Werewolf Shadow - 1970

Tjena alla Naschy-diggare! Nu är det dags för en ny Daninsky film!

Allas våran Waldemar Daninsky är skjuten med två silverkulor i bröstet, mitt i hjärtat. Allt hopp är ute och han ligger naken på obduktionsbordet. Obducenten är en kaxig typ och bestämmer sig för att börja med att ta ut kulorna då han inte tror på myten om att den polske nobelsmannen är en varulv. Samtidigt som månen är full. Bad Mood bara det!

Otur för herr skarprättare och tur för oss så snart karlen vänt sig om så läggs en luden tass på hans axel och gissa vem som står bakom honom i full vinterpäls och kroniskt dregel rinnandes!
Waldemar is back in town!
Obs! glöm inte att lägga ett öga till att han nu har skjorta på sig :D

Två förvirrade brudar som snurrat in på häxkraft och magi ger sig ut på landet för att uppsöka en grav till någon gammal vampyr. Väl på väg så förekommer den alltid närvarandes obligatoriska vägscenen igenom en skog givetvis. (Spelar ingen roll. I 90% av alla Naschy filmer så förekommer alltid en bilfärd genom skog! Till och med i School killer!)

Väl på plats upptäcker dem att bensinen är slut och att Waldemar plötsligt dyker upp och erbjuder dem logi för natten. Snyggt klädd är han med fast utan helskägg, dock röker han pipa och det är bra.

Snart är el Hombre Lobo i farten igen och med det menas det att inget får vara helt i rummet han vistas i. Allt måste vräkas ner på golvet. Vare sig det är lampor eller skelett!
Snart jagas det för fullt och allt från snygga brudar till gamla gubbar avlöses på löpande band. El Hombre Lobo skonar ingen!

Givetvis så öppnas kistan till den gamla vampyrbruttan och hon väcks med blod givetvis och el Hombre Lobo får en ny motståndare.

Vad kan man säga?
En direkt klassiker som bör finnas i var mans samling. Inte nog med att man får en snygg varulv man får även omotiverade lesbiska scener, vampyrism, mera omotiverade lesbiska scener och en piprökande Naschy!
Miljöerna är kalas och Klimovsky regisserar med stabil hand. Hans patenterade scener med vampyrbrudar som kommer springandes i slow motion i dimma är givetvis närvarandes här med och stämningen är tjyvtjock av mys och lättsamt obehag.

En av de skönare Daninsky-filmerna och en sann favorit.

Köp! Se! Älska! el Hombre Lobo for el Presidente!