Soylent Green - 1973

Charlton Heston är karlen nummer 1 hela dagen. Där har dagens ungdomliga publik mycket att lära sig av. Glöm bort pajasar som Ashton Kutcher och silikonskator som Angelina Jolie för de har inget att erbjuda än personlig befläckelse som är lika snabbt bortglömd som Kutcherpajasens senaste film. Vilken nu det var/är. Heston däremot är djupt saknad, inte minst hans manliga garnityr och haka. Hans agerande är kanske inte det mest finkänsligaste där är men det är precis som den store mannen, manligt, barskt vid behov och ett bevis på att det var bättre förr när män var män och kvinnor var kvinnor.

Soylent Green är en av alla filmen Heston gjorde med framtiden som utgångspunkt där Apornas Planet och Omega Mannen är två andra av dem. Apornas Planet är rätt seg men med en bra inledning och ett fantastiskt slut med Omega Mannen är kul hela vägen. Här får vi en framtid som är allt utom positiv såvida man inte är rik och kan leva i en fin lägenhet med dusch, obegränsat med varm vatten, is, mat och framför allt kött.

Något som de fattiga inte har råd med vilket inte är så konstigt då de inte ens har råd med en egen bostad utan lever där de står eller ligger för delen. Där de rika får ett fint fruntimmer på köpet med sin bostad, kallad möbel, så får de fattiga runka i ett skitigt hörn förmodligen. Heston däremot är den ärlige snuten som kommer en konspiration på köpet under en utredning av ett mordfall. Lägenhet har han men icke tvål eller ens en sliten sallad. Så när han får chansen att reda ut mordet på en rik man så snor han inte bara tvål, sallad, sprit utan även en handduk. Så illa är det.

Vad Soylent Green är det får vi veta via filmens tvist men den känner ni säkert redan till då den är vida känd och för de som inte vet det ja, där återstår det att antingen se filmen eller så googlar ni det. Saken är den att eftersom mat är en bristvara så tar regering till matsubstitut i form av Soylent Red och Soylent Yellow. Soylent Green är ett tredje alternativ som är gjort av plankton och ska ge snabb energi men med allt som är populärt så finns där en ful baksida med. Ungefär som en CD-skiva. Och det är när Heston kommer på den som han själv blir den jagade.

Gillar man Heston så är Soylent Green inget dumt alternativ fast den är bäst i dess första halva, andra delen är inte alls dum men inte lika spännande för att välja ett bättre ord. Sämre är den inte för filmen är bra men den kunde ha varit lite vassare speciellt med tanke på hur stark dess första halva är. Fast i slutändan ordnar det sig för Heston är Heston och det spelar ingen roll om han är Moses eller porträtteras som en gammal vapengalning av Michael Moore på ett rätt korkat vis. Jag gillar karlen. För det är Heston som gör Soylent Green till den film den är.