tisdag 13 oktober 2009

The Taking Of Pelham One Two Three - 1974



Nu pratar vi om stabilt hantverk här! Jag har ingen aning om hur remaken är/blev så fråga inte men jag kommer att se den, inget snack om saken. Men om den kommer att slå denna på fingrarna tvivlar jag på. För det vi får här är en jäkligt bra story, fina skådisar, ett härligt New York i fint höstväder och en grym stämning som man sugs in i direkt. Inga direkta skottlossningar eller squibs utan mer vanligt pangande och i det minsta laget. Här satsar man på skådespelarna och stämningen och storyn i stället för våld för att hålla tittaren kvar vid filmen.

Walter Matthau är lika underhållande som alltid fast är mer aggressiv här än han brukar vara och han får fint motstånd av Robert Shaw som den iskalle ledaren för gisslantagarna. Hector Elizondo överraskar som hårding eftersom man är mest van vid att se honom som en lite virrig eller yr typ men här är han ett fint svin. Martin Balsam är ingen favorit hos mig men även han är viktig i denna historia och han serverar upp det fina slutet på ett delikat vis. Och vi får ju inte glömma Jerry Stiller, även om det inte är någon stor roll så är han underhållande. Kolla bara in scenen med japanerna i början av filmen annars. Komik på hög nivå.

Redan i början när kaparna introduceras så fattar man vart lirarna i Reservoir Dogs fick sina namn i från. Jepp, Tarantino har snott härifrån med. Någon som blir förvånad egentligen? Inte jag i alla fall. Men struntar man i den pajasen och fokuserar på denna så har man en fin stund framför sig med en jäkligt bra thriller/70-tals deckare vilket är svåra att finna i dagens filmutbud för nu ska allt vara så smart, våldsamt, ha snabba klipp så man blir epileptiker på köpet så de glömmer bort att ha trovärdiga karaktärer i filmerna de kränger ut. För ingen i dag kan påstå det finns någon ung eller modern motsvarighet till vare sig Shaw eller Matthau i dagens populära skådisar även om få undantag finns men de är jäkligt få.

Nej, här har ni en jäkligt bra film av odödlig karaktär och framför allt utmärkta skådisar i sig in i minsta roll och fantastisk miljö som stämning. och det räcker långt för mig det. Gammal må vara äldst men det betyder inte att det inte är bäst för det.

2 kommentarer:

Mr_v sa...

Den där filmaffischen skulle man inte banga att ha på väggen!

Weekend Video sa...

Den är snygg som fan så det får man allt hålla med om!