torsdag 31 december 2009

Besökarna - 1988



Efter att ha sett Paranormal Activity så kändes det rätt avslaget att slänga på en komedi eller en simpel actionfilm så för att plana ut lite efter den så blev det denna svenska klassiker som håller fortfarande fint. Fast ett fint DVD-släpp på denna vore inte alls fel med en fin print och ett rejält ljudspår. Nu har jag inte sett den senaste DVD´en som går under Svenska Klassiker men jag tvivlar på att den är av någon märkvärdig kvalité men om någon vet så upplys gärna mig!

Storyn är den att ett ungt par med barn flyttar in i ett gammalt hus på landet och snart nog börjar tapeterna ramla ner och farsan är den i familjen som först blir klok på att allt inte står rätt till. Så sund som han är så kontaktar honom en kunnig person via en tidning han finner om det ockulta och snart eskalerar hela grejen till något våldsamt raffel.

Stämningen här är på topp och Börderna Ersgård har fått till en skön film som definitivt inte är stöpt i samma form som alla andra svenska filmer. Och svenska skräckfilmer är något vi inte är bortskämda med, speciellt bra sådana då för ska man räkna bra sådana så är det väl endast denna då som faller i den kategorien. Ersgårdarna gjorde även Jordgubbar med riktig mjölk, fånig titel men en fin och varm liten film som bör ses om man gillar svensk sommarfilm.

I rollen som den besatte pappan ser vi allas vår Kjelle Bergqvist och som mamman Lena Endre och som störst överraskning som filmens Ghostbuster ser vi Johannes Brost och det förvånar mig lite att han funkar så bra här för man kan inte låta bli att tänka på hans roll i Rederiet och de hemska brillorna han var tvungen att bära. Och tillsammans med ett oväntat skönt spöke i slutet så får vi här en skön spökfilm som kanske inte är lika skrämmande som Paranormal Activity men denna däremot håller för många tittar och det är verkligen ett bra betyg.

onsdag 30 december 2009

Paranormal Activity - 2007




Så då har jag slutit mig till alla de som sett denna lilla lågbudgetfilm som slagit alla med häpnad och visst var den precis lika spöklig som alla vill ha den till. Jag blev skrämd, inget snack om saken och slutet bara stegrades det mer och mer ända upp till det oväntade slutet men ändå inte så oväntade på samma gång. Det var både oväntat som väntat kan man säga. Konceptet här är än en gång tagit från den mästerliga Cannibal Holocaust men se, det nämns aldrig. Istället blir det The Blair Witch Project som gravt stal sin idé från denna med, som får stå som officiell modell för alla filmer med detta koncept och det stör mig så otroligt mycket!

Här får vi följa ett ungt par med konstiga saker i hemmet som sätter upp en kamera och sedan får se och uppleva hur allting eskalerar till det värsta möjliga. Svårare är det inte och det som vi får se har hänt, precis som i ovan nämnda mästerverk. Effekterna är ruggigt simpla i vissa fall och i andra fall jäkligt intressanta men oavsett sin uppkomst fullt trovärdiga och effektiva. Och iom detta nu blivit en sådan hit så är det en uppföljare på gång med och det är snarare en fråga när den kommer än om om den kommer för kommer lär den göra.

Skrämmande som få filmer jag sett men detta är inget som kommer att ses om och ställd mot [REC], en film i samma kaliber och precis samma stil så står den sig slätt men så är [REC] spansk med. Så gillar ni bli skrämda och vill se något som garanterat kommer att skrämma er och ni kan [REC] utantill vid det här laget så är detta ett riktigt bra alternativ till att få nattsömnen störd...

måndag 28 december 2009

Tormented - 2009



En mobbad kille tar sitt liv efter att ha fullkomligt fått sitt liv förstört av mobbarna på skolan gått på. Men det tar inte slut där utan han återkommer och tar en gruvlig hämnd i sann gengångaranda och ingen skonas, inte minst gympaläraren!

Kontroversiellt ämne minst sagt då detta är något som förekommer dagligen och värre har det faktiskt blivit sedan internets uppkomst med. Mobbarnas uppfinningsrikedom vet inga gränser när det gäller att nå sina offer vilket även visas i denna brittiska film. Även om det är lockande med skoluniformer med vita knästrumpor så gör det inte saken lättare att personerna i dem är ena jävla svin. för svin är precis vad de är här och jag tror inte att mobbare visats så här grymma i en film fanimej och inte blir det lättare när alla är bara några självupptagna as och värst är nog fan tjejerna i gänget.

Nu är detta ingen direkt skräck ej heller någon action, thriller eller som den kategoriseras på IMDB så ska den vara en blandning av skräck och komedi. Själv kan jag inte se eller finna något komiskt i en film om sådan här mobbning men tydligen så gör någon det. Att genrebestämma denna är inte lätt för mig utan den griper tag och visar upp ett rejält helvete för den drabbade och även om han får sin hämnd så är det trots allt tragiskt. Ingen ska behöva gå igenom sånt här någonsin vare sig i skola, hemma eller på jobb. Mobbare is a bunch of motherfuckers helt enkelt.

Iom detta är en hämndfilm så serveras det gott om fina dödsscener precis som man förväntar sig de svinen ska få. Vi får bland annat en fin kastrering medels spade som är utanför bild men inte resultatet, en drunkning via klassikern bomben, jäkligt kul scen faktiskt och mera. Slutet är faktiskt jäkligt bra som sluter cirkeln fint och vad ni än gör så sitt kvar i eftertexterna, det kommer mera.

Skådisarna är för mig unga och okända och speciellt Tuppence Midleton var söt över förväntan så är den mest kände här Geoff Bell och han kan spela sådana här roller utan manus. Jag tror han har det i blodet. Iofs så har han inte det i Botched men väl i Green Street Hooligans. Det är framför allt välspelat och förvånansvärt bra och tiden rasar i väg och man sitter till sist och bara hoppas på att svinen får det de förtjänar och det får de med. Men bäst är slutet som jag gillade skarpt. Hoppas bara någon blev intresserad nu av den och ser filmen för det är den väl värd!

Rekommenderas varmt!

söndag 27 december 2009

Jadesoturi - 2006



Eller Jade Warrior som den också heter filmen som Antti-Jussi Annila gjorde före den fina Sauna, står om den här under. Och är faktiskt hans första långfilm vilket förvånar mig rejält för det kan man inte tro att detta är en debut. Visst gjorde han en kortfilm före men det är ju ingen långfilm trots allt och framför allt inte av denna kvalité och rymd.

Storyn är den gamla vanliga om kampen mellan gott och ont och den är inte speciellt rak så ni får själva se och jag vill inte ge mig in på dess story utav rädsla för att inte göra den rättvisa. Men jag kan avslöja att den pendlar mellan en ödslig stuga i ödemarken i Finland och de karga bergen i de kinesiska ruralbergen. Miljön är storslagen här precis som fotot och en del kameraåkningar tar verkligen andan ur en. Speciellt den när kameran åker in i smedjan och smeden står och smider så att gnistorna far åt alla alla håll och kameran bara sveper runt i en enda tagning.

Jämförelserna mellan filmer som Flying Daggers och Hero är här hela tiden och inte minst omslaget ger de associationer men tappa inte tron på filmen om ni inte gillar den sortens film. Jag är själv inte så värst förtjust i dem men denna slår allt det samt att tanken på att detta är en finsk film och det sänker mig totalt. För detta är en precis lika originell film som Sauna och gillar man den så måste man bara se denna.

fredag 25 december 2009

Sauna - 2008



Den gamle Offspring-fantasten Jocke borta på Gummimonster har slagit till igen och tipsat om något speciellt och detta handlar inte om någon bastu. Jo, förresten det gör den ju.... Jaja, Finland är mer än Jojk, älvbrus, Koskenkorva och bastubad. De är ena jäklar på att göra grymt stämningsfylld och isande skräck som renar ens stilla sinne. Storyn handlar om gamla synder, samvete och gränsuppdragningar samt en källare. Mer vill jag inte avslöja för detta är en film som bara måste ses!

För detta är något så originellt som en originell skräckfilm med grymt bra musik, krypande stämning och ett underliggande skräck som kryper under huden på en och ser till att ens intresse inte viker en tum från skärmen man tittar på. Det var knappt jag vågade koka kaffe för jag var rädd att missa något så när jag väl vågade bryta mig loss så slutade det med kallt kaffe och varmt kaffebröd och så ska det ju inte vara.

Miljöerna precis som fotot här är grymt. Det är kallt, grått, skitigt och allmänt deprimerande och man kan inte låta bli att slås av den makalösa natur vi har här i norden. Tempot är perfekt och aktörerna är helt främmande för mig men ändå så kan jag inte se någon annan just de i de rollerna. Men den som tar hem spelet är Ville Virtanen som Erik faktiskt även om Tommi Eronen som hans bror Knut inte är långt efter. Och den jävel på IMDB som skriver att detta är en tråkig film.. akta dig så jag inte får tag i dig! Själv kan jag inte rekommendera denna tillräckligt. En fantastisk film som bara måste ses!

Så gå och se era jäklar, det är en order!

Sheitan - 2006



För alla er som tröttnat på alla vanliga julfilmer i både skräck som komediväg kommer här ett fint franskt tips. Givetvis är Vincent Cassel med, något annat vore otänkbart och precis som vanligt så dyker han ljuva fru upp i en liten cameo. Se om ni kan se henne. Storyn kanske inte är så originell till att börja men den tar sig och det serveras ett julfirande utan dess like. Ett gång hårdingar följer med till en tjej de träffat på ett disco till hennes ställe ute på landet. På vägen springer de på hennes gårdskarl Joseph och hans getter. Sen bär det av till huset och dess upptäckter men Joseph följer med och fattar rejält tycke för en av grabbarna i gänget. Snart nog börjar det bli värre och värre och alla börjar ta för sig av allt. Ingen julstämning där inte. Men mer säger jag inte utan detta är något som bör ses med egna ögon.

Men jag kan säga som så att det är ingen Frontiere(s) eller någon The Texas Chain Saw Massacre-klon så ni som väntar er sådant blir besvikna men inavel är det risk för, det bjuder jag på. Här får ni en Cassel i fin form med ett grymt spel som garanterat kommer att öka eran beundran för honom, han går riktigt under han hud i denna rollen. De andra gör sitt för att öka upp den grymma stämningen de med och detta är en sådan film man inte kan slita sig i från för man vill se hur det ska sluta även om man har sina aningar om det. Så vill ni ha en julupplevelse utöver det vanliga så detta ett fint val men sen är den ju fransk med. Allt annat vore ju puckat!

Rekommenderas det varmaste!

I Am Legend - 2007



Richard Mathesons bok med samma namn som denna version har inte bara stått som grund för denna filmatisering utan även för The Last Man On Earth med Vincent Price och The Omega Man med Charlton Heston samt The Asylums I Am Omega med Mark Dacascos vilken iofs är en ripp off på denna som i sin tur är remake på de andra två filmerna. Hur som haver. Alla är baserade på boken i alla fall.

Här är det precis samma som i de andra bara det att det är Will Smith som är ensam, tror han. Miljöerna är snygga och tempot är fint. Storyn är välkänd så har man sett de andra filmerna så kan man denna direkt. Actionsekvenserna, de få där är, är välgjorda de med men det som sänker denna hårt är de fruktansvärt dåliga mutanterna eller vad nu de är. De är cgi och fullständigt sketna på ren skånska. Ingen Hollywood skånska nu utan the real deal! Har man sett filmen mer än än en gång så stör man sig på dem bara ännu mer, det gjorde jag i alla fall så nu äger jag inte denna mer. Grabben fick den för han gillade eländet.

Versionen jag såg var med det ursprungliga slutet och sist jag såg den var med det alternativa slutet som var bedrövligt illa så jag förstår varför de behöll detta. Filmen hade även funkat så mycket bättre även om det varit med samma gökar som i Hestons version för de hade varit trovärdigare än dessa "monster". Visst, scenen med monsterhundarna var fräck men jag fattar inte varför Smith helt enkelt inte bara siktade in sig på den uppenbara ledaren direkt och avslutade hela grejen. Det var en sådan sak som sänkte denna tillsammans med cgi-mutanterna. Se hellre de andra versionerna än ödsla tid på denna, det är mitt tips. Inte bara är det överlägsnare filmer, de har betydligt mer karismatiska innehållshavare med.

torsdag 24 december 2009

Cherry Falls - 2000



Än kan en gammal räv som en själv bli överraskad när det kommer till film och detta var verkligen en positiv överraskning får jag säga. Med Brittany Murphys allt för tidiga bortgång i tankarna så söktes denna upp för suget efter henne blev lite stort. Och med tanke på denna ej tidigare setts å var det bara att hänga med. Storyn är det gamla vanliga. Mördare slaktar ungdomar men det som binder alla offerna är det att de var alla oskulder. Så medan polisen står maktlös så bestämmer sig ungdomarna för att undkomma denna mördare på egen hand. De startar en stor orgie för att alla bli av med sina oskulder på en och samma gång. Men hjälper det egentligen när mördaren kommer på besök med en yxa?

Detta var en riktigt härlig slasher och det är bara synd att den är så hårt bolagsklippt. Det fattas rejält med slafs här och det kan vi tacka MPAA för. Fem gånger blev denna inlämnad innan den fick släppas och då var mycket godis borta. Men en bra film är en bra film även om det fattas scener och det gäller denna med. Visst behöver man inte vara geni för att luska ut vem mördaren är, det är snabbt gjort men morden, de vi får se, är coola och tempot är fint här, samma som stämningen.

Brittany Murphy är kalas här och även om hon är jailbait så är hon en pudding och hennes ögon är nog bland de mest fantastiska jag sett. Hennes leende är vackert med. Rollen sköter hon fint och var en av de unga aktörerna i Hollywood som verkligen kunde uttrycka sig vilket hon var relativt ensam om. Här har hon sällskap av Michael Bienh som sheriffen och Jay Mohr som hennes lärare. En annan puddingen i filmen visade sig vara en av poliserna så spana in henne. Tyvärr visade sig hon vara Paul Ankas dotter och därmed styvdotter till den hemska Anna Anka som är från Bjuv hon med precis som Weekend Video. Men det skiter vi i för tillfället, det är filmen som gäller nu.

Så vill ni se en skön slasher så är detta ett bra val faktiskt och jag kan inget annat än att hoppas på det kommer en director´s cut snart nog för detta är inte rätt. Regissörer Geoffrey Wright gjorde även skinhead-filmen Romper Stomper med Russell Crowe så nu vet ni det. Här har han full koll på allt, utom MPAA då, så det är bara att leta upp och försök att stå ut med att den är lite blodfattig, det är bortklippt bara.

onsdag 23 december 2009

Santa´s Slay - 2005



Nu när det är jul och allt så passar det fint med en sådan fin film som denna att verkligen dra i gång alla uppdämda julkänslor som ligger och pyr i en så här års. Här får vi fina kills blandat med skön fyndig humor och faktiskt rätt gott om fina tuttar. Bill Goldberg som för de flesta är säkert mest känd för sin insats i Universal Soldier II där han flashar tuttarna på en brud i början när han jagar Van Damme. Vi som gillar wrestling kommer säkert ihåg honom från WCW där han brottades under sitt namn men här är han världens elakaste tomtefar som inte drar sig för att straffa både snälla som elaka.

För det är det som denna handlar om. Tomten är en elak jävel och Satans son som förlorat ett vad med en ängel och pga det varit tvungen att vara snäll i tusen år men nu är tiden ute och han smygbörjar så smått att mörda folk igen och var gör man det bäst förutom i staden Hell. Och tomten får ju inte vara elak så nu måste han stoppas, han och hans "ren". Så allt från strippklubbar till kyrkor till julmiddagar får en påhälsning av allas våran tomtefar men bäst av allt är den inledande julmiddagen med Rebecca Gayheart, James Caan och Fran Drescher. Även om Drescher är innehavare av världens hemskaste och nasalaste röst så har hon en satans kropp! Herre jävlar säger jag bara. Men här får hon precis allt som vi alla hoppas hon ska få när hon väl öppnar truten av tomtefar, inget snuskigt nu khenrikm!

Tempot är högt, våldet jäkligt kul och det samma gäller för humorn. Goldberg är kalas som biffig tomte med smak för våld och fina tuttar och hans entre på strippklubben är guld värd. Och som inte det vore kul nog så får vi även en skjutgalen indian med en sådan sak man håller mot halsen som låter mekaniskt och ser häftiga ut. Att han sedan röker som en borstbindare har säkert gjort sitt med antar jag. Med andra ord, en skithärlig film som passar fint nu till den stundande högtiden.

Från mig till er kära läsare, följare och kommenterare, en riktigt god jul och tack för ni läser, följer och framför allt kommenterar. Utan er, ingen blogg. Den saken är säker. Ni är bäst!

It´s that time of the year...

Vad kan man säga? Det är visst jul trots allt och precis som traditionen bjuder så brinner även bocken detta år.


Men det är visst inte bara i Gävle den brann upp för i Onslunda var det visst någon som ville starta en egen tradition med. Kanske inte i lika stor kaliber men ändå... alla är vi barn i början.


God jul på er.

Trilogy Of Terror - 1975



Dan Curtis än en gång och det finns tydligen ingen hejd på mannens talang och hans idéer vilket bara är till det positiva. Här får vi den första filmen av två i serien med samma namn. Del två finns här. Upplägget är här är även detta episoder till antalet tre och i alla tre spelar Karen Black och i den andra av dem spelar hon tvillingar.

Första episoden:
Julie - En ung lärarinna blir uppvaktad av en elev som har väldigt erotiska fantasier om henne vilket leder dit det leder...

Andra episoden:
Millicent and Therese - handlar om de två tvillingarna där den ena av dem är frigjord och blond medan den andra är brunhårig, pryd och stugsittare. Men allt får ett fint klimax när väl Millicent´s pojkvän kommer på besök och Therese avslöjar sina planer på att systern är ond och att hon själv ska driva ut det med voodoo..

Tredje episoden:
Amelia - För första gången får vi stifta bekantskap med Zuni dockan som får Chucky att framstå som en barnrumpa i våldsamheter. Men denna ska ses för att upplevas.

Black är ingen direkt hit hos mig men hon sköter sig fint trots hon först inte ville göra filmen vilken hon senare tyckte hade gjort så att hon bara blev castad för b-skräckfilmer efter. Eller som hon själv beskriver det: I think this little movie took my life and put it on a path that it didn't even belong in"

Hur som helst är filmen riktigt bra och precis som allt annat Curtis gjort så är denna för tv med och lika intressant och bra som alla hans andra filmer. Man måste bara älska denna karl för allt han gjort för det är verkligen ett imponerande hantverk och fullt sevärt vilket det borde vara obligatoriskt i skolan att se redan i ung ålder. Snart kommer hans varulvsfilm, Scream Of The Wolf upp här med så håll ögonen öppna alla ni som liksom jag uppskattar en stabil film av Dan Curtis.

tisdag 22 december 2009

Bleeders - 1997



Bleeders eller Hemoglobin som den även kallas är en typisk gummimonsterfilm med allt vad det innebär. Det är gummimonster som är väldigt trolliknande med brist på ben med en kannibalistisk ådra med smak för små barn och de små rackarna är hermafroditer på köpet med så det är det roliga i filmen. Det tråkiga är det att tempot är rätt segt och ointressant förutom när det är dags för gummiraffel, då blir det definitivt intressantare.

Storyn handlar om ett par som kommer till karlen i förhållandets hemort för att finna hans ursprung då han är allvarligt sjuk. Väl på plats så rullar en story upp med incest, Holländare och allmänt taskigt leverne. Och det är här det verkligen tråkiga kommer in. Killen som allt detta ska handla om är så fruktansvärt tråkig och ser mer ut som en lidande konstnär/musiker som är för djup för sitt eget bästa att man stör sig så fort han är i bild. Hans fru i filmen däremot är en annan femma. Jag satt och hoppades på att detta var hennes enda spelfilm och resten skulle vara porr så man kunde leta upp en film med henne och ägna sig åt lite självbefläckning men det sket sig. Hon har bara gjort tv, ingen porr.

Rutger Hauer, denna gigant, är med som nedsupen läkare med kofta och fluga och sköter sig bra som vanligt. Koftan däremot fick mig att inse hur undervärderat detta varma plagg egentligen är. Har själv planer på att skaffa en brun sådan som sticker som fasiken och sedan sitta naken hemma och hoppas på att det ringer på dörren. Hauer, trollmonsterna utan ben och Kristin Lehman som spelade frun, är det som är värt att se här. Resten var bara en transportsträcka för det. Lite tråkigt kanske och inget som lockar folk att se filmen men monsterna är häftiga och allt raffel i deras boning gör att man håller sig kvar. Fast den dummaste scenen i filmen är när den lidande konstnären glufsar i sig ett dött foster, smeker sig själv framför en spegel samt slickar på sin egen spegelbild och sedan går och bankar på frugan som sett allt i en enda tagning. Då reste till och med jag på ögonbrynen för det var så dumt och den måste ju såklart ses med då, eller hur?

Extreme Prejudice - 1987



Walter Hills lilla homage till Sam Peckinpah är ett skön actionraffel men kanske inget för den unga publiken som kräver epilepsiklippningar och tvålfagra ansikten från Hollywoods dagis. För här är det en story som presenteras i makligt tempo med rejäla aktörer som är så långt ifrån lika lena i ansiktena som Ashton Kutchers röv. Med andra ord, endast för oss gamla rävar som vet att uppskatta en film med härligt 80-tals våld inklämt mellan Nick Noltes svettiga ansikte och Maria Conchita Alonsos bröst.

Storyn är rätt fräck faktiskt. Ett gäng "döda" soldater ska råna en bank under täckmantel för att komma åt en knarkkungs pengar och knäcka hans imperium. Vad de inte räknar med är det hårda motstånd som bjuds av den lokala Texas Rangern som styr i staden. Att han sedan är barndomsvän med nämnda knarkbaron gör det inte lättare för honom heller.

Walter Hill har alltid beundrat Peckinpah vilket han inte drar sig för att visa i sina filmer och här har han till och med fått Nick Nolte att se ut som en ung William Holden baserad på hans roll i just Peckinpahs The Wild Bunch. Nolte gick faktiskt ner 23 kg för denna rollen för att verkligen komma in i rollen som han baserade på en äkta ranger vid namn Joaquin Jackson, inte illa alls det får jag säga men Holden liknar han hur som helst. Inledningen här tog Hill med sig till Red Heat som han gjorde efter denna och slutet kopierades från just Peckinpahs The Wild Bunch. Kanske inte rätt av men likheterna är stora och en bättre film att kopiera går inte att finna. Men det finns fler scener som tagits där i från och det gäller att ha koll på originalet så ser man dem.

Förutom Nolte och Maria Conchita Alonso, som för övrigt är riktigt fin här, ser vi Michael Ironside, Clancy Brown, William Forsythe, Powers Boothe, Rip Torn, Tommy Lister och flera kända ansikten från förr och otaliga filmer. Så skriker raffeltarmen efter hederligt videovåld med ett stabilt manus, vilket här är skrivet av John Milius, så leta inte längre. Ni har hittat hem så bänka er och njut. Detta är verkligen en bra film!

Årets julklapp?



Jag tror fanimej det faktiskt! God jul till mig.

Let´s Get Harry - 1986



Let´s Get Harry är en film som jag personligen kom i kontakt med via en reklamannons i engelska Kerrang! Mitt bland alla musikpersonligheter och albums låg reklam för denna och Michael Mann producerade Band Of The Hand men den kommer vi till senare. Intresset vaknade men det var allt så när väl man sprang över den och den andra så såg man såklart dem båda. Denna uppfattades som lite seg och vann aldrig mitt riktiga intresse då gick den andra filmen bättre. Men så blir man äldre och filmen springs på även om den ej finns på DVD och den gamla vhsen är helt utgången sedan länge. Internet är fantastiskt. Och nu är den sedd och återupplevd. Resultatet? Det kommer här.

Harry är ingenjör nere i Colombia och han blir kidnappad av lokala "festarrangörer för människor med svåra näsproblem". Den amerikanska regeringen vill inget göra så brorsan drar ihop polarna, den lokala bilhandlaren och en gammal legosoldat och drar till Sydamerika för jaga mexikaner som en av dem uttrycker det. Nu jävlar i det ska Harry räddas!

Mark Harmon är Harry, Ben Johnson hans far, David Hess är en legosoldat som provspelar för teamet, Gary Busey är den lokala bilhandlaren och Robert Duvall är den gamle legoknekten som ställer upp. och vips så har vi en dudes-on-a-mission-film med lite lagom raffel, fina skottlossningar med tillhörande squibs och lagom fuktig miljö. Men även ett lite småtråkigt tempo som gör att ens intresse vandrar bort mellan varven för något intressantare.

Vad som är intressant här är valet av regissör. Det är faktiskt den gamle liraren Alan Smithee som styrt spakarna här. Fast som alla vet så är Smithee en synonym när regissörerna inte riktigt känner de kan stå för sin film de gjort eller helt enkelt inte bryr sig om filmen. Vilket som men många filmer har Smithee i alla fall gjort så det ska han ha cred för. Den egentliga regissören här är Stuart Rosenberg som annars Brubaker, The Amityville Horror, Cool Hand Luke för att nämna en del. Men springer ni på den och är svaga för actionraffel från det glada 80-talet så funkar den. Själv påminner den mig om det året man nådde sitt sexuella genombrott och sin sexuella topp. Men det är detta helt fel blogg för...

måndag 21 december 2009

The Norliss Tapes - 1973



Ännu en tv-thriller från Dan Curtis och även denna gången kan man säga det handlar om vampyrer precis som i Kolchak så handlar detta om en undersökande reporter som pysslar med det ockulta. Så när en dam plötsligt får sällskap i sin döde makes studio och hon välkomnar den objudne gästen med två salvor hagel i bröstet på nära håll och personen fortfarande inte går ner så kontaktar hon David Norliss som kastar sig huvudstupa in i fallet. Givetvis så tas inget de senare säger på allvar från diverse myndigheter så det är upp till de själva att lösa fallet.

Kan man sin Curtis så vet man vad man kommer att få här. Bra 70-tals stämning, finurlig dialog och bra agerande. Vissa skådisar har man sett förr i samma roll men det är inget som man stör sig på utan det känns mer tryggt på ett vis. Miljöerna är faktiskt riktigt fina i denna filmen som är en tv-pilot som skulle leda till en serie som precis som vanligt aldrig blev av vilket förklarar det lite oklara slutet. Vilket faktiskt blir ännu bättre när man ser om det och det riktigt sjunkit in hos en. Och precis som de flesta andra av Dan Curtis filmer så är denna helt kalas och ska självklart rekommenderas med för alla fans av bra och mysiga tv-rysare.

The Park Is Mine - 1986


Nu pratar vi om kultfilm här som det verkligen är ett stort behov av ett DVD-släpp på i rappet! För er som aldrig såg denna när den var på ropet på vhs under titeln Panik I Central Park så missade ni verklige något. Baserad på Stephen Peters novell med samma namn får vi Tommy Lee Jones i rollen som en Vietnamveteran som ockuperar hela Central Park efter sin väns självmord. Trött på samhällets behandling av sina krigsveteraner och dess döda soldater bestämmer han sig för att hålla parken ensam tills just Veteranernas dag och inte släppa in någon. Allt motstånd som kommer in bekämpar han med lösa skott och granater men det går snart över till skarpt läge när stadens vice borgmästare bestämmer sig för att skicka in två legosoldater för att stoppa honom. Då slår han tillbaka med full kraft!

Detta är en sådan härlig film så man blir glad bara av att tänka på den. Tommy Lee Jones som nu för tiden mest ser trött och sur ut i sina filmer både ler och skämtar friskt här och hans spel gör verkligen mycket för att detta blir en så bra upplevelse som det är. Sällskap får han av den mycket trevliga Helen Shaver som en reporter som filmar allt av värde och sedan säljer till de stora bolagen. Yaphet Kotto är polisen som har mest koll på läget av alla poliserna och även den som vill vänta ut. Han får inte som han vill.

Filmens skönaste scen är när ett par ska gena genom parken och de springer på en Jones i full outfit med ansiktskamoflage, AK47 och fulladdad med ammunition därav han ber mannen lämna parken med damen för den är som han säger det själv är "thugs and perverts and weirdos". Hur kul som helst!

Nu är detta en tv-film och det kanske inte är så blodigt man hade velat men det är fullt ös från början till slut och dialogen kanske inte är den mest spännande men Jones gör en hel del kul med sin. Stämningen är kalas och Tangerine Dream´s musik passar fint in även om den kan kännas lite daterad i dag med alla sina synthtrummor men det passar in så allt är frid och fröjd. Själv hade jag denna på kopia från filmnet back in da day och den rullade ofta hos mig. Så pass ofta så jag till och med skaffade en likadan keps som Jones bär i filmen. Nu ockuperade jag iofs ingen park men väl en soffa i vuxen ålder och filmen, den är fortfarande lika bra men nu har grabben fått del av dess historia så nu har det arvet gått vidare med gott samvete.

Tummarna hålls för ett officiellt släpp med massor av nyinspelat extramaterial och tills dess så se om ni kan springa över en kopia för detta är verkligen något att fördjupa sig i. Annars får ni se till att få tag i boken. Den bör finnas på erat lokala bibliotek om inget annat. Själv står den sedan många år i min hylla och den lästes om senast förra året. Högsta rekommendationer på denna!

Brittany Murphy död.


Brittany Murphy har visst lämnat oss endast 32år gammal. Orsakerna påstås vara hjärtsvikt men det beror säkert på något annat de besvären. Själv gillade jag denna livliga skådespelerska och tillsammans med Mickey Rourke gjorde hon Sin City sevärd. För att inte glömma bort Spun där de två även härjade ihop första gången. Tråkigt minst sagt.

Staten Island - 2009



Staten Island är ingen film som kommer att förändra världen eller vinna en massa konstiga priser. I bästa fall hyllas den på obskyra små bloggar som denna, om ens det. Men jag tänker kanske inte hylla den men åtminstone skriva väl om den. Filmer där vi får följa olika människors liv, leverne och dess verkan i andras liv finns det hur många som helst. Crash, 21 Grams osv... ni vet vilka de andra säkerligen är. Detta är såklart även en sådan men här är det ett rätt annorlunda val av karaktärer som gör filmen intressant.

Vincent D´Onofrio, alltid lysande, spelar här den lokala maffiabossen som inget annat vill än att få sitt namn känt. Hur spelar ingen roll bara det blir känt. Ethan Hawk spelar den lokala sanititetsarbetaren som är mindre begåvad med intelligens i ordets sanna bemärkelse och nu vill hans fru ha barn. Men Hawks rädsla att hans barn ska bli lika dum som honom är större än hans rädsla för D´Onofrios maffiakillar. Seymour Cassel spelar den dövstumma lokala slaktaren som städar upp efter maffiakillarnas oreda och hjälper dem med att stuva undan deras offer. Nu är det dessa tre karaktärers val som gör att deras vägar korsas på de mest oväntade sätt bjuder in oss tittare på en intressant resa som inte är lika självklar och uppenbar som intrycket ger.

Regissören James De Monaco som gör sin debut här bjuder på en trevlig film med värme, lite komik och våld. Speciellt slutet bjuder på fina squibs och blodfyllda gator. För att vara en debut så är detta inget dåligt hantverk alls och de olika historierna visas med roliga avskiljare som gör att denna skiljer sig lite från de andra i denna genren. Visst blir det tråkigt att se samma scen tre gånger även om vi får se den ur olika vinklar det kommer man aldrig i från men filmen är underhållande så man överlever.

För de flesta är säkert Staten Island mest förknippat med New York Ripper och färjan där i och filmens första mord men här får vi för en gångs skull se mer av själva stället. Filmen i sig är skön och stämningen är bra och vi bjuds på flera oväntade saker som gör att denna både skiljer sig från genren och de vanliga gangsterfilmerna och jag gillade denna verkligen. Det är en bra film och ett fint alternativ till all annan slätstruken film som det finns på hyllorna så gör er själva en tjänst och ge den en chans. Para gärna denna med Ink för en helkväll.

söndag 20 december 2009

Giallo - 2009



Dario Argentos senaste giallo Giallo, fyndigt eller hur, har som Argento alltid gillat en amerikansk eller brittisk skådespelare i leaden. Denna gången är det Adrien Brody från diverse storfilmer som även har producerat filmen. Brody sköter sig helt okej även om hans roll som trött och kedjerökande snut inte är någon milstolpe i hans karriär eller i filmhistoriens alla trötta kedjerökande snutar. Men Brody verkar trivas i rollen och det förvånade mig lite här för efter framgångarna i Hollywood på senare år så trodde jag att det sista han skulle hoppa på var en italiensk film i regi av Argento.

Storyn är den att en taxichafför plockar upp vackra damer och sedan torterar dem för att göra dem snyggare enligt hans eget tycke. Brody är ensamsnuten som jagar honom och får världens jobbigaste person på halsen, ett offers syster som är så otroligt påfrestande att man blir förvånad. Emmanuelle Seigner som spelar henne är verkligen usel och förstör nära på filmen med sitt dåliga spel och fåniga utbrott. Bara scenen på sjukhuset med sköterskan och papperna är tillräckligt med bevis. Mördaren i sig är väl inte direkt heller den mest spännande Argento hittat på i sina filmer om man nu ska klaga.

Själva filmen i sig börjar bra och det ser bra ut men sen när Seigner kommer in i bilden och börjar göra den ena dumma saken efter den andra så börjar det bli mindre bra. Storyn blir mindre intressant och till sist är det som en helt vanlig tv-deckare med inga överraskningar. Våldet här är rätt nedtonat och det känns som att Argento har menat väl men gett upp till sist och gjort det lätt för sig. Kanske han börjar bli gammal, jag vet inte men så dålig som vissa vill ha den till är den faktiskt inte och har man förväntningar på den så lär man nog bli besviken men väntar man sig inget och man står ut med Seigner så är det en hyfsad film.

Rituals ?

Kommer denna eller ej? Någon som vet i dagsläget? Fick själv mejl från Axel om att min förhandsbeställning strukits på grund av att de inte kunde leverera den eller att den strukits av studion. Hittar inget på nätet om det så är där någon som har info så ut med det. Den officiella datumen på Code Reds egen sida är den 22/12 men hur det blir återstår att se och på Dvdempire så kan man inte ens förboka den utan den står bara som kommande. Är den stoppad eller borttagen så är det jäkligt synd för denna såg jag verkligen fram emot. Men är här någon som har info så dela gärna med er!

lördag 19 december 2009

Carriers - 2009



Själva idén om en smitta som slår ut världen har vi sett förr i bland annat 28 Days/Weeks Later och Romeros senare zombiefilmer. Inte för att vi får varken zombies eller smittade människor här som rasar runt på gatorna och dödar allt i sin väg utan de som är smittade är redan "döda" och inget hot för de bara dör sakta. Utan hotet är de överlevande eller rättare sagt de som inte smittats än. Smittan här sprids via blod, saliv och de vanliga attiraljerna vi sett förr så där är inget nytt men vad som är nytt är att de smittade och de som blir det inte gör något. De blir aldrig våldsamma och biter ingen. Men det är andra som vill så långt bort som möjligt från de drabbade som är boven i dramat.

Scenariot är det vanliga som är standard nu för tiden, vi får följa två par varav ett av dem är från och till. Och de påminner mig skarpt om de två paren i The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning så där får ni en vink. Paren är på väg till de två killarna i sällskapets barndoms semesterort, de är bröder, där de ska fortifiera sig och bara göra plundringståg och på så vis överleva. Beväpnade med klorin, munskydd och andra rengöringsprodukter ser de till att ta sig fram även på bekostnad av andra och sig själva. För inte ens de kan undvikas att drabbas till sist på något vis.

Skådisarna i filmen är inga direkt jag sett förut förutom den härliga och karismatiske Frank Meloni från OZ. Nu är det inte direkt så många ansikten här och vissa av dem får vi aldrig se vilket är ett rätt fräckt knep. Filmen som är gjord i USA är regisserad av två spanska bröder Álex och David Pastor och det märks för den känns inte direkt amerikansk i sin stil. Trots det inte direkt är något våld eller lemlästningar så hålls ens intresse vid liv och tiden flyger i väg. Att kategorisera denna som skräck är fel, samma med action utan detta är mer en thriller/drama film men icke sämre för det alls. Tvärtom. Detta är en bra film om man bara vill ge den en chans.

Om man vill göra det lätt för sig så kan man säga detta är en roadmovie genom ett smittat och döende USA visualiserat genom spanska ögon. Ingen Susan Sarandon eller Geena Davis utan endast smittade, osmittade och stor en dos jävlighet. Jag gillade den och det räcker för mig.

America 3000 - 1986



Cannon är skyldiga till minst två bott mot mänskligheten. Varav två är att de introducerade gubbaction till den stora massan och att de orskade Charles Bronsons Cannon-frisyr som han hade en viss period. Och jag trodde länge med att deras The Apple var hemsk och värdig en plats på den listan men den har åkt ner nu för detta var det dummaste jag någonsin sett. Den slår till och med årets julkalender.

Cannon fick för sig att de skulle göra sitt bidrag till efter-bomben-genren och kom fram med denna hemska film. Handlingen, man nu vill kalla den för det, är baserad runt år 3000 och alla män hålls i schack av kvinnor som är den ledande rasen. De är sminkade, har stora hår, armborstar och är värre sminkade än alla groupisarna vi sett i alla dåliga Mötley Crüe videos genom tiderna. De ser rätt för jävliga ut faktiskt. Karlarna är tillbaka på primatstadiet och används endast till avel eller arbete. Men det är hopp för två stycken av dem har lyckats få tre hjärnceller mellan varandra att dela på och de leder ett uppror mot just kvinnorna. Att sedan en av dem hittar ett gammalt skyddsrum efter presidenten gör det lite lättare för dem med.

Agerandet är under all kritik och trots detta ska vara efter bomben så är precis som på stenåldern, åtminstone för männen. Kvinnorna lever loppan med smink, hästar och armborstar och allmänt taskigt leverne. Vi får alltså inget av det vi väntar av oss en film i denna genre så Cannon har helt enkelt blåst oss på tomten. Den mest kända av dem i filmen måste vara Laurene Landon som var med i Maniac Cop 1 & 2 och Hundra. Människan kan inte ta den simplaste dialog utan det låter för jävligt och hennes agerande är som bäst jämställt med det i just årets julkalender. Att hon fått förtroendet att agera överhuvudtaget är mig lika svårt att förstå som varför folk röstade fram Reinfeldt och hans stormtrupper.

Jag skulle sett om Ratman istället!

fredag 18 december 2009

Threads - 1984



Threads är en realistisk skildring av det som ofta skildrats i otaliga filmer nämligen vad som har hänt efter den stora bomben. Till skillnad från sina italienska, fillipinska, australiensiska, amerikanska och alla andra länders bidrag till denna genre så är detta nog det mest sannolikaste och realistiska det går att komma utan att se det med egna ögon. Så alla transvestitpunkare, mutant, ombyggda gokarts långsamtgående biljaktsfanatiker som tror sig få en ny film lär bli besvikna för inget sådant förekommer här och för att beskriva filmen bäst så använder vi Weekend Videos ena sidekick khenrikms egna ord:

Ska förresten finnas en gravallvarlig BBC-variant som heter "Threads" som bara är elände och tandagnisslan. Och helt utan fruntimmer med stort hår och armborst...

Så är det. Detta är grått, dystert och allmänt jävligt och det känns nästan som att man tittar på en film om det hårda livet på den ryska tundran till sist för det kan nog bara upplevas så här illa. Inget storslaget agerande eller direkt överspel utan det är mer som en dokumentär som visar vad som ledde till utbrottet, nedfallen och undergången och till sist livet efter. Om nu det kan kallas liv går att diskutera. Själva den autentiska stilen i filmen gör att det känns fullständigt realistiskt och trovärdigt men det bidrar även till det blir ett mördande segt tempo och ingen film man ska se om man är på humör för en underhållande stund framför dumburken med just liknande tema. Själv är detta inget som kommer att ses om men det är väl värd att se för det är en intressant film och ett imponerande verk.

Att jag sedan föredrar fruntimmer med stort hår, armborstar, ombyggda gokartar, transvestitpunkare, mutanter, svenska kroppsbyggare med järnmasker, ultravåld och långsamtgående biljakter säger mer om min smak för underhållning. Detta är en verkligen intressant film, som än en gång, bör ses inte bara för sitt scenario utan för dess ämne och arbetet bakom den. Visst är den seg och det blir för utdraget till sist men ge den en chans och det går alltid att kasta på The Final Executioner efteråt.

Trilogy Of Terror II - 1996



Dan Curtis, mannen som gav oss fina och karaktärer som Kolchak, Vampire, Gunder Hägg, Curse Of The Black Widow och denna faktiskt är en intressant herre med många fina filmer och tv-serier på sin lyra. Originalet Tales Of Terror är även den en tv-film, dock en pilot som ej ledde till något men fick eget liv. Där spelade Karen Black alla huvudrollerna även den episod där det handlade om tvillingar. Själv tyckte Black att detta var den film som placerade henne i b-films träsket som hon själv inte tyckte hon hörde hemma i riktigt. Men nu till denna fortsättning.

I samma anda som sin föregångare så är Dan Curtis bakom denna och allt är skrivet av Richard Matheson och även här får vi en kvinnlig lead i alla roller. Snygg är hon med till skillnad från Black! Och då detta är en episodare så drar vi de tre delarna i korthet och väcker erat intresse.

1. The Graveyard Rats - Den första och den bästa i mitt tycke av de tre och här handlar det om ett äkta par, en arg girig älskare och stora råttor vilket titeln avslöjar. Vi ser även här den gamle hårdingen Geoff Lewis som gravplundrare och vi får stora härliga råttmodeller som jag gärna sett mer av i en helt egen film. Väldigt underhållande och skön film med grymma effekter.

2. Bobby - Ensam mamma hemma med saknad efter drunknad son börjar leka med svart magi och vips så knackar det på dörren. Erkänn, ni känner igen det! Jepp, Det är Deathdream eller Aphanden igen fast denna gången är det inte riktigt samma för det är trots allt Dan Curtis som är bakom det. Ett intressant avsnitt som funkar fint även om man tror man sett det och vet hur det går.

3. He who kills - Den okända Zuni-dockan från första filmen är tillbaka och har man sett den så vet man vad som väntar en annars blir det en glad överraskning. Men vi kan säga som så att denna filuren får Chucky att framstå som Emil i Lönneberga. Ett härligt avsnitt!

Överlag, en jäkligt cool och bra tv-film som definitivt bör kollas upp av alla som gillar episodare och sköna rysare eller helt enkelt vill se allt med Dan Curtis. Själv kommer denna rulla fler gånger. Rekommenderas!

torsdag 17 december 2009

Train - 2008



De forna hjältarna på Nu Image har här bidragit med sitt strå till stacken av tortyrporr, denna härliga genre skapad av fantasifulla kvällstidningsmurvlar i brist på ett sensationellt ord för den nya tidens videovåld. Vilket var det ord som figurerade i min ungdom och som jag tycker funkar alldeles utmärkt fortfarande. Storyn är denna gången att ett gäng glada amerikanska, givetvis, brottare på rundtur i Ukraina, givetvis, hamnar på fel tåg och blir slaktade och att den siste/sista av dem ska hämnas. Inget mer. Effekterna är bra, väldigt bra faktiskt och old school med. Tack och lov.

Själva filmen kan man säga är en blandning av Hostel och Terror Train eller för att vara elak mot filmen. Hostel på räls. För Hostel 1 & 2 är några riktigt usla filmer på alla vis. Denna är bättre, tack och lov, men den är inte perfekt heller. Tempot är lite segt på sina ställe och till sist så struntar man lite i hur det går för det är inget oväntat som väntar på en här. Men gillar man säkra kort så blir man inte besviken.

Leaden i filmen har Thora Birch som mest är känd för sin insats i American Beauty fast för mig är hon mest känd för sin mamma som är den gamla porrskådisen Carol Connor. Hennes far var inom samma yrke han med fast han hade inte som hobby att runka av sin hund när den var ung så han är inte intressant. Annars spelar de andra ingen direkt roll fast Gideon Emery är bra i rollen som Willy. En roll där han spelar den assisterande tränaren som när han visar sig vara bög/bi med tatuering på magen och ringar i bröstvårtorna omnämns som freak av en av brottarna. Och detta kommer från en brottare! Jaja, trångsyntheten lever vidare även på film.

Men i ett steg att återställa Nu Images forna storhet hos mig så är den ett steg på vägen och en av de intressantare filmerna i denna genre men vill man se nekrofili, slakt och perversioner och i ett bra tempo så rekommenderas Nacho Cerdà mästerliga Aftermath/Genesis. Nacho himself har precis avslutat tillsammans med Kassim Hussain dokumentären Coffin of Light där både den nyligen bortgångne Paul Naschy, Jesus Franco, Amando de Ossorio och Narciso Ibáñez Serrador (Who Can Kill A Child?) är med vilken ska bli jävligt intressant att se! Denna däremot funkar i väntan tills dess men vänta er inget nytt.

Ratman - 1988



Fabrizio De Angelis behöver man egentligen säga mer? Det är han som ligger bakom denna film som handlar om en råttman som dödar folk på en ö. Det enda som egentligen är intressant här är att rollen som råttmannen innehas av, vid tiden för filmen, världens då kortaste man Nelson de la Rosa som även syntes till i The Island of Dr. Moreau. Han var Brandos sidekick där. Här är han monstret som alla är rädda för trots han är minst och liten, det är han verkligen.

Storyn går vi inte i på för det är där ingen direkt och till råga på allt så känns det som att de filmat två olika filmer samtidigt och klippt ihop för scenerna med David Warbeck och Janet Ågren känns inte alls som de hör ihop med den aktuella filmen. Ännu roligare är att både Warbeck och Ågren är dubbade! Ågren som för övrigt kommer i från Landskrona där någon stackare blev bestulen på 100 julgranar i går. Endast i Landskrona, sanna mina ord.

Filmen i sig är mest tröttsam och dialogen består till 90% av skrikande vilket är så trevligt att lyssna på i 80 minuter. Ah, om man bara hade fått chansen att se denna på bio med dagens ungdom, det hade varit kronan på verket. Men för skoj skull så har filmen tre sköna scener så all tid är inte bortkastad här. Först ut är scenen när Ratman aka the critter from the shitter, kryper upp ur en skithusstol vilken bara måste ses! Den andra är Eva Grimaldis duschscen. Tror aldrig att tvätta håret varit så erotiskt som för en person som Eva här och den sista är scenen när vi får se Ratmans skugga på en dörr och jag kan svära på att han har draggen ute! Riktigt stor rackare med om skalan stämmer. Att sedan Werner Pochath ser ut som en hybrid mellan den gamle porrhingsten Randy West och Reich i Ravenous får vi se som en bonus för allt annat här är inget vidare faktiskt.

Jag skulle sett America 3000 i stället, jag visste det...

Allt Flyter - 2008



Allt flyter heter Måns Herngrens senaste film såvida han inte gjort någon ny sedan denna. Och vad som verkligen flyter är skit vilket detta inte är långt i från att vara. Herngren lyckades faktiskt med Adam & Eva men annars är det väl mest hans intervjuer med coolingen Dee Snider i programmet Tutti Frutti, ej tuttprogrammet på tv med Bruno W. som varit underhållande för annars är han en rätt blek regissör som lyckas göra film som är precis likadan som all annan komedi från Sverige. Nämligen grå, blek, trist och lider av en ständig känsla av ledsamhet över sig. Lite som en Bergman film eller en Noren pjäs. Tänk att vi svenskar inte kan göra något kul utan det ska vara desperation eller ångest i det. Förutom i Göta Kanal då för där fick vi se Kim Anderzon naken vilket ledde till ångest på det hållet i stället.

Annars är detta en film om ett gäng innebandyspelande grabbar som plötsligt sadlar om till manlig konstsim, inte fittstim nu, vilket leder till konsekvenser av kvinnorna i närheten. Och homofobi i de egna leden. För här har Herngren vänt på det för laget har en mörkhyad kille som lider lite lätt av bögskräck och en finne som är just bög. De andra medelålders vita lirarna är inte det vilket jag finner väldigt ovanligt faktiskt. Men det kanske beror på vart i landet man bor. I Malmö är det visst helt åt helvete. Och deras resa tillsammans mot VM i just konstsim och ett uppträdande på Stockholms Pride festival vilket utlöser lite problem för en av dem.

Johan Inde som leder filmen kunde lika gärna ha bytats ut mot Felix Herngren för de hade gjort roller exakt likadant bara det att Inde är lugnare och mindre hetsig i sitt spel, dock är de lika. De andra är okej medan hon som spelar Indes ex är verkligen horribel och borde hålla sig till fritidsgårdar och deras lokala revyer istället för film. Men som filmupplevelse så är denna precis som Rallybrudar en film som slutar precis när det man vill se ska börja så man blir blåst på konfekten även här. Inget vidare faktiskt så se hellre Göta kanal, Repmånad eller varför inte Jordgubbar med riktig mjölk i stället. Där har ni bra svenska filmer vilka till skillnad från detta bombnedslag flyter.

The Aftermath - 1982



The Aftermath är faktiskt lite kuriosa då den var den första egentliga efter-bomben-film jag såg. Om man inte räknar Apornas Planet då såklart. Ung var man men ändå så visste man vilka filmer i genren det fanns och som man sett via trailers så förhoppningarna på denna var stora när den sprang på hos videohökaren. Och de sjönk rätt snabbt när filmen väl var klar. För här dök aldrig upp några Village People kopior i lustiga frisyrer eller ombyggda bilar, ej heller några direkta fantasifulla händelser utan vad man fick var ett gäng hippies som våldtar och mördar precis allt de kommer över, även barn och att filmen lämnade en rätt besk smak i munnen på en då 13årig undersökande raffelreporter.

Och nu cirkus 25 år senare så har den setts om och efter ha sett Death Warriors dagen innan så är skillnaderna här uppenbara. Där den sistnämnda är tydligt italiensk och fullkomligt rippar Road Warrior så är denna tydligt amerikansk och rippar Apornas Planet. Visst förekommer här ett par vilsna mutanter men de består av ett par rätt sketna masker, inget på armar eller kropparna visar mutering, och de ser alla ut som hippies. Det vilda gänget som för övrigt leds av en viss Sid Haig som för det mesta bara står med nävarna i fickorna och inväntar löningen är även de hippies, kompletta med skägg, pannband och polismustascher. Ingen röker pipa!

Hjälten, om vi nu vill kalla honom det, har inte bara leaden i filmen han är även sin egen narrator. Han spelas av Steve Barkett som inte bara styr i leaden han har även skrivit, producerat och regisserat. Resten av hans familj är med bakom kameran med. Som skådis är han rätt sketen och rätt intetsägande och det är inte så svårt att lista ut att Haig styr upp det hela. Filmen i sig rätt kass även om vissa kulisser i form av modeller är fina men det tas det död på snabbt då de visas in i absurdum. Samma vy hur ofta som helst hjälper inte, Steve!

Vad som där emot håller ens intresse vid liv är våldet. Det är grafiskt och våldsamt faktiskt och bra gjort. och de drar sig inte för att skjuta barn i närbild och vi får en grym huvudskjutning i början som är riktigt hård. Våldtäkter förekommer en del och jag är osäker på om de inte tar en liten tjej med eller så var det bara som Steve ville få oss att tro men hon dör blodigt i alla fall. Och det är precis det som första gången man såg den som lämnar en besk eftersmak. Det är inte lättsamt som i de italienska filmerna utan det ligger mer en allvarlig stämning över denna som jag tvivlar på var påtänkt. Men det beror säkert på filmens tendens med våldet mot barn än det var Steves tanke.

Om man är komplettist eller bara är väldigt svag för denna genre så kan den ha ett visst intresse men vänta er inget av värde. Då är till och med Castellaris the New Barbarians bättre och den suger. Själv kommer jag nog aldrig se om denna för nu är detta "spöke" ur ens filmförflutna utdrivit.

onsdag 16 december 2009

Starship Troopers - 1997



Presentation överflödig här fanimej! Har man inte sett denna filmen eller inte tycker om den så vankas det kompanistryk av ett gäng malajer från Kristianstad fullpumpade på viagra och durex. För om det är någon film som sparkar stjärt så är det denna. Paul Verhoeven har visat många gånger att han vet var gasen sitter när det gäller våld men här har han nått toppen. Det är massor av slafs, klegg och hederligt übervåld i stor skala och fullkomligt makalösa effekter.

Men en film kan inte bäras endast på våld effekter även om det är en fin tanke fast här är det mest okända ansikten, när den kom nu, som syns till men för säkerhets skull så har Verhoeven varit smart och kastat in pålitliga veteraner i leden. De är Clancy Brown och Michael Ironside. Det är fler i mindre roller men de känns igen när man ser dem men utan Ironside och Brown så tror jag inte denna blivit lika bra som den blev. Casper Van Dien är inte den bästa skådis där är och Denise Richards består bara av tom blick, groteskt garnityr och en sabla massa silikon men räddning kommer i form av den fina Dina Meyer. En härlig tjej på alla vis.

Så våld, slafs och ännu mer våld samt grymma effekter och en faktiskt bra uppföljare så bäddar detta för en fin kväll men se bara till att ni skippar den tredje filmen för den är bland det sämsta jag sett på väldigt länge. Men denna på egna ben är en modern klassiker och en fullständigt lysande film så bjud hem farmor, häll i käringen några stabila groggar och kasta på denna så är garanterat arvet säkrat sen för er. Den saken är skäggbiff!

Exterminators Of The Year 3000 - 1983



Även känd som Death Warriors här i gamla Svedala är en tidstypisk efter-bomben-film med allt det innebär och lovar. Vi får ombyggda fordon, knasiga karaktärer som ser ut som en korsning mellan The Village People och Manowar och alltsammans är inspelat i ett grustag någonstans i Spanien. Kastar man sedan in italienska kända ansikten så får man en inte allt för pjåkig film som har stora likheter med Cirio H. Santiagos Stryker. Inte Castellaris Striker nu.

Ställd mot andra filmer i denna genren så står den rätt bra fortfarande även om tempot i actionscenerna kan vara mördande långsamt. Biljakterna här är verkligen på gränsen till stillastående och det är inte långt ifrån man själv vill hoppa in och trampa på gasen till dem så något händer och känslan av fart blir närvarande. Men vi får lite squibs och sköna halshuggningar men även rätt sketna fällor i lagret men det är som det ska vara. Man vet vad man får när man sätter på en sådan här film och då ska man inte klaga heller. Allt är på egen risk.

I rollerna ser vi gamla slitvargar som Alan Collins, Venantino Venantini och hans son Luca, Fernando Bilbao som ger överspel ett ansikte här och puddingen Alicia Moro som även är med i höjdaren Slugs. Regisserat av Giuliano Carnimeo som även gjorde Ratman men det har jag inte sett så men det får åtgärdas för att se om han fick till det där. Annars kan man alltid trösta sig med David Warbeck. Så suger det i efter-bomben-films-tarmen så är den ett inte allt för dåligt val. Tyvärr finns den nog inte i sitt rätta format då den ska vara filmad i 2.35:1 widescreen men alla versioner jag har sett har varit i 4.3. Inte för jag tror den blir bättre men rätt ska vara rätt.

Ink - 2009



Filmer om gott och ont finns det så det räcker och blir över och detta är inget undantag. Denna handlar om precis samma sak och det är inget att hyckla om men det som gör att denna skiljer sig från resten är dess presentation och upplägg. Men det tänker jag inte avslöja här för det vore att avslöja hela skönheten med denna för er. Så det är att se till att se den för det är något som ni bara måste göra och hör sen!

För att kasta åt er ett ben så kan jag avslöja att det handlar om drömmar och dess uppkomst, både bra som dåliga. Själv hade jag ingen aning om vad detta var för något och den hade fallit mig i knäet tidigare men det var inget som lockade men så skrev den gamle räven Jocke om den borta på gummimonster som nu gått och blivit internationell. Tyvärr kan jag inte länka till den så ni får surfa dit och scrolla ner lite så finner ni denna där med och lite mer kött på benen bjuds ni på med. Och efter det så tänkte jag att det kanske är något trots allt och vips så står det om den här med.

Agerandet kan skaka lite emellanåt i filmen men låt inte det avskräcka er för detta är en väldigt intressant och fin film som lämnar en behaglig känsla efter sig och under visningen med. Och jag kan inte låta bli att känna att hade detta varit en låt så hade denna varit en Pink Floyd sång. Varför vet jag inte men det känns som en sådan de hade kunnat få till och få precis lika bra som filmen faktiskt är. Varm, vacker och poetisk. Allt i ett. Så gör er själva en tjänst och kolla in denna filmen. Ni kommer inte att ångra. Rekommenderas det varmaste!

tisdag 15 december 2009

X-Men - 2000



Bryan Singers X-Men är en jävligt bra film, inget snack om saken och han om någon var rätt person att föra över serietidningen till film. Men det som verkligen förvånade mig var det att del två var ännu bättre! Men det tar vi när vi kommer till den. Nu till denna.

Storyn, handlingen, aktörerna, dialogen, effekterna, ja allt faktiskt, är kanon i denna så det struntar vi i att bekräfta ännu mer. Vad som är intressant är det hur fantastisk denna film blir på Blu-ray. Bilden är lika bra som väntat men det som överraskade mig var verkligen ljudet! Nu blev äntligen mitt ljudsystem satt på prov och framför allt subben fick arbeta här. Givetvis till grannarnas förtvivlan och min stora glädje. Nu kanske det låter som att allt detta gjorde sitt för att öka filmens suveränitet och även om det inte skadar med bra ljud och bild så klarar denna sig fint på egen hand.

Bryan Singer är en jäkligt bra regissör som gjort många bra filmer och är en bubblare hos mig som favoritregissör. Inte minst med filmer som denna och dess uppföljare och den underskattade Stephen King adaptionen Apt Pupil vilken man allt för lite hör folk nämna som en bra filmatisering när det kommer till Kings böcker. Singer till och med lyckas med att få ett ännu bättre slut än boken. Inte illa alls bara det. Superman Returns ska däremot ses om för den minns jag faktiskt knappt så där blir det hemläxa. Så är ni sugna på en bra film som samtidigt testar eran anläggning så är här ett mycket bra val. Filmen i sig är fullständigt lysande!

lördag 12 december 2009

Natural Born Killers - 1994



När Natural Born Killers först kom så älskade jag den för den var något nytt och den bröt mot all vanlig film man konsumerade då. Nu är det ett annat filmklimat och var och varannan film gör sitt för att vara ännu mer vansinnig än denna. Inte bara i våldsamheter utan även i det visuella. Ibland blir resultatet bra och för det mesta och oftast, inte alls. Men så kom directors cuten på denna och givetvis fick den företräde i samlingen för den hade ännu mer och ovisat material som lockade ännu mer men på något sätt var det som luften gick ur filmen lite och intresset svalnade rejält och den förpassades till glömskan för att till sist inte ens finnas kvar i hyllorna.

Men så kom Blu-ray och filmen kom man över till bra pris och nu är den sedd och jag måste säga att den har stått emot tidens tand väldigt bra och är fortfarande en intressant film. Våldet iofs är inte lika "kraftigt" som det var när den först kom utan det som höjer filmens värde. Nu är det alla bra skådisar som verkligen briljerar här som höjer filmen.

Juliette Lewis är lysande som alltid, inget snack om saken! Woody Harrelson hade jag väldigt svårt för efter Skål där han spelade en pajas så övertygande att jag trodde han var lika dum privat. Det motbevisade han här och har sedan dess varit en ständig klippa i filmer. Framför allt i The People vs Larry Flynt, en grymt bra och bortglömd film. Robert Downey jr har jag alltid gillat fast jag blev rädd när jag såg honom på extramaterialet till director´s cuten. Han var så nere i drogträsket så det var hemskt. I filmen är han makalös, samma med Tom Sizemore. Han sviker aldrig och han gjorde den underskattade Strange Days med Juliette Lewis senare med. Verkligen ett tips att kolla upp! Tommy Lee Jones är nog den bästa fängelsedirektör som fångats på film och är en stor underhållande kraft i filmen precis som Rodney Dangerfield som överraskar som slemmig pappa. Totalt oväntat och bra.

Oliver Stone är en bra regissör men hans senaste filmer är inget som jag direkt intresserat mig för. Alexander var nog den sista jag såg av hans filmer men han har flera guldklimpar bakom sig varav denna, Plutonen, Any Given Sunday och JFK är mina favoriter. Så nu är det bara att få tag i director´s cuten igen på en bra utgåva och se vilken av dessa versioner som egentligen är bäst och mest i min smak. Vilken är eran?

American Pie Presents: The Book of Love - 2009



Nirvana har jag aldrig varit någon större fan av men det vette fan om inte deras låt I hate myself and want to die har passat bättre än någonsin efter denna soppa. Nu ska jag gå och duscha i lut och skrubba mig med en stålborste för nu känner jag mig verkligen smutsig!

fredag 11 december 2009

Ghost Machine - 2009



Ett par lirare bestämmer sig för att köra en avancerad stridssimulator i ett nedlagt fängelse med resultatet att en död tidigare fånges ande kommer på besök och tar över showen och snart nog så börjar de att dö en efter en. Originellt, inte direkt för detta har setts förr. Vad som är kul här är striderna de utkämpar innan spöket får form och börjar med sin hämnd. Resten är det gamla vanliga tugget. Vi har spelgalningen, slackern, den drivande och egoistiska ledartypen, stridspitten som i detta fallet är en kvinna, en översittande officer som bara tvunget vill ge igen för allt och lite till samt den undergivna typen som till sist hittar sina kulor och säger i från. Vilket allt som oftast är för sent.

Det är välgjort men till sist blir det det gamla vanliga med kampen mot klockan där de bara måste hinna innan de fastnar i spelet/alternativa verkligheten och det är då det går på rutin. Annars är det ett rätt okej tidsfördriv faktiskt men när väl röken lägger sig runt vårat spöke och dess bakgrund kommer fram så är det inte lika roligt längre. Men som sagt, som tidsfördriv funkar det men hyr den eller ladda ner den för det finns mycket roligare filmer att lägga cashen på än denna.

Halloween 2 - 2009



Jag hoppas verkligen efter detta spektakel att Rob Zombie får näringsförbud som filmskapare för detta var inget annat än ett slöseri med tid. Två timmar som kröp fram och bestod av en irriterande huvudkaraktär vars vokabulär till 98 % består av ordet fuck är precis inte vad jag förväntar mig att spendera en fredagskväll med. Då hade jag lika gärna kunnat gå med i Oprahs bokklubb eller fortsatt fantisera om mig själv, Cyndee Peters och ett badkar fullt med valspäck och en låda svinto. Men nu är inte självplågeri min grej riktigt så jag håller mig till blogga i stället.

Storyn är den att nu är det två år efter massakern och Loomis blivit en sensationalistförfattare som ser till sig själv först och främst och ser till att ge sig alla fördelar han kan på bekostnad av Myers. Myers själv har försvunnit och inget vet var han är eller varit. Inte ens vi som ser eländet. Hans syster lever nu med polisen och hemsöks av drömmar och är allmänt eländig och full av taskiga tatueringar och kulturella rockfigurer. Samma med hennes likasinnade. Men Myers kommer tillbaka, ledsagad av sin döda mor! och startar en ny massaker, allt för att familjen ska bli komplett igen.

Jepp, Zombie har lyckats få med sin skabbiga fru igen i ännu en film och just här som en dödens ängel som styr Meyers är det bara löjligt. Jag fattar inte hur fan han har tänkt men funkar, det gör det inte. Vad som däremot är coolt är alla sköna skådisar han fått med i småroller här och där under filmens gång och våldet är bra gjort men det stuper på allt det andra. Den första filmen var inget vidare och början på denna var faktiskt lovande men det visade sig bara vara en dröm och sedan var det 100 minuter av segt trams kvar framför en. Så denna delar öde med den första filmen och är inget som är värt att ställa i sin samling. Åtminstone i min kommer den aldrig att få en plats.

The Goods: Live Hard, Sell Hard - 2009



Filmer om bilförsäljare är grymt underskattade och jag funderar själv på att bli just bilförsäljare. Ärliga ödlans fullt fungerande bilar tänkte jag firman skulle kallas fast det är nog säkrast att hålla sig till bloggen. Man måste ju tänka på miljön nu för tiden. Filmen som det ska handla om här däremot är om just bilförsäljare fast i det betydligt mer komiska slaget än det skulle blivit om jag skulle sålt bil. Komiskt iofs för de som hade bevittnat det men knappast för mig.

Jeremy Piven och hans team beståendes av Ving Rhames, som aldrig älskat med en kvinna, Kathryn Hahn, som vill ha sex med en vuxen man med en 10 årings intellekt, David Koechner som vilt undviker ständiga sexuella inbjudningar från James Brolin, vars bilfirma teamet blivit inbjudna till. Samt en dj de hyr in som vägrar ta emot önskemål oavsett vilka det är. Resultatet?

Jeremy Piven har visat många gånger han kan låta truten fara för fullt och här är det ingen avvikelse från det. Utan man kan säga att allt hänger på honom då han är så gott i bild hela tiden. Inget fel i det för Piven är kul och här har han en rolig tupé. De andra står inte alls i bakgrunden nu om någon tror det och de har många roliga stunder med fast den som snor hela kalaset och visar sig vara en stor komisk talang är gamle Charles Napier.

Han fick mig på knä med sina vansinniga utspel här och grymma spel. Inte nog med att han hinner med att åkalla Audie Murphy samtidigt som man misshandlar en kund med en bilantenn. Han startar upplopp mot sin egen arbetsplats. Han startar raskravaller med företagets anställda, inklusive de inhyrda! mot företagets enda asiat som fördröjd hämnd för Pearl Harbor, asiaten visar sig vara korean på råga på allt och han är totalt otrevlig hela filmen igenom. Med andra ord, Napier äger!

Nu är detta en riktigt kul film men den är inte perfekt för det. Kathryn Hahn är rätt överdriven i sin roll även om hon ser bättre ut än nånsin och att se James Brolin med stort stånd riktat mot David Koechner känns inte alls rätt. Det blir lite för mycket till sist med bögvinklingen från Brolins sida. Men det är många skratt och man har jäkligt roligt hela tiden men det har gjorts förr, kanske inte lika roligt men grunden är inkörd och van. Klarar man av det och inte väntar sig något revolutionerande så får man verkligen en kul stund samt Will Ferrell dyker upp i ett par scener där helt klart den första scenen är lysande med honom i fallskärm och en stor lila dildo.

Så den bör ni verkligen se inte minst för ni läste det här utan för Charles Napier är så jäkla hård och kul! Rekommenderas det varmaste!

torsdag 10 december 2009

Screamers: The Hunting - 2009



Screamers med Peter Weller var en helt okej film vilket detta verkligen inte var. Taffliga actionscener varvas osympatiska karaktärer, gråa aktörer och en sluttwist som man ser komma redan på omslaget till filmen. Vilket är mer spännande än själva filmen får jag tillägga med. Storyn är den att ett nödanrop kommer från samma ställe som i första filmen Peter Wellers karaktär flydde i från. Så givetvis åker ett gäng stridspittar dit och finner endast död och förintelse och Screamers såklart.

Miljöerna är som tagna ur ett lokalt grustag och effekterna när maskinerna sprängs är cgi. Goret däremot är fint och faktiskt enda behållningen i filmen. Den är jäkligt bra gjord och hederlig latex. Actionscenerna är verkligen dåliga vilket förvånar då just de nämnda gore-scenerna är raka motsatsen. Underligt kan man tänka men det är den kalla verkligheten i denna film. Trots ett lagom raskt tempo så blir man ändå uttråkad och bara väntar på slutscenen ska komma och rädslan att den ska vara precis vad man förväntar sig att den ska vara stämmer med.

Inget direkt att ödsla tid på utan se något bättre än denna för er tid är värd mer än det här tramset fast skulle ni ändå se den så spola fram till gorescenerna så får ni lite möda för ert besvär.

The Bad Lieutenant: Port of Call - New Orleans - 2009



Abel Ferraras original, om man nu väljer att se denna som en remake ty jag ser denna som en självstående film och på ett sätt en fortsättning på själva temat, är egentligen mest minnesvärd endast för Keitels onaniscen. Resten kan kvitta faktiskt. Werner Herzogs film har en liknande scen med och faktiskt ett par andra liknande grejer som polisens spelmissbruk, knarkande och lite annat. Ferrara själv ser denna som en remake och Herzog själv hävdar att han inte ens sett Ferraras film. Tydligen så är det visst producenterna som bestämt sig för att kasta in den huvudsakliga titeln som orsakat ett visst rabalder och ja... skitsamma egentligen för filmen är här så se den och bilda en egen uppfattning om vad den är. Det gjorde jag.

Nicholas Cage är inte känd för att hålla igen sin överspelningsförmåga och här lyser den givetvis igenom på vissa ställe men det är inte till besvär som i t.ex Ghost Rider, där är det bara pinsamt. Här är han faktiskt bra, på gränsen till riktigt bra till och med. Miljön som visar resterna efter orkanen Katarina är allt utom solig och det är grått, sjaskigt och jäkligt. Oväntade scener bjuds vi på med i form av alligatorer, dansande själar och ödlor. Se där!

Men det som överaskar mig mest är Val Kilmer som här är mer vaken i en film än han varit på flera år förutom vissa få undantag. Han inte bara ser smalare ut, han ser riktigt glad och full av inlevelse och intresse i sin roll. Och det är verkligen kul att se. En annan gammal goding som dyker upp är Fairuza Balk och henne var det inte i går man såg till. Men nu är inte Kilmer och Balk de enda som syns till i filmen, Herzog har sett till att få med många kända ansikten i alla möjliga roller och man blir lite förvånad för ansikten man inte trodde man skulle se här dyker upp i en jämn ström.

Filmen då? Hur är den? Jo, det är det som är den stora frågan. Den är faktiskt bra. Lite för sävlig tempo och när själva speltiden är på knappa 120 minuter så blir det att man sträcker sig efter kontrollen för att kontrollera för hur lång tid det är kvar ett par gånger. Hade tempot varit lite högre och speltiden kortare så hade det aldrig hänt. En annan sak som förvånande mig var hur Herzog valde att skildra detta levnadsöde och det blir verkligen inte hur man tror det ska gå. Men allt som allt, en trevlig stund som står stabilt och bjuder på en intressant resa om man väljer att ta den och bilda sig en egen uppfattning och strunta i om det nu är en remake eller ej.

Steven Seagal: Lawman



Steven Seagal: Ikon, actionhjälte, kampsportsmästare, musiker och snut! Och nu i en egen reality-show där han i egenskap av Sheriff i Jefferson Parish, Louisiana USA rensar upp bland buset på gatorna. Han är inte bara ute på gatorna och styr upp utan han även lär ut tekniker till sina kollegor för att underlätta i deras arbete och gripande. Seagal är Deputy Sheriff vilket jag misstänker är just vicesheriff och har varit det där i 20 år vid det här laget.

I serien får vi då följa honom och hans team av elitpoliser när de då som sagt styr upp gatorna och jagar tjyvar. Min favoritscen är när de arresterar en som klagar på att handbojorna sitter för hårt och de justerar dem till honom bara för att sedan när han väl sitter i bilen sparka ut rutan. Givetvis med resultatet att de tazar honom med elpistolen och man riktigt hör hur han kvider i baksätet. Hur kul som helst!

Seagal själv drar sig inte för att kasta sig in i bråken även om det inte varit många i de två avsnitt jag sett men han är en riktig fena på vapen vilket visas här. Detta är såklart likvärdigt med COPS bara det att vi ser Seagal i polisuniform i stället för en okänd snut men detta är otroligt mer underhållande och kul. Så nu gäller det inte att missa något avsnitt och vem vet? Det kanske blir en repris på dåren i baksätet igen!

They Nest - 2000



Nu var det länge sedan det skrevs om insektsraffel här och nu är det frågan om denna tv-produktion håller vad postern lovar. Läkare på väg utför tar semester och drar ut till en liten ö där han köper sig ett hus. Men huset har tidiga ägare vars barn inte gillar vem som köpt det som de bestämmer sig för att driva med stackaren. I och med de är, rättare sagt en av dem, elektriker så går strömmen stup i kvarten. Men det egentliga problemet är att en kropp flyter i land och i den kroppen så huserar en liten koloni med kackerlackor med en växande aptit för människokött.

Läkaren som är en vaken man upptäcker detta och ska i sann hjälteanda varna de andra med resultatet att ingen tror honom så klart. För hade de det så hade det ju inte blivit något film och så när de väl gör det så ska kackerlackorna stoppas vilket som vi alla vet inte är så värst lätt.

Nu är detta tv så det är varken naket eller svärord och begränsat med blod men lite obehagskänslor för kackerlackor är verkligen inga trevliga filurer. Och får vi dem i stora mängder. Värst är hela golvet som flyttar sig och som inte är ett golv... Som underhållning är den okej, inget mer fast det är bra gjort. Det finns absolut bättre filmer i denna genren men detta är inte heller den sämsta av dem. Agerandet är fullt okej och Kristen Dalton verkligen trevlig att vila ögonen på men, det är inget naket.

onsdag 9 december 2009

Bottom Feeder - 2006



Här är ett fint exempel på hur en billig monsterfilm kan bli stor underhållning med rätt personer framför kameran och härliga effekter. Storyn behöver inte vara det minsta avancerad utan det räcker med att man kastar in en muterad människa i en källare som blivit injicerad av ett serum som inte bara läker alla skador han kan tänkas få men även omvandlar hans gener till att han blir vad han äter om han inte får rätt behandling. Och när den behandlingen inte kommer och hunger som är en sidoeffekt av serumet blir värre och det enda som står på menyn är råttor och hundar, ja, då blir man vad man äter. Kastar man sedan in lite ansvariga för smeten, lite parkansvariga som vill känna extra på sno överblivna sjukhusprylar i samma källare som våran favoritgnagarwannabe så får vi denna underhållande film.

Slafsigt, kleggigt och kladdigt och kul är denna lilla Kanadensiska film med Tom Sizemore i leaden. Sizemore som lämnade inspelningen efter två dagar för sin avvänjning samt skjutande av sin egen lilla såpa kom såklart tillbaka och avslutade filmen med gott humör. Han ser faktiskt ut att vara i fin form igen. Men den som snor hela filmen är puddingen Wendy Anderson som är filmens bitch tillika elaking. Inte nog med att hon är riktigt fin, hon är kanon i sin roll. Även de andra sköter sina plikter fint så agerandet är inget att klaga på här. Effekterna är latex och inget annat. Precis som man vill de ska vara så är de väldigt välgjorda och monstret är inget annat än en kille i en svettig latexdräkt. En skön film helt enkelt och vad mer kan man begära egentligen?

tisdag 8 december 2009

Narc - 2002



Narc är ingen perfekt film ej heller den ultimata snutfilmen. Den bara är. Det är kallt, grått, jävligt och totalt osympatiskt. Tonen sätts direkt med en vansinnesjakt med handhållen kamera där en knarkare med två kanyler fulla med heroin eller vad nu det är, springer i full fart mot en lekpark med Jason Patricks snut efter sig. När sedan knarkaren drar upp en liten unge som skydd och Patrick låter hammaren falla flertalet gånger med resultatet att knarkarens ansikte är borta och en höggravid tjej blöder på marken bredvid så vet man direkt vad som kommer att serveras för då har det bara gått tre minuter av filmen.

Och som för att göra det ännu värre så presenteras Ray Liottas snut endast genom frostat glas där han vandrar fram och tillbaka som ett rastlöst djur bara för att sekunder senare stoppa en biljardkula i en strumpa som han använder för att slå in ansiktet på en misshandlande familjefar storlek större. Och nu vet vi att detta kommer bli hårt och hårt förblir det hela vägen ut med. Hårt, kallt, jävligt och fullständigt osympatiskt.

Filmens styrka förutom dess kalla ton i fotot är Liotta. Han, för att använda grabbens uttryck, äger filmen. Karaktärern han gör heter Oak, och det är precis vad han är i filmen med. Han är en stor jävla ek som inte låter något/någon flytta/röra honom. Ta bara scenen där han misshandlar två småtjyvar med pistol, fullständigt briljant och hård. Jason Patrick som annars i mitt tycke är en rätt monoton skådis med få ansiktsuttryck är faktiskt riktigt bra här med och det tror jag beror hans motstånd från Liotta. För Patrick kan inte låta sig bli överkörd här i agerande utan måste göra sitt yttersta med som plågad snut. Vilket han gör med.

Jag gillar snutfilmer och det är verkligen ont om bra sådana nu för tiden och förutom Street Kings så har det väl inte kommit några förutom denna och den på länge av värde. För det är något med hårda och kalla jävlar snutar som Liottas Oak som gör att man vill tro det finns sådana där ute som ser till så rättvisa, i den mån den fortfarande finns, skipas. Visst, det är film och inget annat men man kan väl få hoppas?

Vill ni bli överkörda av hård och kall stämning, bittra karaktärer och brutalt våld så rekommenderas denna varmt. Det är trots allt skönt med lite avbrott i all julstämning som serveras över allt nu ändå så slå ett getöga på denna!

Come to daddy!



Trodde aldrig jag skulle sätta ihop dessa ord här men här kommer de. Detta är en norsk klassiker fanimej! Inspiration till Raimis The Evil Dead och andra filmer och även fungerat som grund för filmen Villmark och nu äntligen hemma på mitt soffbord. Fin print i 2.40:1 anamorfisk widescreen och både norsk som engelsk text. Rekommenderas!