The Collection - 2012

Fans av The Collector, en film som jag för övrigt inte bara var onödigt hård emot och som jag i efterhand har omvärderat rejält, får sitt lystmäte fyllt här. För om man gillade föregångaren så kommer man att gilla den här ännu mer. Tortyrporr är fortfarande benämningen som gäller och inte fan är den mer passande nu men vi kör på den bara för att vi kan.

Handlingen här utspelar sig efter den första filmen med att en ung tjej blir bjuden på lokal av väninnan bara för att finna att allas våran vän med samlarmanin är på samma plats. Här riggas det upp en skördetröska i miniformat som plöjer bokstavligt talat igenom korkade, kåta ungdomar med på tok för fula tatueringar och taskig klädsmak innan han ger sig på att krossa resten med en pressande innertak. Och vad hennes öde blir det kan alla som sett första filmen lista ut men vad som är oväntat är att tjyven från första filmen nu är tillbaka, kommer undan bara för att finna sig tillbaka där allt händer i våran maskerade väns palats där hela hans samling finns, Tillsammans med den nu fångna tjejens fars mer ondsinta vänner med vapen som gett sig fan på att få flickebarnet tillbaka. Leken har bara börjat!

Fällor, våld, tortyr, kroppssprängningar, hundar, missfoster, skottlossningar, knivar, svärd, krokar, halshuggningar, halsavskärningar osv... Listan är lång precis som blodet flyter fint, rött och i en jämn strid ström filmen igenom. Andningspauserna är få för tempot är bra precis som mannen i masken har ett härligt kroppsspråk som gör att man vill se mer av honom och kanske det mest absurdaste av allt, att man håller mer på honom än de som man egentligen borde hålla på.

Regisserad av Marcus Dunstan, som man som regisserade den första filmen men även är ansvarig för att ha skrivit följande filmer: Piranha 3DD, Feast 1 -3 , Saw 4, 5, 6 samt Saw 3D för att vissa ett par av dem. Och den här med givetvis. Med tanke på hur pass underhållande The Collection är så kan jag tänka mig ha överseende med att han är ansvarig för de två usla Feast uppföljarna men det blir svårt. Riktigt svårt. The Collection samt The Collector har han lyckats bra med så nu ser jag fram emot nästa del i serien som spöar hela Saw-franchisen och får den att se ut som Björnes Magasin i jämförelse när det kommer till våldsamheter. The Collection är bra fin hederlig våldsunderhållning när den är på sitt bästa humör och den här kommer jag att se fler gånger, den saken är säker. Good shit!

Crocodile 2: Death Swamp - 2002

Sista inslaget i Weekend Video´s djurfilmsvecka och vi slutar med Nu Image´s uppföljare till sin egna Crocodile. Trötta på djur vid det här laget så kan jag trösta med att den alltid lika pålitlige Martin Kove är med så häng med!

Banrånare på flykt från den perfekta kuppen hamnar på ett reguljär flyg till Acapulco. Men efter som vissa i gruppen har mer attityd än hjärna så störtar planet i ett träsk. Med inte bara en utan två tillhörande krokodiler. Så de jägarna blir snart de jagade och hade det inte varit för en flygvärdinnnas pojkvän så hade de säkert suttit där ute fortfarande. För han finner sig en lokal tracker i form av Martin Kove och tillsammans ger de sig i träsket för att finna de överlevande, helt ovetande om vad som väntar dem både i form av det lokala djurlivet samt korkade bankrånare.

Hooper är med inte med som regissör utan istället är det en lirare vid namn Gary Jones som är känd för fina filmer som Mosquito, Jolly Roger: Massacre at Cutter´s Cove, Spiders och Boogeyman 3. Resultatet får ni se själva. Men jag tycker att även om storyn är mer raffinerad än sin föregångare så blir filmen ändå inte lika bra. Det blir för segt och vissa av karaktärerna i filmen är så outhärdliga att man vill strypa dem själv bara för att slippa dem. Utom Martin Kove då förstås för han är en hjälte. Jones styr upp det bra men lite mer djuraction kunde vi allt fått med tanke på effekterna som lagts på djuret.

Effekterna pendlar mellan cgi och modell som visar sig vara en stor jävel då flertalet personer käkas upp på plats, i bild samt blodigt så det är ett plus för filmen. CGI´n är inte allt för illa heller men det är filmens tempo som fokuserar mer på bankrånarna och de andra vilket gör att jag tröttnade rätt fort på den. Krokodilen är mer ett inslag än filmens mittpunkt för heter en film Crocodile, vare sig det nu är 2,4, 5 eller 58 så ska det bara vara en krokodil som är filmens centralfigur. Inte en lökig bankrånare i skinnbyxor i ett träsk.

Självklart är Crocodile 2: Death Swamp ett måste i alla djurfilmsfetishers samlingar, allt annat är bara dumt. Ska jag dra lite underhållande trivia om filmens går den även under aka titeln Crocodile 2: Death Roll vilket den kallas när den visas på kabeltv och en annan sak som jag fann underhållande var det att den här filmens två krokodiler ska vara de två från den första filmen! Hur nu det är möjligt vet jag inte men det är väl lika sannolikt som Chuck Norris varit populär inom filmens värld. Vilket som så är det något som går över huvudet på mig.

Ni hågade fans ge er på Crocodile 2: Death Swamp med god tro och stora sko men var beredda på att det är segt mellan varven.

Crocodile - 2000

Dag 6 i det pågående maratonet med djurfilmstema på Weekend Video ger oss en chans att sätta tänderna i mer korkade ungdomar som är för dumma för sitt eget bästa samt en styck ilsken mamma korokodil. Så häng med!

Tobe Hooper, presentation överflödig, i samarbete med Nu Image gav oss Crocodile. En förvånansvärt väl fungerande samt, vågar jag säga det, bra djurskräckis. Storyn är banalt simpel. Festande ungdomar drabbas av vreden hos en uråldrig krokodil som härjar i ett träsk. Nu ska de försöka fly så gott de går men frågan är om de är smarta nog att klara av det?

Ni ser själva, djurskräckisar följer samma mall så det är nästintill inte lönt att dra storyn för det är inget direkt nytt i dem Vad som däremot kan dras är det att Hooper får till bra regi av de spån som är med i filmen för om de är något så är det enerverande samt grymt korkade och självupptagna. Jag sitter och håller på krokodilen som för mig är hjälten i den här filmen. Fast hur kul hade det varit om alla "hjältar" i djurskräckisar var karbonkopior av Brody, Hooper och Quint? Jaws eller Hajen som jag föredrar är gjord och den är bäst i alla läge och en fullständigt perfekt film. Medan Crocodile inte är perfekt men väl i toppskiktet av alla de andra djurskräckisar som kommit i Hajens kölvatten.

När det gäller effekterna så är det KNB, Kurtzman, Nicotero & Berger, som gjort dem dock innan Kurtzman lämnade den och gjorde den horribla Rage eller om det är The Rage, oavsett vilket så var den usel. Här har den glada trion fått till ett stort as till krokodil som är mycket i bild och rör sig samt vrålar och morrar över all förväntan. Viss cgi förekommer med all rätt och den är förvånansvärt bra den med med tanke på när den är gjord. Tyvärr får vi aldrig se hela krokodilen på land i rörelse utan bara i vattnet där den plaskar runt och gör tillvaron besvärlig för våra nya vänner medan på land det är antingen svansen eller som det är mest, huvudet och gapet.

Blod får vi, kroppsdelar med fast vi får även en fin kroppsdelning i munnen på krokodilen samt en lirare, en väldigt störig sådan, som sväljes hel bara för att spys upp igen. Det är en skön scen. Inte den enda för sköna scener som involverar krokodilen är här gott om. Bara synd att idioterna i filmen inte har lika många för man kan inte låta bli att störa sig på dem för de är bara så ofantligt korkade!

Överlag, en bra djurskräckis och även film fast den funkar nog bäst för oss fans av genren. Vanliga svenssons som ska mysa med barnen och grannen framför tv´n i väntan på nästa säsong av Vänner bör nog tänka sig för mer än en gång innan de startar den här fast vem vet? Det kanske bor en djurskräckfilmsälskare i alla? Det gäller bara att locka fram den...

Shark Swarm - 2008

Dag 5 är vi inne på och än en gång ger vi oss ner i vattnet med ett gäng glada muterade hajar. Häng med!

RHI´s elfte bidrag visar sig vara en mindre långkörare då Shark Swarm klockar in på strax över 160 minuter. 160 minuter med cgi-gjorda hajar, planlösa promenader längs en strand i morgonljus med alternativ ekologisk/akustiskt gitarrspelande, en plöfsig Darryl Hannah som visar sig vara filmens komiska inslag när hon ska springa i slutet, en slemmig Armand Assante och en stor axelryckning åt resultatet ärligt talat.

Shark Swarm är seg, inget snack om saken. Riktigt seg där det riktigt skriker tv-produktion om det hela. Inget naket, inga svordomar och skurkar som är på gränsen till trevliga. Det duger inte även om det förekommer en eller två plastmodeller i slutet av filmen och ett par andra som strandat på en strand i mitten av filmen. För resten är så klart digitala. Det kan jag acceptera då det är en sabla massa hajar i bild och det hjälper till att skapa en del intressanta scener när de stryker runt precis under ytan mellan benen på badande men det räcker inte till för att behålla mitt intresse.

Handlingen är samma gamla vanliga. Byggprojekt, skumma personer, miljöutsläpp och en rejäl minskning av fisk men trots det så fiskar alla jämt och ständigt trots de inget fått på flera veckor. En hederlig man med familj som vägrar vika sig för byggherren, ett fogande kommunalråd och en annalkande fara i form av en enorm svärm av hajar. Nej, det finns avsevärt bättre filmer på liknande tema med hajar och i samma längd om man känner för att se det men Shark Swarm duger inte. Den är på tok för lång samt seg och F. Murray Abraham som mysig professor känns ungefär lika trovärdigt som Darryl Hannah varit snygg en gång i tiden.

Maneater - 2007

Dag fyra fortsätter med något så udda som en tiger. Inte nog med att det är en äkta tiger i filmen, Gary Busey är med också så nu är frågan vem som är farligast?

RHI pumpade ut en stadig ström av djurskräckisar under deras Maneater Series och det här är nog den enda av dem som inte är cgi-gjord utan vi får helt enkelt en äkta tiger som nafsar i sig folk. Tyvärr så är det inte förrän i slutet som vi får se en full attack på en person i bild med tigern och läser man på nätet så klagas det att det är för tamt och så vidare... Själv skulle jag aldrig vilja utsätta mig för att bli anfallen av en tiger oavsett hur lam/nedsövd/gaggig den nu må vara. Och sedan får "kritiker" och andra självgoda "vetare" tycka precis vad fan de vill.

Handlingen är den gamla vanliga. Liten ort, vält lastbil som har farlig last som rymmer, en uppkommande festival, en hederlig sheriff och en mindre hederlig borgmästare och en frälst kvinna med en hemskolad grabb. Ni fattar. Busey är sheriffen och tigern är i skogen. Folk dör och det är latexeffekter som finnes och visas upp vilket innebär att vi får halvt uppätna kroppar, söndergnagda skallar och diverse blod samt kroppsdelar. Cgi´n lyser med sin frånvaro vilket förvånar mig för att vara den här serien men det är bara positivt. Maneater är stabil underhållning som flyter på bra utan större överraskningar förutom tigerattacken i slutet.

Leta fel i filmen går säkert alldeles utmärkt men det är bara småsynt för är man fan av den här subgenren så vet man precis vad man serveras och det är just därför man antingen köper eller laddar ner en film med den här titeln. Själv köpte jag den och ångrar inget för Maneater är helt okej. Lite sockersöt och familjevänlig i sin ton men det är inget som är något att hetsa upp sig över. Det är stabil underhållning som duger mitt på dagen eller varför inte för att starta dagen?

Piranha 3DD - 2012

Dag 3 i Weekend Video´s djurtemavecka och den här gången ger vi oss ner i vattnet med ett gäng pirayor som är rätt välkända vid det här laget.

Piranha-remaken var kul när den kom. Inte bara kul på ett värdigt och bra sätt, den var bra på riktigt med. Och som fallet med en framgångsrik film så kom det givetvis en uppföljare relativt snabbt och fler lär det säkert bli här med. I mitt fall så sjönk förväntningarna på den här när det blev klart att John Gulager, mannen bakom den fantastiska Feast och tyvärr de två usla uppföljarna Feast 2 & 3, skulle stå för det hela. Och mina farhågor var besannade. Piranha 3DD var en uppvisning i smaklöshet som tydligen är populär i USA, speciellt i filmer med mindre budget och en begränsad publik.

Med det menar jag att det ska spys gärna i slow motion och det ska vara tjejer som gör det, det ska kladdas med det, här trampas det i det med stort nöje. Det ska kapas könsorgan i närbild och gärna ska föremål, här fiskyngel, föras upp i vaginor. Vi får inzoomade kofittor och annat trevligt som jag inte direkt kan se som underhållande och det fortsätter i den ordningen. Bland annat får vi en kille som gillar att knulla utloppsröret i en pool, bara en sådan sak. Fast den enas äckel den andres skratt.

Handlingen den här gången är den att en vattenpark med mer vuxenorientering ska öppnas men för att fylla den med vatten så har den fyndige entreprenören fyllt den med vatten från en underjordisk sjö, gissa vilken... Trots upprepade varningen från dennes styvdotter så fortlöper det hela och givetvis är pirayorna tillbaka lagom till premiären som blir ett verkligt blodbad.

Nu är det här andra gången jag ser filmen och jag visste precis vad som väntade mig så förnedringen blev inte lika stor fast det kunde bero på att jag såg väldigt mycket fram emot att David Hasselhoff som driver med sig fint på ett gudomligt sätt och inte drar sig för att göra det på ett exemplariskt sätt. Inledningen som i förra filmen bestod av Richard Dreyfus får vi här istället Gary Busey och Glu Gulager. Jepp, fadern till regissören. Annars återkommande ansikten är Ving Rhames och Christopher Lloyd. Annars är de andra okända för mig även om något ansikte känns igen.

Ska jag vara snäll så räddar alla cameos filmen samt dess effekter som är jäkligt bra med mycket modeller och litervis med blod och kroppsdelar men det märks att budget är minst halverad fast Gulager gör det mesta av den och levererar faktiskt en hel del oväntade som roliga scener även om de mer överdrivna och smaklösa drar ner helhetsintrycket . Kanske bara jag som börjar bli gammal men det här moderna sättet att driva fram gränserna i film är inget som är för mig. Därför kommer jag aldrig se Feast med samma ögon igen som jag gjorde innan jag sett Feast 2 & 3, de filmerna är verkligen botten medan Piranha 3DD är snäppet bättre.

Monsterwolf - 2010

Dag två i Weekend Videos djurtemavecka och den här gången är det vargaction som gäller i form av Monsterwolf!

Stort oljebolag vill borra på indansk mark men får problem när en lokal indiansk legend i form av en miljömedveten monstervarg släpps lös tack vare deras girighet och börjar ge sig efter de inblandade i bolaget. En lokal tjej som lämnat staden för storstaden och nu är tillbaka motvilligt finner sig kämpa för bolaget mot sin forna hemstads intresse och allt kompliceras när den förra kärleken är där och gamla pappa är staden sheriff. Men allt ställs mot sin spets när hon själv finner sig i farozonen när monstervargen siktar in sig på just henne!

Monsterwolf är en oväntat avslappnad film som tar sig själv på allvar men inte för stort allvar. Den bjuder på kul dialog, bra agerande och som sig bör en cgi-animerad varg som påminner väldigt mycket om den från 300. I närscenerna/närstriderna så är det uppenbart att de har använt sig av Kane Hodder med en gammal päls på ryggen för de är ungefär lika fula... Bara det att vargen är avsevärt mer underhållande. Och snyggare.

Skämt åsido så är det en modell, en stor sådan med, som används komplett med tassar och stora gaddar. Hela vargen får vi inte se men vi intrycket av att det är en stor rackare och det funkar fint för mig bara det. Attackerna får vi inte se så mycket av då Monsterwolf är gjord för TV fast jag har kul så det gör inget. Det är blodigt, lite kroppsdelar, ett par attacker i närbild men oftast klipps scenen av eller tonar ut så har man det i åtanke så kan man inte bli allt för besviken på Monsterwolf. Ställd mot Dino Wolf så är Dino Wolf avsevärt vassare men Monsterwolf funkar fint och DVD´n på den duger fint. Jag hade kul och det är det viktigaste även om förekomsten av lite T&A hade hade förhöjt njutningen lite mer...

Savage Planet - 2006

Från och med i dag startar Weekend Videos djurfilmsvecka så se till att kolla in under veckan för att bli ordentligt uppdaterad om vilka djurfilmer som är värda att se och vilka som bör undvikas. Först ut är den här.

Jorden är på väg att dra sin sista suck efter all miljöförstöring men det finnes hopp i form av en skrupelfri entreprenör som inte drar sig för att offra manskap i jakten på nya planeter att utforska, erövra och sätta på kurs rakt mot katastrofen igen. Så när Operation Arc är i gång och planeten Oxygen (här har de allt tänkt till) visar sig vara mottaglig för exploatering så drar vårt glada gäng av ledamöter, advokater, livvakter, sjuksköterskor, fruar och andra löst folk ditt bara för att finna de inte är ensamma på planeten utan något stort hårigt och hungrigt är där. Planeten Oxygen är nämligen befolkad av enorma grizzlybjörnar! Men eftersom det inte bara är frisk luft som hägrar utan även ett fantastiskt elixir som helar människokroppen och annat så är det verkligen värt chansen att tåla en björnkram eller två...

Sci Fi Channel är givetvis ansvariga för det här sega eländet för segt är det och bra är det verkligen inte i heller. Effekterna är digitalt gjorda och de är verkligen usla de med. Såpass usla att de ser till att filmens underhållningsvärde höjs från det lägsta snäppet till det näst lägsta snäppet. Sean Patrick Flannery från Boondock Saints är långt ifrån det goda sällskap som han är i Troy Duffy´s och det märks att han saknar det för det är smärtsamt att se han traggla sig igenom Savage Planet. Men alla måste vi äta precis som hyran ska in så vi förstår om de konstnärliga prestationerna ibland får stå åt sidan.

När det kommer till björnactionen i filmen så är det autentiska björnar men de är definitivt inte på samma plats som resten av inspelningsteamet. Då det är stock footage scener som vi bjuds på eller cgi-gjorda nallar som är skrattretande dåliga. Bäst är scenerna där det är old school-nallevantar som förekommer när det ska till att vifta till en stackars statist som ska rulla runt på marken och se skadad ut men annars är det bara fånigt. Var är William Girdler när vi behöver honom!

Wow! Digitala nallar är det nya svarta i år!

Nej, detta är verkligen inget att skriva hem till mor/älsklingen/papegojan om för Savage Planet är kass, dum, seg och endast i min samling för jag har en fetisch när det kommer till kassa, dumma och sega filmer som kan/bör/ska innehålla något med djur, ej porr då. Är ni av samma kaliber och känner att i egenskap av nallefetischist att Savage Planet trots allt kan vara något för er så får vi allt ett par underhållande scener men även fruktansvärt långa passager med dravel och utfyllnadscener. Se Grizzly för femtionde gången istället ni andra, vi härdade fetischister kan ge Savage Planet en chans vart femte år bara för att se om den fortfarande är lika illa. Och svaret är, ja. det är den.

Detta är det japanska omslaget. Det ljuger ordentligt men snyggt är det! Tyvärr är filmen långt ifrån lika intressant.