söndag 30 augusti 2009

Theatre Of Death - 1967



Ytterligare en brittisk rysare med Christopher Lee för de som intresserar sig för honom. Själv har jag på gamla dar kommit att uppskatta denna herre väldigt mycket. Han är så mycket mer än Dracula och har alltid ett skönt smajl på läpparna. Detta är en giallo-inspirerad historia och giallo är för mig inget vidare utan snarare ett skällsord. Jag kan inte se charmen i den genren och den intresserar mig inte det minsta. Här har de tagit konceptet med svarta handskar, kniv, svart hatt, svart ytterrock och ansiktslös mördare och förlagt det hela till en teater specialiserad i Grand Guignol. Med andra ord, teater som var totalt inriktad på äkta skräck och liknande prylar.

Christopher Lee är teaterdirektören som driver sitt tema och team hårt och struntar i vems tår han trampar så när folk plötsligt mördas och töms på blod så är det kaos direkt. Lee är skön som direktören och har en djävulsk utstrålning här. Själv sa han att han och regissören Samuel Gallu hellre pratade och sjöng opera för varandra än koncentrerade sig på filmen vilket inverkade på själva resultatet men det märker jag inget av. Bra regi även om vissa i filmen inte är lika bra aktörer som andra så är det en fin stämning. Kanske inget man ser många gånger i livet men en helt okej film.

Tyvärr så är det lite slarvigt vid vissa bortfall av karaktärer som plötsligt saknas och det är synd. Samt att filmen gott kunde varit mer grafisk för nu är det rätt snällt. Men för Lee-diggare så är den värd en titt men inget för gemene man såvida man inte är fanatiskt frälst giallofil.

2 kommentarer:

khenrikm sa...

Jag är ingen extrem Lee-fan. Min senaste med honom var Dracula A.D. 1972, och där var han bra men gjorde inget väsen av sig. Jag lutar nog åt Cushing, men det kan bero på hans stentorra men roliga roll i Star Wars ep. IV.

Weekend Video sa...

Gällande Dracula-filmerna så är där en bra förklaring till den frånvaron.

Lee är en fin skådis med utmärkt närvaro och karisma men min favorit är Cushing vilken dag i veckan som helst. Där Lee är mer en aggressiv typ och burdus är Cushing mer en lågmäld herre med dolda motiv. Men jag älskar filmerna de spelar mot varandra för de kompletterar varandra fint.