Dressed To Kill - 1980

Något som alltid är kul är att bli överraskad av trevliga vänner som ger en ett gäng filmer att se som man inte annars skulle tänkt på själv. Detta är en sådan. Får man sedan en fin t-shirt och en ask zombie-mints så är lyckan total. Men nu svamlar jag igen så vi går i gång direkt.

Brian De Palma, ingen direkt favorit hos mig även om De Omutbara är en Costner-klassiker, är ansvarig för denna oväntat sleaziga historia med rakknivar i centrum. I rollerna ser vi Angie Dickinson som bjuder på en oväntat trevlig och intim situation i duschen i början. Själv började jag jaga fler titlar på nätet med Angie Dickinson för att se om hon upprepade den bedriften men det visade sig vara en body double i form av en nakenmodell som stod för de inslagen. Trots det så blev scenerna omtalade och De Palma gjorde sedan Body Double baserad på händelsen. Hur som helst, kroppen är fin så man skiter egentligen i vilket så länge det är sleazigt.

Dickinson är en sexuellt frustrerad hemmafru som går hos Michael Cain´s psykolog för övrigt, som efter en trevlig eftermiddag med manligt sällskap får lite problem med en rakkniv i en hiss. Dådet eller dess efterverkan ses av Nancy Allen´s hora som sedan i sin tur blir jagad av mördaren. Lyckligtvis för henne är Dennis Franz polis på fallet och tvingar henne mer eller mindre att locka fram mördaren igen. Att hon sedan riskerar själv att råka illa ut är inget som han bekymrar sig om.

Likheterna med Hitchcock och hans Psycho är ofrånkomliga här för vi får mer än en scen i en dusch med tillhörande blod, skrik och vassa eggar. Fast det var inget som jag direkt störde mig på för De Palma får till en av de bättre filmer jag sett från honom och även om alla pratar om Blow Out, som Allen gör ännu en roll som hora i och även Franz dyker upp som hallick i, så är detta en bättre film. Jag somnade för övrigt i Blow Out så det var tur jag fick denna att se då så De Palma inte hamnade ännu längre ner på min lista. För han ligger verkligen illa till efter hans våldtäkt på James Ellroy´s The Black Dahlia!

 Nancy Allen förknippar jag annars mest med Robocop och hennes rätt begränsade roll i den och Dennis Franz är en klippa som i denna filmen är manlig förebild för alla med sin klädsel. Jag vet personligen att khenrikm själv gärna klär sig på detta viset när det ställs till med firmafest och diverse festivaler. Ett föredöme som sagt. Allen här sköter sig bra får jag säga och det är bara synd att hon inte har en armborst vid sin sida för att matcha hennes stora hår. Att skator som Eva Mendez kommer fram i karriären och inte Allen är bara bevis på dåliga omdöme i filmbranschen. Michael Caine däremot verkar först vara sitt lite strama och stela brittiska jag som han gör så bra men här lyser hans intresse igenom när han får sin scen med Nancy Allen på dennes kontor och hon börjar klä av sig för honom. Då kan inte inte ens han hålla masken och man ser hur intresserad han plötsligt blir. Kul att se för Caine är en fin skådis som aldrig gör dåligt i från sig.

Filmen själv är en snabb, till och med spännande film som drivs framåt och den överraskar med mellan varven får jag säga. Tänker man till så kan man klura ut vem som gör vad mot vem men allt är inte vad de verkar här. Frågan är om inte Argento hade denna lite som förebild till Tenebre när han gjorde den för jag fick associationer till den? Speciellt så fort rakkniven var framme. Väl värd att kolla upp!