Sahara - 1943

I slutskedet av andra världskriget spottade Hollywood ur sig den här krigsfilmen med übercoolingen Bogart i en minst sagt stenhård roll som stridsvagnsbefälet tillika sergeanten Joe Gunn. Bara namnet antyder vilken hårding det är. Tillsammans med två kamrater i deras tank Lulubelle kör de mer eller mindre på en skara överlevande i Libyens öken i jakten på vatten. Men allt eftersom färden fortsätter ju fler blir det och till sist så har de inte bara en italiensk soldat med sig utan även en Luftwaffe-pilot. Till sist finner de en källa som är nästintill uttorkad men det droppar fortfarande så hoppet lever. Fast säg den lycka som varar då oturen är framme och en tysk bataljon med dryga 500 man även i desperat behov av vatten sätter fart mot källan och våra tappra dryga 10 karlar. Som ni säkert vet så kommer det att bli en hård strid till sista droppen...

Det här är en film som jag såg som lite knatte och glömdes aldrig bort bara det att tillfället att se om den aldrig riktigt kom igen. Så därför köptes den om nu i efterdraget av Afrikas Drottning då suget efter Bogart blev stort och fler Bogie-filmer kommer så häng gärna kvar även om det kan ta lite tag mellan dem.

Så hur var nu den här då? Saken var den att den var precis så bra som jag anande/mindes den skulle vara med bra, rapp dialog och spottas fram med stenhårt tonfall och bistra blickar karlarna emellan. Tyskarna talar tyska som sig bör även om de talar engelska med bara det att i det här fallet har de använt sig av just tyskar. Ju mer realistiskt ju bättre i min mening. När det kommer till stridandet så är det inte direkt så vi får se tarmar, armar och ben fara i vädret men det blir lite blod även om det inte är i dagens mängder. Och det är bra för det blir lite för bra i vissa filmer då det känns som de tror att mer blod, desto bättre film. Här däremot sparas det på det och sökare efter squibs kan glömma det direkt. Istället får vi en sann matinéfilm för en sliten söndag då man vill bara njuta av friden och lugnet i kombination med en bra pålitlig film vilket den här är ett perfekt exempel på.

Lite onödig info är det att det förekommer inte en enda kvinna i filmen samt att Lloyd Bridges är med och spelar brittisk soldat som visar kort på sin familj. Vad som sker med honom kort efter det, ja... det förstår ni säkert. Filmen i sig är en remake på en rysk film vid namn The Thirteen från 1936 som i sin tur var en remake/inspirerad på/av en film från John Ford The Lost Patrol 1934 vilken i sin tur var en remake på en brittisk stumfilm från 1929 vid namn Lost Patrol och för att förvirra ännu mer så blev Sahara 1943 i sin tur remakad, inte bara av Brian Trenchard-Smith med hans film Sahara 1995 med James Belushi i Bogart´s roll utan även redan 1953 som en western under titeln Last of the Commanches av Andre de Toth! Det var invecklat att skriva det. Så med tanke på att jag skrev ner allt det här så är det minsta ni kan göra är att åtminstone se filmen. Det är den verkligen värd.