Exterminators Of The Year 3000 - 1983

Även känd som Death Warriors här i gamla Svedala är en tidstypisk efter-bomben-film med allt det innebär och lovar. Vi får ombyggda fordon, knasiga karaktärer som ser ut som en korsning mellan The Village People och Manowar och alltsammans är inspelat i ett grustag någonstans i Spanien. Kastar man sedan in italienska kända ansikten så får man en inte allt för pjåkig film som har stora likheter med Cirio H. Santiagos Stryker. Inte Castellaris Striker nu.

Ställd mot andra filmer i denna genren så står den rätt bra fortfarande även om tempot i actionscenerna kan vara mördande långsamt. Biljakterna här är verkligen på gränsen till stillastående och det är inte långt ifrån man själv vill hoppa in och trampa på gasen till dem så något händer och känslan av fart blir närvarande. Men vi får lite squibs och sköna halshuggningar men även rätt sketna fällor i lagret men det är som det ska vara. Man vet vad man får när man sätter på en sådan här film och då ska man inte klaga heller. Allt är på egen risk.

I rollerna ser vi gamla slitvargar som Alan Collins, Venantino Venantini och hans son Luca, Fernando Bilbao som ger överspel ett ansikte här och puddingen Alicia Moro som även är med i höjdaren Slugs. Regisserat av Giuliano Carnimeo som även gjorde Ratman men det har jag inte sett så men det får åtgärdas för att se om han fick till det där. Annars kan man alltid trösta sig med David Warbeck. Så suger det i efter-bomben-films-tarmen så är den ett inte allt för dåligt val. Tyvärr finns den nog inte i sitt rätta format då den ska vara filmad i 2.35:1 widescreen men alla versioner jag har sett har varit i 4.3. Inte för jag tror den blir bättre men rätt ska vara rätt.

Ink - 2009

Filmer om gott och ont finns det så det räcker och blir över och detta är inget undantag. Denna handlar om precis samma sak och det är inget att hyckla om men det som gör att denna skiljer sig från resten är dess presentation och upplägg. Men det tänker jag inte avslöja här för det vore att avslöja hela skönheten med denna för er. Så det är att se till att se den för det är något som ni bara måste göra och hör sen!

För att kasta åt er ett ben så kan jag avslöja att det handlar om drömmar och dess uppkomst, både bra som dåliga. Själv hade jag ingen aning om vad detta var för något och den hade fallit mig i knäet tidigare men det var inget som lockade men så skrev den gamle räven Jocke om den borta på gummimonster som nu gått och blivit internationell. Tyvärr kan jag inte länka till den så ni får surfa dit och scrolla ner lite så finner ni denna där med och lite mer kött på benen bjuds ni på med. Och efter det så tänkte jag att det kanske är något trots allt och vips så står det om den här med.

Agerandet kan skaka lite emellanåt i filmen men låt inte det avskräcka er för detta är en väldigt intressant och fin film som lämnar en behaglig känsla efter sig och under visningen med. Och jag kan inte låta bli att känna att hade detta varit en låt så hade denna varit en Pink Floyd sång. Varför vet jag inte men det känns som en sådan de hade kunnat få till och få precis lika bra som filmen faktiskt är. Varm, vacker och poetisk. Allt i ett. Så gör er själva en tjänst och kolla in denna filmen. Ni kommer inte att ångra. Rekommenderas det varmaste!

X-Men - 2000

Bryan Singers X-Men är en jävligt bra film, inget snack om saken och han om någon var rätt person att föra över serietidningen till film. Men det som verkligen förvånade mig var det att del två var ännu bättre! Men det tar vi när vi kommer till den. Nu till denna.

Storyn, handlingen, aktörerna, dialogen, effekterna, ja allt faktiskt, är kanon i denna så det struntar vi i att bekräfta ännu mer. Vad som är intressant är det hur fantastisk denna film blir på Blu-ray. Bilden är lika bra som väntat men det som överraskade mig var verkligen ljudet! Nu blev äntligen mitt ljudsystem satt på prov och framför allt subben fick arbeta här. Givetvis till grannarnas förtvivlan och min stora glädje. Nu kanske det låter som att allt detta gjorde sitt för att öka filmens suveränitet och även om det inte skadar med bra ljud och bild så klarar denna sig fint på egen hand.

Bryan Singer är en jäkligt bra regissör som gjort många bra filmer och är en bubblare hos mig som favoritregissör. Inte minst med filmer som denna och dess uppföljare och den underskattade Stephen King adaptionen Apt Pupil vilken man allt för lite hör folk nämna som en bra filmatisering när det kommer till Kings böcker. Singer till och med lyckas med att få ett ännu bättre slut än boken. Inte illa alls bara det. Superman Returns ska däremot ses om för den minns jag faktiskt knappt så där blir det hemläxa. Så är ni sugna på en bra film som samtidigt testar eran anläggning så är här ett mycket bra val. Filmen i sig är fullständigt lysande!

Natural Born Killers - 1994

När Natural Born Killers först kom så älskade jag den för den var något nytt och den bröt mot all vanlig film man konsumerade då. Nu är det ett annat filmklimat och var och varannan film gör sitt för att vara ännu mer vansinnig än denna. Inte bara i våldsamheter utan även i det visuella. Ibland blir resultatet bra och för det mesta och oftast, inte alls. Men så kom directors cuten på denna och givetvis fick den företräde i samlingen för den hade ännu mer och ovisat material som lockade ännu mer men på något sätt var det som luften gick ur filmen lite och intresset svalnade rejält och den förpassades till glömskan för att till sist inte ens finnas kvar i hyllorna.

Men så kom Blu-ray och filmen kom man över till bra pris och nu är den sedd och jag måste säga att den har stått emot tidens tand väldigt bra och är fortfarande en intressant film. Våldet iofs är inte lika "kraftigt" som det var när den först kom utan det som höjer filmens värde. Nu är det alla bra skådisar som verkligen briljerar här som höjer filmen.

Juliette Lewis är lysande som alltid, inget snack om saken! Woody Harrelson hade jag väldigt svårt för efter Skål där han spelade en pajas så övertygande att jag trodde han var lika dum privat. Det motbevisade han här och har sedan dess varit en ständig klippa i filmer. Framför allt i The People vs Larry Flynt, en grymt bra och bortglömd film. Robert Downey jr har jag alltid gillat fast jag blev rädd när jag såg honom på extramaterialet till director´s cuten. Han var så nere i drogträsket så det var hemskt. I filmen är han makalös, samma med Tom Sizemore. Han sviker aldrig och han gjorde den underskattade Strange Days med Juliette Lewis senare med. Verkligen ett tips att kolla upp! Tommy Lee Jones är nog den bästa fängelsedirektör som fångats på film och är en stor underhållande kraft i filmen precis som Rodney Dangerfield som överraskar som slemmig pappa. Totalt oväntat och bra.

Oliver Stone är en bra regissör men hans senaste filmer är inget som jag direkt intresserat mig för. Alexander var nog den sista jag såg av hans filmer men han har flera guldklimpar bakom sig varav denna, Plutonen, Any Given Sunday och JFK är mina favoriter. Så nu är det bara att få tag i director´s cuten igen på en bra utgåva och se vilken av dessa versioner som egentligen är bäst och mest i min smak. Vilken är eran?

American Pie Presents: The Book of Love - 2009

Nirvana har jag aldrig varit någon större fan av men det vette fan om inte deras låt I hate myself and want to die har passat bättre än någonsin efter denna soppa. Nu ska jag gå och duscha i lut och skrubba mig med en stålborste för nu känner jag mig verkligen smutsig!