Killer Party - 1986

Detta är en trevlig liten slasher som haft en riktig holmgång innan den fick premiär 1986. Påbörjad redan 1978 och fullgjord till 90% när de kom på att budgeten var överskriden och filmen lades på hyllan till 1984 då den slutfördes och trots det hamnade på hyllan igen till 1986 när den släpptes med denna titel som hade ändrats från The April Fools på grund av att bolaget MGM trodde den skulle förknippas med April Fool´s Day som kom i samma veva. Och som grädde på moset så är denna grymt bolagsklippt med så gott som det nästan allt gore i filmen borta. Är det inte en underbar värld?

Storyn är det vanliga i slasher-genren och här är det inget undantag förutom slutet som är jäkligt coolt. Vi får följa tre polare som ska bli medlemmar i en student förening och nu måste utsättas för prövningar för att få bli fullvärdiga medlemmar. Men en av dem gör ett skämt som sätter allt på pottan men det blir samtidigt hennes inträde i föreningen och det faller på hennes lott att ordna samma sak igen under en stor fest som ska hållas i ett gammalt hemsökt hus. Givetvis är det något/någon i huset som också vill vara med på kalaset och ser till att ta för sig av besökarna.

Regissören William Fruet som även är den ansvarige bakom Death Weekend som avsnitt ur tv-serien Poltergeist The Legacy som Friday the 13th och filmen Trapped! med Henry Silva gör en kul film här som hade varit härlig att se intakt. Visst funkar den fint som den är men det är så tydliga klipp att man bara blir irriterad över alla godsaker man missar. Men nu är det en orättvis värld vi lever i och pärlor som denna försvinner i dess intakta form och det är verkligen att beklaga för det är en kul film som lägger i överväxeln de sista 10 minuterna och befäster sin status med just dem. Me like!

Jungle Heat - 1985

För en gångs skull en Vietnamfilm från Hong Kong där så gott som alla ser ut att vara kusin med Jackie Chan. Sam Jones, den gamle Blixt Gordon och där pratar vi om hård film! är här en amerikansk soldat som ska träna ett gäng vietnameser i att köra lastbil i ett självmordsuppdrag, som de inte känner till att det är, och allmänt få lära sig lite överlevnad i krigets sista veckor och själva utbildningen är på tre veckor! När grabbarna väl är redo så åker de ut, tillfångatas av Charlie, torteras grovt, rymmer, återvänder till basen, lappas ihop, åker ut igen, blir tillfångatagna igen av samma gäng! och nu blir bara en fångad och nu ska de sista som är kvar hämta honom men de blir fanimej tillfångatagna en tredje gång med de dumma jävlarna!! Och ändå är där tid kvar till finalen.

Som film är detta inget vidare alls och nu gillar jag denna underhållande genre, nämligen filippinska Vietnamfilmer, men denna går över gränsen i både utförande som våld. Regissören har ingen koll på vad han gör medan den som varit ansvarig för klippningen måste ha gått på fultjack för scenerna klipps långt innan de är klara. Sam Jones är dubbad bara det och här låter han som en pilsk tonåringen som kulorna inte trillat ner på ännu, och det kanske värsta är våldet här.

Det är grovt faktiskt. Vi får en kille som sågas i bitar med en såg, vi får värre tortyr på en kille som är begravd i sand så bara huvudet sticker fram och på honom rakas skallen, det läggs ett snitt där med rakkniv och sedan hälls syra i såret så han hoppar ur skinnet! I shit you not. Han hoppar ut skinnet och lägger sig framför och dör och allt sker i bild. En väldigt grym och makaber syn. Om inte det är nog så får vi en scen som jag inte ens vet hur det det serverades upp till där ett par av soldaterna tillfångatas, binds på marken och sedan en råtta tänds eld och får springa över den medan den brinner så de också tar eld. Det är en riktig råtta och vi får se allt i bild från innan den tänds på till den slutligen dör ett antal minuter senare.

Nu gillar jag inte råttor och faktiskt inte bryr mig om de slår ihjäl ett par eller två någon gång i en film bara det går snabbt men inte så här för det är bara djurplågeri. En fullständigt onödig scen som inte tillför något mer än chockvärde till en annars väldigt medioker film som man endast kommer att minnas för dess scener som involverar detta och han som hoppar ur skinnet. För de som vill se detta så är det den tyska printen som ska ses då den engelska är klippt på flera ställen. Själv nöjer jag mig med denna titten.

Dance of the Dwarves - 1983

Detta är en film som gick under titeln Dvärgarnas Dans i Sverige på vhs när det begav sig och letar man efter denna så går den under titeln Jungle Heat i USA. Rörigt och det är tyvärr också det enda som är roligt med filmen för den i sig var ett skott i mörkret som man lika gärna kunde ha sluppit helt. Regisserad av Gus Trikonis som även gjorde The Evil med Richard Crenna som den gode Jocke borta på Gummimonster skrev om i dag underligt nog! Nu har jag själv nämnda film liggande fast efter denna så är förväntningarna väldigt låga...

Ung söt antropolog (Deborah Raffin) måste tvunget ut i djungeln för att finna sitt kall och anlitar en nedsupen helikopterpilot (Peter Fonda) och nu får vi följa deras strapatser i bushen där ännu mer underligt John Amos spelar en häxdoktor med flytande kunskaper i det engelska språket. Väl på plats är föremålet för antropologens heta låga borta och nu ska hon ta reda på myten om de dvärglika djävlarna som härjar om nätterna i djungeln.

Nu väntade jag mig en actionfilm med inslag av djungelraffel och fick inget av det utan det blev en dialogdriven film med lite action inkastat i slutet samt lite dvärgar i gummidräkter som ska spela monsterna. Vilka för övrigt aldrig är fler än tre till antalet och ser ut som en hybrid mellan Godzilla, Skräcken från Svarta Lagunen med extra simhud mellan armarna och kroppen. Det lilla vi får se av dem vill säga. För varje gång de små gynnarna dyker upp så är det endast i befintligt ljus och det är skitmörkt så man få gissa till vad som händer. Visst, skådisarna är i fullt ljus men inte det vi vill se. Förmodligen ville regissören göra en actionfilm med Afrikas Drottning och dess munhuggande mellan karaktärerna som förebild. Så här får vi följa pilotens supande och antropologens nykterhet och hennes slutliga ordningsställande av honom. Bara det att han glömde bort att det var en actionfilm som han ursprungligen skulle göra....

Nej, detta var inget man blev glad av och det väntade "surprise-aktiga" slutet gjorde det inte bättre heller. 10 minuters action i slutet blandat med lite gummidräkter på tre dvärgar gör inte detta till en spännande kväll såvida man inte gillar att leta upp obskyra filmer och sedan skryta om man sett skiten på jobb/skolgården för detta är det garanterat ingen som vill höra om.

Kaw - 2007

Kaw är säkert det senaste tillskottet i genren pjåddaraffel och den bjuder på en liten story om korpar som gått och fått galna ko-sjukan och sedan attackerar de lokala stofilerna i en liten fridfull by med en underlig sekt/mormon-aspiranter. Jag har ingen koll på vad de är men de har stora skepparkransar, vilket är ett plus, men själva samhället består visst av en död ko i en brunn, en gammal gubbe, en yngre dito med hans dotter och ett annat fruntimmer. Resten ser vi inte. Byn är befolkad av Sean Patrick Flanery (The Boondock Saints) och Rod Taylor (The Birds) och några andra filurer. Lagom med ansikte att hålla reda på och inget avancerat.

Attackerna är många och välgjorda, även om bristen på ögonanfall från fåglarna är där så får vi desto mer scener på köttförtärande pjåddar. Stora är de med. Trots det så är detta inget som tilltalar mig för jag tycker den är rätt tråkig och mest full av korkade handlingar utförda av de i filmen att jag stör mig mer än njuter av våldet. Filmen är inte dålig på något vis och framför allt så märks det inte att det är en Sci Fi-channel produktion, tvärtom.

Nu har jag sett denna en gång tidigare och ärligt talat så vet jag inte varför jag har kvar den i samlingen då mitt omdöme inte har ändrats om filmen. Den är inte dålig på något vis utan det är inget för mig helt enkelt. Lite motsägelsefullt kanske av en person som precis hyllat The Birds II kan man tycka men det är jag det. Detta är inget för mig men låt inte det hindra er som tycker den låter intressant för ni blir säkert inte besvikna.

The Birds II: Land´s End - 1994

Hej. Hur mås det? Jag kunde inte låta bli helt enkelt.... Så nu är det äntligen dags att ta talgoxen vid hornen och ge sig på den förmodligen mest utskällda film i historien eller tv-films historien. Vi kacklar så klart om uppföljaren till the mighty Cock´s The Birds eller Fåglarna som den heter i Svedala. Nu är detta en uppföljare som gjordes för tv av Alan Smithee, denna filur som "gjort" många filmer av varierande kvalité. Allt beroende på vem som ser dem. Och denna gången är det faktiskt Rick Rosenthal, mannen ansvarig för Halloween II, filmen som spöar sin föregångare med råge och hör sen. Samt den horribla Halloween: Resurrection. Där pratar vi om en film som han verkligen borde använt sig av den synonymen på istället för denna, allt enligt min mening för detta är inte alls det bottennapp och avskräde som all världens kritiker och "filmkännare" världen över tycker. Utan detta är en typisk tv-film men det innebär inte att det är dåligt på något sätt för det. Tvärtom.

Storyn är precis samma sak som i originalet. Ett par åker ut på semester till Land´s End och fåglarna anfaller, alla skadas och fåglarna tar över än en gång. Inget nytt alls på den punkten. Vad som är nytt är det att i denna så får vi lite mer grafiska attacker, vi får besvarad eldgivning av de lokala med åtminstone två rätt skönt exploderande skator/måsar i skyn och en explosion med fint resultat. Fågelattackerna här är många, intensiva och precis som i föregångaren så får vi otroligt korkat beteende av de under anfallande eld så det skiljer inte sig alls på något vis.

Ställd mot föregångaren är detta en bättre film i effektväg och jag fann till och med att denna flöt på otroligt snabbt och tempot och stämningen var riktigt bra. långt i från vad som sägs och skrivs om den. Chelsea Field är mamman och även om hon har rätt stirrande blick så är hon riktigt tjusig att kolla på. Hennes man spelas av Brad Johnson, som var leaden i Cirio H. Santiagos Nam Angels vilken jag ska kolla upp bara för det, och han sköter sig fint.

Regin är bra och alla sköter sig fint även om det finns några rätt usla datoreffekter i slutet som suger men det är kort de syns till bara. Att Rosenthal tog bort sitt namn från denna är bara korkat för det är en bra film och jag kommer att se om denna fler gånger innan jag ser om the Cock´s original för denna var både roligare och mer underhållande att se samt att denna tilltalade mig mer film som smakmässigt. Kanske jag som har taskig smak men det bjuder jag på.

Överlag en underhållande film som även innehåller Pippi Hedren från originalet i en helt annan roll och hon ser bra ut med så det får ses som en bonus. Så tveka er inte om ni som jag är i ett fågelstim och vill se mer fågelraffel men tänk på denna är inte den lättaste att finna i dag men gräv lite så dyker den säkert upp. Och skulle ni nu inte gilla den så fan ta bofinken!