Att såga Dari Argento´s The Card Player är lätt, all för lätt medan att skriva något positivt om den är avsevärt svårare. Så därför kommer jag att göra det svåra och skriva något bra om den. Men för att göra det så måste jag likt förbannat skriva om det dåliga med den med. Bara så att ni vet så spara på eran iver att skicka brevbomber och inbjudningar till att spela Facebookspel till mig.
Storyn om en internetbaserad mördare som spelar online poker med bylingen bara för att se om han ska mörda vackra unga flickor eller ej är inte helt omöjlig i dagens hårda IT-samhälle där till och med vaktmästaren på ens jobb har en blogg där han/hon sågar allt och alla på löpande band. Precis som vi här på Weekend Video. Lägger man sedan till en stor del inkompetenta poliser som mest verkar stå med ena tummen i röven och den andra i truten så har vi TCP. För poliserna här är allt utom effektiva förutom Stefania Rocca som verkar vara den ende av dem som verkligen tar sitt jobb på allvar. Lägger vi till irländaren Liam Cunnigham från Dog Soldiers som visar vart skåpet ska stå när det kommer till närvaron i filmen. Men tyvärr så går även han på tomgång i filmen precis som alla andra inklusive Argento själv.
Hur det kommer sig har jag ingen aning om men det kan vara som så att dagens moderna samhälle kanske inte är något för Argento som föredrar fornstora dagars glans där det gick att göra filmer om udda filmen med innehåll baserat på häxor, läxor och udda insekter eller ska det vara dödliga lektioner? Jag vet ej men jag vet när Argento är bra och när han är under isen. Fast helt under isen är han inte här för TCP är en förvånansvärt jämn film i sitt flyt och vi slipper den horribla dubbning som förekommit i allt för många filmer av honom tidigare. Att TCP är så jämn gör att jag får känslan av att den lika gärna kunde ha varit en TV-produktion då våldet är så nedtonat att jag fick kolla två gånger så det inte var en tv-film. Och våldet är alltid något som man vetat att Argento inte håller igen på i sina produktioner vilket han av någon underlig anledning gjort här.
Ska jag vara ärlig så är The Card Player en alldeles för svag och trött film för att vara en Argento. Fattig på våld och nakenhet och stämning men med ett annan regissörsnamn som ansvarig så hade den säkert fått ett bättre bemötande av de flesta för Argento´s namn lämnar ett par stora skor att fylla upp. Även för mannen själv. Trots det så är jag i alla fall lite svag för den och kommer säkert att se om den igen för fullt så illa är den verkligen inte. Det gäller bara att inte vara så satans känslig när det kommer till kritan för Argento själv måste få ha en dålig idé han med mellan varven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar