Blue Demon - 2004

Det är något speciellt med Blue Demon som jag bara inte kan släppa. Visst är den lökig så in i helvete men samtidigt så är den minst lika underhållande så resultatet kan bara bli godkänt. Vad vi har är ett rätt så vanligt fenomen i hajfilmsbranschen nu för tiden. Genmanipulerade hajar, här sex stycken vithajar till antalet anpassade för sötvatten, slipper lösa och börjar sätta i sig vad nu de kommer över. Två forskare som är bakom deras ursprung ska nu ge sig på att stoppa dem innan det är för sent...

I rollerna ser vi Jeff Fahey som gör en minst sagt underlig militär, en fyrstjärnig general för att vara exakt, och vad som är underligt är det att han är precis raka motsatsen till de roller Fahey annars gör. Annars ser vi en yngre syster till Michelle Pfeiffer som är rätt småhet i all sin slitenhet. Jag finner mig gilla henne mer och mer eftersom filmen fortlöper och då är det här inte vare sig första eller andra gången jag ser Blue Demon. De andra i filmen gör sitt som de ska men Pfeiffer´s samspel med Randall Batinkoff gör sitt för att höja filmens underhållning en stor del med.

För även om det mest är hajarna som är intressanta så har Blue Demon sina komiska sidor och oväntade tramsighet som lyckas hålla sig på den rätta sidan av staketet som är väldigt smalt. Det blir en smått komisk hajfilm med en del intressanta hajsekvenser som tyvärr förtas av de relativt taskiga cgi-effekterna som ibland är oväntat fungerande medan i andra fall rent ut sagt katastrofala. Hajarna är cgi men vi får två par fenor i vattnet med jämna mellanrum så lite modeller får vi även om det gott kunde varit avsevärt mer.

Blue Demon är inte perfekt, otroligt långt ifrån men den är underhållande på ett oväntat sätt och jag är får jag allt erkänna lite svag för Dedee Pfeiffers utseende. Hon är härligt sliten. Så är ni svaga för tramsiga hajfilmer med en avlägsen släkting till en känd skådis så är Blue Demon ett rätt så underhållande tips.

Zombie Holocaust - 1980

Här har vi ett fint exempel av sann italiensk skräpfilm av högsta grad. Hur löjlig Zombie Holocaust må vara så är den förbannat underhållande. Fabrizio De Angelis visste/vet hur man klämmer pengar ur tidigare succéer så när Fulci´s Zombie blev en hit tillsammans med DÁmato´s Emanuelle And The Last Cannibals från 1977 så slog han helt enkelt ihop dem till en och samma film och vips! Så hade vi Zombie Holocaust. Scener, skådespelare, platser, lokaler till och med musiken stals friskt från de två andra filmerna och bakades ihop till den här härliga ostfesten. Det enda som inte följde med var en regissör med lite koll på läget för säg vad man vill om Frank Martin aka Marino Girolami, men någon direkt skräckfilmsregissör är han inte.

Fast det kanske är det som är spiket i kistan som gör att Z.H. är så underhållande som den. Den är ju lika full av underhållande scener som historier om den vilda inspelningen. Vi har de stackars asiaterna som skulle spela kannibaler i filmen som visade sig vara vegetarianer och blev sjuka av allt kött de fick smaska i sig i sina scener till Ian McCulloch´s överkamning som bara blev vildare och vildare efterhand som filmen rullar. För att inte tala om Z.H´s bästa scen alla läge. Den när McCulloch och den trashigt underbara Alexandra Delli Colli ska bryta sig in i sjukhuset vilket är det samma som i Zombie!

Det tar McCulloch tre scener! med den största gren som han kan finna för att kunna bryta sig in igenom den tunnaste dörr som jag sett i hela mitt vuxna liv och allt sammans betraktas av en så uttråkad Delli Colli att man skriker av skratt när man ser den. Hon har en min som ger intrycket av att visa exakt vad hon tänker: Är karlajävlen inte genom dörren snart? Man väntar bara på att hon ska bara pela med fingrarna i håret på ett mycket typiskt kvinnligt vis. Än värre blir det när väl de kommit in bara för att bli tillfångatagna av den galne doktorn och hans hantlangare för att tvingas bevittna när ytterligare en hantlangare kommer in igenom nämnda dörr hur lätt som helst. Han bara svänger upp den som den simplaste sak i världen. Kolla in McCulloch´s min när det sker!

Lika svårt som att ta sig i sjukhuset har McCulloch när han ska ta sig ut också. Det går bara inte för honom för när han väl sätter fart mot friheten så nog fan kommer det en ny zombie och stoppar honom men jag räknade det till tre försök som alla misslyckas eller var det två? Jag är osäker för jag skrattade så mycket. Zombie Holocaust är ett sant mästerverk i hur pass kul italiensk trashfilm kan vara. Z.H. har inga direkt döda punkter och vi får Delli Colli naken mer än en gång i filmen. En annan scen som är kul är den i grottan med kannibalerna och Delli Colli. Kolla in när de ska offra henne på bordet och titta extra på asiaterna i bakgrunden så ser ni åtminstone en som inte är asiat via födsel. Han ser aningen mer italiensk ut...

En annan sak som är väldigt underhållande är tyvärr inte med i Z.H. Och det är den fantastiska lövskogsscenen med McCulloch och Delli Colli. Det visade sig att när filmen var färdiginspelad så kom de på att filmen var alldeles för kort så de fick för sig att filma lite extra scener och vips! så kom den berömda lövskogsscenen till.

Det är en scen när Delli Colli och McCulloch jagas genom djungeln av två kannibaler bara för att plötsligt befinna sig i en lövskog på hösten och där falla ner i en fälla i marken. De två frysande asiaterna kommer löpande med sina höftskynken och trädpinnar bara för att finna sig nedkämpade av en heroisk McCulloch. Den här scenen var med i en gammal holländsk vhs min bror hade och den scenen fick mig att tjuta av skratt varje gång jag lånade den av honom så till sist gav han mig filmen bara för att slippa höra om den förbannade scenen. På DVD samt Blu-ray släppet ligger den nog med som extramaterialet men jag glömde bort att kolla det själv. Men jag hoppas den gör det för den är pinsamt usel i alla sin vilsenhet.


Nu kanske det låter som jag bara ser Z.H. för att få ett gott skratt men det är det inte för jag gillar det och det har jag alltid gjort. Problemet är det att när jag såg den för första gången i tonåren så tog man den på blodigt allvar och tyckte det var en riktigt bra och skrämmande film med övertygande effekter. Nu är man äldre och mer medveten om vad som är bra film och övertygande effekter. Bra tycker jag inte den är på ett "bra" sätt men bra på ett underhållande trashigt sätt och det är nog att föredra. Zombie Holocaust är en sann guilty pleasure som bara måste upplevas. Rekommenderas det varmaste!

The Rig - 2010

Låt ej omslaget lura er. William Forsythe är bara med i en kort stund, sen dör han. Så, där fick vi det avklarat. Annars kan jag när jag ändå har förstört filmen för er passa på att tala om att skalorna på omslaget stämmer ej heller så ni inte får några falska förhoppningar. Rätt ska vara rätt. Fick jag den hopplösa känslan av besvikelse så kan ni allt få den med. Annars är det monsterfilm enligt formuläret rätt av och inga break.

Oljerigg som befinner sig i en passande storms öga får ett elakt monster på halsen när deras borr borrar för långt ner på ett ställe där den inte borde borrat överhuvudtaget. Ett monster slipper undan och nu ska de skyldiga straffas men eftersom det är en storm på färde så är endast en skelettbesättning på plats vilket är bra för filmens budget. För handlingens skull så kan det kvitta för vi får den gamla vanliga standardbesättningen som i otaliga filmer av den här sorten så där är heller inga överraskningar mer än att Forsythe dör direkt.

När det kommer till monstret så är det filmens högpunkt då det visar sig att det inte är ett cgi-helvete utan en ovanlig vig stuntman i latexdräkt som är härligt slemmig och den slemmar rejält med. Det rinner av den och monstret som i sin tur ser ut som en Alien bara med ett annorlunda ansikte samt vissa andra finesser. En liten tvist får vi med fast där ska jag vara snäll så den avslöjar jag inte för kommer ni över The Rig billigt så är den väl värd en titt eller två men var bara beredda på att det digitala ljudspåret är rätt kasst med ett överdrivet drag i bakhögtalarna som bara pumpar ut filmmusiken. Själv körde jag med doldy-spåret och sparade öronen.

Land Of Death - 2003

Vem förutom herr Bruno Mattei kan få den geniala idéen att para Predator med Cannibal Holocaust? Ingen. Claudio Fragasso möjligtvis. Hur som helst så är det nu gjort och det är sett av mig med. Mattei kom i gamla dagar i gång med ett gäng underhållande rullar där The Jail: A Women´s Hell tillsammans med Zombies: The Beginning var bäst och Cannibal Holocaust: The Beginning var uslast. Snuff Killer var okej vill jag minnas medan Land Of Death pendlar mellan medioker och underhållande. För underhållande är den men mest för att se vilka scener som är rippade mest av sina original och för att krydda det extra så har Mattei i sann anda snott ett gäng scener rätt av Predator med och kastat in. Ni kan inte missa vilka det är. Cannibal Holocaust får nöja sig med att bli plagierad rätt av men det är inte illa det heller.

Handlingen är den att en expedition med en generals dotter har försvunnit i djungeln, här är det Filippinerna som står för bushen, och ett gäng kommandosoldater tillsammans en lokal guide och hans kollega skickas in för att finna henne. Givetvis är det kannibaler i fagorna som stryker runt och sätter i sig vad nu de kommer över precis samtidigt som kroppar av expeditionen hittas flådda levande tillsammans med minnessaker av dem lite utspridda mellan de olika lägerna hos de olika stammarna. Snart hittas dottern och nu börjar kampen för att få ut henne ur djungeln igen...

Dude! Where´s my car?!

Har man sett Predator och Cannibal Holocaust vilket jag vet att de flesta av er som läser här har gjort så är Land Of Death mer en kul angelägenhet än en bra film. Underhållande är den med sin groeska överspel från de flesta inblandade där puddingen Ydalia Suarez står för de grövsta minerna och utspelen. Hon är läcker på ett trashigt sätt och för er som känner igen henne så är hon även med i Mattei´s Island Of The Living Dead. Väl värd en titt bara för Suare skull om lusten för henne blir stor. Claudio Morales kanske ringer en klocka med men det beror kanske på att ni sett den hemska Cannibal Holocaust: The Beginning för där är han med igen samt den danska serien Livvagterne samt den andra danska serien Klovn.

Var är Carl Weathers när man behöver honom?

Gore får vi i form av knaprande av diverse kroppslemmar som inälvor och tarmar. Blod givetvis samt vapen som aldrig laddas om. Andra saker är finurliga missar som en pil skjuts i väg och tre stycken träffar ett träd! En naken kvinna våldtas med träpenis i en klassisk scen från ni-vet-vilken-film och är fullt upptagen med att skyla sina bröst trots att en man i vild frenesi våldsamt för upp träobjekt i underlivet på henne, en annan man får ett ben kapat efter ett ormbet bara för att sedan bli i vägburen på en påle som ett nedlagt djur av kannibalerna bara det att båda benen är runt stången samtidigt som stumpen sticker fram! Det är kul hela dagen i sällskap med herr Mattei vill jag lova. Lite drygt blir det med då filmen aldrig riktigt vill ta slut men det går på rätt håll till slut. Helt illa är den inte vilket säkert framkommit här i texten så springs den på så ge den en chans. En värre stund framför dumburken kan ni allt få.

The Lost Coast Tapes - 2012

Found Footage-genren blommar för fullt får man allt erkänna med varierande resultat och ska jag vara ärlig så var det främst omslaget som drog mig till The Lost Coast Tapes eller Bigfoot: The Lost Coast Tapes som den egentligen heter. Så när tillfälle dök upp att lägga tid på den så gjorde jag helt enkelt det. Och resultatet var snäppet bättre än jag väntat mig.

Ett gäng med kameror och tillgång till ett/flera tv-bolag har funnit en kille som har kommit över liket efter en Bigfoot och nu är villig att dela med sig av sitt fynd för en anselig summa kontanter. Så gänget på fyra man drar dit, finner sin man som visar sig vara aningen mer originell än de räknat med och snart faller mörkret. Givetvis blir det påhälsning men det leder mer till slitningar inom den lilla gruppen och snart nog faller allt samman med dödsfall och en avsevärd ökning i aktiviteter i både deras närhet som den djupa skogen runt om dem....

TLCT, som jag förkortar filmen från och med nu, är mellan varven relativt intressant tillräckligt intressant för att få mig på spänn och villig att inte slita mig med glädje från filmen. Några enstaka rysningar får jag med men det som är bäst är det att TLCT funkar fint fram till det (o)väntande slutet för det är en tvist på slutet, var säkra på det. Själv har jag mina misstankar om vad det är men osäkerhet är alltid att föredra för då gör det att man kommer att återkomma till filmen fler gånger bara för att få ytterligare "klarhet" i det kluriga slutet.

Bäst i filmen är utan tvekan Frank Ashmore i rollen som Carl Drybeck, mannen med det spektakulära fyndet som kommer med ett väldigt högt pris. De andra sköter sig bra med men Frank är mannen hela dagen. Att jag får vibbar av Brian Cox i hans agerande ger bara pluspoäng i min bok och det lovar gott. Ska jag dra fram något som störde så är det en scen i slutet som förekommer i sovrummet i stugan och en annan som skildrar alla fyra Bigfoot-jägarna på jakt efter bevis där samtidigt alla fyra är i bild och en femte filmar dem. Men vem är den femte? Bigfoot?