Steven Seagal: Lawman

Steven Seagal: Ikon, actionhjälte, kampsportsmästare, musiker och snut! Och nu i en egen reality-show där han i egenskap av Sheriff i Jefferson Parish, Louisiana USA rensar upp bland buset på gatorna. Han är inte bara ute på gatorna och styr upp utan han även lär ut tekniker till sina kollegor för att underlätta i deras arbete och gripande. Seagal är Deputy Sheriff vilket jag misstänker är just vicesheriff och har varit det där i 20 år vid det här laget.

I serien får vi då följa honom och hans team av elitpoliser när de då som sagt styr upp gatorna och jagar tjyvar. Min favoritscen är när de arresterar en som klagar på att handbojorna sitter för hårt och de justerar dem till honom bara för att sedan när han väl sitter i bilen sparka ut rutan. Givetvis med resultatet att de tazar honom med elpistolen och man riktigt hör hur han kvider i baksätet. Hur kul som helst!

Seagal själv drar sig inte för att kasta sig in i bråken även om det inte varit många i de två avsnitt jag sett men han är en riktig fena på vapen vilket visas här. Detta är såklart likvärdigt med COPS bara det att vi ser Seagal i polisuniform i stället för en okänd snut men detta är otroligt mer underhållande och kul. Så nu gäller det inte att missa något avsnitt och vem vet? Det kanske blir en repris på dåren i baksätet igen!

They Nest - 2000

Nu var det länge sedan det skrevs om insektsraffel här och nu är det frågan om denna tv-produktion håller vad postern lovar. Läkare på väg utför tar semester och drar ut till en liten ö där han köper sig ett hus. Men huset har tidiga ägare vars barn inte gillar vem som köpt det som de bestämmer sig för att driva med stackaren. I och med de är, rättare sagt en av dem, elektriker så går strömmen stup i kvarten. Men det egentliga problemet är att en kropp flyter i land och i den kroppen så huserar en liten koloni med kackerlackor med en växande aptit för människokött.

Läkaren som är en vaken man upptäcker detta och ska i sann hjälteanda varna de andra med resultatet att ingen tror honom så klart. För hade de det så hade det ju inte blivit något film och så när de väl gör det så ska kackerlackorna stoppas vilket som vi alla vet inte är så värst lätt.

Nu är detta tv så det är varken naket eller svärord och begränsat med blod men lite obehagskänslor för kackerlackor är verkligen inga trevliga filurer. Och får vi dem i stora mängder. Värst är hela golvet som flyttar sig och som inte är ett golv... Som underhållning är den okej, inget mer fast det är bra gjort. Det finns absolut bättre filmer i denna genren men detta är inte heller den sämsta av dem. Agerandet är fullt okej och Kristen Dalton verkligen trevlig att vila ögonen på men, det är inget naket.

Bottom Feeder - 2006

Här är ett fint exempel på hur en billig monsterfilm kan bli stor underhållning med rätt personer framför kameran och härliga effekter. Storyn behöver inte vara det minsta avancerad utan det räcker med att man kastar in en muterad människa i en källare som blivit injicerad av ett serum som inte bara läker alla skador han kan tänkas få men även omvandlar hans gener till att han blir vad han äter om han inte får rätt behandling. Och när den behandlingen inte kommer och hunger som är en sidoeffekt av serumet blir värre och det enda som står på menyn är råttor och hundar, ja, då blir man vad man äter. Kastar man sedan in lite ansvariga för smeten, lite parkansvariga som vill känna extra på sno överblivna sjukhusprylar i samma källare som våran favoritgnagarwannabe så får vi denna underhållande film.

Slafsigt, kleggigt och kladdigt och kul är denna lilla Kanadensiska film med Tom Sizemore i leaden. Sizemore som lämnade inspelningen efter två dagar för sin avvänjning samt skjutande av sin egen lilla såpa kom såklart tillbaka och avslutade filmen med gott humör. Han ser faktiskt ut att vara i fin form igen. Men den som snor hela filmen är puddingen Wendy Anderson som är filmens bitch tillika elaking. Inte nog med att hon är riktigt fin, hon är kanon i sin roll. Även de andra sköter sina plikter fint så agerandet är inget att klaga på här. Effekterna är latex och inget annat. Precis som man vill de ska vara så är de väldigt välgjorda och monstret är inget annat än en kille i en svettig latexdräkt. En skön film helt enkelt och vad mer kan man begära egentligen?

Narc - 2002

Narc är ingen perfekt film ej heller den ultimata snutfilmen. Den bara är. Det är kallt, grått, jävligt och totalt osympatiskt. Tonen sätts direkt med en vansinnesjakt med handhållen kamera där en knarkare med två kanyler fulla med heroin eller vad nu det är, springer i full fart mot en lekpark med Jason Patricks snut efter sig. När sedan knarkaren drar upp en liten unge som skydd och Patrick låter hammaren falla flertalet gånger med resultatet att knarkarens ansikte är borta och en höggravid tjej blöder på marken bredvid så vet man direkt vad som kommer att serveras för då har det bara gått tre minuter av filmen.

Och som för att göra det ännu värre så presenteras Ray Liottas snut endast genom frostat glas där han vandrar fram och tillbaka som ett rastlöst djur bara för att sekunder senare stoppa en biljardkula i en strumpa som han använder för att slå in ansiktet på en misshandlande familjefar storlek större. Och nu vet vi att detta kommer bli hårt och hårt förblir det hela vägen ut med. Hårt, kallt, jävligt och fullständigt osympatiskt.

Filmens styrka förutom dess kalla ton i fotot är Liotta. Han, för att använda grabbens uttryck, äger filmen. Karaktärern han gör heter Oak, och det är precis vad han är i filmen med. Han är en stor jävla ek som inte låter något/någon flytta/röra honom. Ta bara scenen där han misshandlar två småtjyvar med pistol, fullständigt briljant och hård. Jason Patrick som annars i mitt tycke är en rätt monoton skådis med få ansiktsuttryck är faktiskt riktigt bra här med och det tror jag beror hans motstånd från Liotta. För Patrick kan inte låta sig bli överkörd här i agerande utan måste göra sitt yttersta med som plågad snut. Vilket han gör med.

Jag gillar snutfilmer och det är verkligen ont om bra sådana nu för tiden och förutom Street Kings så har det väl inte kommit några förutom denna och den på länge av värde. För det är något med hårda och kalla jävlar snutar som Liottas Oak som gör att man vill tro det finns sådana där ute som ser till så rättvisa, i den mån den fortfarande finns, skipas. Visst, det är film och inget annat men man kan väl få hoppas?

Vill ni bli överkörda av hård och kall stämning, bittra karaktärer och brutalt våld så rekommenderas denna varmt. Det är trots allt skönt med lite avbrott i all julstämning som serveras över allt nu ändå så slå ett getöga på denna!

Come to daddy!

Trodde aldrig jag skulle sätta ihop dessa ord här men här kommer de. Detta är en norsk klassiker fanimej! Inspiration till Raimis The Evil Dead och andra filmer och även fungerat som grund för filmen Villmark och nu äntligen hemma på mitt soffbord. Fin print i 2.40:1 anamorfisk widescreen och både norsk som engelsk text. Rekommenderas!