Thief - 1981

Thief är ett sådant fint exempel på en Michael Mann-film att man bara sitter och myser med ett rejält korkat leende på läpparna. Om man är ett fan av Michael Manns filmer då vill säga och det är verkligen jag. Kanske inte alla men en stor del av dem är riktigt feta. Och detta var en film som jag missat helt, främst för jag och James Caan aldrig riktigt funnit varandra precis men detta var saken som fick korna att komma hem. Detta var en riktigt bra film!

Caan är en liten oberoende kassaskåpssprängare som plötsligt får ett erbjudande från Robert Proskys gangsterboss att göra ett eller två jobb för honom och sedan är han fri att gå i pension. Vilket inte är så lätt vilket Caan märker det hårda sättet. Jim Belushi med.

James Belushi är faktiskt skrämmande lik sin bror John här med ett rätt mulligt ansikte, är inte med så mycket som jag hade velat men hans roll spelar in, speciellt i ett av de två mest minnesvärda skottlossningarna i filmen och de lär ni inte missa! Robert Prosky som annars alltid gjort snälla och mysiga farbröder spelar här ett riktigt svin till boss och det är ovant att se men fullt fungerande och är ni vakna så finner ni den gamle räven Dennis Farina i en repliklös roll med. Han kom senare med i Manhunter så han skötte sig bra.

Caan, som gör sitt livs roll här enligt mig, har en fin scen med Tuesday Weld i ett fik som jag tycker Mann kopierade senare i Heat där Pacino och De Niro möts men scenen här finner jag avsevärt bättre och finare. Caan som annars är en rätt butter karaktär är kalas här och just i slutet visar han upp en fint hård sida och han här även en fin med Willie Nelson på kåken. Annars är detta en film som det fullkomligt skriker Mann om.

Det är långa mjuka tagningar, fin slow motion, grymma squibs, perfekt musik av Tangerine Dream, speciellt i slutcenen ,och jag tror inte det finns någon som kan få ett regn att falla lika hårt på film som just Mann kan. Killen är en underbar regissör faktiskt och detta är en kanon film att se om ni inte har gjort det. Detta är ett givet köp!

The Birds - 1963

The Cock´s filmer är inget som jag sett i mer "mogen" ålder och just denna var det hiskeligt många år sedan den sågs för första gången så det var dags nu att se om den och kanske uppfräscha minnet. Nu vet jag inte om detta var den första djurskräckisen men det var åtminstone den som verkligen startade det hela och som sedan drog med sig resten av djurriket in i filmens förtrollade värld. Nu har vi filmer som täcker det mesta av våran fauna men jag väntar fortfarande på världens första film om en mördargrävling eller varför inte en älg? Jag menar gamle westernhårdingen Buddy Longway mötte och gjorde processen kort med en sådan rackare i detta albumet:


The Cock´s film är inte bara en välspelad historia med bra karaktärer som har kött på benen i bakgrund utan attackerna är riktigt underhållande och just scenen med den brinnande macken är väldigt skön som får sin höjdpunkt när vi får se det hela utspela sig ovanifrån med sällskap med ett par måsar som stannar till innan de sveper ner och tar för sig av lokalbefolkningen.

Nu är detta inte bara en film med sköna attacker det är även en härligt skriven dialog som i grunden visar upp ett fint skådespeleri där rollerna ofta svänger i vem som har överhanden i samtalen och det är underliggande rivalitet mellan damerna som modern om filmens enda hunks gunst. Vilket är ofantligt skönt att se i dag när alla är karbonkopior av varandra och alla ska tävla om vem som är filmens huvudsakliga bitch och leading man. Då är det fint att dra på ett gammalt hederligt hantverk där det satsas på kvalité och inte på personernas efternamn. Så passa på att se om denna nu innan remaken med Naomi Watts kommer 2011.

Fast jag kan inte låta bli att tänka på vad den lokala fågelförening här i Bjuv, Pjåddens Vänner kallad, tänker om denna filmen. Tror knappast den visas ofta i deras lokaler ärligt talat...

The House On Sorority Row - 1983

Glöm den hemska remaken och ger er på originalet istället. Ni kommer inte att ångra er på den punkten. Upplägget är detsamma. Ett gäng studentskor gör ett skämt med husmodern i huset som går helt åt skogen och vips är det dags att gömma käringens kropp som snart försvinner den med och allas våra ungdomar börjar dö i drivor av någon okänd attackerare samtidigt som det är party i huset.

Tempot kanske inte är det snabbaste men vi slipper få epilepsi på kuppen och det måste vara värt något bara det. Stämningen är mysig och det finns gott om brudar med grova röster, buskiga ögonbryn, hängbrösten som skumpar när de springer, 43:or i skor och en allmänt taskig inställning till kvinnosläktet, killar med skjortor som är mer uppknäppta än vad som är hälsosamt, bruna koftor, virkade slipsar och vita tubsockar och det bästa av allt är att ingen av dem är en minut under 35!

Gore får vi och det är hederligt latex, dockor och proteser som gäller här men min favorit är absolut huvudet i toastolen, tur ingen spolade där! Blod förekommer med även om det inte flyter i floder men det räcker för denna filmen satsar mer på spänning än chockeffekter. Men jag kan inte släppa tanken på att denna är rätt bra inspirerad av Bob Clarks Black Christmas fast frågan är om inte remaken på nämnda film är mer inspirerad av denna då för likheterna är stora på båda hållen. Vilket inte spelar någon roll för mig då jag tillhör de som uppskattar den remaken.

Om man ska klaga på något här så är det dubbningen på Lois Kelso Hunt som tillkom för de ansvariga för filmen inte tyckte hennes röst var skrämmande nog för publiken. Istället fick de till en känsla som uppstår när man ser italiensk genrefilm där så gott som alla är just dubbade bara det att det är endast är hon som är det så det både låter och ser dumt ut. Men annars är detta en fin liten film som sparkar stjärt med sin remake som stöp på sin egen dumhet och sina photoshopade aktörer. Fast det bästa är ju det att denna gången slipper jag uppsöka kenneln Stora Stygga Brunte. Denna kvällen i alla fall...

Summer Rental - 1985

John Candy, Rip Torn och Richard Crenna i en film av Carl Reiner borde egentligen vara roligare än så här tycker jag för det är inte precis brist på roliga upptåg med detta gäng. Och visst får vi roliga upptåg men också en rätt trist final med en båttävling och just båttävlingar på film är grymt sega. Inte i One Crazy Summer iofs men här var den det. Annars får vi här en John Candy innan han antog valliknande proportioner och åt sig till döds i en trailer, eller det var en hjärtattack till följd av hans ätande, vilket är ett rätt ovärdigt slut för denna fina komiker som även skötte allvarliga roller utan problem som i just JFK av Oliver Stone.

I denna spelar Candy en utbränd flygledare som tvingas på semester och hyr ett strandhus och direkt kommer i kläm med Richard Crenna´s fastighetsmogul. Men turen är framme och han gör sig vänner med den lokala fiskrestaurangen som drivs av Rip Torn. Sen får vi situationer som de flesta av oss säkert hamnat i nån gång fast kanske inte den med huset fullt av folk och en skäggig pajas i sin säng fast det har jag råkat ut för så stryk den. Den roligaste scenen i filmen är den när hans hund lurar ut honom i regnet och sedan snor fåtöljen, popcornen, ölen och tv´n som plötsligt får skarp bild igen där skrattade jag högt.

Filmen flyter fint annars förutom det att vi som tittare i filmen aldrig får se hans grannes nya bröst, medan alla andra i filmen får göra det och det gillades inte alls här i soffan, till den tråkiga slutet med den förutsägbara tävlingen. Det är det som drar ner helheten men det har jag glömt till nästa gång jag kommer se filmen för det kommer jag att göra. Candy är skön och då skiter man i ett kasst slut även om det är en film av Carl Reiner som kan bättre än så.

Night Of The Demons III - 1997

Nu var detta något som pappa gillar! Night Of The Demons-filmerna är en trilogi av jäkligt underhållande filmer med en antagonist som väl platsar fint i skräckfilmshistorien med Jason, Freddy, Leatherface, David Hasselhoff, Chucky och alla de andra lirarna för i tre filmer har hon sett till att bjuda på en fin show och härligt rafffel. Tyvärr retar det mig att det tagit så lång tid innan jag tillåtit mig att njuta av dem pga av en dålig upplevelse med den första filmen för många år sedan. Ah, den ungdomen. Men det har tagits igen med råge nu och i och med detta inlägg så får vi hoppas att Angela och hennes filmer får det erkännande och uppmärksamhet de förtjänar för det är de verkligen förtjänta av.

Handlingen denna gången är den att ett gäng ungdomar på drift rånar en mack, skjuter poliser och tillsammans med två liftare gömmer sig i Angelas gamla ställe och lämpligt nog så är det Halloween och då vet vi ju alla vem som drar loss till Morbid Angel och slaktar kåta tonåringar. Nej, jag syftar inte på Maud Olofsson, denna hemska människa. Angela såklart är det ju. Och än en gång så handlar det om att hon dödar och tar över och ett par mindre erotiskt lagda personer försöker ta sig därifrån. Simpelt, enkelt och kalas hela dagen.

Det som först kan avskräcka en är det att fotot är inte i klass med de andra filmerna och ser mer ut som en taskig porris inspelad i en sommarstuga någonstans i Dalarna med det lokala anhanget runt korvkiosken och man väntar bara på att få se en fluffer i bild. Agerandet är väl inte i toppklass hos vissa av de medverkande heller men det står man ut med för hellre lite sämre agerande, låg produktion och ett bra resultat än en stor produktion och ett uselt resultat, läs Sorority Row. För det är känslan här tillsammans med effekterna, även om de kan vara rätt unkna på något ställe, och framför allt Amelia Kincaid som upprepar sin paradroll för tredje gången som sätter betyget på denna. Fin är hon med och det märks hon trivs i rollen med även i denna tredje filmvilken för övrigt blev hennes sista. Nu skriver hon bara böcker.

Att sedan vi får en del t&a i början gör sitt med för att öka ens lust för filmen samt det faktum att Stephanie Bauder som Hollie är en fin liten sak, inget silikon där inte. Och ett stort plus tillfaller för cheerleaderdräkten som kläs av direkt på henne. Stämningen är skitfin och de sista 20 minuterna är riktigt sköna och det gör att man har överseende med det faktum att det för det första inte är samma hus och att de har tagit scener från den första filmen. Angelas namn yttras aldrig heller för de som kräver det men vi vet ju såklart vem det är som härjar vilt och fritt i huset.

Överlag en jäkligt härlig film med skön stämning, bra huvudperson (Angela), sköna kills och en bra tredje del i serien. Så gillar man de andra så kommer man gilla denna med även om de andra två är snäppet vassare men den är inte dålig på något vis alls och låt er inte bli avskräckta av det taskiga fotot. Filmen är mycket bättre än den ser ut att vara. Mycket nöje och varma rekommendationer på denna!