Sean Penn är en bra regissör som gör egna små filmer som inte är riktade till den breda massan direkt. De kräver tid och tålamod samt ibland flera år för att mogna till sig ordentligt. De är även rätt långsamma så vill man se en av dem så bör man ha det klart för sig men i slutändan får man ett gott hantverk med fina skådespelare och möjligtvis en tankeställare.
Freddy (Jack Nicholson) är en man som fått sin dotter dödad av en rattfyllerist, John Booth (David Morse) som släpps snart ut från kåken. Freddy räknar dagarna så att han kan döda honom själv direkt. Freddys exfru Mary (Anjelica Huston) har gått vidare så gott det går och vänder sig till terapigrupper för att finna stöd, Freddy söker sig till strippor och sprit, dygnet runt. Booth är en man som plågas av sitt handlande och försöker förlika sig med att dö för Freddys hand efter att ha blivit uppsökt av honom. Freddy ger honom ett par dagar innan han dödar honom och Booth börjar inse att han kanske inte vill dö ändå.
Laddat ämne som inte blir lättare av tyngden i filmen och har man själv förlorat en nära anhöring så är föräldrarnas smärta ännu mer påtaglig och smärtsam. Alla gör sina roller riktigt bra och Hustons och Nicholsons bråk blir ännu mer laddade när man vet att de var ett par tidigare men skildes på ett rätt jobbigt vis. Nicholson är riktigt bra här och visar att han verkligen är en bra skådis, han till och med gråter. David Morse är stabil även här som han var i Penns The Indian Runner. Nicholson gjorde även The Pledge med Penn som var/är en remake på en tysk film från 1958, It Happened In Broad Daylight, vilket även In The Cold Light Of Day med Richard E. Grant 1996 var.
Ingen lätt film direkt men väl värd att kolla upp om man gillar Sean Penns regi. Bra musik och den sista scenen visar Charles Bukowskis sista viloplats samt den är tillägnad honom, filmen då alltså. Penn och han var goda vänner som söp varje söndag tills Bukowski dog så nu vet ni det med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar