tisdag 27 juli 2010

The Mother - 2003




May existerar knappt i ett äktenskap som hon aldrig trivts i och nu är hon tillsammans med sin make hos deras barn i London när plötsligt maken dör. May vägrar åka hem för hon är övertygad om att så fort hon sätter sig ner så kommer hon att bli precis som de andra gamla tanterna i kvarteret som bara väntar på döden framför tv´n. Så hon åker in till London igen där hon hamnar hos sin dotter som tar varje tillfälle att skylla sitt eget misslyckande på sin mor samt hennes bristande intresse och ömhet för henne när hon växt upp. Något som May inte alls kan förlika sig med. Sonen är på sitt vis och bryr sig bara om sitt jobb då dennes fru har startat en affär som äter upp deras ekonomi och barnen är så otacksamma som de bara kan vara. Som grädde på moset så har dottern en affär med sonens snickare som är gift och nu mer eller mindre tvingar sig på honom allt för uppmärksamhet. När dottern sedan tvingar sin mor för att ta reda på vad snickaren egentligen tycker om henne så går allt åt skogen för May och Darren, som snickaren heter, inleder ett förhållande som inte bara väcker upp May. Det även ger henne en ny start på livet med allt det kommer att innebära för hennes familj.

Om det är något som engelsmännen är bra på så är det diskbänksrealism fanimej. Detta är realistiskt, starkt och välspelat ut i den minsta roll. Anne Reid spelar May så otroligt bra att man kan tro hon helt enkelt är sig själv. Som Darren ser vi Daniel Graig innan han gick och blev Bond med hela världen i Casino Royale fast dess för innan hann han med Layer Cake efter denna. Men den som verkligen går en under huden är Cathryn Bradshaw som dottern Paula. En karaktär som är så utstuderat elak som sin mor och fullkomligt egoistisk att man bara vill sträcka in händerna genom tv´n och slå henne på truten. Som sonen Bobby ser vi Steven Mackintosh som varit med i två av Underworld-filmerna och The Escapist med Brian Cox.

Det svåra med filmen är det att man tycker inte om någon av dem i filmen förutom May och hon snor ändå sin dotters älskare vilket är jäkligt coolt bara det för dottern är en sådan subba att det förtjänas. Daniel Graig´s snickare är ett svin på sitt vis och sonens hustru, ja... hon är som hon är. Så varför ska man då se en film med karaktärer man inte tycker om? Ja, av den enkla anledningen att man kanske vill se en film med lite verklighetsförankring och allt inte bara är övermänskliga mördare med masker, gummimonster eller vad nu man föredrar att se. Själv föredrar jag att variera mitt filmtittande för variation är viktigt, precis som i livet.

The Mother är en väldigt bra film som inte är helt lätt att se för man vet vart det barkar direkt May kastar sina första längtande blickar efter snickaren och dottern kommer med sitt tjat om vad han har sagt och så vidare. Spänningen ökar efter som deras förhållande eskalerar och May blommar ut mer och mer i sitt eget liv och till sist kommer stunden då bubblan brister och allt kommer i dager. Men även om allt är mörkt ett tag och man har svårt att tycka om någon av de andra så kan man andas ut med vetskapen om att May inte är den stora förloraren i det hela för det till slut så är det ändå hon som vågar ta steget fullt ut och leva.

The Mother är en stark, välspelad film som rekommenderas det varmaste åt alla som är intresserade av att se en riktigt bra film. Jobbig mellan varven är den det är verkligheten med.

3 kommentarer:

khenrikm sa...

Sist jag försökte mig på en sån här blev det "Hemligheter och Lögner" av Mike Leigh. Maken till tårar och snor har jag då aldrig sett och otrevliga var de flesta.

Jag föredrar att tänka att filmer som Savage Streets visar verkligheten, komplett med spandex och armborst. Sån är min vardag i alla fall, hur är din?

Weekend Video sa...

Tårar är det här, snor är det sämre med men lik förbannat är det en bra film. Mike Leigh´s filmer är inget som jag satt mig in i så de kan jag inte uttala mig om men jag tvivlar på de är i stil med denna.

Min vardag i sig är inget speciellt alls så jag använder mig av film för att fly den. Om filmerna sedan involverar spandex, armborstar, mödrar som snor sina döttrars älskare eller jättehajar så är jag fullt nöjd. Men jag klagar inte för det funkar fint för mig.

khenrikm sa...

Man ska väl i och för sig vara glad att ens vardag inte innehållar så mycket tårar, snor, eller jättehajar ;D