Ladrones de Tumbas - 1990

Här har vi något så originellt som en spansk skräckis som är gjord ´90 och övertygade mig totalt att den var gjord ´80 för så autentisk känns den. Allt skriker 80tal här för vi får stuprörsjeans som är nedstoppade i vita tubsockar. Alla som är skyldiga till ha haft det räcker upp handen framför datorskärmen nu! Jag är definitivt en av dem som hade det och är stolt över det med fast mest i smyg då såklart, feg som man är. Miljöerna i filmen precis som musiken, goret, stämningen och allt annat är så tidsenligt att det är skrämmande och så är den gjord ´90! Jag kan inte släppa det bara... Filmen är så skön att det borde vara lag på att den skulle visas på tv för allmänheten att ta till sig minst tre gånger i veckan.

Storyn är den att en lokal satanist, som är byggd som en tyngdlyftare och klädd som Steve Harris från 80talets Iron Maiden, tycker att det är dags för världen att ta emot Satans son så han snor helt enkelt en oskuld och ställer själv upp som spermiedonator för Satan. Han anordnar även en vild ritual som ska pågå under hans befruktelse som ska se till att allt går rätt till. Men den lokala kristna motsvarigheten är ett gäng salta grabbar så de kraschar hans party och ser till att de planerna skjuts i sank för det räcker med en av hans sort i byn. Så satanist-Steve torteras innan han slutligen blir dödad i en kista med en yxa i bröstet som han begravs med men inte utan att han hinner kasta en förbannelse på de ansvariga för dådet.

Ett antal många år senare så kommer en grupp ungdomar som inte vill inte arbeta och nu försörjer sig som gravplundrare och släpper loss satanist-Steve genom att dra ut yxan i hans bröst, precis som vi sett ske i ett flertal Daninsky-filmer med klippan Naschy, så nu är han lös igen med samma utstyrsel som består av spandexbyxor, piratstövlar, cape, stålbrynja lik den han saxofonnissen har i The Lost Boys och en Ingvar Oldsberg frissa och ett njurbälte precis som alla tyngddlyftare har samt sin gamla yxa. Och nu jävlar börjar han röja på stan för en ny oskuld ska samlas upp och ridas in för Satan ska ha sin son och ingen jävel ska få stå i vägen för det!

Detta är en sådan cool film att det inte finns faktiskt. Stämningen är kalas och goret är ljuvligt 80talsaktigt med bara hederliga latexeffekter och musiken passar kanon här, inte minst den inledande truddelutten är jäkligt skön. Bodycounten är hög och vi får alla de klassiska morden i stil med en näve genom bröstkorgen, en yxa i skallen, halshuggningar, armkapningar och annat trevligt våld och till och med våran antagonist är en karaktär som inte bara är välklädd och välgjord med smink, han är även en intressant och underhållande filmskurk. Jag hade gärna sett mer av honom i fler filmer.

Agerandet är vad det ska vara och inte mer för här behövs inget Oscars-material utan personer som kan skrika högt, gällt och gärna falskt och i kör. Trots en relativ snabb film så hinner man fastna för vissa personer och ta dem till sig typ satanist-Steve och sheriffen då medan kvinnan som spelar sheriffens dotter är minst 20 år för gammal för sin roll. En annan sak som jag hängde upp mig på förutom hennes ålder var det att alla brudarna i filmen var rätt fula. Visst nu är filmen mexikansk och inte spansk men nog fan borde de hitta några snyggingar i Mexiko som vill ställa upp och visa lite hud på film för alla kan väl inte vara upptagna med att göra donkey shows?

Men det är skitsaker egentligen för fula brudar dör lika bra på film som snygga även om det kanske inte är lika skoj i deras nakenscener. Fast det är smällar man får ta för detta är en härlig film som man blir kroniskt glad av att se. Så har ni inte gjort det då är det hög tid ni gör det. Mycket nöje och akta er för satanist-Steve för ni lär garanterat tänka på honom nästa gång ni hör The Number of the Beast!