Red State - 2011

Kevin Smith är utan tvekan en av mina fem favoritregissörer men nu börjar jag undra vad fan killen pysslar med. Först ut Cop Out och nu Red State. I mina ögon så är Smith så långt ifrån sina marker att det börjar bli ohälsosamt att det inte är kul längre. Kanske bara jag som inte gillar att han provar sina vingar under nytt segel men det här tillsammans med Cop Out är inte hans rätta element. Smith´s rätta element är filmer som Clerks, Clerks 2, Chasing Amy, Zack And Miri Make A Porno osv.. Det är filmer där han kommer till sin fulla rätt med knivskarpt skriven dialog och karaktärer som man tar till sig och vårdar ömt i minnet. Inte som här och i Cop Out. Det känns mer som att Smith gett sig in på en väg som inte är hans eftersom det blir bara platt och tråkigt och inte det minsta minnesvärt.

I Red State är det tre kåta tonåringar som tror de ska få sätta på en en kvinna samtidigt men finner sig fångna hos en religiös sekt som inte drar sig för att avrätta oliktänkande och felskapta personer. Läs homosexuella. Inte nog med att de är rejält beväpnade, de leds av en förvånansvärt karismatisk ledare (Michael Parks) som får med de dårarna på allt han säger. Michael Parks är ingen favorit hos mig då han aldrig imponerat fast här är han väldigt bra. Vilka nu ska avrätta de tre kåta killarna vilka inte är så värst kåta nu längre. På vägen till sexträffen kör de på en stillastående bil vilken visar sig innehålla stadens polischef som får sig en avsugning av en man av mexikansk ursprung. Polischefen sätter efter utförd akt och nu tillbaka på kontoret en av sina män på fallet att spåra upp bilen som var inblandad i krocken. Polisen finner snart nog bilen på sektens mark och när denne sedan skjuts samtidigt som han pratar med sin chef så brakar allt loss.

Stadens polischef som inte kommit ur garderoben och har ägnat sig åt omdömeslös sex med mexikaner finner sig i skiten när dennes ena man skjuts på sektens mark och helt enkelt ringer in myndigheterna. Parks sitter helt enkelt på snuskiga foto på dennes eskapader och hotar med att släppa dem om han inte struntar i vad som skett men han står på sig och ringer in John Goodman´s myndighetsagent. Som dundrar dit med alla karlar och fordon samt vapen som de kan komma över.

Där vänder filmen och går från en typisk ungdomar-som-finner-sig-fångade-hos-elak-sekt-och-nu-finner-sig-vara-i-skiten-redo-att-slaktas-ordentligt till en belägringsfilm där alla skjuter på alla och ingen träffar. Det är precis som Smith inte vet vilken sorts film som står på tapeten. Det är varken skräck som den vill göra sig gällande som och ej heller någon bra action/thriller utan snarare mer en rätt vilsen film om än väl skriven dock splittrad.

Jag fick känslan av att det skulle vara en regelrätt skräckfilm men tji fick jag. Sloganen Fear God har inget direkt med filmen att göra tycker jag då filmen mer insisterar på att man ska vara på sin vakt mot frireligösa knäppgökar med på tok för mycket vapen och avskilda landområde. Samma gäller även för kåta tonåringar som tror de ska få gangbanga en kvinna på nätet. Risken att det är samma person som öppnar dörren som det är på bilden på nätet är väldigt osannolik. Lite som den här filmen kan man säga. Man tror man ska få en sak men det visar sig vara något så otroligt mycket sämre än man först trott att man tar sig igenom det bara för att få något av upplevelsen och här var det med en väldigt besviken min jag såg eftertexterna rulla.