Då var vi äntligen framme vid originalet då efter mycket om och men. Var det värt väntan kan man tro? Svar: inte direkt för det här var en smått förvirrad (ärt)soppa. Julie Mills spelar en kvinna som finner sig oväntat snabbt gravid där det växer något enormt fort i henne. Maken tillbringar den mesta tiden i studion där han ska göra lite gangstarap eller grunden till det skiter mer eller mindre i vilket. Barnen de två de har är redan udda nog i sig då dottern asar runt på 12 utgåvor på samma bok och sonen konstant suger på en burk med ärtsoppa!
När saker och ting blir maken förföljd av en okänd man för honom medan frugan är av annan insikt. Mannen (Richard Johnson) hävdar att barnet måste bli fött något som maken aldrig påstått något annat hellre fast han har ej hellre sagt hans fru är gravid. Så den korkade maken tar med mannen hem och lämnar honom sedan med frugan som nu vrider på skallen och spyr grönt samt pratar med guttural röst.
Det låter onekligen lovande men är långt i från just det. Personerna gör så extremt udda saker som man aldrig skulle vänta sig de skulle göra än mindre skulle man bete sig så själv. Föräldrarna har ingen som helst koll eller relation med barnen samt ej heller med varandra vilket visas genom att Mills och Gabriele Lavia som spelar maken har noll kemi mellan varandra. Richard Johnson ser mest förvirrad ut även om han på extramaterialet till Code Red´s DVD säger han gillade filmen.
Ska man ha riktigt kul åt Beyond The Door så ska man just se extrameterialet för det är där den är som bäst i sina intervjuer med Richard Johnson och Ovideo G. Assonitis. Assonitis sitter bakom ett stort skrivbord i ett relativt tomt kontor med ett par ark papper, som visst ska vara viktiga, framför sig och komplett med solglasögon ser gravallvarlig ut när han påstår hans film inte är en cash in på Exorcisten. Papperna flyttas fram och tillbaka och det är precis som han läser innantill vad han ska få för fråga eller så står svaren där. Totalt sanslös intervju där han är ilsken över att de två inofficiella uppföljarna hade inget som helst med "hans originella" film att göra. Fast på frågan hur det kom sig att filmen Train/Amok Train även den fick titeln Beyond The Door 3 gör han en italienare. Vilket innebär att han gör som Sergio Martino och Ruggero Deodato och skyller på producenten. Problemet är bara att han själv producerade Beyond The Door 3 aka Train/Amok Train!
Det roliga tar inte slut där. Richard Johnson tar över stafettpinnen och berättar om sina upplevelser i Italien och med italiensk film vilket leder än en gång till när Fulci tuggar grus framför Auretta Gay och annat man hört förr. Fast en sak som jag inte väntade att höra från herr Johnson var han bitterhet över att han aldrig tjänade några pengar på filmerna han var med. Ursprungligen var han erbjuden 1% av Beyond The Door men avböjde och tog sina 20000 dollar istället. Vilket störde honom för den filmen drog in minst 15 miljoner dollar! Sen är det Zombi 2´s tur. Där grämjer han sig över hur bra den gått och fortfarande gör medan han fortfarande inte får något alls för de filmerna. Vilket är lite synd att se att en gammal filmfavorit gått och blivit en sniken jävel som mer bryr sig om pengarna han känner han missar än att bli berörd över att ett gäng lågbudgetfilmer han gjort i Italien för snart 40 år sedan fortfarande drar en publik och älskas världen över av en ständigt ny och växande publik.
Det gav mig en smula avsmak och mitt intresse för Beyond The Door avtog relativt snabbt. Trots gutturala läten och huvudvridningar samt levitation så somnade jag ifrån filmen och efter ha funderat på saken så lär det nog dröja innan jag ser om den här igen. För ska jag vara ärlig så lockar de två inofficiella uppföljarna avsevärt mer. För inte bara innehåller en av dem en fin Daria Nicolodia den andre innehåller fint gore. Där den här mest inte vet riktigt var den ska stå samt Assonitis är ingen vidare regissör. Ett platt fall för besatthetsgenren den här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar