lördag 27 juni 2009

Death Proof - 2007



Jag är ingen fan av Tarantino och det är cementerat i napalm det, den saken är säker. Anledningen till att denna inhandlades var att suget efter Rose McGowan blev stort samt den hittades billigt. Och nu är den och nu faller domen över den.

Som sig bör så kan inte Tarantino göra en film utan den ska dränkas i filmreferenser och gärna med prydas av hans egna prylar och bilder osv.. Denna gången är det just hans egna posters som sitter på väggarna i baren i första halvan av filmen där han själv, tyvärr, är bartender. Sen är som säkert alla vet vid det här laget Kurt Russells jacka, samma jacka som Burt Reynolds bar i Ingen Blåser Hooper och kylaremblemet på hans bil är taget från Peckinpah´s Convoy där Kris Kristofferson har den på sin lastbil. Och givetvis har han kastat in lite musik från Argentos Bird With Crystal Plumage. Samt att vi får höra alla filmreferenser till leda med, inget fel i det men han kanske borde göra någon film utan en massa sådant och visa att han kan komma på något originellt i stället för kopiera andra som han byggt hela sin karriär på.

Första halvan av filmen är inget vidare då det bara matas ut dialog som är totalt ointressant och det verkar bara som han vill visa att han kan skriva det samt att testa hur mycket skit tittaren pallar höra innan han/hon stänger av. Själv fick jag huvudvärk efter 10 minuter pga av allt kacklandet och den värsta är givetvis den som har mest repliker i filmen med. Sydney Poitier aka Jungle Julia i filmen fick mig nästan att stänga av med sitt svammel och dryga kommentarer i filmen, jag var på väg in i rutan för att strypa fanskapet. Så därför var glädjen total när hon dog, våldsamt. Tack och lov.

Andra halvan var avsevärt bättre än jag mindes och här får vi sköna bilar och bra action med några jäkla stuntscener och just Zoe Bell imponerade på mig här. Annars var det Rosario Dawson, i hemsk frisyr, som var bäst. Hennes ögon och ansiktsuttryck är obetalbara i en bransch annars där botoxstelhet är en standard. Mary Elizabeth Winstead tåler jag inte alls men här var hon okej och slapp förstöra filmen. Russell sköter sig bra även om han faller i respekt när han skriker som ett fruntimmer i slutet och det kommer han nog aldrig att reparera. Snake och McReady hade spöat honom som det fruntimmer han låter som där, tro mig.

Vad som jag fann underligt var att allt det slitna som förekommer i bilden under första halvan inte är med i den andra delen. Förmodligen medvetet och har en dold mening som inte det är meningen att jag ska förstå misstänker jag. Men jag är inte så dum som göken på discflopps sida som klagar på att kvalitén på bilden på denna och Planet Terror är dålig... Han tar priset i alla fall. Men en sur första halva som reser sig i andra halvan pga bilarna, miljön, Dawson och Bell. Kommer att se denna igen före Planet Terror, den saken är säker för nu vet jag att denna var bättre än den, till skillnad från vad jag sagt tidigare. Nu hoppas jag bara gussar´n kan förlåta mig för detta snedsprång...

4 kommentarer:

khenrikm sa...

Tyvärr måste jag hålla med. Ingen skugga över Russell (eller över biljakten på slutet) men resten... sheesh! I Planet Terror har Tarantino en roll med pinsam dialog där han upprepar "I've had me a whore..." flera gånger. Och nu ser jag att den repliken kommer igen i Inglorious Basterds! Noooo!

lizzardking sa...

Tyvärr?!
Inget att skämmas för att du tycker jag har rätt ;D

Mr_v sa...

Jag är normalt en vän av Tarantino, men i den här gick han för långt med referenser till sina egna gamla filmer (det irriterar mig mycket mer än referenser till "klassiker") och dialog som bara mal och mal och mal utan att leda nånvart. Fast på slutet reparerar han ju det mesta, riktigt härligt bilraffel. Jag är också hejdlöst förtjust i det abrupta slutet.

lizzardking sa...

Slutet var det bästa men när biljakten kom ut bland andra bilar så tyckte jag den tappade intresset. Den var roligare när det bara var de två bilarna vilket det blev sen igen. Men någon vän av honom kommer jag aldrig bli, den saken är säker.