Dredd - 2012

Förväntningarna var verkligen inte höga när förhandssnacket kom igång om att det var en ny film om Judge Dredd på väg. Efter Stallones version, som jag gillar skarpt men som är stolt innehavare av världens mest korkade fel, så var inte mitt hopp i topp precis. Valet av Karl Urban kanske inte var något som fick mitt penis att rea sig i extas heller. Men nu är den sedd och vad kan jag säga förutom att årets film är här. Jag älskar Dredd!! Urban är perfekt som Dredd. Hård, stram och extremt våldsam av sig men med en skön glimt i sin dialog för i ögat kan jag inte säga för vi får inte se dem. Därför att Dredd tar aldrig av sig hjälmen i filmen ej heller får vi se Dredds ansikte när hjälmen inte ens är på i filmens inledande scen. Och bara det är ett skäl för att se filmen om man är det minsta fan av den klassiska serien.

Dredd drar sig inte det minsta för att ösa på med underbart übervåld så det tjongar om det och det tillsammans med Urbans bistratom när han kläcker ur sig drypande sarkasmer gjorde att jag skrek av glädje flertalet gånger i soffan och såg många av filmens scener flertalet gånger bara för de var så grymt underhållande. Dredd är skitskön på alla vis med en grym scenografi och extremt läcker visuell framtoning där våldet är i centrum och blodet flyter verkligen här. Precis som scenen där mini gunsen kommer fram i en härligt explosiv scen där tomhylsorna haglar i fantastisk slow motion, precis som jag älskar att se.

Ma-Ma said come get some...

Handlingen är den att Dredd får en rookie på halsen som ska utvärderas pga av att hon är synsk men inte klarat proven med godkänt. Fans av serien vet att det är Andersson som det handlar om och tillsammans ger de sig ut till kvarteret Peach Tree där Ma-Ma (Lena Heady) styr med minst sagt järnhand. Anledningen till deras ankomst är att det börjar regna flådda kroppar från 75:e våningen. Väl på plats befinner sig våra Judges i skottlinjen direkt när hela kvarteret sätts in för stoppa dem. Dredd är Dredd och rättvisan ska skippas och oavsett mängden skott eller döda kroppar så ser han till att det sker.

Det fina med Dredd är det att det sparas verkligen inte på krutet och det tas ingen hänsyn till moraliska aspekter utan det är fullt järn som gäller. Både Andersson som Dredd skjuter först och skiter fullkomligt i att fråga efteråt. Är du skyldig och dömd till döden så ska du dö. Så är det bara.

Guilty and sentenced to death. Punishment executed.

När det kommer till dagens effekter så förväntar man sig det bara ska vara bra såvida det inte är någon Ayslum film eller något billigt hopkok medan Dredd visade sig vara över förväntan på det planet med för effekterna är imponerande minst sagt. Man sväljer verkligen filmkaparnas vision av Mega City 1 och nu vill jag vara dit igen för Dredd kommer att bli oerhört svår att slå som årets actionfilm eller varför inte som film överhuvudtaget.  Åtminstone för mig för det här var bland det bästa i actionväg jag sett på bra länge! Karl Urban är Dredd, den saken är säker! Rekommenderas det allra varmaste för det här är underbart bra!

I am THE LAW!
You won't fuck around no more!