Italian the French way! Ungefär så kan man beskriva Last Caress som gjordes av de två eminenta herrarna Francios Gaillard och Christophe Robin. Det är två herrar gravt inspirerade av Dario Argento och italiensk film i allmänhet men även Fredagen den 13:e får sin homage den med. Speciellt en underbar sekvens från den makalösa fyran i den serien. Vilken det är, det kan man inte missa när man ser Last Caress. Fans av italiensk film, giallos (detta skällsord) i synnerhet lär ha en heldag här bara genom att plocka in alla filmer som inspirerat L.C. Själv kom jag på Suspiria, Deep Red, Tenebre och Death Walks At Midnight. Fler är det men dem pallar jag inte gå in på.
Handlingen i L.C. är lite av det mer slapphänta slaget men det centreras runt en tavla som en eller flera vill åt och den finns i ett hus ägt av en ung dam. Viljorna som vill åt den är flera och allt mer blodigt blir det när en grupp med bekanta/släktingar till den unga damen kommer dit och bestämmer sig för att ha sex, supa, röka på, hålla seans och ytterligare mer sex i väntan på ägaren kommer tillbaka. Men det går inte riktigt åt det hållet då det är en illvillig karaktär i huset som också vill vara med och leka fast med sina egna leksaker...
Det är blodigt, våldsamt och grymt underhållande. Jag kommer på mig själv med att sitta med ett lika stort leende på läpparna som den stackars pensionär som fått ett bidrag från staten och nu äntligen kan bekosta sig ett svampbad från sina vårdare. Så kul är L.C! Brudarna är typiskt franska vilket att de är mer eller mindre fulsnygga med aningen oproportionerliga näsor men det vägs upp med hjälp av deras klädstil som funkar fint i det här hushållet. Det är full makeup när de vaknar, nätstrumpor, höfthållare och hela kitet. Vi får även en fin sexscen som visar en dövstum tjej som störs mitt i ett skumbad av en illvillig gäst medan hennes älskarinna får smaka salami i andra rummet av en smårund herre med polisonger och nätlinne under skjortan. Men säg det samlag som får fortgå ostört...
Agerandet kanske inte är det bästa från vissa av deltagarna då de säkerligen är lokala amatörer/bekanta men det vägs upp av deras inlevelse i sina dödsscener samt att L.C. är så underbart snygg trots den är skjuten digitalt. Det är stämningsfullt med massor av färger och hederligt grafiska effekter av gammal hederlig stil. Som den här till exempel:
 |
| Hooked on a feeling...? |
Kryddar vi ultravåld med naket, elaksinnade nunnor, piskningar och annat mordiskt beteende så får vi Last Caress, en film som säljes med en andra film av samma team nämligen Blackaria. Så nu får vi inte bara en film som döpts utav en Misfits låt utan även ytterligare en film med ett namn från Misfits sammanhang. Glen Danzig, sångare i Misfits som sjöng just Last Caresss, släppte ett album med titeln Black Aria. Där fick ni lite mer onödigt vetande.
Last Caress är skitbra helt enkelt! Jag mådde som en prins hela den korta speltiden på knappa 70 minuter och kom på mig med att tacka Gummi-Jocke för hans recension av just Last Caress/Blackaria vilken var det som fick mig att köpa filmen rätt av på en ren chansning. Hans tips om musiken tog jag med en nypa salt då karl är en synthare men även där hade han helt rätt. Double Dragon´s musik, jepp de heter så, är grymt skön och den följer med det svenska DVD-släppet . Last Caress gav mig en sådan mersmak att jag ska visa den för kvinnan min så hon får se hur det ska gå till och sonen ska få se den med för det här kommer han att uppskatta. Det vet jag. Rekommenderas det varmaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar