Jeepers Creepers - 2001

Jag kan tänka mig många recensenter satt kaffet i halsen när de bänkade sig framför denna och kom snabbt in i den och tyckte den var årets bästa film bara för att halvvägs in upptäcka vad filmen egentligen var/är. En störtskön monsterfilm med en snubbe i latexdräkt. Precis som det ska vara!

Handlingen kretsar runt ett syskonpar på väg hem över valfri Amerikansk helg i bil, givetvis. Allt går bra tills de får en otäck bil med ett säreget utseende efter sig. Efter en hårresande bilfärd finner de sig snart omkörda av bilen och allt är lugnt tror dem. Vilket det är med tills de upptäcker att bilen står parkerad och föraren, en lustig typ i slängkappa och hatt kastar ner något i ett rör i marken! Kan det vara en kropp?

Givetvis så vänder de och brodern ger sig ner i hålet och där börjar det roliga för mig i alla fall.
Och just här tror jag att Janne Ahlgren och resten av Sveriges "kritiker" satte sitt pulverkaffe i halsen.
För nu börjar filmen på allvar med en väldans skön monstersnubbe med som inte drar sig för att piffa upp stämningen.

Saken är den att gillar man inte filmer där en kille springer runt i latex och käkar mäniskor så gillar man inte denna.
Tempot är bra och det märks att regissören kan sin sak för det släpps inte på gasen här. Dock blir det ett litet anti-klimax när man ser hur monstret egentligen är då man först har en bild av honom för att sedan få de misstankarna grusade. Men det går över fort när man får inse hans fulla potential.

Monstret i sig är härligt och det är faktiskt skönt att se en ny stjärna ta sin plats bredvid Jason, Freddy, Myers och alla de andra kändisarna i skräckfilmsgenren.
Slutet är kul och man bör verkligen se hela filmen ut och inte missa vad som följer efter creditsen.

En kalasfilm film helt enkelt som rekommenderas till alla monsterdiggare där ute!