Oasis Of The Zombies - 1982

Nu är jag ingen Francofil eller någon med större insyn i bolaget Eurociné så det håller jag mig långt borta för att kommentera. Dock kan jag avslöja, vilket trogna läsare här vetat sedan länge, att jag är ingen älskare av Jess Franco. Men på ålderns höst så börjar jag likt förbannat dra mig till honom av någon bisarr anledning som bara kan kallas för gubbsjuka eller varför inte brist på bättre vetande.

Oasis Of The Zombies är en av de mer utskällda zombiefilmerna tillsammans med Jean Rollins Zombie Lake. Båda ska innehålla nazi-zombier och bara det är ett plus i min bok så när jag kom över ett fint exemplar av just Oasis.... så slog jag till innan jag hann ångra mig. Resultatet? Det kan ni läsa om här nedan.

Under brinnande krig i den afrikanska öknen ryker brittiska trupper samman med tyska trupper som fraktar guld. En man överlever vad som måste vara ett av de mer underhållande slag jag sett på film. Oasen visar sig innehålla en hemlighet som titeln på filmen avslöjar. Den brittiske soldaten får hjälp av en shejk och han tackar för hjälpen genom att sätta på dennes dotter. Två år senare när kriget är slut återvänder han för dottern bara för att få veta att hon dött när hon fött en son åt den frånvarande fadern.

Snabbt hopp till nutid och fadern i sin tur blir mördad av en konkurrent som vill åt guldet och nu får dennes son som nu är vuxen, och i ett sökande på sig själv, veta historien och ger sig ut för att finna guldet själv. Allt går åt skogen och zombierna raglar fram under sanden för att utöka sin odöda armé. Allt medan våra glada lycksökande hjältar får på nöten.

Oasis Of The Zombies är precis lika rutten som ryktet gör gällande, i shit you not. Det är långa stunder bara med meningslöst inzoomande på skrot som döljs bland palmblad och ett gäng kameler. Stridsscenen i början är tagen från en lagom obskyr krigsfilm som jag bara måste få se innan jag dör för det var något så groteskt underhållande med få inklipp av egenhändigt filmade actionscener som kastats in för att ge en vision av att allt är gjort på en och samma gång vilket det plågsamt pinsamt inte är.

Zombierna i sin tur ska vi inte bara gå in på för deras sminkning är groteskt underhållande i sin tafflighet att det gör upplevelsen omöjligt mer underhållande. Men trots alla brister som Oasis Of The Zombies innehåller så kan jag inget annat än ta den till mig för det är något bisarrt lockande över den som drog mig till sig. Jag fann mig fast direkt den började och sen satt jag där förutom avbrott för tvättning men det gjorde bara att det gick fortare att bli klar för det här skulle bara ses färdigt.

Vad som drog vet jag faktiskt inte men den underliga orgelmusiken kan ha varit en del av det hela samt den gamla porraktrisen France Lomay´s medverkan. Hon var läcker fast lite mer hud kunde Franco allt ha bjudit på för det för har vet snålt om det. För har man tillgång till porrskådisar så kan det inte vara svårt att få in mer nakenhet i filmen. Det handlar väl bara om vad man är villig att betala för det.

Så är ni sugna på zombie-stänk men sett alla av värde och vägrar befatta er med den moderna tidens digitalt skjutna pinsamma försök vilka vi dränks i nu för tiden så kan Franco´s Oasis Of The Zombies vara något att sätta tänderna i men vänta er inget gore eller slafs för det blir det inget. Däremot får vi en oändlig massa tafflighet men även en skön hypnotisk stämning som vägrar släppa taget om en. Så bjud in farmor och kasta ungarna i säng för här blir det garanterat livat. Rekommenderas varmt!