Jurassic Shark - 2012

I väntan på att Hajen ska komma på blåstråle så får man ta vad man haver eller vad nu man än kommer över. Jurassic Shark faller i kategorien filmer som man inte ska visa för andra då ens intelligens kommer att omprövas det grövsta. Men är man fast i hajfilmsträsket så är man och det räcker för att en film som just Jurassic Shark ska få ett hem hos mig. Och för de som tycker att omslaget är vida överlägset filmen så har ni helt rätt. För det är det med råge.

Handlingen är det standardiserad i den här genren. Forskarlag ska borra i en insjö men springer på en undervattensgrotta som innehåller ett stort stycke is. En annan forskare varnar dem för att borra men det skiter de i. Borrningen fortgår och en Megalodon sprängs lös och börjar knapra i sig alla som råkar befinna sig i eller i närhet av vattnet. Givetvis ska ett gäng korkade brottslingar dit för att lämna över en tavla de stulit precis som ett lika korkat gäng med studenter som ska sola/dokumentera borrningen. Nu sker allt på en ö som ligger mitt i sjön och snart är det alla mot alla med en matglad Megalodon i mitten som inte tackar nej till ett skrovmål..

Effekterna är digitala och ljudet på filmen är nog bland det värsta jag varit med för det är totalt usel. Inte dialogen men allt annat suger getpung. Agerandet är mer under isen än hajen någonsin var och det värsta är det att även om vi får synkroniserad avklädning till bikini i slow motion så får vi inget naket alls. Kan bero på den låga budgeten som verkligen är låg i det här fallet vilket är synd för lite naket hade inte alls suttit fel.

Jurassic Shark är en hajfilm som får mig att längta efter en goding som Blue Demon och den är verkligen horribel! Men är man frälst så är man. Jurassic Shark är en endast för härdade konnässörer alla andra bör undvika i väntan på Hajen.

Satan´s Playground - 2005

Dante Tomaselli var till nyligen en oupptäckt juvel för mig men det ändrade sig när den återkommande Weekend Video weekenden inträffade än en gång. Min vän, kollega, brevvän och gruppchefen för Växjö Luftwaffe dök upp som planerat och hade med sig Tomaselli´s Horror. En film jag velat se länge och ligger som grund för en tatuering som kommer att pryda min underarm i det snaraste. Inte filmen men väl dess omslag. Horror sågs, beställdes och i samma veva plockades Satan´s Playground med i bara farten. Satan´s Playground är Tomaselli´s tredje film då den första filmen är Desecration följd av Horror och nu till den här.

Satan´s Playground är befolkad av ungefär samma ansikten som sina föregångare då Tomaselli verkar ha funnit sitt team och använder dem i allt. Inget fel i det då de fungera bra i sina roller. De inblandade är:  Felissa Rose (Sleepaway Camp) är med samma som Irma St. Paul, Danny Lopes och Christie Sanford. Andra kända skräckfilmsansikte den här gången förutom Felissa Rose är Edwin Neil (The Texas Chain Saw Massacre) och Ellen Sandweiss (The Evil Dead).

Handlingen i Satan´s Playground är för att vara en Tomaselli film oväntat rak. Där Desecration och Horror varit rätt snurrade och surrealistiska så är Satan´s Playground mer av en typisk skräckis-iskogen-aktig av sig. Men tro inte det är mindre skruvat för det! Tomaselli drar på med hypnotisk musik som ligger bra i filmen och hyllningarna till både The Evil Dead och The Texas Chain Saw Massacre är ordentligt påtagliga. Tomaselli öser på med rena rama Raimi-turerna med kameran ute i skogen och det märks att The Evil Dead snurrat för honom ett antal gånger. Samma med den andra filmen där det förekommer en såg i titeln.

Storyn kretsar runt en familj med vän med bebis som fastnar i skogen med bilen och nu söker hjälp i en intilliggande stuga. Den bebos av en underlig gammal spåkäring som inte riktigt har rent mjöl i påsen. Kryddar man det med satanister ute i bushen, the Jersey Devil, ej hockeylaget nu! och en väldigt fin halsavskärning så får man Satan´s Playground. Inget direkt våldsamt förutom halskapningen som är grym men en härligt skruvad stämning kryddad med gamla skräckskådisar så kan man inte ha det helt fel framför burken. Nu saknar inte Satan´s Playground direkt våld för det förekommer men det är inte i fokus och det viftas en hel del med släggor men vänta ingen gorefest bara. Det är inte Tomaselli´s stil. Han kör mer på en grym stämning och absurda situationer/bildspel.

Är ni bekanta med Tomaselli sedan tidigare så kan den här förvåna med dess raka story även om den har sina udda utflykter men ställd mot Horror och Desecration så är den mer en rak skräckis. Jag saknar det mer religiösa/antireligösa som förekommer flitigt i de två första filmerna och jag hoppas verkligen Tomaselli återgår till den stilen igen det gör han jäkligt bra. Det samt jag saknar den underbara geten från Horror. Nu är det inget fel på Satan´s Playground, det är bara att den är för rak åtminstone känns den så efter den underbara Horror. Ni som gillar med rak/traditionsenlig skräck kan kolla upp Satan´s Playground med gott samvete men var på er vakt för Tomaselli är inte för alla. Den saken är säker. Själv gillade jag den men sen är jag fast för Tomaselli med.