L'ennemi intime - 2007

Franska filmer är underhållande och franska krigsfilmer är inte desto sämre det minsta. Men väntar man sig en sedvanlig krigsfilm enligt amerikansk eller italienskt mått så lär man bli ordentligt besviken. Detta är inte ens i närheten av 9 rota. Utan denna har sin egen stil. Regisserad av mannen bakom Hostage, Florent Emilio Siri, får vi här en tung och väldigt egen krigsfilm som skildrar fransmännens krig i Algeriet och allt vad det innebar. Vi får storslagna vyer, tortyr, folkmord, galenskap, sönderskjutna får och åsnor och vi får se resultatet efter en napalmbombning i en fruktansvärt grym scen.

Som sig bör och är i denna sortens filmer så följer vi en pluton som får en ny ung löjtnant. Han är ung och full av idealism och en relativt naiv syn på hur krig ska föras. Men snart nog inser han vad det innebär för en själv att betrakta förhör och hur pass det påverkar dem som gör det. Förhör som innehåller ström till genitalierna är inte trevligt, inte ens för de som bevittnar det hemma i soffan. Utplacerade i den förbjudna zonen och ständigt på jakt efter en fiende som aldrig tycks visa sig förutom när den lämnar sina visitkort så går snart krigets vanvett in under huden på den unge löjtnanten och när till och med den erfarne sergeanten som varit med i både andra världskriget som i Indokina då är det illa.

Actionscenerna är bra som fasiken utförda här och just den redan nämnda napalmbombningen är grymt utförd, man ser människor bli totalt uppslukade av flammorna. Det är så grymt alltså. Stämningen i filmen är jobbigt tung och man sitter och vet inte riktigt vad man ska vänta sig. Visst kan man avfärda den som en fransk version/kopia av Plutonen om man vill det men denna är så mycket mer. Ett helt annat krig och helt annan story och framför allt annan miljö. Precis som 9 rota, vilken är mer typ standardkrigsfilm än denna, så är detta en djupare film som går under huden på en och stannar där. Jag kommer att återvända till denna fler gånger, den saken är säker.