Anledningen till det varit så torrt på uppdateringsfronten är den att tiden inte räckt till samt att det mest blivit Seagalare som setts om och att allt nytt som setts bara varit skit och inte värt att ta upp vare sig min tid eller eran. Men nu är en film sedd som det känns är värt att skriva hem om. Filmen i sig är baserad på den samma händelsen om en 18årig kille som blev jagad av Amerikanska armén ute vid gränsen när han vallade får med sin fars gevär. Armén sköt honom efter som han sköt mot dem under tron att de var djur som hotade flocken med får då de låg i sina ghillie dräkter därav den uppfattningen från killens sida. Armén ersatte familjen ekonomiskt men någon dom föll aldrig över den som sköt det dödande skottet. Fallet blev det en bok och en dokumentär som Tommy Lee Jones var narrator på för att sedan göra en egen film på boken. Sin långfilsmdebut som regissör då han endast gjort en tv-film tidigare.
Resultatet är inte alls illa då historien är ändrad här men ändå lika stark. Jones spelar själv Pete som finner vänskap i en illegalt invandrad mexikan, Estrada, som han kommer att jobba som cowboy med. Estrada berättar för Pete som hembyn och att han vill bli begravd i den och inte på fel sida stängslet för han vill inte ligga under en massa reklamskyltar. Pete lovar men tar inte det på allvar då han är mycket äldre än Estrada. Men dagen kommer då Estrada blir skjuten och lämnad i en allt för grund grav. Vem som är skyldig kommer snart fram och då Pete inte får någon rättvisa eller den skyldige dömd så kidnappar han honom helt enkelt, tvingar honom att gräva upp Estrada för att frakta honom hem igen för att begravas en tredje gång...
Läser man på omslaget så haglar referenserna till Peckinpah och det är vid ett flertal gånger som man får hans speciella känsla i filmen. Inte direkt i de scener som är i staden utan mer de som skildrar Mexiko, Pete´s natur och hans lojalitet mot sin vän. Det har Jones fått till bra får jag säga. Fotot är kalas och det känns verkligen lika varmt i soffan som det landskap som allt utspelar sig i. I en scen när sheriffen ligger på pass och ska skjuta dem är det inte utan att man får tankarna på I Hung My Head med Johnny Cash, speciellt om man är kunnig på sångens innebörd.
Ska man anmärka på något negativt så är det det att det ett tag innan man får grepp om filmen och vad som är tillbakablickar och nutid. Allt vävs in och till en början då de haglade tätt så var jag rätt vilse får jag erkänna, såpass vilse att jag stängde av men jag startade om dagen efter och då funkade det fint eller så var det för att det minskades och filmen fortsatte mer rakt i sitt berättande. Tankarna for även till In The Electric Mist, även det en film med Jones som även den innehar en skön mystik över sig med ingen speciell story. Nu är denna storyn mer originell fast filmerna känns rätt lika i sitt sätt. Kanske inga man kastar på som förströelse utan mer när man vill se något som betyder något för en själv som tittare. En sådan film som man är ensam om att tycka om ingen annan än en själv vet att uppskatta. Väl värd att besöka om man gillar Peckinpah och filmer i hans anda men vänta inget direkt våld utan här är det hårda män som står för sitt ord och fan ta de som försöker att få dem att bryta det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar