söndag 21 april 2013

Grabbers - 2012



Sugna på tentakelmonstersfilm? Bra, för det har verkligen inte kommit många bra sedan Tremors även om den spottade ur sig både tre mindre lyckade uppföljare samt en tv-serie så då står vårar hopp till den här lilla pärlan. För en sann pärla är Grabbers verkligen. Med ens story som kunnat skrivas i sömnen på baksidan av en begagnad tampong så får vi en simpel men jäkligt underhållande monsterfilm med ett stort jäkla underhållande tentakelmonster. Nämnde jag det är tentakler med i filmen? Bra. det är det nämligen.

Något faller från skyn ner i vattnet utanför en liten ö i Irland. De lokala suputerna till fiskarna får den första kontakten med saken som gör processen kort med dem medan en annan avdelning av samma yrke är lite mer lyckosamma och får med sig en mindre del in till hamnen. Dock får en av dem med sig den delen av vårat monster hem som snart hamnar i badkaret där det växer till sig innan det bestämmer sig för att dinera på sin nya husse. Men karlen är ingen vekling så monstret stampas ihjäl, hamnar hos den lokala forskaren där det kommer fram inte bara att monstret behöver inte bara vatten för att existera det behöver även en stadig frukost av blod för att kunna fortsätta gör det med. Anledningen till den gamla fiskaren klarade sig var den att hans alkoholprocent i blodet var så hög så att monstret inte klarade av den.

Beväpnade med kunskapen samt att upptäckten av en större samling ägg samt en enormt ilsket tentakelmonster är på väg in för att ta för sig av det lokala köket i samband med en annalkande storm gör att våra nya hjältar känner sig förmanade att samla alla på den lilla ön på den lokala puben för att där supa ner sig till apstadiet bara för att ha en suck i helvetet innan allt brakar loss. Alla från småbarnsföräldrar till gamla tanter som prällen ser till att ta för sig av den fria baren samtidigt som striden för deras överlevnad brakar loss samtidigt som jukeboxen spelar The Dubliners.

Grabbers är för jäkla kul helt enkelt. CGI-gjord med men av det bättre laget samt att det förekommer en stor del hederlig latex med så vi kan andas av lättnad för det inte blir värre än det kunnat bli. Jag hade skitkul framför tv´n i sällskap med Grabbers och det var så kvinnan här satt med och blev hänförd hon med även om det var ett jävla springande mellan varven. På henne då, inte mig för jag njöt av Grabbers. Så nu vet ni vad ni ska satsa på till löningen. Grabbers helt enkelt.

Fast en varning måste utfärdas åt er som tror det är en ren splatterfest, det är det verkligen inte. Det förekommer knappt något blod och all gore är i form av två avtuggade huvuden, inget mer. I stället serveras vi den bästa tentakelfilmen sedan Deep Rising. Det är riktigt kul mellan varven med underhållande dialog och bra agerande. Just scenen på puben när den gamle suputen föreslår de ska offra prästen åt monstret är kalas. Stor underhållning helt klart. Jag hade en riktigt kul stund  och det förtjänar ni allt med. Mina varmaste rekommendationer.

söndag 7 april 2013

The Card Player - 2004



Att såga Dari Argento´s The Card Player är lätt, all för lätt medan att skriva något positivt om den är avsevärt svårare. Så därför kommer jag att göra det svåra och skriva något bra om den. Men för att göra det så måste jag likt förbannat skriva om det dåliga med den med. Bara så att ni vet så spara på eran iver att skicka brevbomber och inbjudningar till att spela Facebookspel till mig.

Storyn om en internetbaserad mördare som spelar online poker med bylingen bara för att se om han ska mörda vackra unga flickor eller ej är inte helt omöjlig i dagens hårda IT-samhälle där till och med vaktmästaren på ens jobb har en blogg där han/hon sågar allt och alla på löpande band. Precis som vi här på Weekend Video. Lägger man sedan till en stor del inkompetenta poliser som mest verkar stå med ena tummen i röven och den andra i truten så har vi TCP. För poliserna här är allt utom effektiva förutom Stefania Rocca som verkar vara den ende av dem som verkligen tar sitt jobb på allvar. Lägger vi till irländaren Liam Cunnigham från Dog Soldiers som visar vart skåpet ska stå när det kommer till närvaron i filmen. Men tyvärr så går även han på tomgång i filmen precis som alla andra inklusive Argento själv.

Hur det kommer sig har jag ingen aning om men det kan vara som så att dagens moderna samhälle kanske inte är något för Argento som föredrar fornstora dagars glans där det gick att göra filmer om udda filmen med innehåll baserat på häxor, läxor och udda insekter eller ska det vara dödliga lektioner? Jag vet ej men jag vet när Argento är bra och när han är under isen. Fast helt under isen är han inte här för TCP är en förvånansvärt jämn film i sitt flyt och vi slipper den horribla dubbning som förekommit i allt för många filmer av honom tidigare. Att TCP är så jämn gör att jag får känslan av att den lika gärna kunde ha varit en TV-produktion då våldet är så nedtonat att jag fick kolla två gånger så det inte var en tv-film. Och våldet är alltid något som man vetat att Argento inte håller igen på i sina produktioner vilket han av någon underlig anledning gjort här.

Ska jag vara ärlig så är The Card Player en alldeles för svag och trött film för att vara en Argento. Fattig på våld och nakenhet och stämning men med ett annan regissörsnamn som ansvarig så hade den säkert fått ett bättre bemötande av de flesta för Argento´s namn lämnar ett par stora skor att fylla upp. Även för mannen själv. Trots det så är jag i alla fall lite svag för den och kommer säkert att se om den igen för fullt så illa är den verkligen inte. Det gäller bara att inte vara så satans känslig när det kommer till kritan för Argento själv måste få ha en dålig idé han med mellan varven.

lördag 6 april 2013

The Barbarians - 1987



Om man skulle korsa Cannibal Holocaust med Chuck Norris så skulle det här bli resultatet. The Barbarians med The Barbarian Brothers i leadrollerna. Hur får dåren ihop de två objekten till den här filmen kan någon säkert undra i sitt stilla sinne och anledningen är så simpel som att det är Cannon Films som ligger bakom The Barbarians med just Ruggero Deodato bakom spakarna. Inte nog med gamle djungelräven Deodato är inblandad så får vi även andra gamla bekanta som George Eastman i ytterligare en roll där han får visa upp sin imponerande storlek, Michael Berryman som får utstöta underliga och smått bisarra ljud, Richard Lynch (mannen som enligt legenden satte eld på sitt eget ansikte under 60-talet under ett LSD-rus) spelar skurken givetvis som får skratta ondskefullt så gott som halva filmen och en enorm samling med skäggiga karlar som slåss med andra skäggiga storvuxna karlar.

Samt vilken film vore komplett utan en halvnaken storväxt karl med stor mage och hår på ryggen som ska vakta en port/grind/fängelsehåla. Här får vi en sådan så allt är jämnt skägg. Resten av karaktärerna är en brokig skara som ser ut att vara medlemmar i ett glamband från Sunset Strip där de fortfarande väntar på ett samtal från Warrant eller Ratt att de ska bli förband på deras nya turné i Polen. Så illa är det så man får vara glad man inte platsa som statist i den här filmen.

The Barbarians är en regelrätt Conan-kopia rätt av bara det att den har glimten i ögat och tar sig inte det minsta på fullaste allvar. Jag menar, vilken film kan göra det som innehåller världens enda drake som skjuter ut sig som en enorm erigerad penis komplett med ögonbryn och ögon samt ett gäng skarpa gaddar. Inte nog med det, den är väldigt lik en enorm erigerad penis med. Tyvärr fann jag ingen bild på draken/draggen men tro mig, likheterna är fantastiska. Jag kan tänka mig att hur dialogen mellan Golan Globus och Deodato har fortlöpt under diskussionerna om drakens utformad gått till.

GG - We need a dragon in this movie since we can´t get Chuck Norris in it.
RD - Ah! What you need is a big cock!
GG - No, for the love of God! We don´t need a big cook, we need Chuck!
RD - Fuck Chuck! You get cock instead! For once a Cannon film will go with profit! And all that is thanks to a giant cock in the shape of a dragon. Believe me, no one will never know!!

Och resultatet blev: Budget $4,000,000 (estimated) Gross $800,000 (USA)


Fast filmen blev allt underhållande i all sin underbara dumhet med sköna kulisser och plastiga soundtrack som verkar vara inspelat på en gammal Hobbexsynth. Peter och David Paul är sköna som de anabolastinna muskelbröderna som uppenbarligen har skitkul men filmens styrka är dess oväntade inslag som just den tidigare nämnda draken, fiskmännen som dukar under av en simpel käftsmäll, en enorma händerna som dyker upp ur jorden och greppar vad de kan och min personliga favorit, varulven! Varulvar är suveräna i film för man vet aldrig vad de hittar på eller får för sig men i The Barbarians är han fullständigt lysande i sin allt för korta scen som är värd pengarna som filmen kostade mig. 

En lika onödig scen som den är briljant i all sin dumhet så vad ni än har planerat så se till att se eller varför inte se om The Barbarians för det är en underhållande bagatell som roar mer än den är bra och det är väldigt skönt att det finns filmer som vågar sig på att göra det med. Fast här var det nog själva tanken bakom hela filmen som egentligen bara gjordes för att användas som ett skatteavdrag... Oavsett vilket så är det något som bara måste finnas i varje god samling. I mitt eget bibliotek står den nu för tiden säkert och då pratar vi inte om den tyska bootlegen utan den italienska DVD´n.

söndag 24 mars 2013

The Collection - 2012



Fans av The Collector, en film som jag för övrigt inte bara var onödigt hård emot och som jag i efterhand har omvärderat rejält, får sitt lystmäte fyllt här. För om man gillade föregångaren så kommer man att gilla den här ännu mer. Tortyrporr är fortfarande benämningen som gäller och inte fan är den mer passande nu men vi kör på den bara för att vi kan.

Handlingen här utspelar sig efter den första filmen med att en ung tjej blir bjuden på lokal av väninnan bara för att finna att allas våran vän med samlarmanin är på samma plats. Här riggas det upp en skördetröska i miniformat som plöjer bokstavligt talat igenom korkade, kåta ungdomar med på tok för fula tatueringar och taskig klädsmak innan han ger sig på att krossa resten med en pressande innertak. Och vad hennes öde blir det kan alla som sett första filmen lista ut men vad som är oväntat är att tjyven från första filmen nu är tillbaka, kommer undan bara för att finna sig tillbaka där allt händer i våran maskerade väns palats där hela hans samling finns, Tillsammans med den nu fångna tjejens fars mer ondsinta vänner med vapen som gett sig fan på att få flickebarnet tillbaka. Leken har bara börjat!

Fällor, våld, tortyr, kroppssprängningar, hundar, missfoster, skottlossningar, knivar, svärd, krokar, halshuggningar, halsavskärningar osv... Listan är lång precis som blodet flyter fint, rött och i en jämn strid ström filmen igenom. Andningspauserna är få för tempot är bra precis som mannen i masken har ett härligt kroppsspråk som gör att man vill se mer av honom och kanske det mest absurdaste av allt, att man håller mer på honom än de som man egentligen borde hålla på.

Regisserad av Marcus Dunstan, som man som regisserade den första filmen men även är ansvarig för att ha skrivit följande filmer: Piranha 3DD, Feast 1 -3 , Saw 4, 5, 6 samt Saw 3D för att vissa ett par av dem. Och den här med givetvis. Med tanke på hur pass underhållande The Collection är så kan jag tänka mig ha överseende med att han är ansvarig för de två usla Feast uppföljarna men det blir svårt. Riktigt svårt. The Collection samt The Collector har han lyckats bra med så nu ser jag fram emot nästa del i serien som spöar hela Saw-franchisen och får den att se ut som Björnes Magasin i jämförelse när det kommer till våldsamheter. The Collection är bra fin hederlig våldsunderhållning när den är på sitt bästa humör och den här kommer jag att se fler gånger, den saken är säker. Good shit!

söndag 10 mars 2013

Crocodile 2: Death Swamp - 2002


Sista inslaget i Weekend Video´s djurfilmsvecka och vi slutar med Nu Image´s uppföljare till sin egna Crocodile. Trötta på djur vid det här laget så kan jag trösta med att den alltid lika pålitlige Martin Kove är med så häng med!

Banrånare på flykt från den perfekta kuppen hamnar på ett reguljär flyg till Acapulco. Men efter som vissa i gruppen har mer attityd än hjärna så störtar planet i ett träsk. Med inte bara en utan två tillhörande krokodiler. Så de jägarna blir snart de jagade och hade det inte varit för en flygvärdinnnas pojkvän så hade de säkert suttit där ute fortfarande. För han finner sig en lokal tracker i form av Martin Kove och tillsammans ger de sig i träsket för att finna de överlevande, helt ovetande om vad som väntar dem både i form av det lokala djurlivet samt korkade bankrånare.

Hooper är med inte med som regissör utan istället är det en lirare vid namn Gary Jones som är känd för fina filmer som Mosquito, Jolly Roger: Massacre at Cutter´s Cove, Spiders och Boogeyman 3. Resultatet får ni se själva. Men jag tycker att även om storyn är mer raffinerad än sin föregångare så blir filmen ändå inte lika bra. Det blir för segt och vissa av karaktärerna i filmen är så outhärdliga att man vill strypa dem själv bara för att slippa dem. Utom Martin Kove då förstås för han är en hjälte. Jones styr upp det bra men lite mer djuraction kunde vi allt fått med tanke på effekterna som lagts på djuret.

Effekterna pendlar mellan cgi och modell som visar sig vara en stor jävel då flertalet personer käkas upp på plats, i bild samt blodigt så det är ett plus för filmen. CGI´n är inte allt för illa heller men det är filmens tempo som fokuserar mer på bankrånarna och de andra vilket gör att jag tröttnade rätt fort på den. Krokodilen är mer ett inslag än filmens mittpunkt för heter en film Crocodile, vare sig det nu är 2,4, 5 eller 58 så ska det bara vara en krokodil som är filmens centralfigur. Inte en lökig bankrånare i skinnbyxor i ett träsk.

Självklart är Crocodile 2: Death Swamp ett måste i alla djurfilmsfetishers samlingar, allt annat är bara dumt. Ska jag dra lite underhållande trivia om filmens går den även under aka titeln Crocodile 2: Death Roll vilket den kallas när den visas på kabeltv och en annan sak som jag fann underhållande var det att den här filmens två krokodiler ska vara de två från den första filmen! Hur nu det är möjligt vet jag inte men det är väl lika sannolikt som Chuck Norris varit populär inom filmens värld. Vilket som så är det något som går över huvudet på mig.

Ni hågade fans ge er på Crocodile 2: Death Swamp med god tro och stora sko men var beredda på att det är segt mellan varven.