Once Upon A Time In The West - 1968

Sergio Leone´s Once Upon A Time In the West är en film jag tycker faller bort när Leone´s spagehttiwesterns kommer på tal för allt folk kan tala om är Clintan´s filmer med just Leone. Vad som är ännu värre är det att The Good, The Bad And The Ugly hyllas så otroligt högt när både For a Few Dollars More och just den här är så avsevärt mycket bättre. Speciellt Once Upon... är inte bara magisk, underbar och fantastisk, den är ett mästerverk utan proportioner. Allt från inledningen som skulle innehålla Clintan, Eli Wallach och Lee Van Cleef vilka skulle skjutas ner av Charles Bronson när han kliver av tåget blev det som alla vet, inget av. Anledningen till det scenariot var det att Leone ville göra ett avslut med sina Dollar-filmer men det sköts i sank när Clintan inte ville ställa upp.

I stället fick vi Jack Elam (dubbad här), Woody Strode och Al Muloch. Muloch, känd från just The Good, The Bad And The Ugly, tog sitt liv under inspelningen genom att i full westernmundering helt enkelt hoppa ut ur sitt hotellfönster och störta till sin död precis innnan filmningen av hans dödsscen var klar. Det var inte det enda självmordet relaterat till filmen då Frank Wolff, spelar McBain i filmen, tog sitt liv med 1971 i Rom.

Efter den explosiva inledningen så fortsätter tempot i saklig mak där den ene efter den andra karaktären introduceras och vi får se en sagolik uppställning av veteraner i allt från småroller till stora med namn som Henry Fonda som här gör sitt livs roll som den barnamördande gunfightern Frank som skiter fullkomligt i allt utom sin egen vinning, den vackra änkan spelad av Claudia Cardinale som levererar några av de vassaste replikerna med perfekt timing även om de är få men bjuder på storslagen skönhet med sin blotta närvaro, Charles Bronson som hämnaren som spelar en minst sagt underlig melodi på sitt munspel vilkens förklaring kommer när han står inför döden. Keenan Wynn är med i en mindre roll som sheriff men blotta närvaron  räcker för min del. Jason Robards som ännu en galen gunfighter bara det att hans sådan är mer ärlig än Frank´s. Och det är bara en del av dem.

En sak som är slående med Once Upon A.... är dess tempo som gör att man som åskådare sitter och blir alldeles fylld med andnöd för filmen tar andan ur en. Man sugs in i det dödliga spelet mellan karaktärerna i deras dödsdans vilket är precis vad Leone ville.Eller varför inte som mannen själv beskrev sin film:

"Filmens Rytm skulle framkalla känslan av en dödende människas sista flämtande andetag. Once Upon A Time In The West var från början till slut en dödsdans. Filmens alla rollfigurer, utom Claudia (Cardinale), är medvetna om att de inte kommer att nå slutet levande". Sergio Leone


Allt från fotot till Ennio Morricones makalösa musik gör sitt med för att visa att det här är inte bara ännu en medelmåttig spaghettiwestern elelr en tidsenlig amerikans dito av lågt snitt, nej, detta är en tidlös klassiker som för alltid kommer att leva kvar och ses som en av de största westernfilmerna, om inte en av de största filmklassikerna över huvudtaget helt enkelt. Det enda smolket i bägaren som stör mig är det att av någon anledning så har de valt av någon outgrundlig anledning att dubba Jack Elam. Nu har han inte så värst många repliker, fyra max men ändå. Det är Jack Elam vi pratar om och ingen låter som Jack Elam. Annars en så gott som felfri och perfekt film. Klassiker, inget annat så köp den! Se den! Älska den!