Vampyres - 1974

För stunden är vampyrer da shit och det känns om alla gökar med tillgång till en kamera ska göra en vampyrfilm. Twiligt är orsaken till den hypen bara det att det skiten gör sitt bästa för att dra ner vampyrismen på film med sina metrosexuella ungdomar och brudar som inte vill släppa till. Iofs kan jag förstå det sistnämda när pojkarna i filmen ser mer ut att vara intresserade av varandra än den plastiga bruden de ska tråna efter i spektaklet för det är skräp som den som drar ner den härliga vampyrgenren i övrigt. Vill man däremot se riktiga vampyrer som vet att uppvakta en dam så finns det floder med sådana filmer även i den lesbiska avstickargenren av vampyrfilmen. För det är precis vad det handlar om. Flator som dricker blod från män och sedan förlustar sig med varandra, gärna blodindränkta som i denna eller mer subtilt som i den mästerliga Daughters of Darkness, kom igen. Ni visste den skulle nämnas! Eller varför inte i Hammers bidrag till genren. Bland annat så är de flesta filmerna i sviten om slottet/familjen Karnstein just på det området. Annars så ger man sig på Jean Rollins filmer med samma ämne. Allt som visar hur en äkta vampyrfilm ska se ut och så långt i från trosfuktarfilmer som Twilight som endast når en publik av karlar som inte kommit ur garderoben eller fortfarande är oskulder, hemmafruar med antingen frånvarande makar eller icke existerande sexliv och mobbade tonåringar som finner sin plats i detta nya universum som nu tagit över Harry Potter-filmernas forna plats...

Storyn här är simpel. Två lesbiska vampyrer stryker runt på landsbygden och lockar till sig enfaldiga män som tror de ska få leka gömma salamin men slutar upp som påsatta men blodtömda i just sin bil, nakna och döda. Deras hemvist? Ett slott/herrgård så klart som är stort, dunkelt och lagom atmosfärisk. Jakten rullar på för fullt och underligt nog så gör aldrig snuten några som helst anknytningar till antalet bilolyckor med nakna blodiga män på ungefär samma sträcka... Men så kommer den dag då ett ungt par bestämmer sig för att campa på området med husvagn och kvinnan där upptäcker de två kvinnorna först. Pojkvännen är inte speciellt intresserad av hennes teorier men det ändras lite när en dag det kommer en karl dit som varit i slottet och nu vaknat upp i sin bil med ett stort skärsår i armvecket. Givetvis missar damen i husvagnen inte det precis som den skurna mannen får väldigt svårt att låta bli att återvända till slottet. Och de två mystiska kvinnorna, ja de missar inget de heller...

Ställer man denna mot Les lèvres rouges så är denna mer råbarkad och pang på rödbetan medan den andra är mer subtil, vacker och framför allt underbar i all sin grymma skönhet. Kanske är det därför jag inte kan ta till mig Vampyres på samma sätt som Daughters of Darkness då den är mer en Östungersk hamnarbetarversion av den filmen med sitt lite grova sätt och in-your-face-scener. Blodet flödar här och det är gott om nakenhet och lesbisk action. Men det som står ut här är det att själva blodsugandet sker så djuriskt i attackerna att det är det som man minns bäst. Det och Marianne Morris och Anulka i rollerna som det romantiska vampyrparet.

En annan sak som jag hängde upp mig på här är det att de har tagit en scen från Daughters of Darkness och använt sig av här och det är den scen i början när Murray Brown checkar in på sitt hotell och en gammal stofil som jobbat där väääldigt länge känner igen honom men Brown hävdar att han aldrig varit där förr men hans ansikte visar hur han ljuger. Fans av Daughters... vet vilken det är tagit ifrån. Ska jag ställa denna mot Les lèvres rouges så stupar denna rätt fort även om den har sina stunder och det är just pga att den ger mig inte samma gåshud eller rysningar och för att det är en sämre film. Replikerna känns ibland rätt taskiga och det satsas mer på nakenhet och blod än på stil vilket känns som att regissören inte vetat hur han skulle få till en bra film så han har helt enkelt ös på med lesbianism, nakenhet och blod och sedan hoppats på att reptilhjärnan hos sin potentiella publik ska ta den till sig. Ställer man däremot mot andra vampyrfilmer förutom ni vet vilken så står den sig bra. Fast väntar man sig en typisk Hammer eller i värsta fall en föregångare till Twilight så lär man bli besviken. Är man däremot sugen på flator så gott som kroniskt nakna, viftandes med knivar, kroppar indränkta i blod och med en hälsosam libido. Ja, då har man hittat rätt.