A Nightmare on Elm Street 2: Freddy's Revenge - 1985

Jack Sholder, mannen bakom fina filmer som  Arachnid och 12 Days of Terror, förvånade mig med att vara ansvarig för denna uppföljare till Wes Craven´s originalfilm. Som uppföljare är den inte alls illa och med tanke på originalets svaga slut så var förhoppningarna om ett bättre i denna lite högre än väntat. Trots att jag sett denna otaliga gånger förr så trodde eller rättare sagt jag ville hoppas på det skulle vara bättre än vad det visade sig vara nu. Storyn är lite som i  Friday the 13th Part 5 - A New Beginning, Just den att vi tror det är Jason/Freddy som mördar fast det egentligen inte är det. Sak samma här. En annan sak är den underliggande homoerotiska stämningen. Vi har gympaläraren som hänger på s/m-barer och sedan tar tillbaka studenten för att han ska träna för att sedan duscha och Jesse´s misslyckade debut i poolhuset som slutar med att han drar till sin polare barbröstad där denne ligger i sängen och väntar. Allt detta bekräftas av Englund himself som berättar att när Jesse slåss med Freddy om kontrollen om sin kropp är den samma som han själv slåss med sig själv om att komma ur garderoben och hänge sig åt sin polare och sin kärlek till honom.

Nu är det faktiskt detta som står för den intressanta biten i filmen för det är verkligen en sådan stämning i filmen och som gör den till vad den är. Avsevärt mörkare än sin förefångare och mindre tramsig men tyvärr lider den av samma taskiga slut även denna. Med ett bättre slut så hade åtminstone jag varit gladare för större delen av filmen är riktigt bra med sin homoerotiska underton och bra effekter som slakten på poolpartyt. Men förlorar de sista 20 minuterna då det blir mest spring och käftande om att kämpa emot och liknande tugg från Kim Meyer´s sida. Hade bara filmen dragit ner på det tramsandet så hade det blivit en bättre stund framför tv´n än vad det nu blev. Fast man kan alltid se de första 60 minuterna och skita i de sista 17 för de är inget vidare ändå.

A Nightmare On Elm Street - 1984

Wes Craven gjorde en smart grej när han tog hela idén med den "fula gubben" och gjorde en film på den. Att han sedan gjorde så att gubben kommer tillbaka i barnens drömmar och mördar dem där höjer hela idén. Filmen i sig håller fortfarande får jag allt säga även om vissa saker i filmen stör mig. Heather Langenkamp är rätt störig och damen som spelar hennes mor är inte för övertygande i vissa scener. Tack och lov då för John Saxon som styr upp det hela och skänker en rätt stor pondus till filmen med sin blotta närvaro.

Effekterna är tidsenliga och håller de med även om vissa av dem är mindre lyckade i mina ögon i dag än vad de var när man först såg filmen. De scener som står ut är den när Langenkamp ligger i badet samt när hon söver och Freddy kommer ut ur väggen bakom henne hos Tina, innan hon dör. Johnny Depp´s dödsscen är mer kladdig om man säger så och inte lika intressant för mig i dag som den var förr. Man blir väl petigare med åren antar jag eller så har man sett värre och snaskigare helt enkelt.

För att återgå till själva grund idén med en död ful gubbe som antastar barn i deras drömmar är faktiskt en genial idé och det är bara synd att de drog ut på den så länge som de gjorde för det går bara utför efter denna även om den fjärde delen var underhållande vill jag minnas. Fast den är det Renny Harlin bakom vilket förklarar det. Remaken till denna har jag inte sett men det kommer att göras så fort man kommer över den och en annan sak som jag precis fann väldigt underhållande i filmen är, inte som alla andra nu som hyllar Robert Englund, utan det är Nancy´s klocka som rabblar upp nedräkningen innan the final showdown. En simpel sak men ack så underhållande. Lyssna bara på rösten som förstår ni.

När det gäller slutet i denna så är det ett slut som jag aldrig fattat och säkert inte kommer att göra heller för det är helt oförståelig, åtminstone från min sida. Det kan kvitta egentligen för filmen i sig funkar fortfarande och stämningen i den är helt okej fast jag kommer nog inte att se om denna igen eftersom det känns som jag sett denna vad jag ska för min del nu.

Rambo - Extended Version - 2008

Så då var den släppt, den 9 minuter längre versionen av Rambo. Var den värd all väntan då kan man fråga sig? Ja, det får jag allt säga för scenerna som är tillagda ger mer kött på benen och vi får se att Rambo himself inte är en så värst okomplicerad person som man först kunnat tro. Här får vi veta hans tankar om kriget och allt som hänt honom och hela hans inställning till världen. Vi får en ny inledning, mer scener mellan Stallone och Judie Bench samt mer dialog mellan dem. Tyvärr är det som så att en del våldsscener som våldet mot barnen i attacken mot byn fått stryka på foten, varför vet jag ej men förmodligen för att Stallone velat ha denna mer som First Blood. Jag vet inte faktiskt men så lät en diskussion jag deltog i gällande denna utgåva.

Vad ska man då göra? Ska man skita i denna och hålla sig till den vanliga versionen eller ska man skita i den förra och satsa på denna? Det är upp till var och en men jag kommer att pendla mellan dem allt beroende på humör. Vill jag se allt våld intakt så blir det den första versionen och vill jag se en mer "kött på benen"-version så sätter jag på denna. För det är rätt mycket som kastats in här på de 9 minuterna även om en del verkar vara för att framställa Rambo som en person som drar sig mer till Gud på ålderns höst. Ni förstår vad jag menar när ni ser den, om nu ni kommer att göra det.

Trots de minskade scenerna, hur mycket det egentligen fattas vet jag inte men det är säkert mer än den scen jag upptäckte, och det lite långsammare tempot så är detta ett bra val att ha i samlingen för det är fortfarande en tung film som slår det mesta utan problem. Tempot som jag nämnde är långsammare än i den första versionen men det beror inte minst på det extra minuterna och att en del scener är avsevärt längre. En sådan är när Rambo dumpar piraternas båt och vi får se hur han samtidigt tar farväl av sitt tidigare liv genom att kasta in sin gamla kniv i lågorna. Den scenen är avsevärt längre samma som utanför piraternas läger och flera till. Vi får även den ursprungliga titeln på filmen med i inledningen, John Rambo och inte bara Rambo som i första versionen.

Vilken version som är bäst är svårt att avgöra då det är samma film med en del tillagt och en annan del borttaget så det är upp till var och en vad man föredrar. Ska jag vara ärlig så håller jag den första versionen högst för den är så otroligt bra och tillsammans med First Blood de bästa filmerna Stallone gjort. Sen tror jag att denna kommer att hamna där med så fort man bara vant sig vid den för den ger trots allt mer av en film men redan älskar och håller högt, åtminstone jag. Ge den en chans trots det minskade våldet i vissa scener, det är den allt värd. Det är trots allt Rambo.

Made Men - 1999

Tillhör ni också dem som tycker att James Belushi är en gravt underskattad skådis som passar fint i hårda actionfilmer där han verkligen får låta truten vandra och inte i skit som According To Jim och den andra skiten han nu medverkar i? Vad hände med Jim som var med i sköna filmer som The Principal, Red Heat och Taking Care Of Business? Jag saknar den Jim men tack och lov så får vi en rejäl glimt av honom här i denna actiondränkta film där även Timothy Dalton är med och spelar hårding med pondus. Vanessa Angel, hon som ser likadan ut nu som hon gjorde i Kingpin `96 är även hon med på ett hörn. Steve Railsback dyker även han upp som redneck med stort laboratorie bland majsfälten.

Storyn pallar jag inte gå in på men jag kan säga det handlar om stulna pengar, FBI-vittnen, agenter, skumma poliser, knarktillverkning, pyramidspel, en hundkoja och en James Belushi med diarré i munnen. Visst ja, det är även en jäkla massa oförutsedda vändningar med i handlingen så se till att ni är vakna när ni ser den. Fans av explosioner, pangpang och allt vad det innebär lär inte bli besvikna här för den varan är det gott om i denna filmen, sanna mina ord. Som film funkar den fint för stunden när man inte har något vettigare att kolla på och jag får erkänna att den satt bättre än jag först trodde den skulle göra så springer jag över denna billigt någon gång så är det inte helt omöjligt att den följer med mig hem.

Scarecrows - 1988

Detta var en positivt överraskning för mig då jag aldrig sett denna förr men var medveten om vad den skulle handla om. Varför det inte blivit av har jag inget svar på men det kvittar egentligen för när tillfället är rätt så blir det helt enkelt av, svårare är det inte.Filmen i sig var över förväntan men med en stämning och med en atmosfär som i denna så kan man bara inte misslyckas med att skrämma folk. Handlingen är simpel som sig bör med ett gäng rånare som kommit över en rejäl laddning stålar och nu sätter girigheten in och en av dem bestämmer sig för att lämna planet de har flytt i med pengarna och gör det rätt över en tomt med en massa kors med fågelskrämmor på, ett öde hus och en grym överraskning i lur för våra nya vänner. För de här fågelskrämmorna gör mer än skrämmer i våg fåglar, tro mig.

Regissören William Wesley (Jose Rolando Rodriguez är det riktiga namnet på honom) gjorde sin debut här med denna höjdare bara för att sedan göra ett uppehåll på 13 år innan han gjorde Route 666 med Lou Diamond Philips, ännu en film som ska kollas upp av denna mannen. Men rykten säger att en ny film är på gång så vi får hoppas! För resultatet som dukas fram här ger verkligen en mersmak av hans arbete.

Bortser vi från stämningen och atmosfären i filmen så får vi även fina effekter i form av otroligt grymma fågelskrämmor, bra gore och effekter precis som fint våld. Det kapas armar, klipps upp bröstkorgar/magar med plåtsax och annat skoj här. I en oväntat kul scen får vi se hur det kapas upp en kropp bara för att sedan den ska rensas på sedlar där det är en hel del våld används i tillvägagångssättet. Det och en rätt stor kniv. Gillar man som jag skräck och inte sett denna ännu så är det verkligen hög tid att kolla upp den. Inte bara för det är en skräckfilm utan för att det är en oväntat bra sådan med.  Ett bra filmtips och en garanterad film att ha i samlingen. Jag blev verkligen överraskad här och hoppas ni blir det med. Mycket nöje!