Crimson Rivers 2: Angels of the Apocalypse - 2004

Crimson Rivers är en helt okej film som jag fann vara mindre intressant vid en återträff medan denna stängdes av första gången den sattes på. Trots det så inhandlades den vid ett köp och nu är den sedd och jag får säga att denna ställer faktiskt sin föregångare i skuggan. Visst, Benoit Magimel är ingen Vincent Cassel men vi får en Jean Reno i fin form samt en hel del svettig action som får en att undra hur fan de orkar. Ta bara jakten 25 minuter in ungefär när Magimel jagar en minst sagt speedad munk eller varför inte den helt oväntade scenen med vapentornet i skogen eller skottduellen i tunneln med massor av spårljus, mums! Det bjuds på flera sköna scener med bra tryck men de får ni allt se själva faktiskt.

Storyn pendlar mellan en domedagssekt, armborstbeväpnade munkar och den totala undergången som är kryddad med en tvist i form av Christopher Lee som tysk. Och med honom som tysk så har ni säkert en uppfattning om vad det kommer att handla om då. Miljöerna är ett Frankrike på hösten för de som är intresserade av det så denna gången blir det ingen snö och alper.Som ett supplement för bortfallet av snö och kyla så kompenseras vi med stabila och välgjorda actionsekvenser och givetvis flyter det röda guldet. Kanske inte i stil med andra filmer i denna genre men det lämnar inget hos en att önska i alla fall. Det är fullt godkänt.

Kvinnlig fägring blir det inte så mycket av här då Nadia Farés av förklarliga skäl inte är med i denna film, hon dör i den första för er som inte sett den, fast vi har Camille Natta att vila ögonen på men precis som Magimel inte är någon Cassel så är hon ingen Farés. Ack vilka kval man lider av egentligen... Trots det så är det full fart och inte många döda stunder i filmen med en rätt härlig atmosfär men framför allt ett grymt DTS-spår på reg 2-släppet. Det skakade in inredningen här, speciellt i slutet när syndafloden kommer så ska ni se den högt så se till att ni har förstående grannar. För detta var en oväntad överraskning som kommer göra sig fint i samlingen och ett fullvärdigt komplement till sin föregångare.