Conan the Barbarian - 1982

Inte Bara John Milius utan även Arnolds bästa film som inte är något annat än en klassiker och den bästa filmen i hela barbar-genren. Det är storslaget, våldsamt, vackert, brutalt och allt är tonsatt magiskt av Basil Poledouris. Ett soundtrack som är svårslaget i all sin bombastiska stil och som passar perfekt till scenerna som spelas upp för oss. Vi får fullt av fina skådespelare här och frågan är om inte James Earl Jones är spiken i kistan som verkligen sätter denna filmen på topp med sin presentation av Thulsa Doom men sen är Jones aldrig fel enligt mig så jag kanske är jävig där. Hur som helst, filmen är suverän, Sandahl Bergman är skithet och har nog aldrig varit på topp som här och svärdsscenerna de totalt håller ens intresse vid liv för de är larger than life och fullkomligt dräper!

Fotot är brett och vackert och Milius får till en fullkomligt trovärdig stämning som sedan kopierats in i det groteska men aldrig blivit utmanad på allvar även om Deathstalker närmat sig lite. Som om det inte vore nog med svärdsviftande, dueller och våld så får vi även en korsfästning och en gigantisk orm! Bara den gör det värt att återvända till filmen flera gånger för den är grymt välgjord precis som allt annat i filmen. Kulisser som kläder som miljöer är fantastiska och gör såklart sitt med för att öka på filmens värde och jag orkar inte hylla mer utan se den själva och inse ni med att en sådan här fin film som denna görs inte längre och framför allt inte så väl som denna är gjord. En sann klassiker som platsa fint uppe bland de andra klassikerna som The Wild Bunch och Jaws, mina favoriter. Jag älskar den, har alltid gjort och kommer alltid att göra för den är verkligen så bra och fascinerande.

Köp den! Se den! Älska den!