Nighthawks - 1981

Stallone har beskyllts för mycket under sina dagar fast jag har aldrig hört någon beskylla honom för att vara snygg. Och snygg kanske han inte är här men stilig, det är han verkligen i ett varmt helskägg i ett kallt New York under januarimånad tillsammans med Billy Dee Williams jagandes Rutger Hauers kalla och oberäkneliga terrorist. Mer är det inte här och det behövs inte för detta är ett fint hantverk av Bruce Malmuth som även är skyldig till filmer som Pentathlon med Dolphan och Hard To Kill med allas våran Sigge Seagal fast detta är hans bästa verk, det får jag erkänna.

Tempot är kalas, stämningen fin och miljöerna... vi pratar för fasiken om New York, tidigt 80-tal i januarimånad, så de är såklart stenhårda och underbara. Något annat är otänkbart. Tråkigt nog är detta inte en film som kommer på tal när det talas om Stallone-filmer utan då är det Rocky och Rambo som gäller för precis som Rhinestone så är detta en bortglömd och underskattad skatt. Speciellt för oss som gillar den här sortens snutfilm med en thrillerkänsla över sig.

Vad som är dåligt med filmen är faktiskt printen som är en klippt version och det är så på alla släpp på filmen och det märks i slutet. Istället för de utlovade sex skotten som ses i resultatet får vi tittare bara bevittna två av dem. Det märks inte så värst mycket i klippningen för där har de fått till det rätt okej men det ser löjligt ut och det märks det fattas scener och framför allt, squibsen visar vad som missats. Men det är vad det är och det kan inte ändras så man får ta det som en grovarbetare. Hårt, smutsigt och alldeles förtvivlat. Filmen i sig är hård, smutsig och underbar så det väger upp. Mycket nöje för er som inte sett den än!

An Evening With Robin Williams - Live & Uncensored - 1984

För alla fans av Robin Williams och han som ståuppare har något att se fram emot här. Inte lika vass som Live On Broadway som är definitivt det roligaste som någonsin gjorts men har några riktigt vassa grejer i sig. Här får vi klassikers som beskrivningen av en penis "..that's the incredible heat seeking moisture missile. It may not have a consience but it does have a memory.." om hur ingen i puberteten inte vågar erkänna vad de gör på dass när farsan bankar på och hur tjejer löser det på sitt vis på stormarknaden och samtidigt får morsan att betala för det, Elmer Fudd som sjunger Springsteen, kattens hämnd för Williams tände lampan när katten sket i mörkret på lådan, en försvunnen gäst ur publiken som eftersöks, kokain och dess biverkningar och husdjurens syn på saken och mera. Så mycket mer så man inte vet vart man ska ta vägen mellan skrattattackerna.

Det finns ingen roligare än Robin Williams och det är cementerat för han är otrolig den karlen. Tyvärr faller denna på slutet som slutar med en sketch som jag inte har någon som helst koll på och visst syftar på något han gjort i Saturday Night Live. Kul för de som vet vad det gäller men oss andra mindre kul. Fast det spelar ingen roll för han har serverat en sådan kul kväll här så man sväljer det med och man kan se det som en chans att ta igen skrattmusklerna. Fantastisk underhållning som inte kan rekommenderas tillräckligt och fans av Williams bör verkligen se denna pärla.

The Ninja Mission - 1984

Få svenska filmer är mer omskrivna än denna klassiker. Jepp, det är en klassiker i ordets sanna mening fanimej och hör sen! Vi får här regissören Mats Helge Olssons grymt Peckinpah-influerade skottlossningar med mängder av kroppar som genomborras av otaliga skott i vacker slow motion och vi får några av de bästa squibs som endast överträffas av de i War Dog. Det är våldsamt utav helvete med hjärtan som exploderar, huvud som kapas med ninjasvärd i en rejält grafisk scen som bara måste ses, otaliga statister som mejas ner av ninjor med svenska kpistar, även det i slow motion givetvis och vi får Sveriges huvudninja Bo F. Munthe i en benhård roll som just ninja.

Om man ska klaga på något här så är det faktiskt det att den blir lite dryg i mitten även om vi får lite action inkastat men håller man bara ut så får man en fin avslutning som höjer hela upplevelsen till max. De flesta skådespelare här är antingen svenskar eller polacker och av alla dem så är det faktiskt bara en som är under all räddning i agerande och det är Sirka Sander som professorns assistent. Hon kan inte ens prata engelska utan det låter för bedrövligt. Resten av dem sköter sig fint och jag finner mig själv faktiskt gilla Krysztof Kolberg som våran leading man. Han har en skön stil och en härlig karisma som lyfter upp filmen och faktiskt skänker en stor del trovärdighet till hela upplägget.

Nu har jag inte sett denna på många år men jag har faktiskt haft denna på en ripp från den japanska laserdiscen och där var filmen i 2.3:1 widescreen om jag inte minns helt åt helvete fel. Nu står det 1.85:1 på IMDB men det ska man inte ta så noga på tror jag och tyvärr så är nog den versionen svår att finna i dag men jakten går vidare på den. Annars sågs denna ofta på vhs och var en av dem filmer som alltid fick följa med hem och otaliga är de flickvänner som fått dela den upplevelse. Allt till deras förtret och min stora glädje för denna film ska avnjutas i sällskap och helst då i sällskap med likasinnade som vet att uppskatta finkultur som denna klassiker men den är även kul med sådana som inte vet att den här filmen finns och därför inte heller uppskattar sådant för reaktionerna kan ibland bli roligare än filmen.

En sann våldsklassiker som verkligen förtjänar ett ordentligt slut och i rätt format för det är alla vi fans av den absolut värda! Rekommenderas det blodigaste och 5 kpistar av 5 möjliga.

War Dog - 1986

För många är säkert Mats Helge Olssons The Ninja Mission synonym med svensk action för andra är det säkert Noll Tolerans och regissören Anders Nilssons filmer om Johan Falk det men det som de två olika filmerna har gemensamt är det att de båda haft Anders Nilsson inblandade i sig i olika roller. I denna är det han som står för fotot. Handlingen är den att en Vietnamveteran vägrar inse att hans bror dött och startar upp en egen utredning om vad som kan ha hänt honom men det som han finner är nog inte värt det.

Storyn är simpel, skådespeleriet inte alls illa men alla är dubbade och det gör att det ser rätt tokigt ut men jag har sett värre faktiskt. Vad som verkligen är illa är den här manin att vi ska tro filmen är inspelad i USA och att den ska utspela sig där. Det är den inte, den är inspelad i Varberg med svenskar i rollerna. Inget fel alls i det men det blir lite löjligt med amerikanska flaggor i tid och otid i svenska hem som är så uppenbart svenska och 80-tals aktiga att det skriker om dem. Svensk action har annars en tendens att se krystad och seg ut och just i Anders Nilssons film Livvakterna är det fruktansvärt segt när det väl blir drag i galoscherna och man bara tar sig bedrövat för pannan och skakar i vanmakt. Här däremot är det fint flyt i actionscenerna och det serveras de blodigaste squibs jag någonsin sett på film. Jag tror till och med de spöar dem i The Ninja Mission.

Inledningsmassakern här där både vuxna som barn mejas ner så de bokstavligt talat slits sönder sätter en standard som tyvärr inte resten av filmen klarar av att leva upp till och större delen av filmen går mest på tomgång och puttrar även om vi får lite raffel mellan varven som mest verkar vara inkastade för att hålla tittaren kvar fast skottlossningen på tivolit är underhållande. Bäst är killen som skjuts i vattenrutschkanan och åker efter den lille grabben ner med blodet flygandes över allt. Det var en härlig scen. Annars är detta en film som det inte känns helt omöjlig har varit lite som inspiration för Universal Soldier ett par år senare. Upplägget är där dock ej i samma budget eller utförande men likheterna är påtagliga.

Kul att se en gång för dess våldsamhet men inget som man minns för sin kvalité. Med andra ord, det är ingen ny The Ninja Mission. Men faller ni över den så kan den säkert roa om ni är på humör för svenskt ultravåld.

Top Secret - 1984

Top Secret är en grymt underskattad och bortglömd film som helt fallit bort mellan Titta Vi Flyger! och Den Nakna Pistolen-filmerna. Förmodligen är det för att ingen visste hur de skulle ta emot denna när den kom så den blev helt missförstådd och bortträngd och så kan vi ju inte ha det, eller hur? Top Secret är en klassiker som ständigt visar upp nya saker som man missat vid tidigare tillfällen och trots alla gånger jag har sett denna så lockar den till fortfarande till skratt och den tillkommande huvudvärken efter skratten. För den är verkligen så rolig.

Val Kilmer som gör sin debut och sjunger faktiskt allting med i filmen, är kalas som en amerikansk surfande Elvis-kopia som plötsligt finner sig i Östtyskland och kämpande i deras franska motståndsrörelse mot den styrande militär regimen. Inte ens skenavrättningar, familjepaketet av The Anal Intruder,


läkarnas kamp efter att ha i två timmar jobbat för att få bort leendet på hans managers ansikte efter dennes bortgång pga ovannämnda leksak, uppvisningar och en jäkla massa till hindrar honom för att ta upp kampen tillsammans med Chocolate Mousse och hans vänner. Det är ständigt nåt som händer här så det gäller att vara vaken så man inte missar något och framför allt, vad ni än gör så missa inte kovändningen i filmen. Den är klassisk!

Peter Cushing, denna stora man, är med som svensk bokhandlare som har rätt udda böcker i sin bokhandel och gör en liten homage till sin egen roll i Terence Fishers The Curse of Frankenstein. Vi får även Omar Sharif som här gör en roll som vi i min familj alltid kommer att minnas honom för. Så fort han kommer på tal så nämns hans roll här. Och som inte händelserna i filmen är tillräckliga så får vi en grymt fyndig dialog med som denna Östtyska nationalsång:

Hail, hail East Germany / Land of fruit and grape / Land where you'll regret / If you try to escape / No matter if you tunnel under or take a running jump at the wall / Forget it, the guards will kill you, if the electrified fence doesn't first.

Detta är precis vad som behövs en tråkig söndag när inget ser ut att få en på bra humör och spriten är slut så i stället för att raka skinkorna med en smörkniv så kan man alltid kasta på denna, få sig några riktigt bra skratt, lite huvudbry, lite huvudvärk av alla skratt och sedan kan man kasta ut alla bekymmer efteråt. Man bryr sig inte för denna rättar till allt. En härlig film och jag älskar den för den är verkligen så underhållande fortfarande fast jag kan fortfarande inte koppla varför de har en fransk motståndsrörelse i Östtyskland! Lysande fanimej, inget annat än lysande!