Wes Anderson är en ytterst begåvad och egensinnig regissör som är unik på det vis att hans filmer är originella i en filmvärld där det mest verkar vara intressantast att göra remakes av remakes nu för tiden. Hans senaste film är en dockfilm eller rättare sagt en gammal hederlig fabel med berömda namn bakom rösterna i filmen. Men den återkommer vi till senare för nu är det Rushmore som gäller.
Max Fisher (Jason Schwartzman) är en begåvad student med en frisör till far som kommit in på en anrik skola som leds av professor Guggenheim (Brian Cox). Eftersom han ägnar mer tid att starta nya grupper istället för att studera så sitter han löst till det då studierna inte är vad de riktigt borde vara. Värre blir det när han faller för den unga lärarinnan Ms. Cross (Olivia Williams) och än värre blir det när han blir vän med den livströtte industrimagnaten Blume (Bill Murray). Efter ha startat som vänner är de snart rivaler om lärarinnans hjärta men det är bara plats för en där och snart eskalerar allt rakt åt skogen.
Är man insatt i Wes Anderson´s andra filmer som den mäktiga The Royal Tenenbaums, Bottle Rocket, Fantastic Mr. Fox, The Life Aquatic With Steve Zissou och Darjeling Limited, så vet man precis vad man kommer att få i Rushmore. Det är ett skönt tempo med stark fokus på detaljer, välskriven dialog och de rätta personerna på de rätta platserna. Och en sådan värme att man inte kan något annat än att ta den till sig och bara må så bra som en riktigt bra film kan få en att må riktigt jävla bra.
Att välja ut direkta favoritscener i Rushmore är inte det lättaste precis som det inte är det i The Royal Tenenbaums hellre. Det går bara inte men det finns ett par som alltid får mig att må bra när jag tänker på dem och det är när Max hälsar på professor Guggenheim på sjukhuset och ännu en med Max och Guggenheim och det är den när Max eldar löv och Guggenheim konfronterar honom. Pjäsen i slutet av filmen går ej heller av för hackor men det som kanske står ut mest är det att Bill Murray visar vilken otroligt bra och fin skådespelare han är. Glöm bort alla komedier för det är i filmer som den här och den tidigare nämnda The Royal Tenenbaums som han verkligen glöder i.
Har ni av någon underlig anledning missat den här eller någon eller hemska tanke, alla av Wes Andersons filmer så gör er själva en ohyggligt stor tjänst och se dem för det är en originell och fantastisk regissör som ni inte har råd att missa för det här är grymt bra! Rekommenderas det allra varmaste!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar