Tarantula -1955

Weekend Video fortsätter att kicka det old school i filmväg och nu har turen kommit till Jack Arnold´s Tarantula. Inte för att jag är världens största fan av spindelfilmer för om det är något jag har svårt för så är det just den här sortens ohyra. Både på film som framför mig på dass. Trevligare saker kan jag allt tänka mig. Men nu är den sedd i alla fall och jag får allt erkänna den var mer underhållande än jag först trott.

Handlingen är det gamla vanliga. Forskare ska rädda världen från överbefolkningsproblemet med för lite mat och på så vis småpular med lite försöksdjur, atomer och lite annat kul. Resultatet blir att djuren växer och i det här fallet att en tarantula växer sig enorm, sätter kosan mot bergen och sedan börjar sätta i sig allt den kommer över. Allt från gamla gubbar till kor, hästar och fler åldringar stryks med innan militären sätts in med en blott 25 årig Clintan i en okrediterad roll som jetpilot.

När det kommer till karaktärerna så har vi den unge läkaren som är singel, vit och utrustad med ett käkparti som självaste Robert Z´Dar hade kunnat dräpa för. En ung, vit kvinnlig forskar assistent som självklart är singel med hon. Varför kan det aldrig vara en ensamstående tre barnsmorsa i filmerna? En lagom tjock, vit han med och när jag tänker efter så är det inte en enda färgad person med i filmen, korkad sheriff som ser ut att ha klivit rätt ur en Glenn Ford western. Och det jävligaste av allt är det att samma gäller för resten av staden som bara verkar bestå av karlar som klivit ur just en sådan film. Kompletta med dammfria kläder, runda kinder och små söta hattar på skallen.

För att göra ett exempel som sker ungefär samma i ett avsnitt i The Simpsons. Där ska de åka till staden Brunsonville och kommer till Bronsonville i stället. Saken är den att alla i staden, oavsett det är män, kvinnor eller barn så ser alla ut som Charles Bronson. Samma här bara det att alla ser ut som Glenn Ford! Hugaligen! Vad är det de säger. En mans dröm, en annans mardröm. I mitt fall, det senare.

För att återgå till själva filmen så hade den ett bra tempo med fin tid. Filmen klockar in på 76 minuter och det är alldeles lagom tycker jag. Inga tre timmars epos där allt från grannkatten till dennes moster ska introduceras för oss rastlösa tittare. Istället får vi nöja oss med spindelaction i sluttampen av filmen men det klagar inte jag på. Den är inte särskilt bra gjord fast det förekommer ett enormt spindelben i slutet som gav mig mersmak och får mig att undra och dregla på hur hela alltet sett ut om de valt att göra hela spindeln och inte bara ett sketet ben. Fast vem är jag att uttala mig, Jag gillar inte ens spindlar oavsett på film eller på dass men Tarantula var kul och det räcker fint för mig.