Beyond The Call Of Duty - 1992

Yes, vi är tillbaka till en dels glädje men de flestas förtret. Så vad har hänt under uppehållet? Ja, inte bara har världens mest kända crackrökare slutit sina läppar runt glaskuken för en sista gång medan det här det har varit/är fullt upp med renovering av lägenhet, byte av dator, prestigande på Modern Warfare 2, en nyupptäckt av Ramones vilken kom med en oerhörd kraft vilken förde med sig inte bara underbar musik, litteratur men även stora kostnader. Men det är bröderna fanimej allt värda!

Vad har mer skett då? Jo, våra glada kamrater i Nordkorea har äntligen fått upp sin egna första missil fast med tanke på resultatet så kan vi alla sova gott om nätterna... Åtminstone tills Eric Saade ska dit och uppträda samtidigt som han ska klämma småflickornas föräldrar på extrapengar för döttrarna ska få vara i fikusens närhet i dryga två minuter. det enda som förvånade mig med det draget var det att det kom alldeles för fort fast hans "karriär" som självutnämnd artist är säkert redan under uppsegling samtidigt som hans skata till ex kvider om deras "uppbrott" vid varje tillfälle för fixade någon en egen "karriär" genom att smaska på Eric´s kotte så var det väl ändå henne...

Well,well. Vi lämnar patrasket åt deras vidare öde för de än under våran värdighet. Ytterligare anledningar till uppdateringar inte förekommit är det att mitt intresse varit i botten för att skriva både av personliga själv som de filmatiska upplevelserna varit väldigt usla där de bästa filmerna jag sett visat sig vara Tropa De Elite (mästerlig!), Yogi Bear(!), Åsa-Nisse - Wälkom To Knohult(!!) och elva säsonger på Frasier som lätt är den bästa sitcomen någonsin! Vilken bara blir bättre och bättre för varje gång jag ser den. Boss visade sig vara en höjdare med medan Hell On Wheels visade sig inte hålla vad den lovade och The Walking Dead - Season 2 borde byta namn till The Talking Dead för satan vad de kacklar i den serien! Jag fick träsmak i arslet och vaxproppar i öronen av deras malande.Skit är vad jag finner den serien vara.

Så nu till our feature presentation. Cirio H.Santiago har gjort vietnamfilm med Nich Nicholson, Vic Diaz med flera och är man bekant med de filmerna så kan man den här utan till. Inget nytt mer än att Jan-Michael Vincent är med och ser mest bakis/halvnitad ut.Hur denne karlen lyckas skjuta ner halva den nordvietnamesiska armén i bushen iförd flipflops, blåjeans och en knallblå tröja endast beväpnad med en 45á är mig ett mysterium men lik förbannat gör han det här. Handlingen går ut på att det ska fly landet efter som kriget är över och en brokig skara soldater,nunnor, barn och annat löst folk samlas på en båt efter en väldigt irriterande börja på en film där den som klippt ihop den måste intagit unga droger i kopiös mängder. Jag fattade inte inget den första kvarten av vem som var vem och vad de hade gjort/skulle göra/borde göra. Till sist lugnade det ner sig och återgick till det där som är så vanligt i Santiago´s filmer att Charlie inte kan inte sikta och jänkarna plockar femton man på en salva. Och att ingen någonsin laddar om.

Inget mästerverk men kan duga en sur morgon i väntan på något bättre som något nytt från Weekend Video eller varför inte en ny skiva från Gehennah?

Dagens skivtips: Heaven And Hell - Black Sabbath.