Fangs - 2002

Låt ej omslaget lura er i fördärvet som det gjorde med mig.  Att vara älskare och komplettist av djurskräck innebär även att man får sitta igenom en stor del skit där just Fangs visar sig tillhöra bottenkrapet fy för vad usel den är/var.

Storyn är snarlik den i Bats! den med Loiu Diamond Philips ni vet. En oerhört bättre film på alla vis som slår den här med oerhörda noslängder. En galen forskare dör efter ha attackerats av sitt eget experiment och nu hotas en liten idyllisk småstad och dess ankommande äppelblomsfestival. Kastar man in en girig markägare som ska förvandla den lilla orten till en rejäl förort så har ni bilden säkert framför er. Det bästa är det att det är Corbin Bernsen som spelar den girige mannen och han är såklart filmens höjdpunkt men det räcker inte för detta suger hårt.

För lågpunkterna är många här där det inte sker ett dugg för det är så tillrättalagt att jag sträcker mig efter insulinsprutan efter den massiva dos socker jag utsätts för via Fangs. Alla är vänliga och har alltid ett leende över för varandra och inte en enda svordom fälls. Vi har en ensamstående veterinär som bor med sin slampiga dotter som ska bli undersökande journalist, dennes korkade stoner till pojkvän och en kvinnlig polis som även hon är singel men som motarbetas av sin chef som är i maskopi med markägaren. Fangs är den typ av djurskräck som Disney skulle gjort om de bara vågat.

Nej, Fangs är skit av den sliskigaste sorten som jag aldrig kommer att utsätta mig för igen och jag till och med funderar på slänga skiten för det här är verkligen inte värdigt att stå i min samling.
 Undvik för bövelen!

Demons - 1985

Hey!

Vi är tillbaka ännu en gång efter kortare uppehåll och det firar vi med Lamberto Bava´s Demons eller Démoni som den egentligen heter. Handlingen är skamligt simpel vilket bara är kanon vilket innebär att man bara behöver luta sig tillbaka och njuta av föreställningen som utspelar sig framför en på skärmen. En ny biograf har premiär och en mystisk man spurtar runt på stan och delar ut fribiljetter åt alla som vill ha. När det väl är dags så har en tapper skara samlats för att se vad visar sig vara en skräckfilm som bokstavligt talat tar sig ut i lokalen från duken och sätter terror i de stackare som nu är fångna inne på biografen. Nu gäller det för de få överlevande att just överleva samtidigt som de måste finna en väg ut utan att bli smittade av demonerna som nu härjat fritt i lokalen.

Lamberto Bava gör sitt bästa här och kastar allt överbord och satsar vilt på extrema äckeleffekter som blod, slem, slafs och annat trevligt när han i sällskap av Argento och Soavi tar sig itu med den första av Demons-filmerna. Det blir några sönderslitna strupar, utslitna ögon som vi får får del av men det värsta är i min mening alla dessa extrema klösmärken som verkligen ser ut att göra ont!

Kryddar vi fina effekter med lagom anpassat agerande och ett fenomenalt soundtrack som kastar in oväntade låtar som Argento i sin tur senare tog med sig till sin Phenomena fast med mindre lyckat resultat så får vi Demons. En film där min ständiga favoritscen är den när motorcykeln startas upp, samurajsvärdet hakas på och det bär i väg över lokalen i full fart som ACCEPT´s Fast As A Shark pumpas ut för full volym. Det är stor underhållning i min mening och jag kommer alltid att sitta med samma fåniga leende varje gång jag ser den för det är så jäkla bra!

Ni som inte sett Demons tidigare har nu fått chansen att göra det i och med den kommit på ett fint dubbelsläpp på Blu-ray från Arrow Video. Prisvärdig är den med då vi får båda filmerna i en fin steelbook för de som gillar sådant fast de ska komma i separata släpp med. Inte lika kul om ni frågar mig så därför köpte jag just Steelbooken. Den innehåller som jag skrev de två första Demons-filmerna och det är så klart de som gäller för de andra filmerna har inget gemensamt med de härså de undviker jag gärna om det går. Demons däremot är stor och stabil underhållning från Lamberto Bava´s finaste sida. Det kan inte bli så mycket mer kul än så här från honom. Rekommenderas varmt!

Plan 9 From Outer Space - 1959

Här är vad som betraktas av många som världens sämsta film genom tiderna av självutnämnda förstå-sig-på-are. Jag tycker de kan samla sig på en och samma plats så det blir enklare för dem att suga min röv för kan man inte se charmen i en film av den här kalibern så tar man sig själv på för stort allvar! Här får vi en film med många som stora brister till återanvänt material till forna storstjärnor som går och faller av pinnen innan inspelningen ens ägt rum! Räcker det inte med det så kanske det kan locka med en svensk fribrottare som gör sitt bästa för att våldta det engelska språket i filmen. Fullkomligt underhållande att lyssna på samtidigt som det fåren att tänka på hur fan man själv låter egentligen när man pratar svengelska!

Bela Lugosi, den första Drakula, gör här sin sista roll i sin älskade capé från dennes Dracula filmer, en capé som han även begravdes i senare. Lugosi framstår som rätt förvirrad fast det kan ha sin förklaring i det att rollen han gör var menad för tidigare filmer som aldrig gjordes färdiga. Ed Wood visste hur man kramade blod ur en sten när det kom till finansiering, det förtjänar han all kredit för. Andra stjärnor var den finsk-amerikanska Vampira som uppträdde som sig själv och hon känner säkert de flesta igen då likheterna mellan henne och Elvira är påtagliga.

Vampira not Elvira

Elvira not Vampira

Tor Johnson var en enorm karl som för de flesta är känd för sin roll som kommissarie Clay eller rättare sagt före etta poliskommissarien nu zombien Clay. Svenskbördig och en rejäl bit på 181 kilo så det var ingen man bollade med precis på fritiden . Så efter som karlarna fått sitt så får damerna nu sitt i form av Tor.

I was a geriatric zombie...

Handlingen är underhållande bara den som attans. Rymdvarelser ser vart mänskligheten är på väg med alla sina förstörelsevapen och ger sig ner för att påtala detta. Världens regeringar vägrar lyssna och ignorerar samtalen vilket leder till den ständiga förnekelsen att UFO´s finns. Så de klyftiga rymdvarelserna tar saken i egna händer och landar på en central kyrkogård där de väcker ett par nyligen döda till liv som de använder som sina verktyg. Rymdvarelsestyrda zombies, sug på den Spielberg!

Blanda allt detta med en rejält begränsad budget, en kyrkogård som är på cirka 5 kvadrat och en stor svensk wrestler samt en död före detta stjärna som klipps in mellan varven för att i vissa scener få en body double som som gör sitt bästa för att dölja ansiktet så får ni plan 9 From Outer Space. Kanske inte världens bästa film men fan så underhållande att man bör allt ge den en chans eller två. Gärna i sällskap med någon likasinnad som vet att uppskatta film oavsett genre, budget eller kvalité. Oavsett vad proffstyckarna säger så är det här en sann kultfilm! Long live Vampira unt Tor!

City Of God - 2002

City Of God eller den korrekta titeln Cide De Deus, som den även går under är en intressant film som skildrar livet och döden inne i en favela i Rio De Janeiro. Allt här är baserat på verkliga händelser och personer som vi får ta del av i eftertexterna. Så det är inte som något som klassas som verklighetsbaserat och sedan inte har det minsta med de verkliga händelserna att göra. Men nu är det som så att de flesta av er som hamnar här vet vilken film det här är så skiter i att gå på djupet med dess handling. För er som hamnat här av misstag eller inte är insatta brasiliansk film så skildrar denna livet som sagt i en av otaliga favelor i Rio´s slum bara det att i den här filmen får vi se olika historier skildras genom ögonen på en ung aspirerande fotograf. Vad historierna har gemensamt är det att de alla hänger ihop på något vis men oftast är det via våld.

CoG har hyllats av så gott som de flesta för den är nyskapande och fan vet allt och själv är det här nog fjärde eller till och med femte gången jag ser filmen men lik förbannat blir jag inte mer förtjust i den än jag blev första gången. Dvs inget direkt anmärkningsvärt hänförd. Jag håller Tropa De Elite avsevärt högre som film och även dess uppföljare. Till och med fängelsefilmen Carandiru är mer kraftig och minnesvärd än den här. Varför vet jag inte men det kan bero på att jag är minst lika trött på alla Scarface-kopior som själva Scarface-filmen själv. Det är en grymt överskattad film som "alla bara måste se!" själv har jag fått den ur systemet för länge sedan och lider därför inte av samma sjuka som alla andra. Det känns verkligen skönt.

Tillbaka till CoG så har den sina stunder och det måste den ju ha eftersom jag återvänt till den relativt ofta genom åren. Fast vad det är har jag ingen aning. Det kan vara det att suget efter brasiliansk film växer för var gång jag ser Tropa De Elite. Likväl så har jag nu sett om den och vad som slår mig är det intensiva kameraarbetet som ena sekunden är lugnt och stilla för att sedan explodera så fort det brakar loss och vips! är kameran med in igenom ett fönster, en dörr eller en kroppsöppning om man nu föredrar sådant. CoG är ingen solklar favorit men ett visst affektionsvärde har den fast det beror nog mer på att den är brasiliansk än att den är en ypperlig film.

Malevolence - 2005

Malevolence är något nästintill originellt som en totalt ooriginell slasher som hämtat sina flesta scener från klassiska slashers. Vilka de filmer är tänker jag inte ens gå in på för det är så uppenbart att ni inget annat än ser det själva om ni nu väljer att se filmen. Storyn är den gamla vanliga. amatörer ska göra ett snabbt bankrån för att betala igen en stor skuld.En av dem vill inte men blir övertalad av sin flickvän. Givetvis går att åt helvete men inte utan att vi fått se direkt i början att en skum typ mördar en ung tjej i en källare samtidigt som en liten pojke bevittnar. Pojken visar sig vara försvunnen från hemmet och vips är vi 15 år eller något i den stilen framåt i tiden till det här nu mindre lyckade rånet.

Efter som allt gått åt skogen så sprids våra bankrånare varav en av dem dör, paret letar efter den tredje rånaren som nu kidnappat mor och dotter för att komma dit de ska för att ligga lågt. Platsen är nämligen en övergiven lokal. Snart nog är de alla plats bara det att de inte är det samtidigt. Den ivrige rånaren har kutat efter dottern som rymt medan modern ligger kvar och skriker vilket hon gör hela filmen igenom. Paret kommer dit bara för att finna kollegan på vift och en skrikande moder. Kollegan märker snart nog att de inte är ensamma på platsen då han sticks ner av en främmande skepnad som snart nog trär en vit säck med hål för ögonen och ger sig efter de minst sagt ovetande personerna som nu uppehåller sig i den mystiske personens jaktmark....

Jag lyckades med konststycket att förlänga lidandet här genom att somna upprepande gånger under filmens lopp för tempot var så sövande. Inget fel på ett tempo i stilla mak men när det som utspelas framför en upprepats miljoner gånger tidigare så får den saken den effekten på mig. Till och med musiken var som rippad av Carpenter´s Halloween. En mördare som kopierad av Jason från den andra delen om Crystal Lake-serien eller varför inte helt enkelt Michael Meyers. Morden är mer i Meyer´s stil än Jasons så man kan anta att Halloween varit den främsta mallen medan Jason och Motorsågsmassakern bidragit med sitt till filmens inspirationskällor.

Agerandet är bättre än jag väntat mig så vad Malevolence stupar på är dess ooriginalitet för det är så uppenbart att filmskaparna tänkt att nu gör vi en egen liten film direkt kopierad av Halloween, Jason och Leatherface och ser om vi kommer undan med det. Vilket de nästan gjort om man läser andra recensioner av filmen. Tur då Weekend Video är vakna och drar bedragarna i ljuset! Regissören hotar nu med en uppföljare som lika säkert som en utlösning på bordell kommer att visa oss händelserna som utspelat sig innan upplösningen i den här.

Just upplösningen i filmen eller rättare sagt de sista tio minuterna men endast de första fem minuterna av dem är bäst i filmen för där får regissören Stevan Mena äntligen till lite bra stämning som gör att jag vaknar till. Bara för att återgå till det standardiserade slutet som förekommer i så gott som alla skräckfilmer nu för tiden och man blir heligt förbannad om det inte förekommer. Nej, det här imponerade inte det minsta så det blir så gott som noll poäng från samtliga domare för Malevolence trots de fungerande fem minuterna i slutet som bjöd på lite nerv.

Vad som var mer skrämmande för mig var efter filmen när jag somnat till och ska gå och lägga mig. Jag släcker ner allt och kallar på hunden som ligger bredvid soffan och andas tungt där han sover. Han kommer inte trots jag kallar och jag vet att han var där så jag kallar igen ett par gånger bara för att höra honom komma luffandes från köket som ligger i andra ändan av lägenheten....