lördag 6 augusti 2011

Requiem For A Dream - 2000



Någonsin funderat över hur det vore med ett litet hemligt begär av droger på fritiden? Lite fultjack på kvällskvisten eller varför inte lite kokain till allsången? I såfall rekommenderas The Wrestler-regissören Darren Aronofsky film Requiem For A Dream. Där får vi följa två glada polare som har missbruket som gemensam nämnare och precis som alltid när det kommer till pundare så lever drömmen om att köpa ett större parti för att själva tjäna lite pengar samt att kunna själva tända på utan anstränga sig speciellt för det. Vilket de gör och det funkar tills det partiet tar slut och de sedan vill expandera ännu mer. Kryddar man det sedan med en flickvän som delar begäret och vill ha mer och mer av godiset samt en mamma som är beroende av tv och mot all förmodan lyckas få en inbjudan till sitt favoritprogram.

Problemet där är det att hon kommer inte längre i sin favoritklänning men det löses av en snäll doktor som skriver ut effektiva bantningstabletter som man inte behöver äta när man tar längre Bieffekten är bara den att man blir så energisk och att de förlorar i styrka efter ett tag. Precis som allt man gör en längre tid. Men det löser man genom att ta mer och snart har mor, son, flickvän och polare mer gemensamt än de någonsin trott och de alla måste lösa sin egen väg ur det hela var för sig och det är ingen vacker väg som väntar på dem.

Ellen Burstyn är säkerligen för de flesta mest känd för sin roll som mamman till Linda Blair i Exorcisten fast frågan är om hon inte gör sitt livs roll här som mamman till Jared Leto´s knarkande son. Leto som för det mesta ser ut som en pretty boy sköter sig bra men ställd mot Burstyn och Jennifer Connelly´s karaktärer ser han mer oberörd ut av det som sker både runt honom och honom själv. En annan överraskning är att se Marlon Wayans i en sådan här roll när man annars mest är van vid att se honom i fjantiga komedier där hans otroligt feminina stil kommer till sin rätta fast han sköter sig fint. Fans av Happy Gilmore kan tacka sig lyckliga stjärna för världens bästa filmskurk, Shooter McGavin alias Christopher McDonald, alltid underbart sevärd, är med här som värden i Burstyns favoritprogram. En annan goding är Keith david som slemmig hallick med stort organ.

Överlag en härligt mörk film som inte på något vis försöker glorifiera drogmissbruk utan skildrar dess effekter, risker och allt som det innebär oavsett vad nu väljer att missbruka vare sig det är fitta, röv, droger, pengar, varor, film, cigaretter, porr, mat, godis, stryk eller vad fan nu man har dragningar åt. Det går åt helvete oavsett vilket och då spelar det ingen roll om man spelar gitarr i The Rolling Stones och får skriva böcker eller om man är städare och drar fultjack på fritiden. Allt har sitt pris vilket requiem For A Dream visar bra.

2 kommentarer:

Mr_v sa...

En av de fetaste magsoparna till filmer som någonsin gjorts. Den här, Dancer in the Dark och The War Zone är nog de mest ångestframkallande rullar jag någonsin tagit mig igenom. Fantastisk film! Men det gäller att psyket är i fin balans när den trycks i spelaren, annars kan ett dygn eller två i fosterställning stå på lut.

Weekend Video sa...

Dancer In The dark och The War Zone är precis som du säger en riktiga magsugare medan den här är, åtminstone för min del, mer en axelryckning. Visst är den jobbig mer på det viset att man stör sig på deras problem än tar de åt sig.