Sleepwalkers - 1992

Hjärtligt välkomna till kvällens synth-hörna... Skämt åsido. Ni är däremot hjärtligt välkomna till det 1000:e inlägget på Weekend Video. Inte illa får jag säga för att vara gjort av mig faktiskt men det beror helt på alla ni som valt att följa och läsa här. Utan er inget skrivande så tack för all uppmuntran och alla kommentarer ni lämnar. Det är alltid kul och välkommet ska ni veta. Så vad säger ni? Sugna på 1000 till?

Hur som helst, här kommer det som det ska handla om i alla fall. Stephen King-filmatiseringar har vi avhandlat mer än en gång på bloggen så den avdelningen slopar vi helt så vi går på strupen direkt i stället. Detta är en film som det känns som att alla valt att skita på för det är lättare att hitta något trevligt skrivet på nätet om Pol Pot än om denna filmen och jag förstår inte varför för det är bra regisserat av Mick Garris som verkar bara koncentrera sig på att endast göra King-filmatiseringar nu för tiden. Vi får ett härligt mor & som förhållande som verkligen tar ut svängarna, gummimonster, kattattacker, en ung och söt Mädchen Amick, en yngre Ron Perlman som får en pedikyr av värde, lite gore men välgjort sådant och framför allt en härlig Alice Krige som inte bara är väldigt fin hon är även en härlig antagonist i filmen.

Storyn handlar om en mor och son med ett incestuöst förhållande som samtidigt är Sleepwalkers, med det menas det att de kan byta skepnad och leva jävel lite som de vill. Det enda som kan stoppa dem eller hota dem är katter. Vad de behöver är livskraften från oskulder så jag klarar mig där, tror jag... Nu är de i en ny stad och ska ladda upp batterierna och och Mädchen Amick är den lokala oskulden som nu ska bistå med sin närvaro och oskuldsfullhet. Men hon är inte lika lätt på tassen som de hoppas på att hon skall vara.

Storyn är simpel, effektiv, tempot är fint och tiden flyger fram som jag alltid skriver men det stämmer här precis som de andra gånger jag gör det och effekterna är bra. Även om det förekommer ett par mindre lyckade sådana i början av filmen. Men resten av dem är bara fina och kladdiga för den delen med så var inte rädda ni gore hundar där ute. Det förekommer blod, klegg och rens för något annat vore otänkbart för det är ju en skräckis ju!

Filmen börjar lite svagt för mig med alla tänkbara klyschor med den nya killen i plugget och den misstänksamme läraren men det rullar på fort där, förvånansvärt snabbt faktiskt och vips så är den delen avklarad och sedan eskalerar det till det underhållande slutet där tempot ökar på rejält och det verkliga renset sätter i gång med stuntmän i latexdräkter, proteser, uppstoppade katter och våld. Allt kryddat med mor och son i full färd med att tafsa och hångla upp varandra för fullt och även akten visas för de som vill se det och det vill väl alla se antar jag. Jag ville det och fick det så kanske det var därför jag gillade filmen som jag gjorde.

Överlag en helt okej film som jag uppskattade mer nu än första gången jag såg den och till skillnad från förr så är mina förväntningar gällande en King-filmatisering nu för tiden väldigt försiktiga. Så det blir tummen upp här och var inte rädda för att ge den en chans det finns avsevärt värre filmer från denna regissören att se.