The Antichrist - 1974

Exorcisten ripoffs är alltid kul och jag har alltid varit svag för dem så vi får antingen skylla på dåliga gener eller helt enkelt dålig smak, väl själva. Hur som haver, Exorcisten är en fin film med härligt demonraffel, uppkastningar av grönt slem, mycket tungviftande, hädelser och namnkallande, träffsäkra beskrivningar och präster i en salig blandning. Denna missar inte att följa den listan men den kryddar den med lite incest, Mel Ferrer, en get som får röven grundligt slickad, leviteringar vilket borde visas mer på film och förförelse av ungdom. Men trots allt detta trevliga så blir den ändå bara en kopia av Exorcisten.

Storyn läggs det lite mer tid på och vi får en fin förklaring till varför den rullstolsbundna Ippolita blir besatt så det är inte bara hennes bitterhet som tar groteska övertoner. Carla Gravina som gör Ippolita gör en fint jobb här och sätter ett rejält tryck på sitt spel och tvekar inte för att gå steget längre i både uttryck som kroppsspråk och det är faktiskt hon som är behållningen i filmen får jag säga. Arthur Kennedy spelar biskopen med svag tro och Mel Ferrer Ippolitas fadern som har ett förhållande med en vacker ung kvinna som väcker både svartsjukan och lusten hos sin dotter. Invecklad familj detta. Alida Valli är med på ett hörn med för de som gillar henne.

Alberto De Martino är till skillnad från sin namne Sergio lyckligtvis inte lika tråkig regissör utan bjuder på en fin film med bra tempo och flera rysningar men det blir lite utdraget så filmen hade gärna fått vara lite kortare i min smak. Trots det så är det aldrig att den blir tråkig. Fotot är snyggt men sen är det skjutit av Joe DÁmato med så där är ännu en anledning att se denna för de som gillar italiensk film och inte bara just denna genre. Det är en trevlig film med fint fotot, bra agerande och ett flertal rysningar så man får precis det man förväntar sig av den men Exorcisten är fortfarande bäst men denna är inte så värst långt efter faktiskt.