The Beyond - 1981

Vilken annan film än Lucio Fulci´s The Beyond har kunnat få två skilda grupper som Europe och Candlemass att skriva låtar om samma film? Jag har ingen aning, precis lika stor koll på som hur Europe´s version låter. Candlemass låt, Demons Gate, är med på deras debutskiva Epicus Doomicus Metallicus. Europe´s låt heter för övrigt Seven Doors Hotel och är med på deras, precis som Candlemass, debut Europe. Så lite mer onödig info för er, kära läsare, som ni säkert redan kände till.

Ska man dra handlingen här så fastnar man rätt fort för det går inte att förklara med få ord för hemligheten med The Beyond är dess vansinniga struktur som helt inte finns. Det är en salig blandning scener som kastas om det vildaste blandat med felstavade skyltar, ännu mer vansinniga scener med hur man inte laddar en revolver, spana bara in scenen i hissen där David Warbeck laddar via pipan(!) och får ett varmt leende från Catriona McCall.  Fast i korthet så går handlingen ut på att McCall ärver ett hotell i New Orleans som visar sig vara byggt på en av de sju portarna till Helvetet och gissa tre gånger om den öppnas i filmen.

Så varför ska man se den här filmen då kan man undra om det nu inte är någon direkt handling eller logik i den? Därför att detta är en film som man bara måste uppleva minst en gång i livet för atmosfären är magisk, zombierna långsamma, McCall söt och Warbeck sitt varma charmiga jag. Bristen på logik gör sitt med för det gör att man kan aldrig räkna ut hur det ska gå för varje gång man sitter framför den så nog fan tror man att man vet hur det ska gå men lik förbannat så gör det inte det. Och då har jag ändå sett filmen otaliga gånger! Det är styrkan med The Beyond. Stämningen och den totala oförutsägbarheten filmen innehåller.

Gore-hundar vet vad de får här för det snålas inte på snaskiga detaljer redan när standarden sätt i inledningen med en grym piskning medels kedjor för att utmynna i en uppspikning på en vägg med en avslutning med släckt kalk. Det är ingen vacker scen men den sätter standarden för det våld som komma skall och sker.

Nu behöver en film mer än våld och konstnärlig stämning, den behöver passande musik med och det får vi här i form av Fabio Frizzi´s storslagna och ödesmättade musik som är grymt passande till filmen. För utan Fabrio Frizzi´s musik så tror jag inte att the Beyond blivit den storslagna upplevelse den nu är. Enligt många så är det här Fulci´s bästa film men det håller jag inte med om. Don´t Torture A Duckling, New York Ripper, The House By The Cemetery och City Of The Living Dead är för mig bättre filmer men det betyder inte att den här är dålig på något vis för det är den inte. Bara det att de andra är så otroligt bra att den här inte för mig når upp till deras nivå.