James Ellroy är Gud. Så är det bara. Kriminallitteraturens mästare är hjärnan bakom Rampart som gör vad Ellroy gör bäst. Skildrar genomkorrumperade snutar som kanske inte är alls så illa trots allt de pysslar med. Woody Harrelson spelar här Dave Brown, en gammeldags snut som inte drar sig för att använda batongen vid omhändertagandet av en misstänkt. Ej heller drar han sig för att skjuta en våldtäktsman för att förhindra framtida brott. Vad den dödsskjutningen för med sig kanske inte han är beredd på. Brown, som hamnar i rampljuset vid "omhändertagandet" av en flyende där han var allt för flitig med batongen, finner sig än en gång i klistret med sina överordnade. Att sedan media pumpar ut filmen där han utövar sitt jobb kanske inte är vad han behöver. Fast det hindrar inte honom för att ragga på en främmande kvinna i en bar samtidigt som hon ser på just Brown in action.
Kvinnor är en pärs för Brown som bor i en stuga mellan sina två före detta fruar som är systrar till råga på allt med sina två döttrar. En dotter som fortfarande har pappa som hjälte och en större som avskyr sin far för vad han gör på jobb samtidigt som hon kommer ut som lesbisk. Litet underligt tankesätt då den ena frun spelas av Cynthia Nixon som är lesbisk och den andra spelas av Anne Heche som vi alla minns var lesbisk en kvart ungefär med Ellen DeGeneres. Inget direkt som har med filmen att göra i sig men fast det gör sitt för att krydda filmen.
Men allt det här räcker inte för Brown som finner att alla pengar som han kommit över i jobbet börjar ta slut under den senaste utredningen emot honom så han ser till att skaffa nya på ett inte fullt så lagligt sätt. Bara det att det slår tillbaka till honom rejält. Både privat som i jobbet.
Harrelson är inte ensam i filmen med Nixon, Heche utan vi får även Sigourney Weaver, Steve Buscemi, Ben Foster, Robin Wright, Ned Beatty men tyvärr även den genomusla pajasen Ice Cube som inte bara är fet, fånig och korkad han är fetare, fånigare och mer korkad här! Den som fortsätter ge den pajasen roller skulle jag allt vilja träffa ensam i ett mörkt rum. Har man bara överseende med den clownen får man ett mörkt thriller/drama med bra agerande och en kraftfull ton. Lite som Abel Ferrara´s Bad Lieutenant. Minus onaniscener, nunnor och Jesus. Istället får vi Dan Brown. En normal polis fast i James Ellroy´s skepnad.
Det är kraftfullt, mörkt och inte speciellt snabbt ärligt talat. Rampart tar allt sin tid för att berätta sin story och eldstrider samt våldsamma explosioner är att förglömma. Det förekommer inte alls här. Väntar man sig en typisk actionfilm, leta någon annanstans. Ni finner inte det i Rampart, här finner ni svärta, osäkra människoöden och en man som inte drar sig för något för att behålla sin familj och jobb. Oavsett vilket pris.
Tack för ni läser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar