onsdag 5 maj 2010

Cementerio del terror - 1985



Tortilla-landets fortsatta expliotationer fortsätter och denna gången är det en zombiefilm med ärkezombien Hugo Stieglitz i leaden. Jag kan bara svara för mig själv nu men jag har svårt för den karlen. Han är så fruktansvärt träig att hade man vattnat honom regelbundet så hade fanskapet säkerligen blommat!

Här får vi stifta bekantskap med en halvnaken Hugo som snarkar hemskt framför dumburken och har heta drömmar något hemskt. Det visar sig vara en mördare han vill ha kremerad för att han inte ska kunna återuppstå men det är det ingen som tar på allvar förutom sex stycken medelålders ungdomar som snor killens kropp på bårhuset för att använda den i en svart mässa som de ska hålla utav tristess. Ah, dagens medelålder.

Givetvis återvänder Devlon som han heter och mördar de sex i ett rätt raskt tempo med hjälp av sina fingrar. Han sliter helt enkelt upp dem så det röda guldet flyter friskt och tarmarna väller fram. Oh yes, det är bra gjort med precis som i de andra filmerna jag skrivit om här. Nu tar det inte slut med de sex "ungdomarna" utan nu får vi ett gäng med småkottar som dundrar in på en viss kyrkogård, titeln ni vet, och vips så är det zombie-rens på menyn som gäller. De små liven skriker och har sig till allas våran skäggzombie Hugo hör dem och dundrar in på platsen med bilen och börjar dela ut kors för att jaga bort busarna. Själv tar han det största han hittar för det behövs som krycka då Hugo skadar lilla fosisngen. Att det sedan ser ut som han ska på klanmöte och elda lite hör inte hit. Hugo behöver en krycka, så är det bara!

Och det var det hela för resten får ni upptäcka själva. Rubén Galindo Jr som är ansvarig för de andra två höjdarna vi läst om tidigare är ansvarig för denna. Dock märks det att detta är "endast" hans andra film för den saknar de vansinnigheter som är med i de andra filmerna. Det är inget direkt som sticker ut här förutom slutscenen och Hugos trötta blick. Nu betyder det inte att filmen är dålig på något vis bara det att de andra två är vassare och framför allt roligare. Åtminstone fann jag det så medan andra säkert tycker tvärtom.

Hur som helst, det är verkligen ingen film man kommer att ångra man sett för den har sin charm och zombierna är coola här och det är rätt grafiska mord. Det tillsammans med en oväntad scen där småknoddarna stoppar en van och frågar om de får åka med den till en kyrkogård mitt i natten(!), som för övrigt är totalt oväntad som fullständigt orealistisk i dagens samhälle, gör att denna slår en stor del andra zombiefilmer på fingrarna med råga. Självklart ska man, om man som jag med flera gillar mexikansk skräck, se den. Nu är den inte bland de bästa jag sett därifrån för jag väntade mig lite mer galenskap än jag fick och det nog därför. I övrigt är det en fullt godkänt film.

Inga kommentarer: