! Coolt! Rebecca Gayheart, Danny Trejo igen och Orlando Jones. Väldigt skön kille tycker jag.

Gore får vi, samma med slafs och härliga vampyrer i latexdräkter. Till och med lite bröst kastas där in. Denna tillsammans med tvåan är de bästa i serien för den första är rätt sur egentligen även om Clooney är skön i den. Men dessa två är DTV och hade inte direkt några förväntningar på sig men de är verkligen bättre än sina rykten och spöar många andra skitfilmer med betydligt högre budget som fått redig biopremiär. Så man ska inte undervärdera en film bara för den kommer direkt till dvd istället för en bio. Det är dessa två bevis på.

Så har ni ni inte sett denna så tycker jag verkligen ni ska göra det för det är full fart från början till slut, härligt gore och raffel och en allmänt skön stämning. Precis som i tvåan, From Dusk Till Dawn 2: Texas Blood Money. Så det är bara att leta upp och njuta för fullt hemma med ett gäng kalla pilsner nu i sommarvärmen.

Rekommenderas!

Dexter : The Second Season - 2007



Då var den avklarad då, den andra säsongen på Dexter. Jag måste erkänna att jag var väldigt skeptisk de 5-6 första avsnitten för jag gillade inte riktigt karaktärutvecklingen hos vissa men sen plötsligt så bara satt det och det var hur bra som helst. Till skillnad från första säsongen så går denna mer på djupet och vi får mer kött på benen samt karaktärutvecklingen som jag inte gillade först. När den första säsongen var mer baserad på att fastställa Dexter och alla hans nycker och personlighet så tar denna det vidare och djupare. Vi får se en helt annan Dexter än de vi trodde vi kände och det är bra. Det innebär att serien inte står och stampar i samma fotspår utan går framåt.

Vad som är sämre med denna säsongen är att det är alldeles för lite av James Remars Harry, det tyckte jag var synd för jag ville se mer av honom samt mer av dexters hobby. Den får ligga lite i skymundan här av förståeliga själv men lite mer kunde de allt bjudit på. Och precis som det inte var störigt nog med karaktären Doakes i första säsongen så får vi ytterligare en störande karaktär till så är där där TVÅ som går mig på nerverna. Givetvis är det bra för det håller spänningen på topp samt man blir involverad mer i serien.

Men denna säsongen tillkommer en väldigt skön karaktär som spelas av Keith Carradine. Jag har alltid haft svårt för honom för han får alltid göra karaktärer som är antingen bittra, sura, besservissers eller en kombination av alla tre men här är han suverän med sitt lugna spel och sin smygande humor. Jag gillade honom som fan här. Michael C. Hall tar Dexter ännu längre här och gör ett jäkligt bra jobb, samma med Jennifer Carpenter som spelar hans syster i serien. Hon har med utvecklat sin karaktär som inte är lika jobbig som i första säsongen.Och för skoj skull så kan jag berätta att Hall och Carpenter gift sig nu så de verkar ha kommit bra överens i serien.

En mycket bra serie som fortsätter här i rejält spännande stil och för det hela ännu längre än jag trodde de vågade. Ett måste att se och en serie som rekommenderas det varmaste!

måndag 29 juni 2009

Dragon Wars - 2007



Oavsett vad folk tycker så är detta en oerhört utskälld film som är mycket bättre än sitt rykte och jag gillar den och tycker den är skitkul. Damn right! Visst är där lite logiska luckor som får en att klia sig i skallen och undra vad fan hände här och då syftar jag på scenen med gruvan till exempel en annan är den hur de kommer dit där de är i slutet. Men det visade sig att den version på knappa 90 minuter som släppts är egentligen nerkortad från dess ursprungliga 110 minuter. Anledningen till dess kortning är för att filmen skulle flyta bättre efter kritik från en testvisning, uppenbarligen märkte dem inte att de tog bort en del av handlingen då.

Storyn är baserad på en gammal koreansk legend och den innehåller givetvis gamla gubbar med vitt långt skägg som skuttar på vatten, drakar och annat trevligt. Jag har inget problem med det alls för drakar på film är grymt underrepresenterade i min mening. Men vissa gillar tydligen robotar som blir till bilar eller dildos som räddar mänskligheten bättre än en hederlig drake och då är väl denna fin som måltavla för dess kritik antar jag. Själv tycker jag att Transformers suger död yakpung mer än denna gör för denna är åtminstone underhållande. Medan Transformers knappt duger som suppositor en regnig dag när man är trött på livet.

Nu är inte denna filmen perfekt utan den har sina blemor den med och rätt ointressanta karaktärer men där är bra skådisar med som Robert Forster och Elizabeth Pena, mums! Men höjdpunkten är givetvis slaget om Los Angeles. Det är fantastiskt underhållande och jävligt bra gjort. Den bästa scenen är på toppen på skyskrapan när attackhelikoptrarna beskjuter ormen och paret står och håller om varandra samtidigt som tomhylsorna faller över dem som ett stilla sommarregn. Effekterna är som sagt jäkligt bra här och bara det borde räcka för ett inköp av filmen för stora explosioner, drakar och massvis med tomhyslor i närbild borde ju bara det garantera en plats i var mans samling!

Tropic Thunder - 2008




Ben Stillers drift med amerikanska vietnamkrigsfilmer är faktiskt roligare än jag konstaterade första gången jag såg den men den lever inte upp till förväntningarna jag hade på den. Iofs såg jag inte klart då men nu blev det gjort och det blir nog ett köp på den när priset är rätt. Motvilligt får jag säga den är väldigt pricksäker i sin parodi på just den sortens filmer som jag är så fäst vid men det får man tåla som en fan. Och Ben Stiller visar sig vara just regissör att dra det i land.

Inledningen med striden är jäkligt bra och jag finner mig sitta och hoppas på att det är den aktuella filmen som ska visas och inte en inspelning vilket det är. Hade bara Hollywood kunnat ösa på med en sådan krigsfilm nu som de visar här i de första 5 minuterna så hade jag gråtit av glädje, tro mig. De kända ansiktena här är många och hade det inte varit för Tom Cruise och hans överdrivna spel så hade jag tyckt mer om filmen. Visst är även den rollen en parodi men den killen klarar inte av att göra något utan allt ljus ska vara på honom.

Ben Stiller har ett par sköna scener som den med pandan och när han slänger i väg den äckliga ungen i slutet på bron. Jack Black är för festlig när han erbjuder att putsa pålen på Alpa Chino:

- Alpa, if you untie me, I will literally suck your dick, right now.
- Man, I told you for the last time, I love tha pussy!
- I'll cradle the balls, stroke the shaft, work the pipe, and swallow the gravy. Get it over here, buddy. Let's do this.

Men filmens höjdpunkt är utan tvekan Robert Downey jr. och hans Udu Kier-liknande skådis som färgat sig själv svart för att spela en svart sergeant i filmen! Han är för jäkla härlig och underhållande. Och han lyfter filmen rejält med. Ingen Downey ingen film, den saken är säker.
Kul underhållning som säkerligen växer med tiden och man bara måste älska Matthew McConaughey som devoterad agent som räddar dagen med TIVO. Han är för go´ den killen!

Dagens skörd

Visst är det för härligt när det antingen dunsar tungt på hallgolvet eller ännu bättre när det ringer på dörren och man öppnar och brevbäraren står där med famnen full med paket. Och han säger de magiska orden: har lite paket till dig här.

Utan tvekan dagens höjdpunkt och detta kom i dag:



Ser ut att bli en väldigt trevlig kväll får jag säga det själv!

Cidade dos Homens - 2007


City Of Men är uppföljaren till Guds Stad samt en fortsättning på tv-serien med samma namn och här får vi följa karaktärerna från den när de fyllt 18. Guds Stad har jag trots ett par tittningar inte alls fallit för, tvärtom däremot. Jag finner den rätt dryg och seg även om den har ett par bra scener så är den rätt överskattad. Men till skillnad från denna så är lyckas den behålla mitt intresse hela vägen.

Den här gången är det två homies som vi följer som valt att inte delta i gängaktiviterna och gått sin egen väg. Men då den ene är ung far och helst av allt vill knulla runt och inte sköta om sitt barn så är den andre pappalös och gör allt för att få reda på vem hans far är och vart han finns. Han däremot är kär och trogen. Deras värld kolliderar snart med knarkligornas och allt allt som varit tryggt plötsligt rasar.

Tempot är okej och det är hyggliga miljöer då en slum är en slum och sånt alltid är intressant att beskåda. Skådisarna är samma som i serien och även från Guds Stad. Dock ej samma regissör på filmerna. Brasiliansk film för mig annars är inget jag kastar mig över och köper men ser det om tillfälle ges. Tropa de Elite är annars en okej film och samma med Carandiru som är en fängelsefilm och en skildring av en massaker på fångar i just det fängelset. Men denna var ingen direkt upplevelse då det kändes som det var samma saker som upprepades hela tiden. Men gillar man Guds Stad och serien så kanske denna slinker ner fint. Själv blev jag inte imponerad.

söndag 28 juni 2009

The Haunting In Connecticut - 2009



En familj med cancersjuk kille hyr ett extra hus för att slippa pendla mellan behandlingarna. Vad de inte vet om är att huset är hemsökt och att människor nära döden är extra mottagliga för sådant. Så snart nog se ser grabbhalvan dead people stup i kvarten. Så en lika sjuk präst kallas in och snart nog är det dags för lite exorcism-raffel.

Ytterligare en film där både trailer som poster är bättre/snyggare än filmen. Virginia Madsen, hot mama!, spelar mamman och Elias Koteas, vilka spelade mot varandra i den underskattade The Prophecy/God´s Army, är den sjuke prästen. Farsan i familjen spelas av Martin Donovan som jag vet ni sett förr.

Effekterna är moderna och allt är cgi och vi får spöken som mer påminner om moderna zombies än besatta spöken tycker jag. Inget fel i det men det skrämde inte mig i alla fall men den kommer säkert skrämma skiten ur den nya yngre publiken. Det ska lite mer till för jag ska bli rädd nu för tiden. Musiken är även den menad att vara skrämmande och få en till att hoppa till men den störde mig mest för den var så förutsägbar och man visste precis att nu händer något snart så det gäller bara att lyssna så är man förberedd.

Egentligen är det inte så svårt att få till en bra spökhistoria, man behöver bara ett stort och varmt skägg och en skarpslipad yxa. Här får vi båda men inte tillsammans och det kan vara på det som filmen stupar men det är det inte. Filmen är PG-13 så inget blod, inget slafs och definitivt inget naket med Madsen. Fan! Nu behöver inte en film innehålla det för skrämma mig men i denna hade det behövts för att hålla ens intresse vid liv för nu känns den som Disney goes The Amityville Horror minus James Brolins skägg. Nu är inte The Amityville Horror 1979 en bra film men den är bättre än denna men vill ni se en riktigt bra film om hemsökt hus så ska ni absolut se The Legend Of Hell House, där har vi ett mästerverk i denna genren!

Detta var ingen höjdare och redan 40 minuter in gjorde jag allt annat än kollade på filmen, då är det verkligen illa. Men det tar sig lite i slutet när det blir raffel men det går snabbt över igen. Inget jag kommer att se om men jag fick en trevlig stund med puddingen Madsen så helt bortkastad var inte tiden. Även om det tar emot att erkänna.

Visst ja, jag glömde berätta att denna är baserad på en sann historia...

Never Say Die - 1995



Nej, det är INTE Brian Thompson från Cobra på omslaget, det är Frank Zagarino. Zagarino spelar här en fd special forces-tomte som nu måste ta upp kampen mot Billy Drago, även han, en fd special forces-tomte samt Zagarinos tidigare befäl. Drago har fått för sig han är Gud och har skapat ett eget Eden där han plötsligt leker Jim Jones och tar kål på alla för att sedan ta gisslan i en annan kyrka så Zagarino får försöka röka ut honom på egen hand samt utkräva hämnd.

Givetvis är detta en Nu Image-flick och den fete Nu Image-ryssen är inte med, tack och lov. Inspelad i Sydafrika så det är ett avbrott från Bulgarien eller Rumänien eller var nu de håller till nu för tiden. Men trots det är en Nu Image-flick så är det ändå inget mer än en standard actionfilm. Det är gjort förr och bättre, inget snack om saken där. Zagarino sköter sig, Drago har skitkul och en massa tid i rutan. Jenny McShane från Shark Attack 3, är med på ett hörn och ser avsevärt bättre ut här än vad hon gör nu för tiden.

Yossi Wein som regisserat har även Octopus 2 i ryggen och det är nog säkrast att säga att denna är bättre och förmodligen det bästa han har gjort. Actionscenerna är okej men det är ett rätt segt tempo och det är totalt tomt på galenskaper här. Jag blev besviken på att det var så tamt även om det är gott om explosioner och pang-pang så blir det ändå ingen pulshöjare. Men den kostar bara en tia på ginza och den är värd att se åtminstone för Dragos sköna spel här så har ni något annat ni ska ha där så kasta med denna då. En tia är den allt värd faktiskt.

Gomez & Tavaréz- 2003



Eller Step On It! som den heter här på DVD är ytterligare en fransk action/komedi om två snutar som motvilligt blir partners och vänner och tillsammans ska de rädda dottern till en mördad revisor från en gammal okänd maffia. Inget nytt under solen och definitivt inget som kommer förändra världen.

Inledningens första minuter är roliga och bygger upp lite förväntningar mest pga av känslan av att detta kommer påminna om Taxi-serien men den kommer inte ens i närheten av de sämsta delarna i den serien. Allt som är brukligt annars är där från franska filmer som just Taxi, B13 osv... Tempo, brudar och skurkar som skottlossningar. Tyvärr är här för lite av allt. Brudarna sträcker sig till en som är fin, ett par skottlossningar får vi men de är totalt intetsägande och tråkiga men tempot är relativt högt här och filmen flyter undan rätt fort trots sina 109 minuter, det vill säga till de sista 20 minuterna då tröttnade jag helt på vad som hände.

Filmen vet inte vad den vill vara, komedi eller action, och det slutar med att den är inget av det. Humorn är frånvarande och visar sig bara i de första minuterna och actionen är rejält barntillåten. Så inget man bör kasta ut stora pengar för och själv gav jag bara en tia från ginza så det var överkomligt får jag säga. Jag gillar annars fransk film i all dess former och visst är där en viss kvalité över den men det blir så fruktansvärt ointressant i längden så man skiter i den till sist. Nu är dock regissören så säker på sin konst med denna filmen så han gjorde en uppföljare med och med samma lirare en gång till. Men den kommer jag inte att ta ut mig för att hitta, den saken är säker.

The 7th Voyage Of Sinbad - 1958



Söndag än en gång och då brukar det bli söndags-raffel i form av hederlig matiné film och denna gången är jag inte sämre. Så varsågoda!

Allas våran raggare till sjöss, Sinbad, ska gifta sig är det tänkt men en elak trollkarl förtrollar hans brud så hon krymper till lagom storlek men det gillar inte den hårdföre sjöknutten så han går med på ett dumt förslag. Han ska föra samma trollkarl till en ö där dennes magiska lampa vilar i de trygga händerna på en cyklop. Med de ska samtidigt sno en bit skal från jättefågeln The Rock, inte wrestlern nu om ni nu tror det, och på så vis få tillbaka fruntimret till sin rätta storlek. Men allas våran sjöraggare har problem med att få ihop dumma män som vill offra sig för honom så han tömmer stadens fängelse på hårdföra män och vips så har vi en dudesonamission-film! Med hungriga, törstiga och fd fängelsekunder på skeppet så styr Sinbad skeppet mot deras undergång och cyklopens förtrollade rike. Vem ska överleva och vem är mannen i Datsunen på stranden?

Tidstypisk puttenuttigt romatik som är mer fånig än romantisk får mig att överväga om det är lönt att se klart för det är på väg att ge mig diabetes pga slisket men det är tanken på Harryhausens modeller osm återställer hoppet och det gör hela filmen värd att se. Skådespelarna är av tidsenligt snitt och det är fezar på skallen och snabelskor men inte ett enda ordentligt helskägg så långt ögat når vilket är dåligt. Kulisserna och miljöerna är fina med men det förekommer ett klipp mitt i filmen som gör att det känns som de har saxat ner den för att korta tiden och när ni ser den så kommer ni att förvånas med för det är rätt korkat gjort.

Harryhausens modeller denna gången är som tidigare nämnt en cyklop, en jättefågel med två huvuden och en drake samt en ormkvinna och givetvis en skelettkrigare!! Han är för jäkla skön. Draken är jäkligt fint gjort, samma med de andra monstrena med men det bästa i filmen är fighten mellan draken och cyklopen, den är jäkligt härlig att kolla in. Mycket bra gjort. Modellerna är det bästa för filmen i sig annars är ingen direkt cinematisk upplevelse även om Torin Thatcher som trollkarlen är skön. Gillar hur han driver på draken i slutet med sina uppmuntrande ord:
Find them! Kill them! Find Them! Kill Them!

Kul film för oss gummimonstersälskare och andra med tvivelsaktig filmsmak. Iofs bättre än The Golden Voyage Of Sinbad men ändå ingen riktig höjdare. Enzo Castellaris Sinbad Of The Seven Seas med Lou "Cage" Ferrigno är bäst då av dem Sinbad-filmer jag sett.

Dexter : The First Season - 2006



Dexter har väl ingen missat vad den serien handlar om men vi kan ta det för säkerhets skull. Förmodligen någon i Malmö som är totalt ovetandes om serien.

Dexter är en seriemördare som passande nog jobbar som kriminaltekniker. Nu är han ingen Dahmer eller Bundy utan en lite "normalare" seriemördare som endast mördar skyldiga personer typ andra mördare och brottslingar typ pedofiler, pyromaner och annat löst folk. Själva serien är baserad på en bok av författaren Jeff Lindsay, Darkly Dreaming Dexter. Säsong två och tre är gjorda nu och de är inte baserade på de andra böckerna visst. Främst är säsong två inte baserad på bok nummer 2, Dearly Devoted Dexter.

Säsong två har precis släppts så jag tyckte det var dags att uppdatera minnet av serien speciellt med tanke på att säsong två ska landa strax på mitt hallgolv. Allt är fint filmat och det är verkligen snygga miljöer vi får här. Givetvis är det gott om blod och kapade kroppsdelar och vi får gott slafs, allt för publiken. Michael C. Hall som de flesta känner igen från Six Feet Under är perfekt här i rollen som den känslomässigt döda Dexter och detta är så långt i från hans roll i den serien vilken jag själv finner överreklamerad och för pretansiös för sitt eget bästa. För oss som följde OZ, fängelseserien, så är här tre av de medverkande därifrån med här, vilka får ni själva luska ut.

Jag gillar serien inte bara för att den är som den är utan för den är välspelad och har en bra dialog och fina vändningar samt skönt spel av Hall. Spana bara in när han ska återgällda oralsex i soffan. Kul scen, minst sagt. Passione! Men det är en grej som är smolket i bägaren och det är karaktären Doaks som spelas av Eric King. Han är för gympumpad och så extremt macho så det blir gay av det hela. Visst, han passar in för det behövs en motpol till Dexter men han bara stör mig för det mesta. Men den bästa av alla i serien är James Remar som Dexters fosterfar. Han är så klockren här så man myser bara så fort han kommer i bild.

Har ni inte sett denna serien så är det verkligen något att kolla upp för det är den verkligen värd. Både för seriens skull och eran egen. För läser ni här så har ni ju bra smak och då passar nog denna serien er fint då. Mycket nöje!

Rekommenderas varmt!

lördag 27 juni 2009

Death Proof - 2007



Jag är ingen fan av Tarantino och det är cementerat i napalm det, den saken är säker. Anledningen till att denna inhandlades var att suget efter Rose McGowan blev stort samt den hittades billigt. Och nu är den och nu faller domen över den.

Som sig bör så kan inte Tarantino göra en film utan den ska dränkas i filmreferenser och gärna med prydas av hans egna prylar och bilder osv.. Denna gången är det just hans egna posters som sitter på väggarna i baren i första halvan av filmen där han själv, tyvärr, är bartender. Sen är som säkert alla vet vid det här laget Kurt Russells jacka, samma jacka som Burt Reynolds bar i Ingen Blåser Hooper och kylaremblemet på hans bil är taget från Peckinpah´s Convoy där Kris Kristofferson har den på sin lastbil. Och givetvis har han kastat in lite musik från Argentos Bird With Crystal Plumage. Samt att vi får höra alla filmreferenser till leda med, inget fel i det men han kanske borde göra någon film utan en massa sådant och visa att han kan komma på något originellt i stället för kopiera andra som han byggt hela sin karriär på.

Första halvan av filmen är inget vidare då det bara matas ut dialog som är totalt ointressant och det verkar bara som han vill visa att han kan skriva det samt att testa hur mycket skit tittaren pallar höra innan han/hon stänger av. Själv fick jag huvudvärk efter 10 minuter pga av allt kacklandet och den värsta är givetvis den som har mest repliker i filmen med. Sydney Poitier aka Jungle Julia i filmen fick mig nästan att stänga av med sitt svammel och dryga kommentarer i filmen, jag var på väg in i rutan för att strypa fanskapet. Så därför var glädjen total när hon dog, våldsamt. Tack och lov.

Andra halvan var avsevärt bättre än jag mindes och här får vi sköna bilar och bra action med några jäkla stuntscener och just Zoe Bell imponerade på mig här. Annars var det Rosario Dawson, i hemsk frisyr, som var bäst. Hennes ögon och ansiktsuttryck är obetalbara i en bransch annars där botoxstelhet är en standard. Mary Elizabeth Winstead tåler jag inte alls men här var hon okej och slapp förstöra filmen. Russell sköter sig bra även om han faller i respekt när han skriker som ett fruntimmer i slutet och det kommer han nog aldrig att reparera. Snake och McReady hade spöat honom som det fruntimmer han låter som där, tro mig.

Vad som jag fann underligt var att allt det slitna som förekommer i bilden under första halvan inte är med i den andra delen. Förmodligen medvetet och har en dold mening som inte det är meningen att jag ska förstå misstänker jag. Men jag är inte så dum som göken på discflopps sida som klagar på att kvalitén på bilden på denna och Planet Terror är dålig... Han tar priset i alla fall. Men en sur första halva som reser sig i andra halvan pga bilarna, miljön, Dawson och Bell. Kommer att se denna igen före Planet Terror, den saken är säker för nu vet jag att denna var bättre än den, till skillnad från vad jag sagt tidigare. Nu hoppas jag bara gussar´n kan förlåta mig för detta snedsprång...

fredag 26 juni 2009

Cage - 1989




Cage är en gammal film från videotiden som man såg men aldrig riktigt glömde bort. Visst fasiken hade man inte räknat med det som händer i den och man hade önskat sig mer action. Då. Nu ser man det för vad det är, en skön actionfilm som är lite långsam emellanåt både på gott som ont.

Lou ferrigno spelar Billy, han blev skjuten i skallen i Vietnamkriget när han ska rädda sin vän Scott, Reb Brown och jepp, han skriker här med när han skjuter. Nu lever de ihop och Scott tar hand om Billy som nu är som ett litet barn mentalt efter skottet. Men när de deras bar bränns ner och Billy tvingas att ställa upp i illegala fightingmatcher i en stålbur så är det Scotts tur att rädda livet på sin vän.

Lou Ferrigno spelar över all förväntan här tycker jag. Han är riktigt bra som Billy och även i fightingscenerna övertygar han. Reb Brown är Reb Brown och det är ett gott tecken tycker jag. Men filmen bjuder på många kända ansikten här som förvånade mig faktiskt. Vad sägs om Danny Trejo, Al Leong, Endo i Dödligt Vapen som här nog har sin karriärs största stund när det gäller dialog, James Shigeta - Midnight Man och som Takagi i Die Hard, Branscombe Richmond, Sixkiller i Renegade och mycket annat, Al Ruscio och Tiger Chung Lee från Blind Fury, Red Heat, The Golden Child.

Visst är den väldigt 80-tal men det är inget som stör direkt förutom tröjan Reb Brown har i en scen i början, ni vet vilken om ni sett den, tro mig. Lite långsamt tempo den första timmen för att öka upp den sista halvtimmen. Lite pang-pang med för de med krav på det och det måste där vara i en sån här film tycker jag, Följdes av en uppföljare, Cage 2, men den har jag aldrig sett. Om man gillar genren och tidseran så är det en skön film och väl värd en titt. Det finns mycket sämre skit än denna än att lägga tid på, tro mig. Vi andra njuter av Reb och hans vrålande.

Spun - 2002



Jonas Åkerlunds första försök i långfilmsformatet är en kul historia men alldeles för lång, utdragen och framför allt för upprepande för sitt eget bästa. I stället för att visa samma motorfläkt som står och gnisslar varje gång motorn stängs av eller startas kunde han ha skitit att ha med dem scenerna efter de första 5 gångerna så hade inte bara filmen varit kortare, den hade varit mindre upprepande med samt att filmen hade flytit snabbare med. Nu blir det rätt småsegt tempo, tyvärr. För den handlar ju ändå om tjackpundare och de gör aldrig något långsamt eller segt.

Stämningen är annars skön i filmen och den är full med sköna karaktärer som Mickey Rourkes kock, Eric Roberts fjolliga finansiär, tyvärr utrustad med en illa peruk som får honom att likna Lill-Babs, Rob Halfords bögporrsläsande kassör i den lokala porrbutiken och Deborah Harry som truckflata. Och givetvis Brittany Murphy, denna pudding med de fina ögonen. Inget fel på de andra i filmen förutom Peter Stormare som jag tycker är alldeles för usel på engelska för så fort han kläcker ur sig något så låter det extremt tillgjort för attt låta så amerikanskt som möjligt.

Åkerlund tar sig även vatten överhuvudet med att kasta in så många olika sidohistorier som han glömmer bort eller helt enkelt inte bryr sig om att förklara. Till exempel det med hunden hos veterinären fast det kanske bara var ett sätt att visa att han fått med Larry Drake i filmen eller varför inte hela denna historia med Amy som inte leder någonstans mer än att hon dyker upp och alla stannar till. Nej, han borde hållit det tajtare med karaktärerna och gett Roberts fler scener och dragit ner på annat trams.

Men jag kan inte låta bli att tycka om den på något vis och brukar se om den men vid varje titt så kommer man halvvägs och sedan tröttnar man den och ser sällan klart den. Allt på grund av det småsega tempot och alla upprepningar.

Feed - 2005



Fetma är en sak och obesitet en annan. Personligen har jag inget mot folk med obesitet men det som jag inte klarar av med det är människors besatthet av det och deras sexuella njutning av fenomenet. Feeders och Feedees är ett annat fenomen som jag inte heller kan förstå eller ta till mig men alla har vi våra laster som preferenser och denna filmen visar verkligen upp båda ämnena.

Storyn här går jag inte in på utan den bör upptäckas på egen hand tycker jag då detta inte bara är en bra film men även motbjudande i sin uppvisning av folks beteende mot varandra. Men det översta stycket ger nog tillsammans med titeln en bra vision om vad filmen handlar om. Här får vi rejält vidriga scener som till och med jag fann svårt att ta till mig. Andra har säkert inget problem med dem och andra kanske reagerar värre än mig, det är väldigt individuellt hur man reagerar här. Men de sparar inte på krutet här för att visa allt.

En av de värsta scener fann jag vara när feedeen ligger och blir matad genom en slang med bulk blandad med en annan persons smälta fett. Samt när feedeen säger att det var lite för salt. Det var rätt motbjudande det faktiskt. En annan är när feedern sakta och kärleksfullt tvättar feedeen och riktigt njuter av det såpass att han får tillfredställa sig på plats, det är inte riktigt min typ av sexuella fantasier om man säger så.

Definitivt inte för alla denna filmen och jag tror nog detta är en av de mest motbjudande filmer jag har sett och de sparar som sagt inte på något. Känner man att man inte klarar av sådant här så bör man inte se den. Lite gore bjuds vi på med för de som kräver det men det är inte i centrum här precis som filmen inte direkt har några ljusa stunder som lättar upp utan det är bara mörkt och värre blir det. Om man ska peka ut någon ljusstund så får det bli slutscenerna som är rätt passande. Och jag tror inte jag kommer att äta mer i dag.

Överlag en bra men hård och mörk liten film som rekommenderas.

torsdag 25 juni 2009

Evil Aliens - 2005



Ett lokalt tv-team som pysslar med Ufo och liknande prylar åker ut till en ö i Wales för att göra ett reportage om en lokal förmåga som blivit bortförd och befruktad av aliens. Med dem är två skådisar och en annan lokal Ufo-dåre. Skådisarna ska genomföra en rekonstruktion av händelseförloppet. Men allt går åt helvete när det visar sig att det verkligen finns aliens där och de drar sig inte för att slakta allt och alla.

Brittisk lågbudgetssplatter som roar mer än det skrämmer och det är meningen med här. Jag har försökt se klart denna tidigare vid ett par gånger och alltid stängt av pga jag tyckt det varit uselt men denna gången flöt det på. Det kladdas, sprutas, stänker och kleggar som fan här och allt är gjort med glimten i ögat. Skådespelarna är säkerligen amatörer eller de flesta av dem är nog det men de funkar fint här och gör sitt bra. Vad som är det viktigaste är nivån på goret och den är hög. Inget skonas eller är heligt och när till och med när kor ryker med så vet man att man har en kul stund framför sig.

Effekterna är helt okej även om viss cgi är rätt kass men det smälter man för det är mer hjärta bakom det än pengar. Mina favoritscener är den med skördetröskan givetvis och när den kvinnliga sliter benen av programledaren, den var lika kul som oväntad. Annars är de underhållande bröderna bäst. Men det är hög nivå på slakt här och det är det viktiga tycker jag. Sen att det är roligt på köpet får man se som en bonus.

Kanske ingen film man slänger ut stora pengar för men hittar man den billigt så är den absolut värd en titt såvida man gillar splatterkomedier som denna. Bättre än Bad Taste är den för den finner jag överskattad men om den är bättre än Braindead jag låter vara osagt. Kanske oavgjort, jag vet inte. Det beror på humöret i den frågan. Men se för er själva, ni kanske också gillar den.

Mirrors - 2008



Alexander Aja är en fransk regissör som slog igenom med Haute Tension. En grym fransk skräckfilm som överraskade både med sitt innehåll och det extremt fina goret. Nu har han fastnat i Hollywood och får endast göra remakes. De som kommit hittills är The Hills Have Eyes vilken jag finner överskattad, denna som även den är en remake på en Koreansk skräckis och nu hans kommande remake på Joe Dantes Piranha fast här har den tillägget 3D.

Denna gången är det speglar som spökar och Keifer Sutherland som är utsatt. Han börjar som säkerhetsvakt och snart nog så är han inblandad i något som ingen tror på och efter hans syster dött mystiskt så är det hans familjs tur att dela samma öde.

Detta är så slentrian så det är inte sant. Keifer spelar denna polis som vi alla kan utantill, nedsupen, suspenderad, i skilsmässa, ingen egen tid med barnen utan frugan dundrar in, tar han bakom stängda dörrar och skäller så ungarna hör osv... det är grymt tråkigt nu tycker jag. Sen att det spökar i speglarna fann jag totalt löjligt faktiskt. Jag har annars inga problem med långsökta grejor som mördarkaniner som är muterade eller liknande men detta tog priset. Sutherland sköter sig som alltid bra medan Jason Flemyng mest såg felcastad ut här. Han passade inte alls in. Effekterna var okej men det förekom ett par rätt usla cgi-effekter med. Speciellt med Amy Smart i badet, det sög rätt bra det.

De sista 20 minuterna spolade jag fram till det var över och det väntade chockerande slutet med dess "häpnadsväckande tvist" var så lång kommande att det är klart redan i förtexterna hur det ska sluta. En besvikelse fast jag hade egentligen inga förväntningar på denna förutom att se Sutherland vilket jag fick. Aja har endast imponerat på mig med Haute Tension och jag tror jag håller mig till den i fortsättningen för detta var verkligen långt i från värt all tid jag la på att ladda ner den.

onsdag 24 juni 2009

Legend Of The Bog - 2009



Det finns skräp och det finns skräp och detta är verkligen skräp. Piss. Kass. Värdelös. Bry er inte om att omslaget flashar med Vinnie Jones occh hans fagra nuna, han är inte leaden här. Det är någon pajas som överanstränger sig att för att vara duktig. Irland har säkert producerat många bra filmer men detta är verkligen ingen av dem. Storyn är baserad på gamla irländska myter så jag gör mitt bästa för attt förklara.

En bog är typ en myr och på Irland åtminstone förr i tiden så kastade dem ner folk i dem i alla olika syften, mest för tortyr, straff eller helt enkelt bara för att jävlas. Och nu har en sådan som legar där i 2000 år kommit fram och besatt något lokal förmåga så nu ska han upp och härja och skrika efter vatten. Vinnie Jones är jägaren som jagar honom och sex andra idioter kastas in i mixen för att öka spänningen eller något i den stilen. Ni fattar galoppen.

Om detta ska vara en skräckfilm som den lanseras som så kan inte regissören ha sett många sådana då för det enda som är skräck här är tiden man lägger på att se skiten. Och just för Tobbe T. så kan jag avslöja att Vinnie Jones har gröna gummistövlar i början, bara så att du vet. Däremot är filmen ofrivilligt komisk och vissa scener är säkert inkastade för att lätta upp den gastkramande stämningen som regissören tror han fått till. De är när den glade bog-mannen springer runt och möter två cocker spaniels och kommer på att han helt enkelt inte har några skor. Och i all kreativitet som 2000 år i en bog gör helt enkelt gör om brackorna just till skor. Andra roliga scenen är när han igen, jepp, han står för allt det roliga i denna filmen, blir uppvaktad av ett gäng ungdomar i en bil som visar röven för honom och sprätter på honom med bilen. Och det var det bästa i filmen.

Den lilla gore som finns är mest cgi och lite squibs fast de märker man knappt. Lite blod rinner där med så gorehounds beware! Så spara er tid och se På Spåret i stället, det vinner ni i längden på. Björn Hellbergs överkamning allena slår denna soppa lätt.

Oops, i did it again...

Har ordnat till lite här för underlätta lite för er som gillar att läsa här. Har bland annat lagt till en sökmotor för att hitta gamla "recensioner" samt ändrat om arkivet så det går att leta genom att rulla bland månaderna i stället för som det var innan. Än en gång tack för ni läser!

The Burrowers - 2008


J.T. Penny, mannen som gav oss den förfärliga Mimic 3 har gjort denna skräck-western med monster. Men detta är endast filmversionen för denna har gjorts tidigare av honom med fast i tv-serie. Och där var Clancy Brown, William Mapother och Sean Patrick Thomas med, precis som i filmen. Handlingen är samma i båda fast tv-versionen är i 7 delar men jag har ingen aning om hur lång den varit. Filmen är på 90 minuter, det vet jag i alla fall.

Handlingen är som den att ett räddningsgäng rider ut med militären för att hämta hem kidnappade flickor från indianer. Men det visar sig vara underjordiska monster och inte indianer som tagit dem och de är alla i skede att bli lunch under jorden. Men det vet inte vårat tappra gäng så de ger sig ut. Men gruppen särar på sig när militärens grymheter mot indianerna kommer fram och de ger sig själva i väg. Och snart nog så blir de färre och färre med.

Tempot är långsamt men inte tråkigt och det är precis som om det är en protest mot dagens filmskapande där allt tempo ska vara i 700. Miljöerna är fina och jag gillar det blir raffel inne i en granskog för granskogar är underrepresenterade i film nu för tiden. Indianbudgeten verkar ha varit relativt hög för det är säkert med 10 stycken i filmen och ingen av dem pratar engelska så det ökar dess äkthet i filmen. Minns med förfärelse de gamla Winnetou-filmerna där alla indianer spelades av tyskar!

Skådisarna är okej får jag säga men Don Hutchinsons befäl stör mig med sin fjollig och överlägsenhet men det är säkert så som officerarna var på den tiden så man får säga han gjorde bra i från sig här med tanke på han störde mig. Men killen ska vara med i Russell Mulcahy´s nya Give Ém Hell Malone med Thomas Jane så det blir att hålla kolla på den ser det ut som. Clancy Brown är med som det stod tidigare. Han har skägg. Det är bra.

Nu är jag traditionell av mig och gillar inte tanken på skräck i samband med westerns, det går ihop lika bra som vatten och olja, det funkar inte bara. Antonia Bird´s Ravenous lyckades få till det iofs och Dead Birds kommer jag faktiskt inte ihåg så värst bra. Men den är säkert i samma kaliber som denna. Det duger för stunden men inget som man minns direkt om ett tag.

The Devil´s Tomb - 2009



Ytterligare en DTV-skräckis som vi dränks i nu för tiden och denna gången är det den gamle sure skotten Sean Connery´s son som står som ansvarig för den. Och detta är hans andra bidrag till filmhistorien. Jag har sett sämre filmer det har jag, absolut, men denna var riktigt jäkla tråkig och ointressant ärligt talat.

Än en gång så är det amerikanska soldater som ska i väg på ett hemligt uppdrag och hämta en forskare som är fast under jorden i en hemlig anläggning. Alla har gått bananas där nere och nu är de besatta och smittade av något skit. Givetvis blir gruppen angripen av detta med och resten kan ni på era fem fingrar så jag skonar er lidandet.

Cuba Gooding JR, jepp, Oscars-vinnaren, spelar gruppens ledare och har mest en min som säger: vart fan tog min karriär vägen egentligen?, den gamle punkaren Henry Rollins är med på ett hörn som präst! och inte ens han ser engagerad ut, Ron Perlman som verkar nu för tiden att tävla med Lance Henriksen om att vara med i allt som är DTV (direct to video) nu för tiden är såklart forskaren. Ray Winstone har med fått med på ett hörn, varför förstår jag ej då han bara är bortkastad här. Men det beror nog på pengarna eller så är han skyldig Sean Connery antingen grova pengar eller så har han världens hake på honom. Bill Mosley är med han med men det var inte oväntat, förvånansvärt så dyker Bruce Campbell INTE upp i denna, han var nog sjuk eller inte hemma när de ringde om filmen.

Gott om gore och slafs men lite kass cgi med, kolla bara in när Mosley dör, ser hemskt ut. Men tyvärr får vi det tråkigaste flatorna på film med, jag har sett bättre sådana i program från UR. Bästa scenen är 20 minuter in när det blir jordbävning, då skakar Connery kameran vilt och skådisarna skakar och faller runt de med bara för att simulera en jordbävning. Det var det bästa i denna filmen och det säger inte lite det. Ingen höjdare men vill man slumma loss lite en kväll så duger den för det men det är ingen film som man vill att någon ska hitta i ens samling.

tisdag 23 juni 2009

Resident Evil: Apocalypse - 2004



Åter till racoon City far vi i uppföljaren till Resident Evil, den andra i serien. Mer action och zombie-raffel får vi här, till och med mer blod och slafs än den första filmen. Denna är det en högre rating på med. Anderson har nöjt sig med att skriva manuset här och det är frågan om det verkligen var nödvändigt för det verkar inte finnas något direkt.

Storyn är att de ska finna dottern till skaparen av viruset och ta sig ur staden innan det går helt åt helvete. Inget mer. I stället får vi fetare actionscener där fröken Jovovich har de bästa bland annat när hon gör entré i kyrkan samt när hon rostar hundarna och springer ner för väggen i slutet. Oded Fehr (Mumien 1-2, Deuce Bigalow, Resident Evil: Extinction mfl) har även en fet scen i början när han dyker ur en helikopter. Annars känns det mer som de staplat actionscener på actionscener och kastat in lite dialog för att ge tittaren en paus mellan alla tomhylsor.

Denna känns mest som en mellanfilm som inte för något fram alls utan bara mest står och stampar med karaktären Nemesis inkastad för att få till lite story och denna filmen verkar mest vara baserad på just Resident Evil: Nemesis-spelet med. Inget spel jag fördjupade mig i direkt då jag fann det rätt drygt. Men då den leder fram till den fina Extinction så man får vara tacksam för det. Överlag en okej actionfilm med bättre tryck än i den första men avsevärt sämre story men den duger fint att se, det gäller bara att stänga av allt och njuta av de fina actonscenerna i stället.

The Lazarus Project - 2008



Postern visar The Heaven Project men den korrekta titeln är The Lazarus Project, så ni vet det. Nu till vädret.

Ben är inne på sin sista dag som villkorligt frigiven när han får sparken pga sitt förflutna. Frugan vill bli mäklare så pengar behövs så när hans bror plötsligt dyker, nyligen frigiven han med, med ett erbjudande hoppar han på. Snart är tre personer döda och han själv dömd till döden via injiicering. Men han har på något vis fått en andra chans i livet och har hamnat på en liten ort där han blir gårdskarl och med ett enda krav på sig. Du kan inte lämna stället för då dör du och ingen får en tredje chans i himlen. Men Ben har problem med att släppa tankarna om sin familj och snart börjar det rycka i kroppen igen.

Paul Walker som mest framstod som ett ansikte för att sälja japanska legobilar med symaskinsmotorer via The Fast and The Furious övertygade mig med hjälp av den bra Running Scared, bry er inte om Tarantino-stämplen på omslaget på det svenska släppet för den pajasen har inget med filmen att göra. Och här fortsätter han visa att han är mer än reklam för bilar och ett vackert ansikte. Storyn är bra bra här med flera oväntade vändningar men slutresultatet dras ner av det tillrättalagda slutet, som jag fann för sött och opassande. Vilket är synd för filmen drar en till sig och man mer eller mindre bara måste se vidare för att få reda på vad som egentligen händer.

Det är långa tagningar och inga snabba klipp här så hela ADHD-generationen som är vana vid MTV-klippningar lär somna i denna. Klippen här dröjer sig kvar och det ges tid för att förklara så man hinner uppfatta allt som sker och det är en rätt bra stämning i den faktiskt. Det är ett fint foto med och just i en scen ser man en väldigt fin soluppgång bakom ett par träd och den scenen fastnade hos mig. Inte som så att soluppgånge är i fokus utan att den är mer i bakgrunden men man kan inte låta bli att se den för den är riktigt fin.

Lugnt tempo, flera vändningar och en intressant idé som tyvärr faller på ett dumt slut men helt klart värd att se. Om inget annat för det är en originell story.

måndag 22 juni 2009

Resident Evil - 2002



Paul W.S. Anderson är nog Hollywoods svar på Uwe Boll när det gäller pajkastning på hans person och hans filmer. Själv kan jag inte förstå varför för jag har gillat alla filmer jag har sett av honom hittills. Och även om denna inte direkt följer spelet linjärt utan verkar mest bestå av tvåans spel och lite av trean så gillar jag den. Det är en solid underhållande actionfilm med monster och lite zombies inkastade. Och har vi tur så kanske Andersons Director´s cut på denna kommer snart som det varit prat om länge nu, med mer blod och gore. Bara så länge det inte blir som i AVP med lite uselt inlagt cgi-blod bara.

Milla Jovovich sköter sig fint, samma med Michelle Rodriguez som konstigt nog attraherar mig på underliga vis, Colin Salmon från Jason X, AVP och Doomsday är sitt vanliga kyliga jag och det räcker för mig. Jag är inte svårflörtad. Actionen är stabil och även om det inte är så mycket gore som man kan förvänta sig i en zombiefilm så funkar det helt okej. Allt behöver inte drypa av slakteriprodukter även om det är skoj.

Följdes av två uppföljare och en tredje på väg som efter den fina och bästa i serien, Resident Evil: Extinction. Stabil film som jag finner vara den minst bra i serien men helt okej trots det, låt inte detta avskräcka er utan se den eller se om den. Toppas av trean och mittenfilmen är tvåan, allt enligt mig. Tvåan kommer upp i det snaraste misstänker jag så håll korpgluggarna öppna för den här. Tills dess så vänta tillsammans med denna.

The Marine - 2006



Efter att ha tillbringat tid med John Cena i 12 Rounds av geniet Renny Harlin så kändes det rätt att återse The Marine som jag nu inser att jag sågade lite för hårt i bloggen om just 12 Rounds. Så nu får den sin upprättelse här.

John Cena är en marinsoldat som blir avskedad för ordervägran i Irak och nu arbetar som ordningsvakt vilket han också blir sparkad från. Så dagen efter tar han frugan och åker på en tur. Men oturen är framme i turen så frugan blir kidnappad av ett gäng diamanttjyvar ledda av en Robert Patrick i högform och han själv lämnas för att dö. Men han poppar upp som gubben i lådan och snart är jakten på gång.

Detta är hjärndött och endast gjort för att underhålla vilket den lyckas med riktigt fint. Inledningsscenerna i Irak med en Cena i full kombatstuk röjer fint samt han påminner om Arnold i hans glansdagar. Likheterna med Commando är verkligen där med. Spana bara in när han brassar loss med bössan och skriker för fullt, Arnold direkt! Robert Patrick som är en kanon skådis, har riktigt skoj här och tar skurkrollen till nya höjder och han är stjärnan i filmen och har de bästa replikerna samt de vassaste med. Men!

Han får hårt motstånd faktiskt av Anthony Ray Parker som Morgan, en totalt bindgalen kille som gillar explosioner och har filmens bästa scen när han berättar om en traumatisk lägerupplevelse han hade med Johnny Whiplash och kandisocker. Och hur han tog emot något av honom som han inte borde ha gjort under tiden som melodin från Den Sista Färden spelas på banjo.

Actionscenerna är högklassiga här och explosionerna är ENORMA! Slutet är verkligen explosivt med detta känns som en PM-film med enorm budget, det går inte att komma i från. Tyvärr är det PG-13 rating på filmen och över actionscenerna för det är inget direkt blod eller svordomar i filmen. Men det funkar fint trots det men det som stör är det att klippen är så snabba att man måste vara vaken för att hänga med här. WWE är som sagt med i denna med och det kanske förklarar ratingen lite då och de vill såklart sälja denna till sina yngre fans. Men jag tror denna hade blivit fetare med en grövre rating och mer våld i bild. Den kvinnliga fägringen står Kelly Carlson för här och missa inte bara vinken till Robert Patrick och T2 i biljakten, den är skön den.

En härligt hjärndöd action-våffla som levererar fint och snabbt går det med och den växer för varje gång med så det är bara att kolla upp!

12 Rounds - 2009



Renny Harlin är en hjälte, inget snack om saken och denna gången går han mot halsen i actionsekvenser och bra är det med!
John Cena (The Marine) spelar en snut som får spela ett farligt spel i 12 ronder mot Aidan Gillen (The Wire) på gatorna, hotell, hissschakt, spårvagnar ja, precis över allt det kan tänkas. Cena får röven full här rätt ut sagt och det är bara att hänga med för Harlin vet precis hur han ska hålla ens intresse vid liv.

Man kan säga det är en blandning av Saw, Die Hard 3 och Speed. Med andra ord ett spel med hög fart i sig och inga dödpunkter. Vi får här många sköna bilkrascher och explosioner och givetvis referenser till Finland som sig bör från Harlin. Precis som i The Marine så är WWE inblandade i denna och det kanske inte är så värst våldsamt som man hade velat och det förekommer svordomar till skillnad från just The Marine och denna är även lite mer blodig än den var. Av denna, The Marine och The Condemned, då alla tre är filmer av just WWE så är denna bäst faktiskt men det beror nog på Harlins stabila verk än Cenas agerande. Visst är han bättre här än i The Marine och inte lika stel men hans agerande är bara precis över Arnolds annars. Men så är han ju egentligen bara en wrestler så det är förklarligt.

Vill ni se en skön och bra actionfilm som är raka motsatsen till The Nest så är detta ett bra val. Fans av The Marine, Die Hard, Speed och liknande filmer lär gilla denna tror jag och själv är jag fullt nöjd med den och är riktigt glad över att Harlin fortsätter att leverera högklassiga filmer!

söndag 21 juni 2009

Big Stan - 2007



Som vanligt när det gäller Schneider och hans filmer så är det fullt med fysisk humor och pubertal humor vilket jag gillar. Denna gången har han inte bara regisserat han spelar även huvudrollen som Stan som blir dömd till 3 år på kåken för lurendrejeri. Rädd för analvåldtäkt så skaffar han sig en mästare som ska lära honom kampsport på 6 månader för att på så viss undvika hot mot rektum. Men i brist på bra mästare så springer han på en i en gränd och denna mästare är verkligen en lågbudgetsmästare. Mästaren som vill kallas för The Master (David Carradine) har inte tid att lära honom The five fingers of death så det blir bara ett. Snart nog är Stan redo för da big house och väl på gården så gör han sitt för att rädda sitt eget rektum.

Som ni säkert förstått vid det här laget så är det fokus på analsex, analvåldtäkter, homosexualitet, våld mot rektum och framför allt prat om rektum samt prat om våld mot rektum. Med andra ord en jäkla massa rövprat. Men jag gillar det och skäms inte det minsta! Det är pubertalt som sagt och tramsigt men jäkligt underhållande för det går inte att se en fängelsefilm i dag där det inte förekommer just detta och denna bara driver med det och för att se ännu mer positivt i det så slipper vi Adam Sandler helt med.

Schneider är som vanligt fast lite hårdare denna gången än sitt vanliga tramsiga jag men sköter sig fint. Carradine är jäkligt underhållande här som den kedjerökande mästaren som har de mest nikotingula fingrar jag sett. Han är riktigt skön här faktiskt samt han driver med sig själv och hans roll i Kung Fu. Kevin Cage som är lite av en doldis är bra här och det är bara synd man inte ser mer av honom i större roller, jag gillar honom. M. Emmet Walsh (som jag trodde var död!) är skön han med fast det är en för hemsk tupé han får dras med här men scenen när han har sex, jepp, det får man se, med den gamla tanten är festlig. Likadant när han raggar upp henne. Dan Haggery från PM´s Big Jake är festlig här som gaybiker som förbereder Scneider på kåklivet på en gaybar. Jepp, det är mycket med homosexualitet här fast inget negativt.

Så nu vet ni vad som gäller här, det är fängelse-raffel, en jäkla massa rövprat, salsa-dansande och en handling som verkar vara snodd av The Longest Yard med konstigt nog. En kul stund är det verkligen och det är ju därför man tittar på den. Det är trots allt en Rob Schneider-film och det räcker fint för mig.

Under Siege - 1992



Detta är en av Seagals bästa filmer, både underhållnings som kvalitémässigt. Budgeten är hög och det snålas på inget här. Rolllistan är späckad av kändisar som Gary Busey, Tommy Lee Jones, Colm Meaney, Erika Eleniak - hjälp! vart tog min karriär vägen?, Nick Mancuso, Damian Chapa, Bernie Casey, Raymond Cruz, Dale Dyer och George Bush!

Action som väntat och det är såklart med fina råa scener som man vant sig vid i Seagals filmer, bland annat den fina bandsågsscenen och när han snittar killen på insidan av låret, det ser verkligen ut att göra ont det! Andrew Davis som kom att göra den sura The Fugitive efter denna gjorde även den fina slashern The Final Terror samt The Guardian med Kevin Costner som var helt okej bara det att stolpskottet Ashton Kutcher var med i den. Han är för jävla hemsk den satanen!

Seagal som är utan hästsvans här verkar ha skitroligt i filmen och det får man även säga om Lee och Busey som är ett fint par här. Eleniak är väl ingen vidare skådis fast hon har ju en fin andra entré i filmen, alltid något för annars är hon mest bara ögongodis här. Men det är inte så mycket att säga än att den är given i var samling åtminstone om man gillar action. Denna följdes av uppföljaren där Seagal är på ett tåg och även om den inte är lika bra som denna så är den fullt godkänd och värd en titt.

Gott om våld, fin action och bra skådisar räddar vilken kväll som helst om man väljer att se denna krutdurk till film där det verkligen inte sparas på krutet. En härlig och jävligt bra film med andra ord!

Rekommenderas varmt!

Nid de guêpes - 2002



Mannen bakom Hostage och Intimate Enemies har övertygat mig med ännu en film, nämligen The Nest som är den engelska titeln på den. Florent Emilio Siri är en väldigt övetygande actionregissör och han har inte gjort mig besviken än och med denna så visar han att remaken på Assault On Precint 13 2005 var totalt onödig då denna kom redan 2002 och spöar den med råge!

Ett litet gäng småtjyvar bryter sin in på ett cointainerlager och binder nattvakterna, plundrar containrar med laptops och gör sig redo för att sticka totalt ovetandes om vad som är på väg till dem. Saken är den att en fångtransport är på väg dit efter att ha kommit undan ett bakhål och nu är de strax alla samlade i detta lager och utanför samlas deras banemän och mörkret har lagt sig över området. Och i ett industriområde där ingen jobbar kväll kan man jobba rätt ostört vilket de i lagret snart nog kommer att märka.

Ja, ni ser själva vilken film denna är baserad på/kopierad av utan problem och bra är det med gjort. Vi får här pang-pang utav helvete och inga döda punkter och ingen skonas. Skottlossningarna är helmaxade och det är verkligen bra gjord action vi bjuds på, bodycounten är hög och jag undrar verkligen hur många statister de fått med i denna för det är verkligen många! Samy Naceri från Taxi-filmerna är en av tjyvarna här och han är underhållande som vanligt och den kvinnliga fägringen står Nadia Farés för. De andra är okända för mig men gör sitt väldigt övertygande och bra.

Gillar man fransk film eller actionfilmer överhuvudtaget så bör man verkligen se denna. Själv har jag blivit biten av fransk film på riktigt. Tror faktiskt inte jag sett någon dålig än på sista tiden, det har varit väldigt länge sedan det när jag tänker efter, jo förresten Martyrs, gillade jag inte och det är väl den enda. Inte bara skräck de är ena jäklar på utan de behärskar de flesta genrer stort. Härligt att se! Stort tack till cozzi för tipset med, härligt med aktiva läsare som vet vad man vill ha ;D

Rekommenderas varmt!

Villmark - 2003



Norsk skräck har kommit i gång på sistone med filmer som Död Snö, Fritt Vilt 1 & 2 och den mindre lyckade Rovdyr. I den kategorien kan man även lägga Död Snö. Villmark däremot kom långt innan alla av dem men den hör man aldrig något om i skräckkretsar vilket är synd.

En grupp på fem personer ger sig ut i skogen på lite bonding innan de ska jobba tillsammans på ett tv-projekt. Chefen tar med dem till sin stuga långt åt helvete ute i skogen och de får lön under tiden, vilket borde locka bara det. Men intill skogen ligger en tjärn och intill tjärnen står ett tält. Och i vattnet ligger ett lik och nu går det snabbbt utför för vårat tappra gäng. Snart rasar hela strukturen och vad är det som egentligen har hänt och vad är det som fått deras chef att tappa kontrollen och börja hugga ner träd mitt i natten

En liten fin norsk skräckis med vibbar av Rituals i sig. Skogen är tjock här och tjärnen är verkligen...mystisk. För gillar man filmer som utspelar sig ute i da woods så komer man att gilla denna. Kanske inget mästerverk men den håller vad den lovar och man får garanterat ilningar utefter ryggraden och stämningen är rå här. Halva första filmen visste jag inte vad som skulle hända eller vad detta skulle leda till men sedan lade sig den känslan men mest pga att jag inte trodde de skulle styra upp det, men tji fick jag.

Inga kända ansikten i filmen förutom Eva Röse, som är rätt tjusig här faktiskt. Filmen i sig ska visst vara en homage till den norska filmen De dødes tjern 1957, vilket är en film jag missat men ska absolut kolla upp nu. Slutet här är lite oklart eller rättare en sak vilket jag inte blev klok på men det är väl meningen att man ska vara oklar och inte förstå allt. Men låt inte det avslå erat intresse för denna för se den bör ni göra. Stämningen är jävligt skön här och den höll mig vaken länge efter filmen. Svårt att finna filmer, speciellt skandinaviska med sådana nu för tiden, om någonsin annars.

Definitivt värd sina 10:- på ginza och verkligen värd en titt!

lördag 20 juni 2009

The Crossing Guard - 1995



Sean Penn är en bra regissör som gör egna små filmer som inte är riktade till den breda massan direkt. De kräver tid och tålamod samt ibland flera år för att mogna till sig ordentligt. De är även rätt långsamma så vill man se en av dem så bör man ha det klart för sig men i slutändan får man ett gott hantverk med fina skådespelare och möjligtvis en tankeställare.

Freddy (Jack Nicholson) är en man som fått sin dotter dödad av en rattfyllerist, John Booth (David Morse) som släpps snart ut från kåken. Freddy räknar dagarna så att han kan döda honom själv direkt. Freddys exfru Mary (Anjelica Huston) har gått vidare så gott det går och vänder sig till terapigrupper för att finna stöd, Freddy söker sig till strippor och sprit, dygnet runt. Booth är en man som plågas av sitt handlande och försöker förlika sig med att dö för Freddys hand efter att ha blivit uppsökt av honom. Freddy ger honom ett par dagar innan han dödar honom och Booth börjar inse att han kanske inte vill dö ändå.

Laddat ämne som inte blir lättare av tyngden i filmen och har man själv förlorat en nära anhöring så är föräldrarnas smärta ännu mer påtaglig och smärtsam. Alla gör sina roller riktigt bra och Hustons och Nicholsons bråk blir ännu mer laddade när man vet att de var ett par tidigare men skildes på ett rätt jobbigt vis. Nicholson är riktigt bra här och visar att han verkligen är en bra skådis, han till och med gråter. David Morse är stabil även här som han var i Penns The Indian Runner. Nicholson gjorde även The Pledge med Penn som var/är en remake på en tysk film från 1958, It Happened In Broad Daylight, vilket även In The Cold Light Of Day med Richard E. Grant 1996 var.

Ingen lätt film direkt men väl värd att kolla upp om man gillar Sean Penns regi. Bra musik och den sista scenen visar Charles Bukowskis sista viloplats samt den är tillägnad honom, filmen då alltså. Penn och han var goda vänner som söp varje söndag tills Bukowski dog så nu vet ni det med.

300 - 2006



300 är en fantastisk film som lämnar mig med lika stor andnöd varje gång jag ser den. Denna gången till och med var ögonhålorna fuktade vid flera tillfällen, bröstet bultade och jag hade en varm och välkänd klump i halsen. Jag älskar filmjäveln och har gjort den sedan jag såg den för första gången. Jag blev fast direkt. Och det är många som inte delar den känslan men jag vet åtminstone en som föll lika hårt som mig, han till och med såg den tre gånger på rad!

Gerard Butler från Reign Of Fire, Dominic West från The Wire, David Wenham från The Lord Of The Rings: The Return Of The King och Van Helsing mfl är kalas i sina roller och gör verkligen sitt för att förhöja denna upplevelse till max. Våldet är hårt, skoningslöst och brutalt men nödvändigt. Zack Snyder som kammade hem ett mästerverk med sin Dawn Of The Dead har gjort det igen med denna och precis som just Dawn Of The Dead har han knipit en plats hos mig för alltid med ännu en film. Detta är ytterligare en av de bästa filmer jag sett fanimej.

Precis som i filmer som The Wild Bunch, A Bettter Tomorrow 2 och fler så är det här fokuserat på ära, lojalitet och trohet. Något som är väldigt sällsynt i dagens samhälle och något som jag tycker själv är viktigt och kanske är det därför som filmer med just sådana tema fastnar hos mig. Jag gillar det för har man inte det så vad är man för en människa då? Och hela denna filmen är baserad på det samt de berömda drabbningarna mellan de tappra 300 och den miljon starka armén.

Visst är den inte så värst baserad på den äkta händelsen utan mer på Frank Millers grafiska novell och det stör säkert vissa det men Snyder har själv sagt att detta är en mer actionbaserad historia än en korrekt berättad historia. Samt att detta visas som det berättas av Dillios när han sporrar sina män i början av filmen innan det annalkande slaget med Perserna. Och en film med en bodycount på 585 måste man ju bara älska, eller hur?

Mästerverk, inget annat än ett jävla mästerverk!

fredag 19 juni 2009

Wild Things - 1998



John McNaugthon är mest känd från Henry: Portrait Of A Serial killer, en rätt överskattad film enligt mig. Det bästa med den är Michael Rooker. Men nog om den nu och över till McNaugthons bästa film i stället nämligen denna.

Matt Dillon är en syo-konsulent med fitta på hjärnan och tar den överallt han kommer åt men lika snabbt som han kommer så han blir anklagad för våldtäkt av två elever, Denise Richards och Neve Campbell. Han hamnar i finkan där hans advokat, Bill Murray, hjälper till. Theresa Russell är morsa till Denise Richards och Robert Wagner hennes advokat och de ger sig fan på att sätta dit honom. Kevin Bacon är snuten som deltager i jakten på sätta dit Dillon och endast Bacons partner, Daphne Rubin-Vega, tror på Dillons oskuld. Men allt är inte riktigt vad det ser ut att vara i träsket.

Nu är detta unrated versionen jag sett och det skiljer sig 8 minuter här och en hel del naket samt en annat slut och fler scener både i filmen som i eftertexterna. Man får en helt annan bild av allt. Givetvis blir det fler scener mellan Richards och Campbell med, nakna då så klart. I vanliga fall är jag inte så värst förtjust i erotiska thrillers med denna är absolut i toppklass, till och med så Basic Instinct får på öronen här. Och i just den annars rätt mediokra genren så sticker denna ut bra för den är verkligen vass med ett skarpt manus och story. Dillon är som vanligt, Bacon är intensiv som snut, Murray är sitt vanliga roliga och bohemiska jag, Russell visar en del hud och innehar en rätt fin rumpa som jag hade sett mer av och det är rätt skönt att se Wagner i annat än i tv-serier och Austin Powers-filmer. Neve Campbell som mer eller mindre försvann efter Scream 3, vilket jag med hade gjort, är bra här. Jag har aldrig gillat henne annars men här funkar hon fint. Richards är väl snäppet över sitt vanliga prestations-jag och det är behövligt för hon är rätt dryg annars.

Jag kan se denna hur många gånger som helst för det är en bra film och sådana ska man kunna se flera gånger och denna lyckas hålla intresset vid liv varje gång. Och till skillnad från de flesta thrillers så är denna inte lika lätt att klura ut faktiskt. De extra 8 minuterna var väl värda sina pengar så nu kan man kasta ut den vanliga versionen. Vad som sticker ut mest annars är George S. Clintons soundtrack till filmen för det verkar vara väldigt inspirerat av Morphine. Vilka själva dyker upp med en låt i filmen och en andra i eftertexterna och det är såklart extra poäng på det och ytterligare ett tecken på extas från min sida.

En mycket bra film som rekommenderas det varmaste och då givetvis i unrated versionen då!

Reign Of Fire - 2002




Ibland kommer det en film som totalt överraskar en för man har ingen som helst koll och man går bara på omslaget och namnen i den. I mitt fall så sprang jag på denna på en mack av alla ställen och förvåningen när jag sett den var stor. Inte bara över det feta DTS-spåret utan även över hur fet filmen är. Jag gillar den här typen av film och när det är så bra gjort som det är här så är lyckan överväldigande.

Storyn är som sådan att en slumrande drake har vaknat under marken i London och nu är det fullt krig. Hela världen går under och i ett post-apokalyptiskt England som är rejält skövlat har de få överlevande sökt sin tillflykt i en ödslig borg och bidar sin tid och odlar grönsaker. Men en dag rullar en tanks in på gården och en stridshelikopter landar utanför farstun. Jänkarna har kommit och knackar på dörren och snart börjar en sista strid för överlevnad.

Christian Bale, Gerard Butler, Matthew McConaughey och den fina Izabella Scorupco är en del av besättningen i denna fina action/fantasi/sci-fi film med grymma effekter. Drakarna här är jävligt fint gjorda och det är både modeller som cgi vi får här. Jag finner inget att klaga på det området. Bale är sitt vanliga sammanbitna jag, Butler är som alltid en cooling med glimten i ögat, McConaughey överraskar som både tuffing och badass. Ett stort steg från hans vanliga trevliga roller han gör. En skön kille jag gillar helt klart. Scorupco är en pudding som gjort en del sköna filmer som denna, Vertical Limit och Exorcist: The Beginning men även skit som Cougar Club. Hon ska göra sköna filmer som de nämnda och inget annat trams.

Jag tycker detta är en skitskön film och gillar den skarpt och tiden försvinner lika snabbt varje gång man ser den. Man glömmer helt enkelt bort att kolla tiden för det är så bra. Kombinationen av bra effekter, sköna skådisar och ett grymt tempo gör att denna levererar varje gång, åtminstone för mig. Att det kanske låter löjligt med drakar här är bara att skita i för det är lysande här. Bara synd att det inte finns fler filmer som denna.

Lysande film!

Beer League - 2006



King Frat är en klassiker av rang och det finns fortfarande ingen komedi som kommer upp i den filmens galenskap och geni. Men Beer League gör ett bra försök. Artie Lang är nog en amerikansk företeelse för jag har ingen direkt aning om vem karlen är men han är kul här. Och som vanligt när det gäller amerikanska filmer och just komedier så rör det sig om sportsfilmer och det är precis vad det handlar om här.

Artie spelar Artie och han och hans suparpolare spelar softball och inte ens det gör dem bra. Så när de får spö av ligans bästa lag och deras slemmiga ledare så blir det givetvis duell om vilket lag som ska vara i ligan och vilket som ska lämna den.

Inget nytt alls här och vi har sett det allt för många gånger för. Nu är det ingen ny Major League och det förösker den inte ens vara, tack och lov, utan den är mer en stygg liten komedi med betoning på stygg. Det är den om något. Den är rasistisk, sexistisk och homofobisk och det är skitroligt för man kan inte ta det på allvar alls. Jag gillar det faktiskt för det är lite av en fräsch fläkt i alla dess tillrätta lagda komdei som vi drunknar i nu för tiden. Vi slipper korkade collegekillar, nakna utbytesstudenter och korkade lärare istället får vi feta medelåldersgubbar, gamla sletna horor och sköna gamlingar och alla super, knarkar och knullar.

Vad som sticker ut är Anthony DeSando som den överkroppsvaxade slemhögen och motståndaren med herpes, han är för jävla slemmig och skitrolig att kolla på. Lyssna med. Annars satte porrskådisen Keisha sig hos mig med sin roll av Michelle "Pitchin Machine", härliga rattar och en fin fart på pingisbollarna. Kom igen, ni visste det skulle vara med! Gamle Ralph "wax on, wax off" Macchio är även han med på ett hörn och han ser lika ung ut än.

Annars en skön komedi med härligt svineri som både roar och roar ännu mer. Kanske inget för moralnissar och vi andra som inte har problem med detta har skitkul. Kul film!

torsdag 18 juni 2009

I Come In Peace - 1990



I Come In Peace eller Dark Angel som den är mer känd under här i Svedala är inte Dolphans finaste stund precis. Den är rätt tråkig faktiskt och jag har aldrig direkt varit överväldigad av den och denna gången var till och med grabben uttråkad. Vilket är synd för nu tror han att gubben bara såg tråkiga filmer när han var ung. Vilket dilemma att vara förälder nu för tiden...

Storyn är som följer. Dolph är polis och får Brian Benbens extremt arroganta och enerverande FBI-agent på halsen. Matthias Hues, denna enorma karl, är en illegal alien i New York som roar sig med att sno heroin och pumpa vanliga medborgare på deras sista tripp innan han tömmer deras hjärnor på endorfiner. Man kan dö på ett sämre vis, man kan antingen fastna i en skördetröska eller få pungen avbiten av en same. Jag föredrar nog heroinet där tror jag. Upplägget är väldigt skönt och vi får många sköna explosioner men det är så tråkigt mellan dem, riktigt tråkigt konstigt nog.

Det pangar för fullt när det väl händer men alldeles för länge mellan varven och man sitter mest och stör sig på Benbens karaktär, han är verkligen en pina den jäveln. Dolphan tar i för att göra sitt livs roll och det blir lite väl puttinuttigt mellanåt. Han passar bättre som uttryckslös maskin än en glad skit som dricker vin och har taskig klädsmak.

Nej, inte en av Dolphans finaste stunder och jag rekommenderar Universal Soldier i stället eller varför inte den kvinnotomma Red Scorpion eller till och med Masters of The Universe? Denna ställs tillbaka med förhoppningar om att grabben förlåter mig, så småningom. Kanske efter Universal Soldier?

The Stray - 2000



The Stray är ytterligare en PM-titel men denna gången en thriller med Michael Madsen, Angie Everhart och Frank Zagarino. Inget nytt alls under solen här och man vet precis vad som ska hända och det gör det med. Men ändå är det något med den som håller ens intresse vid liv och trots det är enligt standardmallen 13b så är det förvånansvärt okej.

Madsen är polis och tillsammans med Angie. Hon är tät och driver en restaurang. En kväll kör hon på en hemlös och tar hem honom och låter honom bo där mot Madsens bättre vetande och råd. Snart nog är karusellen i gång och vem är egentligen vem?

Som ni ser, inget nytt. Men den har en viss charm över sig och det är bra actionscener dock ingen exploderande tankbil, typiskt nog. Iofs är de inget nytt heller och inget som når vanlig PM-tok standard men det funkar och höjer intresset när det sker. Madsen har skägg, alltid ett plus och han verkar förvånansvärt intresserad här i filmen, till skillnad från andra han gjort. Angie är en vacker kvinna fanimej och det är bara synd hon behåller lasarna på. Men hon kan både gå och fälla repliker samtidigt och det är bara synd hon inte får mer intressanta roller för hon hade säkert klarat av dem fint.

Men en helt okej thriller som löper relativt smärtfritt och är ett bra sätt att döda en tråkig eftermiddag. Springer ni på den billigt och gillar PM så är det inget dumt köp alls.

Wild Country - 2005



Fyra ungdomar blir utskjutsade till den vilda heden av sin lokala prälle. Där möts de upp av en annan kille. De tältar, knullar, dricker öl och de dör. Något stort och ludet gömmer sig i buskarna och var gömmer man sig på det Skotska höglandet?

Inte världens originellaste story, förvånansvärt ointressanta karaktärer som man fullkomlig skiter men ett härligt stamp i slafset. Jag blev förvånad åtminstone över dess höga kvalité. Monstret som påminner mig om något jag sett förr men inte kan komma på vad det är har även en känsla av monstret i den sköna Cemetary Gates över sig. Nu skiter inte detta lika mycket och inte i bild heller utan det nöjer sig med att äta sig ur kor inifrån och äta ansikten.

Blod samt tarmar får vi men vi får även en halv film nästan som utpselar sig på natten och man ser inte så värst mycket då men det ökar förväntningarna lite för resten är i fullt dagsljus. Men ett ytterligare klagomål är utelämnandet av textning. Skotsk slang är säkert skitkul och rolig att lära sig, om man är skotte vill säga. Är man som i mitt fall skåning och knappt kan lyssna på Claes Elfsborg utan text-tv textning för att förstå så är detta verkligen illa. Nu är det säkerligen ingen oscarsvinnande diaog i denna och man kan utreda det mesta på egen hand men det underlättar att förstå.

Överlag en okej monsterfilm som uppenbarligen inte var en monsterfilm utan en varulvsfilm! Varulvarna här är gjorda av samma lirare som gjorde varulvarna i Dog Soldiers. Ingen cgi med andra ord utan i slutcenen. Så istället för monster-raffel så är detta ett varulvs-raffel! Hur som helst, en okej film som har bra effekter men totalt ointressanta karaktärer men en oväntad twist som räddade den för mig. Finns billigt på play för de som är intresserade men vänta er ingen Dog Soldiers bara för det får ni inte.

onsdag 17 juni 2009

Showdown In Little Tokyo - 1991



Ytterligare en klassiker från Mark L. "Roller Boogie" Lester. Kanske inte i samma klass som Commando och Roller Boogie men fullt godtagbar som utmanare. Handlingen är väl inte direkt mycket att hänga i granen men den är skönt vänd på de vanliga stereotyperna. Denna gången är det Dolphan som är asiaten och uppväxt med samuraikoder och dikter som inte rimmar och Brandon Lee som är uppväxt med pizza och fumliga sexupplevelser i baksätet på polarens van. Tillsammans ska de stoppa den nya lokala Yakuza-klanen som ansvarade för Dolphans föräldrars död. Och det sker givetvis i Little Tokyo.

Idéerna är många här och Lester har tryckt på för fullt och för det mesta så lyckas de och ibland är de mindre bra. Dolphan har lite svårt med att få replikerna flyta och samma med Lee, men de är ett skönt par fast den däringa sexscenen mellan Dolphan och Tia Carrere är mest smärtsam för oss tittare. Dolph ser inte ut att ha det lika skönt som henne och det skrämmer mig för det är en fin tjej.

Annars smäller det och pangar så gott som hela tiden och det är en fin tid, 75 minuter allt som allt. Flera asiatiska ansikten känns igen och jag pallar inte nämna alla här men ni känner garanterat igen dem, tro mig. Och det känns som Lester har gått igenom alla kända filmer med just asiater i och samlat de i denna för att få till så hårda killar som möjligt och han lyckas med! Jag har sett denna många gånger under årens gång och den funkar fint fortfarande fast det blir inte lika ofta nu för tiden som man sätter på den som när den kom. Men den levererar om man är på rätt humör, varje gång. Och det säger en hel del det fast Roller Boogie rår den inte på!

From Dusk Till Dawn 2: Texas Blood Money - 1999



Ännu ett intrång i den utskällda DTV-genren och vilken hit detta är alltså. Scott Spiegel, mannen från flera Sam Raimis filmer antingen som skrivare eller skådis, har regisserat här och vilken skön stil mannen har. Här får vi underhållande kameravinklar som jag tycker är mer underhållande än Argentos, vilka jag har svårt att uppfatta i vilket fall som helst, och ett satans ös!

Handlingen är som så, ett gäng lirare ska råna en bank och på vägen dit så hamnar ledaren för gruppen på Titty Twister och blir där såklart biten. Snart och snabbt som fan är han vampyr och börjar ta över gruppen en i taget lagom till själva rånet. Så när larmet går och federalesen omringat stället så är så gott som alla omvandlade till blodsugare. Endast en kommer undan men finner sig omhändertagen av lagen väster om Peco. Och snart är det dags för showdown in little Tijuana, och utan donkey show!

Detta är inget annat är ren skär underhållning med gasen i botten och vilken gas det är! Robert Patrick som verkar ha skitroligt, Bo Hopkins är med och styr upp, Duane Whitaker, denna cooling är även han med och James Parks, son till Michael Parks (snuten som skjuts i början på den första filmen), är med som sonen till sheriffen som dör i början på första filmen, klurigt gjort av mig va? Danny Trejo är med även han och Raymond Cruz har hunden på steroider och för alla fans av Bruce Campbell får sitt här för han är givetvis med han med. Tillsammans med finingen Tiffany-Amber Thiessen ( måste blitt gammal för hatade henne förr!) dör de tillsammans i en film på tv. Och det var väl de av värde antar jag.

Vi får här en grym bodycount tillsammans med en jäkligt rolig shoot-out när vampyrerna lämnar banken och ger sig på snuten. Blodigt värre och jäkligt roligt är det. Vi får även en liten hyllning till The Wild Bunchs sista vandring med när de överlevande bestämmer sig för att rensa upp och alla håller sin arsenal som Ben Johnson i den filmen, extra poäng bara det! Vad som mer ger poäng är den sköna dialogen som verkar mest bestå av porrfilmssnack och knulla. Och givetvis när Buck söker upp C.W. och för höra hela hans historia, det är en skön monolog där som inte bör missas.

En underskattad film som nog fan är den bästa i hela serien och givetvis så rekommenderas den varmt! Gå och se!

tisdag 16 juni 2009

Split Second - 1992



Nu är det dags för en verklig guilty pleasure, Split Second med Rutger. Jag gillar den även om den inte är lika bra som Blind Fury för det är skön stämning i den och monster är alltid coola att se. Idén med ett framtida London under översvämning och hot om pest är cool och när det kastas in en seriemördare i mixen så blir det ännu roligare. Rutger tar det inte på lika stort allvar här som i Blind Fury, vilket märks när han kammar håret med en stålborste. Men det hindrar inte honom för att göra hyfsat i från sig.

Men kombinationen av stora vapen, fåniga oneliners och en lagom småporrig Kim Catrall innan hon slog igenom i Sex And The City gör sitt, absolut. Om man vill klaga på något så är det det att monstret ser lite plastigt ut samt man ser för lite av det. För det är trots allt en snubbe i latexdräkt. Andra coolingar i filmen är just Pete Postlethwaite från en hel del sköna titlar. Regisserad av mannen bakom The Boring eller rättare sagt The Burning och detta är såklart en bättre film än den tycker jag.

Inte så mycket att säga mer än att den är skön och värd en fin utgåva på dvd så man slipper de 4.3 släpp som finns eller det enda släppet i widescreen som är en tysk utgåva givetvis med inbränd text. Har ni inte sett den och är sugen på lite härlig monsterfilm med Rutger i så är detta ett bra val. Det är bra mycket bättre än en hel del han gjort efter den så var inte rädda för att offra 85 minuter, det är filmen väl värd att ni gör.

L'ennemi intime - 2007



Franska filmer är underhållande och franska krigsfilmer är inte desto sämre det minsta. Men väntar man sig en sedvanlig krigsfilm enligt amerikansk eller italienskt mått så lär man bli ordentligt besviken. Detta är inte ens i närheten av 9 rota. Utan denna har sin egen stil. Regisserad av mannen bakom Hostage, Florent Emilio Siri, får vi här en tung och väldigt egen krigsfilm som skildrar fransmännens krig i Algeriet och allt vad det innebar. Vi får storslagna vyer, tortyr, folkmord, galenskap, sönderskjutna får och åsnor och vi får se resultatet efter en napalmbombning i en fruktansvärt grym scen.

Som sig bör och är i denna sortens filmer så följer vi en pluton som får en ny ung löjtnant. Han är ung och full av idealism och en relativt naiv syn på hur krig ska föras. Men snart nog inser han vad det innebär för en själv att betrakta förhör och hur pass det påverkar dem som gör det. Förhör som innehåller ström till genitalierna är inte trevligt, inte ens för de som bevittnar det hemma i soffan. Utplacerade i den förbjudna zonen och ständigt på jakt efter en fiende som aldrig tycks visa sig förutom när den lämnar sina visitkort så går snart krigets vanvett in under huden på den unge löjtnanten och när till och med den erfarne sergeanten som varit med i både andra världskriget som i Indokina då är det illa.

Actionscenerna är bra som fasiken utförda här och just den redan nämnda napalmbombningen är grymt utförd, man ser människor bli totalt uppslukade av flammorna. Det är så grymt alltså. Stämningen i filmen är jobbigt tung och man sitter och vet inte riktigt vad man ska vänta sig. Visst kan man avfärda den som en fransk version/kopia av Plutonen om man vill det men denna är så mycket mer. Ett helt annat krig och helt annan story och framför allt annan miljö. Precis som 9 rota, vilken är mer typ standardkrigsfilm än denna, så är detta en djupare film som går under huden på en och stannar där. Jag kommer att återvända till denna fler gånger, den saken är säker.