The Lamp - 1987

Här har vi ett fint exempel på hur kul amerikanskt 80-tals skräck kan vara. Ett lite otydligt slut, härliga latexeffekter, skådespelare som ska föreställa tonåringar som själva var i den sitsen 20 år före de gjorde sin roll här, bra flyt i story som tempo och en härlig stämning. Ett det är en sådan film som börjar lite småtaskigt med tre low lifes varav en av dem är en tjej/kvinna med taskig inställning till kvinnosläktet, komplett med mikrofondipp i bild, som ska råna en dam och det är lite sisådär med agerandet men det slutar såklart med blodbad och från det så kan det bara gå upp. Jag kom faktiskt på mig med att gilla denna riktigt skarpt!

Storyn flyttas senare till ett museum där just lampan som det handlar om släpper loss det som döljer sig i den för det är en magisk lampa det handlar om här och detta är inte en sådan gentleman som uppfyller tre önskningar åt en utan han sprider bara död, pina och elände och i värsta fall så säljer han bilar med. Museets chef´s dotter drar med sig pojkvän, polare men
även ett hämdlystet ex för en natt av het sex, skvaller och allmänt dåligt leverne. Men det blir något helt annat i form av våld, sadism och flygande objekt och en livs levande ande som uppenbarar sig i slutet.

Effekterna är härligt old school här med massor av rött blod, slaggprodukter i det närt det stänks på väggar och ett stor gummimonster i slutet för att gestalta anden som vi får se en stor del. Våldet är fint och kanske inte alltid i bild men vi får se resultatet strax efter så det gör inte så mycket. Själv såg jag denna på vhs för många år sedan och det var en helt sönderklippt version som inte gjorde någon rackare glad. Då detta var på det glada 80-talet och den rekommenderades av brorsan så var frågan direkt om den var klippt snarare än om den var bra. Okunnig som han var så svarade han att det var den nog inte och givetvis var där inget kvar att se i den. Vilket har stannat i minnet i alla år men nu är den sedd i sitt rätta skick och det är en skitkul film med härliga effekter. Precis så bra som man ville den skulle vara för så många år sedan men bättre sent än aldrig. Eller hur?

Creature - 1985

Åter till barndomen blir det med denna lilla bortglömda skatt som fanns på Viking Video under titeln Inkräktaren och stoltserade med Klaus Kinski i en roll. Själv sågs denna fler gånger och man rös vid samma scener så därför var det nu extrakul när de scenerna kom upp igen men med ett annorlunda resultat såklart. De var inte lika skrämmande som då men de var inte på något sätt dåliga utan mer för att nu har man sett samma sak så otroligt många gånger att man blir förbannad om de inte dyker upp i en film i denna genren. För den genre denna tillhör är den genre där ett ensamt rymdskepp landar på en ensam planet av olika anledningar vare sig det är alarmanrop eller ekonomiska förutsättningar, vilket det är i det är i detta fallet, och de får rövarna fulla av en vilsen stuntman i en gummimonsterdräkt full med slem, klegg och andra lokala vidrigheter. Inget nytt nu kanske för en erfaren publik men 1985 så var man inte petig ej heller bortskämd med Alien-kloner som man är nu.

Här är det samma gäng som så ofta förr. Vi har den starka ekonomiska personen som är ansvarig för hela skiten, vi har kaptenen på skutan, vi har forskaren/läkaren, den oroliga och en den kåte tröstaren som alltid har något att sticka till när lusten slår till, den militära auktoriteten som ska skydda, tvivlaren som vill därifrån och framför allt en överlevare från ett tidigare skepp som hittat dit först. I detta fallet så har tyskarna hunnit före och således får de en rabiat Klaus Kinski på halsen som inleder sin scen med att tafsa på den fåordiga militära auktoriteten. Det visar sig vara en urgammal livform som tar över människorna och på så vis använder vissa av dem som lockbete för att kalasa på deras polare. Inget avancerat utan en simpel men jäkligt effektiv story.

Kinski haltar med sin dialog och först trodde jag det var som han var kass på engelska men det visade sig att det var hans karaktär i filmen som skulle vara det. Kinski var överraskande bra här och imponerande på mig vilket han aldrig gjort tidigare. Resten gör bra i från sig med så var inte oroliga för det. Tyvärr så finns det inget ordentligt släpp på denna film som visst ska vara filmad i 2.35:1 widescreen och de som finns endast är i 4.3 vilket är synd. Men filmen är en härlig sak med gott om fina effekter och ett stort monster som vi aldrig riktigt får se i all sin prakt utan det mer döljs än flashas för fullt vilket jag gillar. Det man inte ser är alltid mer kul än det man ser såvida det inte gäller klipp. Eller porr.

För alla er som gillar Forbidden World/Mutant och alla dess släktingar i denna genre är här en härlig film med skön stämning, fina effekter, gott om blod och lite gore. Och såklart ett härligt gummimonster dock utan tentakler. Rekommenderas varmt!

Smokin´ Aces II: Assassins Ball - 2010

Smokin´ Aces är en film som jag åtminstone gillar skarpt, även om den kan bli lite dryg emellanåt, och förväntningarna på uppföljaren som till råga på allt regisseras av mannen bakom From Dusk Till Dawn 3 och Sniper 3 steg. Men nu blev det inte lika bra som jag hade hoppats på här. Storyn är ungefär som den första bara simplare och billigare. Tom Berenger spelar en FBI-man som plötsligt får ett pris på skallen och nu måste FBI skydda honom från alla sorters yrkesmördare som sätter högsta fart efter honom.

Där får vi bland annat Vinnie Jones i ännu en roll som blodtörstig typ, Tommy Flanagan upprepar sin roll från originalet och såklart kommer familjen Tremors tillbaka. Vilka är filmens höjdpunkt även om jag inte är någon fanatisk anhängare av Michael Parks. Men det är en Tremor som fäller den skönaste repliken i filmen med hänriktning mot just Tom Berenger och det är när en av Tremors-bröderna precis skjutit bort skallen på en FBI agent och stoltserar med sitt gevär och säger "I´m like the sniper in Platoon. One shot, one kill!"

Fast det var också det bästa i filmen som annars är en massa drygt snack och invecklad story som de tror ska få oss att tappa strumporna, eller hur. Man fattar den relativt snabbt och sen är det bara att invänta slutet och se vilka som klarar sig denna gången för fler filmer lär det bli, sanna mina ord. Våldsamt, blodigt och en massa skjutande är vad som serveras men det är inget nytt så ja, ni klarar er bra utan den så se hellre om From Dusk Till Dawn 3 eller Sniper 3. De är avsevärt bättre och betydligt roligare.

Body Bags - 1993

Premiär för min del blev det med denna tv-film av John Carpenter och Tobe Hooper i form av en episodare. Hooper regisserade ett avsnitt, The Eye medan Carpenter gör de andra två, The Gas Station och Hair. Vad som är riktigt kul här är alla kändisar de fått med i filmen som är Carpenters egen lilla version av Romeros Creepshow och som jag finner mer underhållande och jämnare även om Hoopers bidrag är rätt segt.

The Gas Station:
Ung flicka tar sitt första nattskift på bensinmacken samtidigt som en seriemördare smyger runt och härjar vilt bland damerna i området. Robert Carradine har kul här som det andra biträdet och Wes Craven agerar bättre som sliskig gubbe än han regisserat en stor del av sina filmer och de som är vakna hinner säkert se Sam Raimi med.

Hair:
Stilig tunnhårig karl kan inte komma över förlusten av sin forna man och gör precis allt han kan för att få tillbaka sin lyster och popularitet bland damerna genom att få tillbaka håret. Stacy Keach lyser verkligen i denna episod och scenen när han provar tupén med resultatet att han liknar Hitler är obetalbar. Detta är filmens bästa avsnitt och det är bara synd det tappar lite i slutet. Vi ser även David Warner och Deborah Harry som en otroligt härligt sleazig sköterska. Greg Nicotero rastar hunden och slänger med sitt hår och Sheena Easton, vem nu hon är, är med på ett hörn hon med.

The Eye:
Baseballspelare förlorar sitt öga precis när karriärens högpunkt står för dörren går med på en transplantation och resultatet blir väl inte helt lyckat...
Mark Hamill gör bra i från sig men det är hiskeligt vad kort han egentligen är! Twiggy, den gamla modellen spelar hans fru och påminner lite om Susan George på något vis tycker jag. Roger Corman och Charles Napier är även de med i filmen i snabba roller. Tyvär är Hoopers bidrag är det svagaste då trots en tid på 30 minuter lyckas bli segt ställt mot de andra två avsnitten. Men det passar in med de andra avsnitten med sitt ämne.

Carpenter själv spelar kvällens värld och är verkligen rätt kul där han skrotar loss bland kadaver och annat skoj men sina banemän får han i form av Tom Arnold och Tobe Hooper. Så gillar ni Carpenters övriga filmmer och vill se honom själv spexa loss eller bara helt enkelt är fans av Creepshow-serien så kommer ni att gilla denna. Själv fann jag denna överraskande underhållande och skön. En cool liten film!

Deathstalker - 1983

Vad kan man säga om denna som inte redan upprepats in i absurdum? Detta är en Conan-klon i ordets rätta bemärkelse och det är ostigt utav helvete men samtidigt grymt underhållande med massor av tits and ass i tid och otid och jag njuter i fulla muggar av det. Varför görs det inte så här underhållande filmer längre kan man fråga sig. Vart och vartannat program i dag är fulla av bimbos med stora tuttar och korkade killar med kroppar som hade platsat fint i en film som denna men tack och lov så görs det inte film med dem personerna för de har inte den charmen som skådespelarna har här.

Rick Hill är allt annars utom en karaktärskådis och mer intresserad av att lägra damerna i filmen och tafsa på dem så mycket han bara hinner. Visst dräper han några stycken under filmens gång och kapar några huvuden men tafsar, det är det han verkar gilla mest här. En av filmens snyggingar, och dem är det gott om här, spelas av Lana Clarkson som för ett par år sedan mejades ner i en storm av kulor av virrpannan Phil Spector som förmodligen hade fastnat i sin egen wall of sound. Vilket är synd för det var en vacker kvinna med en rejäl hylla och ett perfekt ansikte och kropp för en film som denna. Damn you Spector!

Effekterna är av det billiga slaget och alla kulisser är tunna, gjorda i frigolit och passar perfekt till ändamålet. Filmens längd är bra med. 77 minuter skojar man inte om när de är så actionspäckade som dessa är. Problemet är bara det att filmen tar tyvärr dubbel så lång tid på sig att ses för man spolar hela tiden tillbaka för att se de senaste kropparna i rutan och de är många! Vi får även lite muterade karlar med svinhuvud som karlar med grovt skägg och taskig kroppshållning. Filmens skurk som gestaltas här är en ful filur med ansat skägg som går ett fint öde till mötes.

Med andra ord, en perfekt grabbfilm med massor av naket, magi, trollkarlar, monster, taskiga effekter, könsbyte, ännu värre repliker och en fullkomligt depraverad hjälte som är mer kåt än sugen på att slåss då han hellre slåss med det lilla svärdet än det stora han får av en mupp i en underjordisk grotta. En scen som för övrigt inte får missas! Lyckligtvis så finns det tre uppföljare med så lyckan är komplett när suget efter barbarraffel sätter in och man känner sig lite übermanlig i sin ensamhet och vill fördriva tiden med att fantisera om fagra damer, onda diktatorer, monster, svärd och korkade hjältar. En perfekt film för vilken dag som helst i veckan med andra ord.