Så fort ordet possession är med i en titel så förväntar jag mig en film i stil med Exorcisten så även med denna. Fel hade jag totalt. Visst förekommer det besatthet här men inte av någon demon eller någon djävul utan av en 17-årig puertorican med smak för att halshugga unga damer! Shirley MacLaine´s yngre bror Perry King hamnar på psyket efter att ha hotat vicevärden så hon tar med honom hem till sig och sina två barn och sitt puertoricanska hembiträde. Biträdet försvinner snart efter att Joel kommit in och han förolämpat henne på spanska. Vad han säger får vi aldrig veta men det var säkert inget trevligt. Ju längre tiden går ju värre blir Joel och snart börjar liken radas upp innan det är dags för en eftermiddag av terror på stranden som man sent kommer att glömma.
Ska man vara ärlig så är filmen rätt seg och långsam i sin uppbyggnad och det är inte utan att man undrar om det är lönt att tittat vidare men se, det ska man göra för annars missar man ett otroligt slut som man inte kommer att glömma i första taget. Slutet består av bland annat att King förnedrar dottern att äta kattmat ur en skål samt att tvinga den 10-åriga sonen att dansa naken framför honom bara för att han råkade bli svettig i pannan. Killen visar allt! Och tro mig det är något man inte glömmer i första taget.
För att krydda det ännu mer så är där en stark incestuös känsla mellan MacLaine och King, som för övrigt gör sin debut här. Man tror först de är ett par innan man förstår de är syskon och det blir mer påtagligt längre in i filmen att det kanske inte riktigt är rätt mellan dem även om det aldrig gått handgripligt till. Till exempel så är systern mer omtänksam av brodern än sina barn och torkar hellre av honom efter duschen än gör frukost åt knoddarna.
Nu är detta inte den snabbaste filmen i världen och den är ärligt talat väldigt seg samt småtrist innan det famösa slutet kommer och allt skenar i väg. Det räddade slutet för mig helt får jag säga. Miljöerna i filmen gjorde sitt med för den utspelar sig i New York en höst 1972 så allt från mode till inredning är riktigt läckert att se. I överlag en okej film med ett grymt slut som säkerligen kommer att få mig att återvända till den någon gång fast vill jag se besatthet som jag är van vid så ser jag någon av de filmerna. Denna kommer jag att se bara för slutet och miljöerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar